Du får söka själv. Men det fanns ett tak för tomtvärden(i vissa områden kanske). Och ingen behövde betala mer än 4-5 % av sin inkomst. Att det sedan, mycket skickligt och framgångsrikt, målades upp en bild av äldre personer, vilka mottagaren skulle fås att tro vara personer med små medel, som inte hade råd att bo kvar när bostadpriserna skenade var väl det som krävdes för att få opinionen med sig, även fast det inte var sant.NilssonC skrev:
precis, det är just den begränsningsregeln som gör att resonemanget med att "märta-84-drivs-ur-det-egna-hemmet-pga-skatten" faller/föll pladask.
Antag att det var ett fritidshus då, begränsningen gäller bara för bostaden.
Och jag förstår fortfarander inte varför direktören med inkomster på 5-10 miljoner boende i ett palatsliknande hus ut på landet, skall betala mindre i fastighetsskatt än ett vårdbiträde som bor i ett radhus i en Stockholmsförort. Jag ser inte rättvisan.
Och jag förstår fortfarander inte varför direktören med inkomster på 5-10 miljoner boende i ett palatsliknande hus ut på landet, skall betala mindre i fastighetsskatt än ett vårdbiträde som bor i ett radhus i en Stockholmsförort. Jag ser inte rättvisan.
Till att börja med så gällde begränsningen endast permanentboendet, inte om man ville ha sitt föräldrahem som sommarställe eller liknande.
Sedan blev dessa fastighetstaxeringar också underlag för förmögenhetsbeskattning, och då satt Märta 84 år lite risigt till. Nu är förmögenhetsskatten också ett minne blott, och sedan flera år tillbaka är arvsskatten borta, men det var länge riktigt besvärligt att behålla ett hus med ett attraktivt läge inom släkten.
4-5% av sin inkomst som ytterligare en skatt när man redan betalar runt 50% inkomstskatt plus studielån, 25% moms och punktskatter på drivmedel, fordon, elektricitet, tobak och alkohol är väldigt mycket pengar.
Sedan blev dessa fastighetstaxeringar också underlag för förmögenhetsbeskattning, och då satt Märta 84 år lite risigt till. Nu är förmögenhetsskatten också ett minne blott, och sedan flera år tillbaka är arvsskatten borta, men det var länge riktigt besvärligt att behålla ett hus med ett attraktivt läge inom släkten.
4-5% av sin inkomst som ytterligare en skatt när man redan betalar runt 50% inkomstskatt plus studielån, 25% moms och punktskatter på drivmedel, fordon, elektricitet, tobak och alkohol är väldigt mycket pengar.
hempularen skrev:
Ett vårdbiträde tjänar väl ca. 200 kkr/år. 4 % av detta ger 8 kkr i fastighetsskatt. Vilket ger för direktören ett taxeringsvärde på 800 kkr. Ett palatsliknande hus med detta taxeringsvärde, skulle om det fanns, nog bara kunna hittas i norrlands inland och(nu gissar jag lite) där lär det vara svårt att hitta någon som titulerar sig direktör och tjänar mer än 0,5 Mkr. Tror inte det finns någon direktör med de inkomsterna utanför storstadsområdena faktiskt. De flesta storföretag har ju flyttat sina huvudkontor till Stockholm om de inte låg i Göteborg eller Malmö innan.
Många eller kanske alla människor kommer nog alltid att se sig själva som förfördelade, på något sätt, mer eller mindre, och oavsett om det är så. Så vad är rättvist?
Är det tex. rättvist att alla medborgare tillsammans betalar 300 Mkr/år till kungliga operan trots att den ligger still i Stockholm? Haparandabons operabiljett kostar kanske 2.000 kr bara i resa och samtidigt har haparandabon högre kommunalskatt än de flesta stockholmare. Är det rättvisa? Kan man som boende i/nära Stockholm kanske känna ett värde av det enorma utbud av museer och annat som kommer av att man bor nära huvudstaden men som alla medborgare är med och betalar för?
Det finns ju trots allt en attraktion till storstäderna och kusterna och som återspeglar sig i bostadspriserna.
Nu verkar det som att bostadpriserna kommer att gå upp pga slopandet av fastighetsskatten och inteckna bortfallet av densamma, då mest fokus ligger på månadskostnaden, så vad var då vunnet i det långa loppet? Ja bankerna får låna ut mer pengar och jublar iaf så länge det inte kommer någon krasch. Och med högre priser så kommer högre kontantinsats att krävas.
Och en norsk direktör med en inkomst på 10 miljoner (i Norge) med ett palatsliknande hus på en bohusländsk ö betalar bara 2800 kr i fastighetsskatt, eftersom hans taxerade inkomst i Sverige är 0 kr (men han kommer att få betala den nya avgiften).Betong skrev:
Så vårdbiträdet betalar mer i fastighetsskatt än direktören.
Betong: Jag har nyss köpt en herrgård i Hälsingland, taxeringsvärde 664kkr, boyta 534m2. Kåken ligger 100m från havet, 6km från stan. Ingen ödebygd precis. Tillsammans tjänar jag och kära hustrun närmare en miljon om året, det blir kanske lite mindre där, men boendekostnaderna blir å andra sidan lägre.
Kan du nu förklara varför vi där uppe skall betala så mycket mindre i skatt i det gamla systemet än det par som bor i Stockholm och tillsammans tjänar 500kkr om året? Trots att de bor i ett litet radhus eller en mindre villa på 100-120m2 så är taxeringsvärdena absurda och 2-2,5 miljoner som man skall betala en procent i skatt på är mycket pengar. För dem har det handlat om ett par tusenlappar i månaden, trots tämligen normala inkomster om 20kkr/månad. Det spelar ingen roll om man söker sig ut i förorterna. Ett vanligt radhus ute i Botkyrka har ju fått taxeringsvärden på 1,5 - 2 miljoner vilket ger 1500kr i månaden att betala i skatter med det gamla systemet.
Jag är fullt medveten om att det finns fina direktörer ute i Saltsjöbaden som nu får en rejäl sänkning av sina skatter, men framför allt får vanligt folk i storstäderna råd att bo kvar i sina tämligen ordinära bostäder.
Kan du nu förklara varför vi där uppe skall betala så mycket mindre i skatt i det gamla systemet än det par som bor i Stockholm och tillsammans tjänar 500kkr om året? Trots att de bor i ett litet radhus eller en mindre villa på 100-120m2 så är taxeringsvärdena absurda och 2-2,5 miljoner som man skall betala en procent i skatt på är mycket pengar. För dem har det handlat om ett par tusenlappar i månaden, trots tämligen normala inkomster om 20kkr/månad. Det spelar ingen roll om man söker sig ut i förorterna. Ett vanligt radhus ute i Botkyrka har ju fått taxeringsvärden på 1,5 - 2 miljoner vilket ger 1500kr i månaden att betala i skatter med det gamla systemet.
Jag är fullt medveten om att det finns fina direktörer ute i Saltsjöbaden som nu får en rejäl sänkning av sina skatter, men framför allt får vanligt folk i storstäderna råd att bo kvar i sina tämligen ordinära bostäder.
Jag vet inte hur det kom sig att jag skulle behöva redogöra för varje fall i hela Sverige. Men det var ett lågt taxeringsvärde för ett palats, eller var det en herrgård?(det är ju en viss skillnad, marmorgolv och sådant du vet), som det kanske finns förklaringar till. Annars så kostar varje normal villa i sveriges många städer med 50-100.000 innevånare ända upp till Luleå 1 Mkr idag.Swetrot skrev:
Ni kanske har någon granne som har ett tredjedels så stort hus. Är det till salu för 300 kkr så köper jag kanske det.
Som jag skrev så finns det andra saker som spelar in och av någon anledning så värderas ett hus nära Stockholm högre än ett hus i erat område.
Jag tycker tex. en gammal Jaguar är en finare bil än en dåligt ihopskruvad V70 men V70n är 5-10 ggr dyrare och har dyrare försäkring. Rättvist eller inte.
Nu ökar bostadspriserna iom. avskaffandet av skatten då folk tittar på månadskostnaden så i slutänden blir det kanske ingen skillnad.
Sök på Söderhamns kommun, så finner du en del objekt som överensstämmer med dina önskemål.
När det gäller fastighetsskatten så har jag svårt att förlika mig med tanken att den baserat sig på ett värde av bostaden som den som bott där under många år inte har tillgång till. De som bott i kustnära områden har år efter år sett sina taxeringsvärden rusa i höjden med tvåsiffriga procenttal. Det fick den förra regeringen att införa olika begränsningsregler, men man vågade inte ändra på roten till detta system. Det skapade vissa marginalskatteeffekter som blev smått absurda med åren.
Istället för att göra något åt detta har den av socialdemokraterna förvaltade statskassan år för år tacksamt tagit emot dels en allt högre fastighetsskatt, en förmögenhetsskatt som drabbade vanligt folk, men de riktigt rika slapp den. I takt med ökade priser har man också tagit in rejäla pengar i form av lagfartskostnader och avgifter för pantbrev.
För att driva in denna fastighetsskatt har man haft igång en kolossal apparat med fastighetstaxering där andra absurditeter och abnorma konsekvenser förekommit. Inköp av en tvättmaskin för 4.000kr kunde höja husets taxeringsvärde med 40.000kr och därmed rendera 400kr i årlig skatt. Att kakla en vägg kunde bli mycket dyrt kommande 15-20 år då den ökade skatten för det skulle betalas. Även åtgärder som tilläggsisolering och liknande har man fått betala dyrt för genom åren, därför att värdet vid en försäljning blev större. Men, för den som bodde där, och avsåg att bo kvar flera decennier, hade inga värden realiserats så att skatten kunde betalas.
Jag tycker att inkomstskatter är ett bra sätt att utjämna skillnaderna mellan de som har bättre betalt, och de som tjänar mindre. Om man däremot översatt fastighetsskattens upplägg till inkomstskatterna så skulle man få betala skatt efter t.ex. utbildning. Varje extra högskolepoäng ger en viss skatt, och har man sin profession inom ett eftertraktat yrke så stiger skatten ännu mer. Vad du faktiskt har i lönekuvertet spelar då ingen roll om ditt yrkestaxeringsvärde är högt.
Att priserna nu spås stiga ännu mer är naturligtvis bra för de som äger ett hus och vill sälja det. Det är mindre bra för den som skall köpa huset. För den som vill bo kvar i sitt hus händer ingenting annat mer än att månadskostnaden sjunker och den dagen man vill sälja sitt hus och realisera vinsten, så får man betala 30% skatt på den. Men då har man vinstpengarna i handen å andra sidan, och kan betala.
När det gäller fastighetsskatten så har jag svårt att förlika mig med tanken att den baserat sig på ett värde av bostaden som den som bott där under många år inte har tillgång till. De som bott i kustnära områden har år efter år sett sina taxeringsvärden rusa i höjden med tvåsiffriga procenttal. Det fick den förra regeringen att införa olika begränsningsregler, men man vågade inte ändra på roten till detta system. Det skapade vissa marginalskatteeffekter som blev smått absurda med åren.
Istället för att göra något åt detta har den av socialdemokraterna förvaltade statskassan år för år tacksamt tagit emot dels en allt högre fastighetsskatt, en förmögenhetsskatt som drabbade vanligt folk, men de riktigt rika slapp den. I takt med ökade priser har man också tagit in rejäla pengar i form av lagfartskostnader och avgifter för pantbrev.
För att driva in denna fastighetsskatt har man haft igång en kolossal apparat med fastighetstaxering där andra absurditeter och abnorma konsekvenser förekommit. Inköp av en tvättmaskin för 4.000kr kunde höja husets taxeringsvärde med 40.000kr och därmed rendera 400kr i årlig skatt. Att kakla en vägg kunde bli mycket dyrt kommande 15-20 år då den ökade skatten för det skulle betalas. Även åtgärder som tilläggsisolering och liknande har man fått betala dyrt för genom åren, därför att värdet vid en försäljning blev större. Men, för den som bodde där, och avsåg att bo kvar flera decennier, hade inga värden realiserats så att skatten kunde betalas.
Jag tycker att inkomstskatter är ett bra sätt att utjämna skillnaderna mellan de som har bättre betalt, och de som tjänar mindre. Om man däremot översatt fastighetsskattens upplägg till inkomstskatterna så skulle man få betala skatt efter t.ex. utbildning. Varje extra högskolepoäng ger en viss skatt, och har man sin profession inom ett eftertraktat yrke så stiger skatten ännu mer. Vad du faktiskt har i lönekuvertet spelar då ingen roll om ditt yrkestaxeringsvärde är högt.
Att priserna nu spås stiga ännu mer är naturligtvis bra för de som äger ett hus och vill sälja det. Det är mindre bra för den som skall köpa huset. För den som vill bo kvar i sitt hus händer ingenting annat mer än att månadskostnaden sjunker och den dagen man vill sälja sitt hus och realisera vinsten, så får man betala 30% skatt på den. Men då har man vinstpengarna i handen å andra sidan, och kan betala.
I storstäderna så ligger lönerna högre än i övriga delar av landet för samma jobb. Ska lönerna nu harmoniseras med övriga landet eller ska de fortfarande ligga lika mycket högre och isf varför? Det finns ju även ett värde i att som storstadsbo åtnjuta ett av oss samtliga bekostat enormt utbud av kultur, museer mm.Swetrot skrev:
Oavsett hur vi nu vrider och vänder på detta så kan man konstatera att de med sakkunskap, från ekonomer till professorer i bostadekonomi, är eniga om att fastighetsskatten är en bra skatt. Värdet av nära till storstadens utbud eller kustens skönhet försvinner inte med skatten. Nu finns det även begränsningsregler som täcker upp, vilket är bra, för den skenande marknaden.
Med alla skatter finns det fördelar och nackdelar. Det har varit ständiga ramaskrin kring inkomstskatterna också.
Men den centrala frågan är ändå: Är avskaffandet av fastighetsskatten finansierad? Ja säger regeringen som dock betraktar dagens läge som statiskt. Man bryr sig inte om inlåsningseffekter som nu kan uppkomma genom att folk helt enkelt flyttar mindre. Man har inte tagit i beaktande att priserna kanske sjunker eller blir stabila. Det som då händer är att avskaffandet blir underfinansierat. Vad händer då? Ett återinförande av fastighetsskatten, eller ska utförsäljningen av statliga företag täcka upp så länge det räcker?
Om vi antar att skatten är finansierad just nu så finns det, kanske inte en verklig, men ändå en medelperson som går plus minus noll. Men vi har här och på andra ställen läst att många stockholmare anser att de tjänar, vissa stort, på förändringen. Alltså måste några förlora. Vi får väl se om regeringen tvingas till ytterliggare en förändring inom kort. Och isf vore det kanske bra om de med sakkunskap fick ett ord med i spelet och inte självutnämnda experter a Hägglund med Borg i släptåg.
Edit:
Jag ber om ursäkt för att jag har blandat ihop dig Swetrot och hempularen i mina svar och trott att jag svarat en och samma person. Det ser kanske lite tokigt ut. Ändrat lite nu i detta inlägg. Hmm, lite trött kanske.
Vad jag förstår så kommer fortfarande fastighetsdeklarationer att få göras. Detta eftersom taxeringsvärdet som "institution" skall finnas kvar som underlag för den fastighetsavgift som komma skall. Max 4500 kr av taxeringsvärdet skall den ju vara, det kräver ju fortfarande en omfattande administration för att fastställa taxeringsvärdet. Eller är det månne någon som tror att det blir enklare?
Fastighetstaxeringen lever kvar ett tag till, men jag tror att man i kommande steg kommer flytta över den till kommunerna som då kan göra en förenklad variant istället. Exempelvis att taxeringen utgår från tomtyta och bo + biyta. Dit är det några år, men det finns ju en hel del att vinna på att dessa mastodontliknande taxeringar vi har idag upphör.