T ex postadressen och samtliga myndighetens emailadresser. Förr i världen även faxen. Numera även serviceappar och formulär på hemsidor och liknande.Alfredo skrev:
Förvaltningslagen:
Fast det var vad man menade med samtliga jag undrade över. Pratar vi om sådana som registrator@myndigheten.se och kundtjanst@myndigheten.se eller även alla personliga adresser till myndighetens anställda?Claes Sörmland skrev:
Den vanliga myndighetslösningen är ju att lägga in ett sånt där "Jag är på semester och tillbaka vecka 52 kontakta registrator@myndigheten.se för akuta ärenden." Annars ska ju dessa adresser bevakas.
Många myndigheter och kommuner gör ju sitt bästa för att inte skylta med de personliga adresserna av just det skälet. Man vill ha in korrespondensen via så få och kontrollerbara kanaler som möjligt.
Det finns säkert myndigheter som ”gör rätt” men de jag har erfarenhet av bevakar absolut inte personliga adresser. Tror det skulle skapa viss ”oro” om det exempelvis skulle införas i forskningsvärlden vid universiteten.
Det går nästan inte i praktiken att driva en myndighet så att man uppfyller alla lagens krav på en sådan. Om man ska få något gjort alltså. Så jag håller med om att det nog inte alltid följs.
Just universiteten är ju våra minst typiska myndigheter och kulturen internt betraktar sig ju inte som en myndighet. (Samma med många av kulturinstitutionerna har jag fått berättat för mig av de med direkt insyn.) Och det pågår ett kulturkrig mellan byråkraterna och forskarna/lärarna kring detta på varje lärosäte. Byråkraterna avancerar för varje år, de kommer över tid att vinna för de jobbar heltid med detta. Forskarna/lärarna ja de forskar ju och undervisar på sin arbetstid. Det kommer att sluta med att vi får omorganisera våra universitet i en form som inte är myndigheter om säg 30 år. Men det kommer först att ske när haveriet är totalt och forskning och undervisning inte längre går att bedriva. Jag gissar att man kommer att säga: "Vi har varit naiva" från politiskt håll.
Med all rätta, tycker jag. Man skiljer av gammal tradition på kommunikation som är adresserad till "enheten" och kommunikation som är adresserad till en namngiven medarbetare. Vore olyckligt om lagen tolkas så att man vänder upp-och-ner på detta.
Samtidigt så klart viktigt att handläggarna inte oavsiktligt personifierar ärenden. Det är väl kanske grunden till hur det blir ett problem i praktiken.
Men bra att de stora tillgänglighetsfrågorna kommer upp. T.ex. Vägverket, på sin tid, hade jätteproblem med e-posten under långa perioder. Inte acceptabelt. Och nu är det t.ex. Skatteverket som konstant kör med -"Just nu är det många som ringer till oss, försök senare. *klick*" på telefon. Inte heller acceptabelt enligt min mening.
Redigerat:
Så är det fortfarande. Skickar jag ett privat email till en väns jobbemail som arbetar på en myndighet så är det inte ämnat för myndigheten. Det är inte allmän handling utan privat korrespondens. Men myndigheten måste trots detta se till att email från allmänheten som trillar in på min väns jobbemail hanteras korrekt. Normalt sker ju detta genom att min vän har ansvar för att läsa denna email regelbundet och vid semester t ex stänger den med ett hänvisningsmeddelande att hon är på semester.C cpalm skrev:
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 299 inlägg
Vem har lovat, och med vilket mandat?F Fru T skrev:
I bästa fall kan man se löftet som ett gynnande förvaltningsrättsligt beslut och då är det ju bara att hålla fast vid det. Ett sådant kan inte godtyckligt ändras bara för att kommunen ”kom på” att det nog inte borde vara så.
Men du har ju själv här i tråden ifrågasatt beslutsförheten hos ett antal tjänstemän, så kanske har du blivit lovad något av någon som saknar mandat att lova detta. Eller tolkat en välvillig diskussion med någon som ett löfte.
Man kan naturligtvis yrka samma sak på flera olika grunder, och det gynnande beslutet vore rimligen den första grunden, men trots det känns den inte övertygande. Eller har du papper på löftet?
Självklart, nu pratar jag om tjänsteärenden så klart.
Man gör ju då traditionellt skillnad på ett brev som är personligt adresserat och ett brev som är adresserat med attention.
Det antyddes ju att det inte duger att låta e-post adresserad till en personlig adress ligga oläst vid t.ex. semester.
Det finns ju ingen förvaltningspolis så myndigheten gör i praktiken lite som den vill. Kan bli dragen i örat vid en revision men det är ju en intern sak.G Genomklok skrev:
Här är ett intressant "motsatsbeslut" som pekar på vikten av fingertoppskänsla vad gäller skillnaden mellan personlig och myndighetsadresserad post:
https://www.jo.se/app/uploads/resolve_pdfs/833825_4397-2017.pdf
Och det visar väl också på att i detta fall Skatteverket borde gett f-n i att rota i sin tidigare rutin "Dåvarande hantering innebar att post med namnet angivet först i adresshuvudet inte fick öppnas av postöppningspersonalen.".
Haha, kul att den frågan kom upp. Jag visste inte att det gick till JO men kan nämna att det upplägget som spreds i offentlig verksamhet vid tiden väckte mycket ont blod och bråk på många offentliga arbetsplatser. Äldre brukar ju kunna det här med posthemligheten och hur man adresserar post. Yngre (nåja) tycks ju ha noll känsla för rättstraditionen; ingick väl inte i svenskämnet att lära sig att skriva och adressera brev kan man tänka.C cpalm skrev:
Nä, det ligger nåt i det. Men det gäller ju allmänt när man har ambitioner men saknar erfarenhet och är på och pillrar på saker utan perspektivet att det oftast finns en anledning till att saker är som de är. Anledningar som man inte nödvändigtvis har kunskap om.
Många försöker idag uppenbarligen lösa problemet genom att göra sin organisation helt opersonlig. Vilket ofta istället innebär att man åker tillbaka till ruta ett i varje varv i en konversation.