Hej Martin!M Martin Lundmark skrev:
Jag utgår bara från uppgifterna i #67 där Mikael har med tabell och några grafer från två fabrikat. Det ger tillräckligt för trådens fråga här på slutet. Sen tillkommer såklart hur kärnan är dimensionerad och vad man är ute efter med trafon tex förluster, matning spänningsstyvt som i detta fallet osv. Grovt kan man ungefär som vid konventionella utlösningsvillkoret utgå från spänningsfall även i denna dimensionering dvs fungerar ställdon etc i sämsta punkt vid praktiska förhållanden på belastning fungerar en avsäkring kring märkströmmen vid fel. Man hamnar som oftast i häradet 5-10% i de flesta fall.
Jag håller med dig generellt om hur X och R förhåller sig normalt för en sunt dimensionerad trafo så inget konstigt där.
Transformatorn modellerar vi med en resistans och en reaktans, där resistansen troligen till 100% eller åtminstone nära 100% utgörs av lindningens resistans, så den påverkas ju inte, blir inte mättad på något sätt.Fotografen skrev:
Men reaktansen kanske påverkas av något typ mättnad i magnetmaterialet (och det var faktiskt lite sådana tankar jag själv grunnade på när jag började fundera på vad som händer med trafon när man börjar kräma ur mer effekt än märkeffekt (t.ex. vid en kortslutning)).
Men jag kan ärligt talat bara säga att jag inte vet, jag vet inte om RL förändras vid stor ström/effekt från transformatorn.
Ja där kan man se lite på den typiska formel som passar bra i denna frågan också dvs:
U=sqrt(2)*pi*f*B*A*N
f-frekvens (Hz)
B-flödestäthet (Tesla)
A-area (m2)
N- varv
Man kan sätta B till 1 i praktiken så ser man areans betydelse. Sen får man även se till det lite ointuitiva att mättnaden magnetiskt är störst vid tomgång.
Hej Mikael_LMikael_L skrev:
Missförstår jag vad som står i din tabell?
Hur får du fram (gällande Schneider ABT7ESM010B) att Zt är 0,113 Ω om Ri är 0,65 Ω
Zt skall ju till belopp vara större än beloppet Ri respektive beloppet X.
Detta eftersom hypotenusan av en rätvinklig triangel med kateterna X och Ri större än beloppet X respektive beloppet Ri
Nä, det är zk som jag har tabellerat, kortslutningsspänningen.
Det är märkkortslutningsspänningen. Inte impedansen.M Martin Lundmark skrev:
Ja det har du ju rätt i.
Jag har blandat ihop beteckningarna lite. I min gamla lärobok kallas uk för uz (men i en liten passus nämns det att det även kallas uk, vilket är lite dumt tänker jag, för uk är väl den vanligaste beteckningen).
Men någonstans verkar det ha gått fel i mitt huve, så det plötsligt råkade heta zk i tabellen.
Ja då förstår jag att Martin blev lurad av detta.
Jag har blandat ihop beteckningarna lite. I min gamla lärobok kallas uk för uz (men i en liten passus nämns det att det även kallas uk, vilket är lite dumt tänker jag, för uk är väl den vanligaste beteckningen).
Men någonstans verkar det ha gått fel i mitt huve, så det plötsligt råkade heta zk i tabellen.
Ja då förstår jag att Martin blev lurad av detta.
Nu blev det svart magi ...GK100 skrev:
Du skrev spänningsstyvt. Jag förstår meningen, transformatorns utspänning ska påverkas mindre av variationer i ström.
Med ditt inlägg i tanken så är det alltså så att den här slags transformatorer som jag just nu tänker på (typ 24VAC till styrkretsar, eller kanske någon klenspänningsapplikation i en stuga) är generellt konstruerade för att vara spänningsstyva.
Betyder det också att de klarar av att ge höga strömmar vid kortslutning, det borde ju vara så.
Ja det kan man nog utgå från alltså att de är utförda så. Det passar de flesta transformatorer för manöver eller typisk matning av klenspänning. Exempel på motsatsen kan vara tex gamla svetstrafos där karaktäristiken U/I snarare liknar den man ser på solceller med tydligt "knä" mot mer av konstantströmsmode.
Jag tror vi kan ta upp lite mer kring transformatorer allmänt i andra tråden kring nätet några steg från elcentralen där finns både spänning-, ström-, krafttyperna som alla bygger på samma grund men ändå ganska olika på många sätt.
Ja det är nog klokt.
Jag tror att vi nog redan har dykt lite för djupt här, det är ju inte ens riktigt i trådens egentliga tema och ämne (men närliggande).
Jag tror att jag känner mig nöjd.
Jag gör mina modeller nu i enlighet med att transformatorn får modelleras som en ideal spänningskälla i serie med impedans (typ Z2) i enlighet med vad vi kommit fram till. Säkerligen en tillräcklig approximation, även om en transformator kanske skulle krokna lite och inte riktigt orka ge all den teoretiska kortslutningsströmmen (jag vara bara orolig att jag skulle missat något väsentligt och det hela skulle bli tokfel).
Så till denna impedans så lägger jag strömkretsens egen resistans (eller impedans) för att sen på helt vanligt sätt räkna ut säkringar och max kabellängder.
Jag satsar också på valet att säkringar alltid ska lösa inom 5 sekunder, dels för att kunna räkna med förenklad formel för värmeutveckling i kablar, dels för att det känns som en lagom absolut tid innan en transformator måste få slippa kortslutningsbelastning.
