Mycket att läsa, och tänkvärt. Själv har jag inte amorterat något på lånet som togs för 14 år sedan, och dessutom haft rörlig ränta under denna tid. Då jag nu håller på att sälja detta huset (då jag bygger nytt) kan jag inte se att det blivit fel någonstans, med att inte amortera. Nu betalade jag halva kostnaden för huset ur egen ficka, och lånade 885`. Då nu huset säljs för närmare 5 miljoner, så skulle en tidigare amortering knappast påverka något i slutändan. Får tillägga att hus och tomtpriser var mycket låga, efter byggkrisen när jag byggde, och nu verkar dom vara på topp, därför känns allt rätt. Men det här med att amortera, och göra sig skuldfri, är nog någon förlegad uppfattning. För det är väl så, att har man jobbat och gnetat ihop till ett eget hus, så är det en uppfattning/uppfostran man bär med sig i livet, och kapitalet går då inte upp i rök, för att man säljer kåken eller blir pensionär. Men visst finns orosmoln, så länge man har ett kapital, därför är det viktigt att hela tiden ligga steget före dom som bestämmer och stiftar nya lagar, för att klämma befolkningen på så mycket som möjligt.
 
jessica skrev:
Vi har "bara" lån på 50% av värdet av huset (som någon här skrev var bra)men väljer i alla fall att amotera mycket.
För "värdet" i sig säger ju inte så mycket tycker jag.Merän att jag har mitt "grundvärde" på huset o området där jag bor bara ökar o ökar hela tiden.Men mitt lån skrivs liksom inte av för det lån är inget kul att ha. Sen som någon sa: "Man drar väl knappast till Ibiza när man blir pensionär" Nä inte Ibiza:eek:.. eftersom man inte vill åka dit i dag heller . Men visst sjutton tänker jag resa när jag är pensionär!!! Vi kommer att sitta på en ö någonstans långt långt bort o njuta av våra pengar o våra barn får skicka ner barnbarnen med flyg som vi betalar när dom behöver barnvakt. . Min pappa susar runt på hojen runt om i europa med sambon där bak o reser hit o dit. Allt för att dom har tid o pengar.Så man vill nog inte ha det sämre som pensionär ..inte jag i alla fall.Så jag säger:amotera så mycket du kan. Det är bättre att kunna sänka något än att inte ha något att sänka o i stället tvingas att börjaa betala mer.
Återigen visar det att det beror på hur man tänker, mer än att ngt skulle vara bättre än ngt annat...

Jag satsar på att ha det ok som pensionär, jag tänker dock inte försaka massa saker. Tyvärr drabbas man ju ofta av en del sjukdomar skador uppåt 65-års åldern. Man har inte heller, ofta, samma äventyrslusta. Man är bekvämare av sig osv

Alla är inte lika förstås, och jag känner de som reser runt, surfar på internet och lever livet vid 70. Jag känner också de som låser in sig i lägenheten och bara träffar barn och barnbarn och ngn enstaka kompis då och då, där höjden av lyx och äventyr är en resa med pendeln in till stan vid 60.

Jag hoppas jag får vara frisk, och kan köra mc och resa massa vid 65-70. Men jag tänker inte försaka min "ungdom" för att sedansitta och vara bitter över att jag aldrig gjorde ngt med åderbrock, svaga ben, tungt sinne, ochmycket pengar vid pensionen. Jag tänker å andra sidan inte försöka bli urfattig heller - mittemellan blir bra för mig :)

Ett exempel på hur jag tänker är att jag tog fullt studielån när jag pluggade, trots att jag bodde hemma de första 2 åren. Överskottet sparade jag. Sedan puttade jag in det i en lägenhet och nu harr det blivit ett radhus + landställe. Förvisso har jag en hel del studielån, och den dryga tusenlappen i månaden känns, men det var ju enligt planen: Lev livet litegrann som student, investera i en bostad, och betala när du är 30-40, så jag beklagar mig inte :)

Jag har å andra sidan kursare som toksnålade som studenter, troligen inte har några studentlån kvar nu och också bor i radhus/villa nu som de köpt/lånat till för de pengar de INTE behöver betala i studielån, och trivs med det - så alla är olika...

/K
 
Klicka här för att svara
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.