Jobbig situation - granne använder min privata väg till sitt nybygge

[Hyltran från Veglemyren]

Nej ska bör ha egna vägar till alla resmål. Eller menar du att det funkar bra så fort det blir tre?

Det är ingetproblem att dela väg. Men om man råkar ut för en rabiat granne gäller det att det juridiska är korrekt reglerat.

Om man är tre så finns det i alla fall

Nej ska bör ha egna vägar till alla resmål. Eller menar du att det funkar bra så fort det blir tre?

Det är ingetproblem att dela väg. Men om man råkar ut för en rabiat granne gäller det att det juridiska är korrekt reglerat.

Tänk om man inte gillar att ha med rabiata människor att göra då? Det kan va nog så enerverande även om man vet att man har rätt och kan sina rättigheter? Om den du delar vägen med börjar jävlas så blir du ensam en mot en.

Om man är tre som delar vägen kan man inte komma undan med att hotas, ljuga och dumma sig på samma sätt som då man är två "ägare". Så ja tre är faktiskt bättre än två.

Tror/tycker jag

 

[Daniel 109]

Nu var det ju två grannar som har intresse i vägen. Då då är de ju tre.

 

[Martin_B]

Allt annat okänt håller jag med @Steamboy att det är en rimlig presumption att man skulle kunna få möjlighet att köpa in sig på en befintlig väg om man väljer att bebygga sin fastighet i anslutning till den vägen. Granne tvås bygge är ur det perspektivet logiskt.

Jo, men tycker inte du att det bara skall få vara det om man inte har annat val? Granne 2 har ju tomt ända ner till vägen, varför skall han inte bygga sin egen väg? Bara för att där finns?
Det är i så fall i princip enbart av ekonomiska skäl som han skulle låta bli.
Och I så fall skulle man kunna applicera detta på vilka fastigheter som helst som har en bilinfart.
Ta två villatomter exempelvis, där bägge har tillgång till vägen utanför. Bara för att ena fastighetsägaren hinner bygga en garageuppfart före sin granne, så skall grannen nästan kunna "kräva" att få ansluta sig till den fina nybyggda garageuppfarten, så han själv slipper lägga ut pengar för att bygga en egen, med motiveringen enligt som du skriver "det är en rimlig presumption att man skulle kunna få möjlighet att köpa in sig på en befintlig väg om man väljer att bebygga sin fastighet i anslutning till den vägen" ?

Det finns ju väldigt många fall i verkligheten där det hade passat betydligt bättre att köra via grannens fina infart, än att bygga sin egen. Men alla får ju snällt anlägga sina egna infarter om de nu har möjlighet till det. Och jag tycker det är 100% rimligt.

Annat är det om det finns hinder som gör att man inte skulle kunna få en infart, men så är det inte i fallet för "granne 2" enligt TS, eftersom granne 2 likväl har helt öppet ner mot vägen och kan bygga precis vilken väg han vill på sin egen tomt.

 

[Martin_B]

En fråga vi inte nämnvärt belyst är granne etts situation. Denne har såvitt jag förstår det inte riktigt begripit vad han gett TS för sorts rättighet genom servitutet. Det här är nu en fri spekulation, men delvis hoplappad utifrån vad TS skrivit.

Om granne ett kostnadsfritt gett TS lov att anlägga en väg på hans mark trodde han nog (felaktigt) att det blev hans väg, som TS också skulle få nyttja. Någon annan skulle alltså betala för att hans vägnät skulle utvecklas.

Det som nu skett istället är att han utan ersättning blivit av med några tusen kvadratmeter skog/åker. Om han nu undersöker saken och ser att han inte har några rättigheter till vägen, vare sig att erbjuda fler att använda den eller att bruka den själv (TS har dock ingenstans skrivit att granne ett inte skulle få använda vägen för eget behov, men han måste inte gå med på det heller) kan man tänkas sig att han känner sig lurad. Och hade han vetat vad han gjort hade nog ett annat slags servitut upprättats.

Om grannarna ett och två sedan tidigare är goda grannar tycker granne ett säkert att det är vansinnigt att han inte får erbjuda granne två att använda vägen som finns anlagd på hans mark. Hur kan lagen vara så jävla dum, tänker han säkert.

Även om TS har laglig rätt att göra det som jag med flera har rått honom till, att bomma vägen, så gäller det nog att gå varligt fram för att inte göra sig till ovän även med granne ett.

Jag har bara en liten invändning mot detta, eftersom du använder fraser som "kan man tänkas sig att han känner sig lurad".

Du har rätt i att granne 1 kan känna sig lurad. Men kan man inte enbart applicera den teorin förutsatt att TS på ett väldigt uträknat sätt, i form av ett bedrägeri, låtit granne 1 skriva under någonting lite snabbt, som granne 1 inte ens känner till vad det är? Dvs. i stil med att TS kommer över med ett papper där det står att granne 1 skall skriva under att TS har återlämnat en pryl den har lånat, och sedan på blad nr 2, där granne 1 skriver under, så är det ett papper som har med servitutet att göra. Sedan kombinerar TS ihop blad nr 2 med övriga servitutsansökningar som granne 1 inte ens har sett. Och plötsligt har TS utfört en olaglig handling.
Jag har väldigt svårt att tro att så var fallet! Varför skriver jag detta öht?
Jo, för det är den enda anledningen jag kan se att en frisk och normalbegåvad människa skulle skriva under ett servitut som den egentligen ogillar.

Min fråga är följande: är granne 1 inte läskunnig?

Man får väl förutsätta att granne 1 har läst igenom avtalet innan han skrev på? Och i så fall, hur tusan kan han känna sig lurad? Han vet ju vad han skrev på?

Annat är det om granne 1 är senil/dement. För antingen visste inte TS om det, och ja, då är det ju synd om granne 1, men även TS egentligen, för han får ju bara massa problem p.g.a grannens demens. Eller så visste TS om att granne 1 var dement, och då är det ju möjligen någon form av bedrägeri kanske? Att han har utnyttjat granne 1's mentala hälsa för egen vinning.

Vi får fråga TS ...jag tror ju förstås att granne 1 är klar i huvudet och att allt har gått rätt till. Tycker ju inte att granne 1 skall gå runt och snyfta nu i så fall, om det nu så är fallet.

 

[Martin_B]

Granne två är i första hand skyldig att själv lösa sitt vägproblem på egen mark eller genom frivilliga överenskommelser, inte genom att tvinga sig till rättigheter i annans egendom.

Ja det verkar ju så:

Lantmäteriet säger att det inte är aktuellt med servitut för denna granne att använda min väg, eftersom problemet med tillfart kan lösas via hans egen tomt.

 

[Nötegårdsgubben]

Allt annat okänt håller jag med @Steamboy att det är en rimlig presumption att man skulle kunna få möjlighet att köpa in sig på en befintlig väg om man väljer att bebygga sin fastighet i anslutning till den vägen. Granne tvås bygge är ur det perspektivet logiskt.

Jo, men tycker inte du att det bara skall få vara det om man inte har annat val? Granne 2 har ju tomt ända ner till vägen, varför skall han inte bygga sin egen väg? Bara för att där finns?
Det är i så fall i princip enbart av ekonomiska skäl som han skulle låta bli.
Och I så fall skulle man kunna applicera detta på vilka fastigheter som helst som har en bilinfart.
Ta två villatomter exempelvis, där bägge har tillgång till vägen utanför. Bara för att ena fastighetsägaren hinner bygga en garageuppfart före sin granne, så skall grannen nästan kunna "kräva" att få ansluta sig till den fina nybyggda garageuppfarten, så han själv slipper lägga ut pengar för att bygga en egen, med motiveringen enligt som du skriver "det är en rimlig presumption att man skulle kunna få möjlighet att köpa in sig på en befintlig väg om man väljer att bebygga sin fastighet i anslutning till den vägen" ?

Det finns ju väldigt många fall i verkligheten där det hade passat betydligt bättre att köra via grannens fina infart, än att bygga sin egen. Men alla får ju snällt anlägga sina egna infarter om de nu har möjlighet till det. Och jag tycker det är 100% rimligt.

Annat är det om det finns hinder som gör att man inte skulle kunna få en infart, men så är det inte i fallet för "granne 2" enligt TS, eftersom granne 2 likväl har helt öppet ner mot vägen och kan bygga precis vilken väg han vill på sin egen tomt.

När jag skrev att det var en rimlig presumption menade jag inte att grannen hade rätt att kräva det, bara att det var rimligt att förvänta sig att man skulle få köpa in sig i vägen på frivillig grund.

Vad gäller vanliga villatomter tycker jag att det ser löjligt ut när det ligger två parallella femtiometersvägar bredvid varandra till ett par skafttomter för att tomterna är avstyckade från olika fastigheter. Det vore även där rimligt att gå ihop om en gemensam väg, men det verkar som sagt förutsätta frivillighet.

Jag har bara en liten invändning mot detta, eftersom du använder fraser som "kan man tänkas sig att han känner sig lurad".

Du har rätt i att granne 1 kan känna sig lurad. Men kan man inte enbart applicera den teorin förutsatt att TS på ett väldigt uträknat sätt, i form av ett bedrägeri, låtit granne 1 skriva under någonting lite snabbt, som granne 1 inte ens känner till vad det är? Dvs. i stil med att TS kommer över med ett papper där det står att granne 1 skall skriva under att TS har återlämnat en pryl den har lånat, och sedan på blad nr 2, där granne 1 skriver under, så är det ett papper som har med servitutet att göra. Sedan kombinerar TS ihop blad nr 2 med övriga servitutsansökningar som granne 1 inte ens har sett. Och plötsligt har TS utfört en olaglig handling.
Jag har väldigt svårt att tro att så var fallet! Varför skriver jag detta öht?
Jo, för det är den enda anledningen jag kan se att en frisk och normalbegåvad människa skulle skriva under ett servitut som den egentligen ogillar.

Min fråga är följande: är granne 1 inte läskunnig?

Man får väl förutsätta att granne 1 har läst igenom avtalet innan han skrev på? Och i så fall, hur tusan kan han känna sig lurad? Han vet ju vad han skrev på?

Annat är det om granne 1 är senil/dement. För antingen visste inte TS om det, och ja, då är det ju synd om granne 1, men även TS egentligen, för han får ju bara massa problem p.g.a grannens demens. Eller så visste TS om att granne 1 var dement, och då är det ju möjligen någon form av bedrägeri kanske? Att han har utnyttjat granne 1's mentala hälsa för egen vinning.

Vi får fråga TS ...jag tror ju förstås att granne 1 är klar i huvudet och att allt har gått rätt till. Tycker ju inte att granne 1 skall gå runt och snyfta nu i så fall, om det nu så är fallet.

Som den här tråden visar är det uppenbarligen inte helt lätt med juridik. Att man kan känna sig lurad utan att vara det tycker jag inte är så konstigt.

Därtill var det inte TS som var motpart när servitutet skrevs, utan han har vad jag förstår köpt sin fastighet efter att den redan var avstyckad och vägen anlagd. Granne 1 och TS företrädare kan mycket väl ha varit överens om ett upplägg som när det skrevs ner kom att innebära något annat.

Så jo, jag ser fortfarande en uppsjö med möjligheter till att granne 1 känner sig lurad.

 

[Leifur]

Som den här tråden visar är det uppenbarligen inte helt lätt med juridik.

Där är vi helt eniga och det var därför som mitt råd var att kontakta en jurist.

 

[Oldfart]

Jo, men tycker inte du att det bara skall få vara det om man inte har annat val? Granne 2 har ju tomt ända ner till vägen, varför skall han inte bygga sin egen väg? Bara för att där finns?
Det är i så fall i princip enbart av ekonomiska skäl som han skulle låta bli.

Nej. Det finns även andra skäl. T.ex. så har trafikverket och/eller kommunen som tredje part synpunkter på anläggandet av utfarter mot allmän väg. Ur trafiksäkerhetssynpunkt är en enda utfart mot en väg att föredra jämfört med två av den enkla anledningen att varje utfart är en riskzon. När jag satt i kommunfullmäktige för många år sen drev vi t.ex. en process tillsammans med lantmäteriet och trafikverket för ersätta fyra infarter på en olycksdrabbad vägsträcka med en enda infart som sedan grenade av till de fyra vägarna. Ett annat skäl är att lagstiftningen som definierar servitut innehåller skrivelser om effektiv användning av mark. Att ha en delad väg är mer effektivt än att ha två enskilda vägar.

Jo, för det är den enda anledningen jag kan se att en frisk och normalbegåvad människa skulle skriva under ett servitut som den egentligen ogillar.

Om det handlar om ett officalservitut är det ett beslut som fattas av en myndighet och där du som fastighetsägare varken behöver acceptera, hålla med eller underteckna något.

 

[Oldfart]

När jag skrev att det var en rimlig presumption menade jag inte att grannen hade rätt att kräva det, bara att det var rimligt att förvänta sig att man skulle få köpa in sig i vägen på frivillig grund.

När jag läste frågor på Lawline igår, och skummade lagtexten, fick jag intrycket av att det inte är tillåtet att använda servitut som handelsvaror eller att mot avgift låta tredje part utnyttja den genom servitutet tillskansade nyttjanderätten. Jag kan ha fel men jag uppfattade det som att den enda ersättning som är tillåten är den som kan utgå till tjänande fastighet som kompensation för intrånget i äganderätten. Vid flera härskande fastigheter handlar det alltså enbart om att dela på kostnaderna för drift och underhåll. Detta gäller även tjänande fastighet om den utnyttjar t.ex. vägen eller brunnen som den härskande fastigheten bekostat. Att "köpa in sig" borde därmed snarare vara "stå för kostnaderna för fastighetsförrättningen".

 

[Fotografen]

T Grannen borde utan några som helst omsvep kunna begära ett officialservitut för nyttjande av vägen via lantmäteriet.

Nej.
Förutsättingen för att få ett vägservitut är att alla andra möjligheter är uttömda, dvs har man möjlighet att anlägga väg ut till allmän väg på sin egen mark är det den lösningen som gäller.

 

[Fotografen]

Är det självklart att ts har laglig rätt att sätta upp en vägbom bara för att hen har servitut att anlägga en väg?

Ja, eftersom TS är väghållare.

 

[JohanLun]

Att servitutet skulle ge TS rätt att bygga en väg och sedan kunna förbjuda markägaren att använda den känns fel, men det kan mycket väl vara så. Oaktat så tror jag precis som Nötegårdsgubben att om den saken skulle drivas till sin spets så skulle det utfalla till markägarens fördel, men det är som sagt var inte intressant här.

Vore intressant höra vad TS anser om detta eller vad LM sagt om detta; Jag och andra har ställt frågan flera gånger utan något svar....

Har markägaren rätt att använda TS väg på sin egen mark? Har han rätt att låta andra (tex en bil som ska hämta skog på markägarens mark) att åka där? Har han rätt att ens korsa vägen?

I mitt huvud är den första biten solklar, granne 2 har inte rätt att åka på den vägsträcka som TS anlagt om han inte har servitut på.

Men den andra biten, om markägaren fortfarande har rätten till att färdas på vägen eller har rätt att ge andra tillåtelse att göra det, den kvarstår som ett frågetecken.

Får granne 2 åka på den bit av vägen som inte TS anlagt, det borde han få? det kanske till och med fanns servitut, iallafall borde markägaren som är väghållare för denna bit få tillåta detta.

Och att markägaren INTE skulle få åka på den av TS anlagda vägen tycker jag verkar konstigt.

Likaså att TS skulle få parkera på vägen, eller belamra den på annat sätt vore konstigt, TS har fått rätt att åka på vägen, inte göra vad han vill. Bygga en friggebod???

Den "rimliga" tolkningen vore att TS som väghållare med markägarens tillåtelse får sätta upp en bom som markägaren får nycklar till. Men att TS inte får nyttja vägen till annat än det som servitutet stipulerar, dvs troligen transport till och från TS tomt.

 

[Martin_B]

Om det handlar om ett officalservitut är det ett beslut som fattas av en myndighet och där du som fastighetsägare varken behöver acceptera, hålla med eller underteckna något.

Helt riktigt, men jag kan fortfarande inte förstå hur man kan känna sig just "lurad", för det var just det som du svarade på härovan.
Möjligtvis kan man känna sig "överkörd", nonchalerad, etc., men lurad? Oavsett hur servitutet har tillkommit, om det är med tvång via officialservitut, eller ett frivilligt avtalsservitut, så har ju vederbörande fått ta del av villkoren.

Om jag frågar så här, skulle du snällt erkänna dig skyldig till att exempelvis din granne hävdar att du "har lurat" honom, genom att du har ansökt om servitut på laglig väg med tydliga villkor, men vilket han sedan kommer till dig med och känner sig lurad flera månader efter han har skrivit på?
"Jag känner mig lurad" kanske han säger till dig med irriterande ton.

Mitt första försvar för det hade varit "ja, men du har ju läst igenom avtalet och godkänt?". Vad tusan skall grannen svara på det liksom?

 

[Daniel 109]

Det är väl inte så konstigt att man känner sig lurad om man missförstått innebörden i avtalet man skrivit på. Du kan ju kolla hur många av bolagsupplysningens kunder som känner sig lurade.

Det är inte orimligt att han trodde att han gav lov att bygga en väg och rätt att använda den. Men att vägen på hans mark var hans.

 

[Martin_B]

Att man kan känna sig lurad utan att vara det tycker jag inte är så konstigt.

Därtill var det inte TS som var motpart när servitutet skrevs, utan han har vad jag förstår köpt sin fastighet efter att den redan var avstyckad och vägen anlagd. Granne 1 och TS företrädare kan mycket väl ha varit överens om ett upplägg som när det skrevs ner kom att innebära något annat.

Så jo, jag ser fortfarande en uppsjö med möjligheter till att granne 1 känner sig lurad.

Kan ej hålla med om just detta. Möjligen kan han känna sig överkörd eller nonchalerad eller något i den stilen, men lurad?
Om man är lurad så har man avsiktligen blivit manipulerad eller lockad till något man kanske inte vill, något som är ogynnsamt för en. Det är ju när någon annan försöker att få en att tro något som inte är sant etc.

Vem är då parten som står för den notan då? Att "luras" just?

En sak är det om det genom juridiken har blivit knasigheter i ett avtal och utfallet inte blev som man hade tänkt sig, men det är snarare att man har otur, fått ett bakslag, etc.
Det har inget med att ha blivit lurad att göra, eller något man skall kunna känna sig lurad för.

Jag tror jag förstår vad du menar, men ordet lura är helt fel ord att använda.