Lönar det sig att amortera!!??

[klaskarlsson]

Såklart man betalar mindre ränta (kapitalkostnad) på sikt om man amorterar. Sen kan man ju fundera på hur stor skillnaden blir om man amorterar av lånet på 50 år (ca 2500 kr/månaden i amortering för 1.5 mkr enl Weebees beräkningar) resp. inte alls...

Gör man det inte alls, och säljer huset efter 30 år, så har man förvisso betalt mer i räntekostnad, men har haft mer "att leva för" - och får ändå troligtvis ut pengar så det täcker lånen (iaf om man inte tvingas sälja vid en dipp) och mer därtill.

Eller så kan man amortera, betala mindre i kreditkostnad, och få mer över efter lånen är betalda, men inte ha dessa pengar under tiden...

Så i slutändan är det upp till var och en, sen är det ju alltid billigare att inte låna alls - och därmed inte ha ngn ränta - om man nu inte investerar, men det är en annan diskussion...

/K

 

[bumpaberra]

Jag har lite svårt att fatta varför så många verkar rikta in sig på sitt liv som pensionär!?!? Jag tar det som det kommer, det är ju nu när man är relativt ung som man riktigt vill leva livet, resa etc. Man drar väl knappast till Ibiza när man blir pensionär.

Jag amorterar lite lagom 2100:-

 

[pappskallen]

testa gärna sökfunktionen...........

ett ex:http://www.byggahus.se/forum/priser-kalkyler-fastighetsskatt-m-m/53090-varfoer-amortera.html

 

[bumpaberra]

testa gärna sökfunktionen...........

ett ex:[länk]

Bra inlägg

 

[klaskarlsson]

testa gärna sökfunktionen...........

ett ex:[länk]

Bra länk, men en gammal tråd.
Mycket stämmer ju iof fortfarnade Förutom att fastighetsskatten kommer åka bort möjligen då

En tanke jag fick när jag läste den dock var att även om det är ngt bättre rent ekonomiskt att amortera (man sparar räntekostnad på sikt), så finns det en skillnad i att binda pengarna i huset eller ej.

Så lägger jag undan 1500 kr/mån på ett bankkonto med 3% ränta (dålig sparform - ok) så har jag efter 10 år 180 000 kr (+ränta) där - en hyfsad buffert.

Amorterar jag så har jag 180 000 mindre i lån (säg 1.5 miljoner is.f. 1.7 - vilket inte gör min nattsömn bättre, även om det i reella tal fortfarande är 180 kkr mindre).

Då kan man argumentera att man då kan låna upp 180 kkr till om man behöver - men det är ju inte alls säkert ! Har värdet sjunkit (inte så troligt på lång sikt men tillfälliga dippar kan det ju bli), så får du ju inte låna mer med huset som säkerhet, även om pannan har gått sönder och taket måste lagas.

Har värdet gått upp elelr är samma, så har du iof låneutrymme, men du kan ju ha en tillfällig karriärdipp, vara sjukskriven eller liknande - märk väl fortfarande med betalningsförmåga, även om banken inte anser det. Då kan det vara braatt ha pengarna i "handen"

Så resonerar jag iaf - även om jag som sagt amoretar en liten smula och "tvångssparar" en liten del. Min amortering är mer för att jag har bakat in ett fritidshus i mitt huslån, och det vill jag betala av på...

/K

 

[ErikL]

Har värdet sjunkit (inte så troligt på lång sikt men tillfälliga dippar kan det ju bli), så får du ju inte låna mer med huset som säkerhet, även om pannan har gått sönder och taket måste lagas.

Om värdet på huset sjunker under lånebeloppet kommer banken att begära in annan säkerhet eller att ni betalar in mellanskillnaden, så ur den aspekten är det ingen skillnad.

 

[klaskarlsson]

Om värdet på huset sjunker under lånebeloppet kommer banken att begära in annan säkerhet eller att ni betalar in mellanskillnaden, så ur den aspekten är det ingen skillnad.

Det där tor jag inte ett ögonblick på, och det hände de fakto inte som regel då marknaden var såpass svag.

Banken tjänar ju inget alls på att göra så !
Och tjäna pengar är vad dom vill.

Om du däremot inte kan betala dina räntor och ev amorteringar då kan banken tvingas till tvångsförsäljning och kan då troligen kräva dig på överstigande belopp, eller sätta dig i personlig konkurs (dåligt för dom eftersom dom får en förlust då).

Att dom skulle tvinga dig in i en ev konkurs eller liknande fast du betalar dina räntor finns det ju ingen anledning alls till, särskilt om det är en tillfällig nedgång (och historiskt sett, sen 50-talet, har fastigheter alltid gått upp på sikt.)

Däremot kommer dom ju inte ge dig några nya lån om du inte har säkerheten

/K

 

[Swetrot]

Det där tor jag inte ett ögonblick på, och det hände de fakto inte som regel då marknaden var såpass svag.

Banken tjänar ju inget alls på att göra så !
Och tjäna pengar är vad dom vill.

Om du däremot inte kan betala dina räntor och ev amorteringar då kan banken tvingas till tvångsförsäljning och kan då troligen kräva dig på överstigande belopp, eller sätta dig i personlig konkurs (dåligt för dom eftersom dom får en förlust då).

Att dom skulle tvinga dig in i en ev konkurs eller liknande fast du betalar dina räntor finns det ju ingen anledning alls till, särskilt om det är en tillfällig nedgång (och historiskt sett, sen 50-talet, har fastigheter alltid gått upp på sikt.)

Däremot kommer dom ju inte ge dig några nya lån om du inte har säkerheten

Det var precis vad som hände i rätt många fall under 1992, när räntan skenat iväg, fastighetspriserna dök, utlåningen hade varit upp till taknocken och ordet amorteringsfritt var på modet. Så kom arbetslöshet och elände. Eftersom fastighetspriserna gått ned skulle det nu amorteras, och betalas 2-3ggr så hög ränta som tidigare. Det klart att man inte klarade av det.

Jag är med i en förening som heter Insolvens, för överskuldsatta, och där finns många människor som än idag sitter med skulder från denna tid, och de har bara blivit större och större eftersom räntorna räknas efter vad som gällde då, de har inte något hus kvar som ökat i värde, utan bara växande skulder.

Den genomsnittliga bolåneräntan 1992 var 28,5%.

Bankerna ville inte med vett och vilja skicka människor i fördärvet om de kunde betala, men många kunde inte. Särskilt gällde det dem vars äktenskap brakade samman och skiljsmässan var ett faktum. Det återstod bara att sälja huset med stor förlust, och försöka betala resten av lånet sedan. För dem som sades upp från sina arbeten så blev det tungt att klara av ens räntebetalningarna, och att amortera var det inte att tala om. Bankerna sålde deras hus exekutivt allt som oftast. Och för alla de egenföretagare som intecknat sina hus för att ha vettiga villkor för lånen på företaget, blev det surt när konjunkturen vek och jobben inte längre strömmade in. Många fick gå från sina hus av den anledningen.

Det mest j*****a är kanske alla de som arbetade och slet för att klara av sina amorteringar, men som en dag upptäckte att högersidan av kroppen inte ville vara med, därför att de fått en stroke. Eller där läkaren berättade att illamåendet berodde på en tumör, och att det var dags för ett par års kamp mot cancern, eller alla andra som blev sjuka och inte med sin sjukpenning förmådde betala. De åkte också ut ur sina hus, därför att de inte kunde betala.

Jag har sett rätt många fall, och de allra flesta hade kunnat göra rätt för sig några år senare, när fastighetspriserna vände uppåt, om de bara fått chansen att behålla sina hus. Men bankerna som stått vid konkursens rand efter enorma kreditförluster vågade inte riskera mera, de ville rädda vad som räddas kunde, och så blev det mycket tragik och elände.

Det är bortglömt idag, nu sitter nya chefer i bankernas ledning, nya människor skall köpa hus, högkonjunkturen tycks oändligt stark och lång, och räntorna är historiskt sett mycket låga. Jag kommer aldrig säga "vad var det jag sa?" om det går åt helsicke för någon, men det vore onekligen intressant att be de som idag lånar 15 årslöner före skatt att köpa hus för att läsa en 15 år gammal dagstidning.

 

[mino]

Det är fånigt att amortera om man bor i stockholm och har hystat in en någorlunda stor kontantinsats, 25% el mer. Har man lån på bortåt 3-4 miljoner vilket inte är helt ovanligt för en normal familj här så är det en droppe i havet att betala 18 000 om året i amortering. Och att amortera 3-4 000 i månaden blir för kännbart när man har så stora ränteutgifter. Jag skulle hellre utgå från att det är osannolikt att husmarknaden skulle dippa mer än 25% och dessförinnan inte ha gått upp en enda krona sen mitt inköpstillfälle.

 

[ErikL]

Banken tjänar ju inget alls på att göra så !
Och tjäna pengar är vad dom vill.

Banker tjänar pengar på att låna in pengar och sedan i sin tur låna ut dem. För att ge systemet stabilitet kräver staten att banken har 8% kapitaltäckningsgrad som reserv/buffert. I samma ögonblick som du inte betalar ditt lån blir de tvungna att föra över det till kolumnen för osäkra fordringar, och kan bara bokföra det till vad säkerheten uppskattas vara värd.

Är det här en enstaka låntagare under goda tider (som idag) spelar det ingen som helst roll, så då kan det gå att prata med banken. Handlar det däremot om att marknaden allmänt gått ner så måste de i första hand se till sin kapitaltäckning.
Det som hände i stor skala på 90-talet var att banker t.o.m. (helt lagligt) sa upp krediter för skötsamma företag för att rädda kapitaltäckningsgraden, då alternativet kan bli att banken går i konkurs, och i konkurs tjänar man inga pengar.

För att göra det konkret och återgå diskussionen: I det högst hypotetiska fallet att du skulle ha ett lån på 1MSEK men ett hus som fallit till 800kkr så kommer banken garanterat inte att acceptera att du har 200kkr i kontanter undanstoppade för "diverse utgifter" utan säkerhet.

 

[klaskarlsson]

Det var precis vad som hände i rätt många fall under 1992, när räntan skenat iväg, fastighetspriserna dök, utlåningen hade varit upp till taknocken och ordet amorteringsfritt var på modet. Så kom arbetslöshet och elände. Eftersom fastighetspriserna gått ned skulle det nu amorteras, och betalas 2-3ggr så hög ränta som tidigare. Det klart att man inte klarade av det.

Jag är med i en förening som heter Insolvens, för överskuldsatta, och där finns många människor som än idag sitter med skulder från denna tid, och de har bara blivit större och större eftersom räntorna räknas efter vad som gällde då, de har inte något hus kvar som ökat i värde, utan bara växande skulder.

Den genomsnittliga bolåneräntan 1992 var 28,5%.

Bankerna ville inte med vett och vilja skicka människor i fördärvet om de kunde betala, men många kunde inte. Särskilt gällde det dem vars äktenskap brakade samman och skiljsmässan var ett faktum. Det återstod bara att sälja huset med stor förlust, och försöka betala resten av lånet sedan. För dem som sades upp från sina arbeten så blev det tungt att klara av ens räntebetalningarna, och att amortera var det inte att tala om. Bankerna sålde deras hus exekutivt allt som oftast. Och för alla de egenföretagare som intecknat sina hus för att ha vettiga villkor för lånen på företaget, blev det surt när konjunkturen vek och jobben inte längre strömmade in. Många fick gå från sina hus av den anledningen.

Det mest j*****a är kanske alla de som arbetade och slet för att klara av sina amorteringar, men som en dag upptäckte att högersidan av kroppen inte ville vara med, därför att de fått en stroke. Eller där läkaren berättade att illamåendet berodde på en tumör, och att det var dags för ett par års kamp mot cancern, eller alla andra som blev sjuka och inte med sin sjukpenning förmådde betala. De åkte också ut ur sina hus, därför att de inte kunde betala.

Jag har sett rätt många fall, och de allra flesta hade kunnat göra rätt för sig några år senare, när fastighetspriserna vände uppåt, om de bara fått chansen att behålla sina hus. Men bankerna som stått vid konkursens rand efter enorma kreditförluster vågade inte riskera mera, de ville rädda vad som räddas kunde, och så blev det mycket tragik och elände.

Det är bortglömt idag, nu sitter nya chefer i bankernas ledning, nya människor skall köpa hus, högkonjunkturen tycks oändligt stark och lång, och räntorna är historiskt sett mycket låga. Jag kommer aldrig säga "vad var det jag sa?" om det går åt helsicke för någon, men det vore onekligen intressant att be de som idag lånar 15 årslöner före skatt att köpa hus för att läsa en 15 år gammal dagstidning.

Det du beskriver är ju en verklig tragedi - och en stor anledning till att räkna en extra gång på om man har råd även i sämre tider.

Men det är ju just OM man inte kan betala som bankerna tvingas göra nått. Så länge du betalar dina räntor är det ju bättre för banken att ha kvar dig som kund, även om du har en i det läget "osäker" säkerhet.

/K

 

[klaskarlsson]

Banker tjänar pengar på att låna in pengar och sedan i sin tur låna ut dem. För att ge systemet stabilitet kräver staten att banken har 8% kapitaltäckningsgrad som reserv/buffert. I samma ögonblick som du inte betalar ditt lån blir de tvungna att föra över det till kolumnen för osäkra fordringar, och kan bara bokföra det till vad säkerheten uppskattas vara värd.
...

Precis - OM du inte kan betala. Så om du har amorterat men fortfarance har ett stort lån så är den enda skillnaden att du då har en ngt ränteskuld till banken. Om du har lagt undan amorteringspengarna så akn du ju dessutom förlänga tiden innan du inte kan betala s.a.s

...
För att göra det konkret och återgå diskussionen: I det högst hypotetiska fallet att du skulle ha ett lån på 1MSEK men ett hus som fallit till 800kkr så kommer banken garanterat inte att acceptera att du har 200kkr i kontanter undanstoppade för "diverse utgifter" utan säkerhet.

Varför skulkle dom inte det ??
Så länge du betalar dina räntor så borde du inte ens komma upp på deras "radar". Det är om du inte kan betala som dom kommer tvingas till åtgärder...

/K

 

[Swetrot]

Det du beskriver är ju en verklig tragedi - och en stor anledning till att räkna en extra gång på om man har råd även i sämre tider.

Men det är ju just OM man inte kan betala som bankerna tvingas göra nått. Så länge du betalar dina räntor är det ju bättre för banken att ha kvar dig som kund, även om du har en i det läget "osäker" säkerhet.

Naturligtvis är det så, men hur många husägare måste inte någon gång under sin husägarepok gå till banken och förhandla om något, därför att ekonomin gungar?

Under åren 1992 och 1993 skedde det totalt c:a 32.000 exekutiva auktioner på bostadsrätter eller friköpta småhus i Sverige, så det var inga små isolerade tragedier vi pratar om. Jag är lite rädd för att vi idag är på väg att bygga upp en liknande situation. Fastighetspriserna har ökat till nivåer som inte med en normal lön går att spara ihop till, lånen är stora, människor ifrågasätter amorteringarnas nytta, räntorna har större potential att gå upp än ned, högkonjunkturen sprider optimism och lyxrenoveringarna når nya rekordhöjder.

Jag tror inte att du och jag är särskilt oense i sak, men jag vill noga påpeka att man har en mycket starkare förhandlingsposition gentemot sin bank om man äger en hel del av det hus man bor i, genom att lånen väsentligt understiger fastighetens värde. Kan man dessutom, som du betonar, alltid göra rätt för sig, då går det att valla banken dit man vill. De dansar efter din pipa.

 

[klaskarlsson]

Jag tror inte att du och jag är särskilt oense i sak, men jag vill noga påpeka att man har en mycket starkare förhandlingsposition gentemot sin bank om man äger en hel del av det hus man bor i, genom att lånen väsentligt understiger fastighetens värde. Kan man dessutom, som du betonar, alltid göra rätt för sig, då går det att valla banken dit man vill. De dansar efter din pipa.

Nej jag tror vi är ganska överens.

Sen har ju var och en lite olika åsikt om hur man gör för att få en trygghet.

I mina ögon skulle det vara bättre att ha 180 kkr på banken, och fortfarande 1.7 Mkr i lån, än att ha 0 kr på banken, 1.5 mkr i lån - om nu min betalningsförmåga dalade.

Då skulle jag nämligen kunna köpa mig en 20-30 månaders extra frist från bankens "radar" - med den bufferten.

Alternativt betala in dessa 180 kkr för att få ned lånet om nu banken vill att jag skall äga en större andel

Har jag amorterat av dessa pengar så har jag iof mindre i lån (och det är där man kan skilja sig lite om man tycker att 1.5mkr känns mycket bättre än 1.7mkr i lån) men har mindre frighet eftersom jag inte har dessa pengar till mitt förfogande utan de är låsta i huset.

Hur man än gör bör det inte vara avgörande för om man tar lån eller ej, utan man skall räkna efter så man har råd även om det blir lite sämre tider. Man kanske har råd att betala 3 Mkr i lån till 4.0% ränta, när man är två med välbetalda jobb. Men om en blir sjuk, räntorna går upp 2% eller om man får barn då ?

/K

 

[AnnaKanin]

Bankerna kontrollerar regelbundet (på den banken jag har arbetat på minst en gång i månaden) att deras säkerheter har täckning. Sjunker huspriserna sjunker oxå värdet på huset och har man då lånat mer än vad huset är värt kan man få problem även om man betalar sina räntor och amorteringar.