Observera att detta är en några år gammal tråd och det har hänt en del under tiden, se TS senaste tråd om ämnet.TRJBerg skrev:
Och här är en länk till den senaste tråden:
https://www.byggahus.se/forum/threa...-foersoeker-anvaenda-min-privata-vaeg.343132/
https://www.byggahus.se/forum/threa...-foersoeker-anvaenda-min-privata-vaeg.343132/
Prova att klicka på TS namn och skicka ett PM.S smden skrev:
tommib skrev:
Naturligtvis kan en markägare(granne 1) tillåta flera fastigheter att nyttja samma området för vägservitut. Markägaren(granne 1) vill naturligtvis inte ha två parallella vägar på sin fastighet. Har granne 1(ägaren av marken i fråga) sagt till granne 2 att han får köra på vägen så får han naturligtvis det.
Nej, så funkar det inte. Har markägaren gett servitutsrätt till en fastighet att anlägga väg kan han inte sedan säga att någon annan får använda den vägen. Markägaren har helt enkelt inte rådighet över vägen.
Vad som i praktiken kan hända är att lantmäteriet bestämmer att det ska bildas en GA för vägen och att granne 2 ska få ett officialservitut på den. Detta beror dock på en väldig massa andra omständigheter, såsom om det är den lämpligaste lösningen av alla tillgängliga alternativ. Lösningen med två parallella vägar på samma fastighet är en sådan sämre lösning men nu var det inte vad saken gällde eftersom granne 2 har en alldeles egen fastighet.
Poängen är att granne 1 (markägaren) inte kan ge bort något som inte är hans (vägen, och bruk därav).
Situationen skulle vara en helt annan om markägaren redan från början skrivit servitutet så att granne 2 har rätt till vägen. Då hade nog granne 2 också varit med och betalat för anläggandet och det hade varit en samfällighet från start.
Situationen du beskriver är likvärdig med att grannen kan ge servitut för att bygga en lada och sedan tio år senare säga att en annan granne får parkera i den.
Edit: Relevant lagtext är JB 14. kap 11 §. Klipper in den här eftersom jag inte minns om det förekommit tidigare i tråden.
Den fasta egendom som servitutet avser får ej belastas utöver vad som följer av upplåtelsen till följd av ändring i fastighetsindelningen eller annan ändring i förhållandena.
Poängen här är alltså att den tjänande fastigheten inte kan belasta den fasta egendom (marken där vägen ligger) med något annat. Några ändrade förhållanden som avses i slutet av meningen föreligger inte här.
Vad som i praktiken kan hända är att lantmäteriet bestämmer att det ska bildas en GA för vägen och att granne 2 ska få ett officialservitut på den. Detta beror dock på en väldig massa andra omständigheter, såsom om det är den lämpligaste lösningen av alla tillgängliga alternativ. Lösningen med två parallella vägar på samma fastighet är en sådan sämre lösning men nu var det inte vad saken gällde eftersom granne 2 har en alldeles egen fastighet.
Poängen är att granne 1 (markägaren) inte kan ge bort något som inte är hans (vägen, och bruk därav).
Situationen skulle vara en helt annan om markägaren redan från början skrivit servitutet så att granne 2 har rätt till vägen. Då hade nog granne 2 också varit med och betalat för anläggandet och det hade varit en samfällighet från start.
Situationen du beskriver är likvärdig med att grannen kan ge servitut för att bygga en lada och sedan tio år senare säga att en annan granne får parkera i den.
Edit: Relevant lagtext är JB 14. kap 11 §. Klipper in den här eftersom jag inte minns om det förekommit tidigare i tråden.
Den fasta egendom som servitutet avser får ej belastas utöver vad som följer av upplåtelsen till följd av ändring i fastighetsindelningen eller annan ändring i förhållandena.
Poängen här är alltså att den tjänande fastigheten inte kan belasta den fasta egendom (marken där vägen ligger) med något annat. Några ändrade förhållanden som avses i slutet av meningen föreligger inte här.
Redigerat:
Det är ju lite mer komplicerat än så.G grodis skrev:
Visst kan markägaren, alltså tjänande fastighet upplåta samma markyta för utfartsväg för flera olika fastigheter. Det är t o m rätt vanligt. I den mån en vägytan sammanfaller för flera härskande fastigheter så är den per definition servitut som hör till flera fastigheter gemensamt. Därmed kickar samfällighetslagen in och de härskande fastigheterna förvaltar den delen av vägen samfällt, med delägarförvaltning. Bildar de en samfällighetsförening med Lantmäteriets hjälp så kan de ha föreningsförvaltning av sitt gemensamma servitut.
Men sen har vi ju situationen att en fastighet har ett härskande servitut för utfartsväg och har anlagt en väganläggning där. Då upplever nog de flesta att det rimligt att om någon annan senare vill börja nyttja väganläggningen att den betalar i alla fall ersättning för slitaget. Många här tycker också att man ska "köpa in sig i vägen".
Intressant, jag visste inte att det fanns gemensamma servitut. Jag trodde det automatiskt inrättades en GA då. Oavsett det så kan inte granne 1 efter flera år ensidigt besluta om att ändra servitutet (det blir om jag tolkar det rätt en ändring av det ursprungliga servitutet om någon annan får ett servitut).
Resultatet av en lantmäteriförrättning skulle kunna bli just att granne 2 "köper in sig" i vägen, dvs erlägger någon ersättning till den befintliga anläggningsinnehavaren (TS) oavsett om TS vill det eller inte. Det är i så fall ett officialservitut.
Resultatet av en lantmäteriförrättning skulle kunna bli just att granne 2 "köper in sig" i vägen, dvs erlägger någon ersättning till den befintliga anläggningsinnehavaren (TS) oavsett om TS vill det eller inte. Det är i så fall ett officialservitut.
En GA inrättas av Lantmäteriet vid en anläggningsförrättning. Gemensamma servitut kan man skapa civilrättsligt mellan fastighetsägarna, s. k. avtalsservitut.
Här finns ju varianten för Lantmäteriet att besluta om ett officialservitut för utfart antingen enligt fastighetsbildningslagen om en ny fastighet bildas eller enligt 49 § anläggningslagen om det gäller en befintlig fastighet. Och då beslutar ju Lantmäteriet om ersättning och till vem.
Betydligt mer krångligt blir det att tolka ersättningsbiten om det hela sköts civilrättsligt. T ex om en härskande fastighet 1 har anlagt en väg på tjänande fastighet med servitutsrätt. Nu är tjänande fastighet och härskande fastighet 2 överens om att nyttja samma markyta även för dennes nya utfartsservitut. Hur och vilken ersättning ska utgå till härskande fastighet 1? Vad har dennes ägare att säga till om i frågan?
Jo, det är jag med på. För att skapa avtalsservitut måste alla vara överens dock.Claes Sörmland skrev:
Precis min poäng. Men granne 1 kan inte besluta något sådant, endast lantmäteriet.
Ja, det är ju hela frågan. Jag inser att JB 14 kap. 11§ kan tolkas från två håll men i bägge fallen så landar det ändå i att man inte får belasta den fasta egendomen utöver vad som redan följer av servitutet, även om fastighetsindelning eller andra förhållanden ändras (vilket de inte gjort i detta fallet ändå, om jag minns rätt). Detta talar för mig för att man inte kan göra ändringar i nyttjanderätten (som ju är avtalad via servitutet) utan att involvera nuvarande härskande fastighet.
Jag läser 14 kap. 11 § JB som ett skydd av den tjänande fastigheten (och alltså inte den härskande fastighetens tillbehör väganläggningen). Det är också MÖDs förklaring av denna reglering: "Innebörden av det stadgandet [- 14 kap. 11 § -] är att den tjänande fastigheten inte till följd av ändring i fastighetsindelningen eller annan ändring i förhållandena, får belastas utöver vad som följer av upplåtelsen." https://lagen.nu/dom/mod/2014:22
14 kap. 11 § JB hindrar således inte att tjänande fastighet upplåter samma mark som tidigare belastas av ett utfartsservitut med ännu ett.
Jag tror man får leta på annat håll i jordabalken för den härskande fastighetens ägares rätt till ersättning. Det borde ju finnas något mer konkret än allmänna rättsliga utgångpunkten kring ägandet av väganläggningen och de allmänna hänsynsreglerna.
Redigerat:
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 21 915 inlägg
Jag ser det som att man antingen hyr in sig i vägen, och då betalar en årlig avgift för det, eller köper in sig i den, varvid man rimligen betalar för sin del av dess värde, men istället får inflytande över driften.
Hade vägen varit en kulvert istället blir frågan lite tydligare. För att kunna dra sina ledningar i den ska man antingen deläga den eller hyra plats. En väg är lite knepigare då den ofta är öppen för all trafik och man som TS visat lätt får ett freerider-problem.
Ett annat problem här är att förrättningskostnaderna ofta överstiger nyttan med förrättningen, så de flesta föredrar att göra upp i godo privat eller inte komma överens alls istället för att skapa den GA de egentligen skulle vara mest betjänta av.