Jag väljer i alla fall att amortera mina lån så mycket jag kan.
Fördelarna är att jag har utrymme att höja lånet i framtiden om något händer som kostar mer än vad jag själv har på banken.
-Lånet sjunker i alla fall under tiden också. Vilket gör att det blir billigare när jag blir äldre och annars så får jag en extra slant när jag säljer eftersom jag inte har så mycket lån.
-Jag har möjlighet att minska på min amotering (med gott samvete)om det blir kärvt i framtiden pga av sjukdom eller dyl.eftersom jag vet att jag skött mej i alla tider innan och jag är inte helt i bankernas händer eftersom jag valt att amotera mycket redan från början.
Men alla har vi olika syn på livet.....men detta är vårt val.Helt skuldfri kanske jag aldrig blir. Men jag är lycklig när lånet sjunker i alla fall :D
 
AnnaKanin skrev:
Bankerna kontrollerar regelbundet (på den banken jag har arbetat på minst en gång i månaden) att deras säkerheter har täckning. Sjunker huspriserna sjunker oxå värdet på huset och har man då lånat mer än vad huset är värt kan man få problem även om man betalar sina räntor och amorteringar.
Men om du jobbar på bank så kanske du vet hur dom gör ?
Om säkerheten saknar täckning, kommer dom driva in pengarna, även om man betalar för sig, och även om banken då riskerar att förlora pengar ?

F.ö. så håller mitt resonemang förstås även då om man har sparat amorteringspengarna eftersom man då kan betala banken mellanskillnaden. :D

Skulle de pengarna inte räcka, så skulle amorteringen inte heller räcka - så då är man "rökt" i vilket fall... :(

/K
 
Jag kan inte tänka mig att bankpersonalen sitter och värderar varje enskild villas värde varje månad. Snarare tittar de kanske igenom att säkerheterna existerar och inte sålts el dyl under perioden samt om det skett någon dramatisk förändring på områdens värde, tex om det planeras en motorväg bredvid villan som medför att värdet rasar i botten.

Så länge man klarar sina räntor och ev amorteringar så har jag svårt att se att en bank skulle ge sig in i en tvångsförsäljning som kostar mycket och medför hög risk, både för banken och låntagaren. Däremot kanske banken kontaktar låntagaren och ber om att få resonera kring deras situation och hur den kan lösas på bästa sätt, för alla parter.

Detta är min övertygelse och jag ser gärna att någon bankanställd kan beskriva vad som händer då säkerheterna sjunker för lågt i värde samt om en låntagare inte kan betala sina räntor.
 
Har alla i denna tråd missat inflationen/real-löneökningen??

1.8 miljoner är inte en speciellt blodig summa om 40 år... Kanske en halv årslön? Visst har man betalat mycket i räntor i det läget, men räntorna blir mindre kännbara för varje år om man inte ökar lånet.

Sitter själv på lån på 1,4 i sthlm och lägenheten är på en glödhet marknad värd c:a 2,4. Amorterar c:a 800 kr/mån... (skulle kunna bli mer men det känns roligare att spara...)
 
Svårt att avgöra det där. Bor man i region med ständig värdeökning blir kanske inte behovet att amortera lika stort och det känns kanske även tyngre med tanke på höga ränteutgifter. Min egen livsplanering har som mål att lägga ner all form av arbete och gå i pension så fort jag ser att ekonomin snurrar ändå. Första steget dit är att bli fri från skulder och det bör ske nån gång i början på 40-årsåldern om inget oväntat händer. Vi amorterar ca 60 000:- /år på våra lån
 
johansjostrand skrev:
Svårt att avgöra det där. Bor man i region med ständig värdeökning blir kanske inte behovet att amortera lika stort och det känns kanske även tyngre med tanke på höga ränteutgifter. Min egen livsplanering har som mål att lägga ner all form av arbete och gå i pension så fort jag ser att ekonomin snurrar ändå. Första steget dit är att bli fri från skulder och det bör ske nån gång i början på 40-årsåldern om inget oväntat händer. Vi amorterar ca 60 000:- /år på våra lån
60 000 per år är ju en ganska tuff amortering, och lyckas ni med att bli skuldfria inom 20 (?) år så är det ju bara att gratulera.

Sen är det som jag sagt tidigare - vissa gillar att betala av hårt och bli skuldfria, andra lever hellre i nuet lite mer, även om man får dras med skulderna längre.

I Stockholmstrakten är det i princip omöjligt att bli skuldfri genom att amortera av sina lån på den korta tiden. Iaf inom rimliga gränser, och om man inte är miljonär redan :)

2 - 5 miljoner går en snittvilla för, och 2 får man leta långt ut för att hitta. Lånar man då 1.5 - 3.5 Miljoner kronor och vill bli skuldfri vid 40 års ålder (låt oss säga att man köper vid 20 års ålder, inte för att det är rimligt, men för att få en positiv spinn på det hela) så får man amortera 75 000 - 175 000 om året eller 6250 - 14500 kr/månaden. Detta utöver räntor och drift.

Då vill det till att man tjänar bra, inte skaffar barn eller blir sjuk, och inte tillåter sig några extravaganser.

Men efter det kan man ju iof leva loppan - om inte (S) inför fastighetsskatten igen och man måste betala 20000-50000 kr per år i skatt istället pga höjda taxeringsvärden då förstås...

/K
 
Stringfellow skrev:
1.8 miljoner är inte en speciellt blodig summa om 40 år... Kanske en halv årslön?
Om du räknar på en genomsnittlig lön run 400kkr/år så kommer det att vara en halv årslön om fyrtio år...

...under förutsättning att löneökningarna i _genomsnitt_ är 5.6%.

Årets "dyra" avtalsrörelse som RB tror kommer driva upp inflationen hamnar på ~10.2% över 3år, vilket är 2.16% per år, eller drygt en fördubbling på 40år.

Tyvärr är det så att man antingen har låg inflation och därmed låg ränta, eller hög inflation som äter upp lånet. Vi kommer garanterat inte att ha både 3-4% ränta och dessutom "slippa" betala lånen.
 
ErikL skrev:
Om du räknar på en genomsnittlig lön run 400kkr/år så kommer det att vara en halv årslön om fyrtio år...

...under förutsättning att löneökningarna i _genomsnitt_ är 5.6%.

Årets "dyra" avtalsrörelse som RB tror kommer driva upp inflationen hamnar på ~10.2% över 3år, vilket är 2.16% per år, eller drygt en fördubbling på 40år.

Tyvärr är det så att man antingen har låg inflation och därmed låg ränta, eller hög inflation som äter upp lånet. Vi kommer garanterat inte att ha både 3-4% ränta och dessutom "slippa" betala lånen.
Ursäkta, men du räknar som en kratta :p
 
jonitz skrev:
Ursäkta, men du räknar som en kratta :p
Jodå, jag märkte redan när jag postat att jag tog 3:e roten ut 10.2 istf. 1.102, men eftersom det inte gör någon väsentlig skillnad för resonemanget brydde jag mig inte om att korrigera det :-). Räknat på 3.29% blir löneökningarna 3.5ggr på 40år, vilket inte heller är i närheten av 10ggr.

Faktum kvarstår. Vi kommer inte att snitta 6% inflation kombinerat med 3-4% ränta. Endera kan inträffa, men inte båda två.
 
Vi flyttade in i mellandagarna, så vi har bara bott i huset i ca ett halvår.

Nu amorterar vi lugnt, 1 000kr/mån, men sparar ca 4-5 000kr/mån.
Detta ska vi använda till;
* Betala reavinstskatter, som vi fick när vi sålda aktier för hus köpet.
* Ha till eventuella oförutsedda utgifter.

Sedan, om 1-2år ska vi använda det som är kvar av det som vi sparat till att
göra några/någon extra amorteringar.

Då tänkte vi också amortera av två skäl:
* För att gardera oss mot en eventuell nedgång på bostadspriserna så att man
inte kan ha huset som säkerhet.

* Gardera oss mot ett eventuellt regeringsskifte. Man vet aldrig vad sådant kan innebära.

Detta är ju bara planer.
Den som lever får se, som det heter.
 
J
Här i Finland amorterar alla, bostadslån är på ca 10-25år. Längre än så gråter bankerna blod. Detta innebär givetvis att det är en hög kostnad då man amorterar men enbart drift efteråt. Med två löner amorterar man galant en 1000€/månad och dessutom så sparar man en del. Men då så har vi inte samma kultur med (ta inte illa upp, men det känns så) statusprylar, märkeskläder,resor eller dylikt. Vi värdesätter mera att vara skuldfria innan pensionen och sen bara betala av driften av huset/lägenheten.

Att man inte skulle kunna ha barn och amortera tycker jag bara är löjlig. Många här har barn då dom är 20-25 år och klarar bra av både amorteringar, barn och mat med en lön det gäller ju att prioritera. Ifall någon av oss skulle stryka med så vill vi att våra barn ska få en fastighet som de sen kan använda eller sälja och ta ut vinsten från den (kom i håg 90-talet, bostäder KAN sjunka i pris). Detta hellre än att bo i övervärderade bostäder som måste säljas för att kunna täcka lånen.

Den stora skillnaden skulle jag tro är att t.ex. Finland har haft mycket sämre socialt skyddsnät (ja mina föräldrar bodde i sverige men flyttade hem på nytt i början av 70-talet pga det utbredda bidragsfusket) vilket har lätt till att det blivit "som man bäddar får man ligga". En annnan stor skillnad är att vi har marknadshyror så att vi ser en vinning i att ha en bostad kvar efter att vi har flyttat. Vi kan nämnligen tjäna pengar på den, vi får ju göra vinst på att hyra ut :) och då minskar ju vinsten om man ska betala ränta på lånen. Hellre betala bort bostaden och få allt i egen ficka (minus skatt givetvis).

Summa summarum, har man inte råd att amortera bort lånet inom 20 år så är bostaden för dyr, oavsett om man vill "placera" pengarna istället man placerar ju lånade pengar i såfall (gå in till en bank här och fråga vad dom tycker om det och man får spöstraff).
 
klaskarlsson skrev:
Men om du jobbar på bank så kanske du vet hur dom gör ?
Om säkerheten saknar täckning, kommer dom driva in pengarna, även om man betalar för sig, och även om banken då riskerar att förlora pengar ?

/K
Det här är en fråga som få spekulerar eller ha kunskap om, när jag fiskat lite lätt så har jag aldrig fått ett bra svar.

Men som jag förstått saken rätt:

Banken spekulerar inte i värdet, dvs saknas det täckning pga av prisfall så ska det amorteras in i motsvarande grad.

Saknas möjlighet att amortera (de som inte kan pröjsa in ett par hundratusen på ett bräde) så blir det i slutänden en tvångsförsäljning. För att banken spekulerar inte i värdet.

Kanske dags att sätta ihop en mall med scenarion och frågor som mailas ut till samtliga storbanker.
 
J
Blev av med en kompis pga av tvångsförsäljning då senaste bostadsbubblan tog slut. Ingen nåd från banken amortera eller sälj. Tror inte folk förstår vad som händer vid en större värde minskning om man är belånad till röken från skorstenen. Det finns inget alla måste bo nånståns så att alla kan inte flytta. Det finns inget banken kan inte tvinga familjer med barn att flytta. En av räddningarna för oss var att vi hade en bra kontakt med banken, numera nordea, många höll på med att jaga ränta och det straffade sig. Bankerna hade inte mycket till övers för dem som alltid hotade med att byta bank för dittan och dattan. Kanske nåt att tänka på för alla som jagar den där 0.1% på räntan.
 
imported_AX skrev:
Banken spekulerar inte i värdet, dvs saknas det täckning pga av prisfall så ska det amorteras in i motsvarande grad.

Saknas möjlighet att amortera (de som inte kan pröjsa in ett par hundratusen på ett bräde) så blir det i slutänden en tvångsförsäljning. För att banken spekulerar inte i värdet.
Men om dom inte spekulerar i värdet så borde dom väl i princip vara nöjda om man sköter sin betalning !?!

Som sagt i slutändan har dom två val: Att dom får in pengarna för lånet, eller driva in säkerheten. Har marknaden fallit under en tid och håller på att falla, så värderingen understiger lånet, så finns det ju en stor risk att dom inte får ut allt vid försäljning (förutom de kostnader och tid dom måste åta sig för att driva detta).

Däremot kan jag klart se att om man missar en betalning eller får svårt med dessa så kan dom i en sådan situation dra öronen åt sig direkt och kräva in betalningar/säkerhet direkt, eftersom objektet kan rasa ytterligare så desto snabbare dom driver in desto bättre i deras ögon...

Men sen återstår ju att om man inte amorterat MAN lagt undan pengar så KAN man ju amortera de där "100-tusenlapparna" - så ur den aspekten är det ju hugget som stucket då !?

/K
 
Vi har "bara" lån på 50% av värdet av huset (som någon här skrev var bra)men väljer i alla fall att amotera mycket.
För "värdet" i sig säger ju inte så mycket tycker jag.Merän att jag har mitt "grundvärde" på huset o området där jag bor bara ökar o ökar hela tiden.Men mitt lån skrivs liksom inte av för det ;) lån är inget kul att ha. Sen som någon sa: "Man drar väl knappast till Ibiza när man blir pensionär" Nä inte Ibiza:eek:.. eftersom man inte vill åka dit i dag heller :D. Men visst sjutton tänker jag resa när jag är pensionär!!! Vi kommer att sitta på en ö någonstans långt långt bort o njuta av våra pengar o våra barn får skicka ner barnbarnen med flyg som vi betalar när dom behöver barnvakt. :D. Min pappa susar runt på hojen runt om i europa med sambon där bak o reser hit o dit. Allt för att dom har tid o pengar.Så man vill nog inte ha det sämre som pensionär ..inte jag i alla fall.Så jag säger:amotera så mycket du kan. Det är bättre att kunna sänka något än att inte ha något att sänka o i stället tvingas att börjaa betala mer.
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.