Ett långt inlägg som bygger på en troligen felaktig utgångspunkt.Nötegårdsgubben skrev:
Ingenstans står det att Granne 1 "gett" TS servitut. Servitutet har med största sannolikhet tillkommit genom en lantmäteriförrättning. Och om det inte har det så skulle TS fått servitut om en förrättning skett, så Granne 1 kan ha "gett" TS servitut medveten om detta.
Hur brukar LM utforma dessa servitut?
Görs det för skrivningar för att skydda tjänandes fastighets intressen i stor omfattning som möjligt?
Görs det för skrivningar för att skydda tjänandes fastighets intressen i stor omfattning som möjligt?
tio_Pepe skrev:
Jag skulle säga att Tio-Pepes poäng är en av de bättre så här långt i tråden. Det finns två typer av servitut. Det ena är avtalsservitut. De tillkommer när två fastighetsägare gör en överenskommelse. Den andra typen av servitut kallas "officialservitut". Det är resultatet av en fastighetsreglering utfört av Lantmäteriet. Normalt sett är fastighetsägarna överens även här, men det är inget krav. Den här typen av servitut går inte åsidosätta, överklaga eller påverka utan är ren myndighetsutövning. Om det i det här fallet är ett officialservitut så kan grannen kontakta Lantmäteriet och begära en fastighetsreglering*. Resultatet blir i så fall troligtvis att servitutet skrivs om så att grannen får rätt att använda vägen. Möjligtvis tvingar de fram en samfällighetsanläggning om för att lösa underhållsfrågan. Jag baserar min gissning på den utkomsten på två enkla faktum: Dels är inskräkningen på markägarens fastighet densamma oavsett om vägen enbart används av TS eller om även grannen får tillgång till vägen. Dels är vägen av i lika hög grad av "väsentlig betydelse" för grannens fastighet som för TS fastighet, och därmed är det lika väl motiverat att upplåta en del av markägarens fastighet till TS som till grannen.Mikael_L skrev:
*) Edit: När jag ändå grävde lite i LawLine så hittade jag det här: http://lawline.se/answers/anvandning-av-annans-vag-utan-servitut?q=servitut+privat+väg där det står "Däremot skulle er granne kunna ansöka hos lantmäteriet om ett officialservitut för att få använda din väg. Utgångspunkten vid officialservitut är dock att servitutet måste vara av väsentlig betydelse för fastigheten.".
Redigerat:
Som jag fattar det är ju granne 1 beroende av vägen för att ta sig till sin skogsfastighet.
Det är inget problem att utforma ett servitut så att man inte hamar i en situation att en person kan blockera alla andra.
Risken är att TS skaffat sig en klart sämre grannsämja helt i onödan.
Det är inget problem att utforma ett servitut så att man inte hamar i en situation att en person kan blockera alla andra.
Risken är att TS skaffat sig en klart sämre grannsämja helt i onödan.
Högst tveksamt hurvida TS verligen kan förbjuda markägaren att nyttja vägen:
http://lawline.se/answers/har-man-ratt-att-nyttja-ett-servitut-som-finns-pa-ens-egna-fastighet
Nu handlade ju det där om nytjande av väg. Inte anläggande av väg.
Myndighetsbeslut går för övrigt i allmänhet att överklaga.
Myndighetsbeslut går för övrigt i allmänhet att överklaga.
Fortfarande inte samma situation. Det rör en befintlig väg, inte något som den härskande fastigheten anlagt.O Steamboy skrev:
D Daniel 109 skrev:
Tänk igenom det där en gång till!tommib skrev:
Finnes: Befintlig väg och granne som vill ha tillgång till den.
Exakt samma situation, eller hur menar ni att det skiljer sig? Grannen borde utan några som helst omsvep kunna begära ett officialservitut för nyttjande av vägen via lantmäteriet.
Det är sannolikt att granne 1 uppfattat det att det är samma situation. Men det är olika servitut.
Edit: fel siffra.
Edit: fel siffra.
Redigerat:
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 21 916 inlägg
I fallet i inlägg #275 är det markägarens väg som det finns rätt för en annan fastighet att nyttja. I TS fall har han rätt att själv hålla en väg på annans mark. Det är således olika situationer.
Oaktat det tror även jag att markägaren (granne 1) skulle få rätt att använda vägen om han ville, men det är ju något annat än den förevarande frågan.
Oaktat det tror även jag att markägaren (granne 1) skulle få rätt att använda vägen om han ville, men det är ju något annat än den förevarande frågan.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 21 916 inlägg
Servitutet tillkom säkerligen när TS fastighet styckades av, så jag kan hålla med om att "gett" nog var ett illa valt uttryck, men min poäng var framförallt att granne 1 nog valt att sätta upp servitutet annorlunda om han förstått konsekvenserna av det.
Att servitutet tillkommit genom lantmäteriförrättning betyder inte att det är den enda sortens servitut som hade kunnat tillskapas genom sådan förrättning.
Även officialservitut kan ändras och du tar ju själv upp det som exempel. Om granne 2 begär fastighetsreglering och utfallet blir som du beskriver så är det ju en förändring av det befintliga servitutet.O Steamboy skrev:
Jag tycker nog att detta är ren spekulation från din sida när du påstår att utfallet av en fastighetsreglering skulle vara till fördel för granne 2. Vad som anses vara av "väsentlig betydelse" är inte enkelt att sia om.O Steamboy skrev:
Servitutet som beskrivs där är rätt för en annan fastighet att nyttja en väg och svaret på frågan som ställs där är att servitutet att nyttja en väg inte innebär en exklusiv nyttjanderätt. Servitutet som TS fastighet har är att anlägga väg (vilket också skett). Att döma av de svar som TS fått från myndighetshåll så är anläggningen, dvs själva vägen, att betrakta som TS egendom.O Steamboy skrev:
Nu blev det bra rörigt här!
I #273 och #278 syftar jag på granne 2 (husbyggaren), och angående den delen är det väl inget oklart?
I #275 syftar jag på granne 1 (markägaren). Att servitutet skulle ge TS rätt att bygga en väg och sedan kunna förbjuda markägaren att använda den känns fel, men det kan mycket väl vara så. Oaktat så tror jag precis som Nötegårdsgubben att om den saken skulle drivas till sin spets så skulle det utfalla till markägarens fördel, men det är som sagt var inte intressant här.
Självklart är det så. Mark- och miljödomstolen kan pröva Lantmäteriets beslut. Ibland blir det fel av bara farten. Vad jag menade var:D Daniel 109 skrev:
"Den här typen av servitut går inte åsidosätta eller påverka utan att överklaga beslut det, det är ren myndighetsutövning."
Distinktionen jag ville göra jämfört med avtalsservitutat var att granne 2 (husbyggaren) kan få igenom ett servitut mot de övriga grannarnas vilja, om myndigheterna anser att det är befogat samt att officialservitut övertrumfar alla tidigare avtalsservitut.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 21 916 inlägg
Granne två har egen mark att ta sig ut till vägen på, så han sägs ha svårt att tilltvinga sig rätt till TS väg genom lantmäteriförrättnig. För egen del vet jag inte hur det är med den saken, ett effektivare resursutnyttjande skulle ju uppnås om granne två kunde tilltvinga sig servitut på vägen, samtidigt är jag rätt tacksam att någon abstrakt form av största möjliga nytta inte alltid trumfar äganderätten. Man måste läsa in sig på de prejudicerande domarna för att veta hur lagen faktiskt tolkas, för det är inte helt givet av ordalydelsen i 14 kap. 1 § jordabalken om granne två (särskilt vid en avstyckning) verkligen skulle tvingas anlägga en egen väg om TS försöker hindra honom rätt att nyttja den befintliga vägen.
Så jo, där finns nog en oklarhet att reda ut. Granne två är i första hand skyldig att själv lösa sitt vägproblem på egen mark eller genom frivilliga överenskommelser, inte genom att tvinga sig till rättigheter i annans egendom.
Så jo, där finns nog en oklarhet att reda ut. Granne två är i första hand skyldig att själv lösa sitt vägproblem på egen mark eller genom frivilliga överenskommelser, inte genom att tvinga sig till rättigheter i annans egendom.