19 086 läst ·
85 svar
19k läst
85 svar
Husbehov- hur tänka? Arv eller annat hus?
Ligger snitt priset på frösön för orenoverat 70 tals hus på 6,5?? Har väldigt svårt att tro det. Ok har aldrig engagerat mig så mycket i ösunds lokalisering.. ser nu att det är väldigt centralt är kanske premiumhusen i ösund som ligger där.L linkanbygg skrev:
Hallonvägen13 i ösund, 3,3 i slutpris, ett hus med en mer realistisk nivå i detta fall.
Redigerat:
Det låter ju som att både huset i sig och läget är bra för er. Du skriver "halvklantiga akademiker", men alla är osäkra innan man har lärt sig. Frågan är om ni villiga att lägga tid på att lära er och kan acceptera att det kommer ta tid att renovera upp huset. Ni kommer antagligen att ha tuffa tider när det är byggdamm, skräp, verktyg och annat material "överallt" i huset vissa perioder. Själv gillar jag att lära mig saker och det finns massa information att hämta på nätet och kanske av släkt och vänner också. Så är ni bara beredda att kavla upp ärmarna så tycker jag ni ska satsa på huset. Och som någon redan har sagt så går det alltid att sälja om ni tröttnar på det. Lycka till!
Men snälla, ett skifte har inte skett.A Andreas Mur skrev:Vad vet jag vad den handlar om det är nog bara TS som vet det.. men om vi pratar 6,5 eller 4,5 är rätt stor skillnad när det kommer till hur mycket man har råd att lägga på renoveringen. Iom att det var fler barn vad kommer ihåg så är ju värdet något som ska delas på och om det tex är 3 arvtagare och inget ytterligare att dela på så behöver ju TS låna ersätta övriga med ca 4.3 mkr.. så värdet är uu rätt intressant utifrån vilkem kostnad man kan bära.
Inte heller en eller flera värderingar.
Det är ett hypotetiskt värde TS har angivet.
Läs vad TS verkligen frågade, det var inte en fråga om en värdering utan en fråga huruvida om de som familj skulle klara av att renovera/underhålla en fastighet.
Det låter som om TS har en bra möjlighet att till en hyfsad kostnad överta ett slitet men fullt beboeligt hus med stor tomt i ett område som passar familjen. TS håller sig ifrån heminredningstidningar och förbättrar huset successivt och börjar med de mest prekära renoveringarna. Dumma frågor kan man ställa härinne utan att skämmas. Jag renoverade som fattig ensamstående mamma med två små tjejer ett hus byggt 1925. Det var mycket inspirerande!
Ja mycket hänger ju på vem och hur man är..
Och vad man är beredd att offra och inte
Är man den som tar semestern hemma och blåser semesterkassan på nytt tak eller annat material och byter det med några bra vänner på semestern eller är den lösningen helt otänkbar..
Har man begränsade resurser så får man lära sig att göra saker själv och se till att ha vänner man själv hjälper så man kan hjälpa varandra med sånt man inte klarar själv.
Eller så får man se till att välja objekt efter plånbok och eller anpassa övriga delar av livet till den situation man sätter sig i..
Och vad man är beredd att offra och inte
Är man den som tar semestern hemma och blåser semesterkassan på nytt tak eller annat material och byter det med några bra vänner på semestern eller är den lösningen helt otänkbar..
Har man begränsade resurser så får man lära sig att göra saker själv och se till att ha vänner man själv hjälper så man kan hjälpa varandra med sånt man inte klarar själv.
Eller så får man se till att välja objekt efter plånbok och eller anpassa övriga delar av livet till den situation man sätter sig i..
Först och främst innebär arvet en större flytt flera km bort eller är det på samma ort? (Står kanske i tråden orkar nu inte läsa allt).Keoo skrev:
Hej!
Vi är en småbarnsfamilj som bor alldeles för trångt i vår lägenhet och börjar tänka på hus. Tyvärr finns det inte på vår ekonomiska horisont nu, men kanske om något år när vi får upp lönerna något. Till saken hör att en av oss har en mkt ålderstigen förälder som sannolikt inte kommer leva mer än något år framåt. Denne förälder lämnar då efter sig ett hus som ingen av de andra arvtagarna kommer vilja flytta in i. Frågan är nu hur vi ska tänka kring huset:
Det är 1,5-plansvilla i trä utan källare, byggd tidigt 70-tal på ca 160 kvm i periferin av medelstor svensk stad, uppskattat värde cirka 6.5 miljoner. Stor tomt. Det är inga större renoveringar gjorda i modern tid men mestadels varit väl underhållet fram tills för kanske 15 år sen. Det finns ett stort behov av att fräscha upp ytskikt generellt och renovera kök och badrum x2 där det bedrivits en hel del ”hemmafixande” av lekman. Taket är av asbestpannor och aldrig omlagt, ingen tilläggsisolering, direktel + en ganska gammal luftvärmepump. Värmekostnaderna således höga.
Som ni hör finns det potentiellt oerhört mycket arbete och renoveringskostnader som skulle komma med om man väljer att ta över huset. Syskon ska köpas ut till motsvarande 60% av värdet.
Det andra alternativet är man bedömer att det är ett för stort åtagande för typ halvklantiga akademiker och att vi kanske hellre ska försöka satsa på att låta det gå till försäljning, och i sånt fall få en del av vinsten som arv. Då ska dock vinstskatten dras av, och eftersom anskaffningsvärdet plus mäklararvode uppgår till kanske 500k blir det en saftig ”kostnad”. Räcker kanske till en handpenning för ett hus som överlag här ligger i samma prisklass eller högre, kanske då mindre men eventuellt lite nyare med mindre renoveringsbehov, typ radhus.
Hur hade ni tänkt? Vi har svårt att göra nån vettig ekonomisk kalkyl på det hela (för dumma). Emotionellt också svårt att beräkna vad man vill, förstås.
Fundera på om ni kan flytta ännu längre bort. Finns många fina hus på mindre orter i Sverige. Som kan köpas för en spottstyver av de där 6 miljonerna....
Ni kanske har jobb som finns att få i hela Sverige eller kan jobba på distans?
Huspriserna har blivit helt galna nuförtiden (på större orter)!
Har man dessutom rätt utbildning så kan det vara riktigt enkelt att få nytt fast jobb på ort som ort.
Men snälla! Har inte värdet en betydelse då?? Vad man fått köpa det för? = Hur mycket pengar man har kvar efteråt. Om det inte hade haft någon betydelse för TS så hade hen inte tagit upp det i frågan. Men snälla släpp och gå vidare jag orkar inte tjafsa vidare runt detta.D Danne824 skrev:
Moderator
· Stockholm
· 57 838 inlägg
Då låter det ju som att huset och läget skulle passa bra för er. Och det låter inte heller som du skulle behöva drabbas av nära släktingar som lägger sig i vad ni väljer för tapeter osv.
Då återstår frågan om ekonomin. Titta på vilka underhållsåtgärder som känns direkt nödvändiga, omedelbart. Och försök sätta en prislapp på dessa. Håller er budget om ni skall lösa ut övriga arvingar och ta dessa underhållskostnader direkt? Sedan är ju nästa fråga, hur mycket pengar har ni kvar per månad för ytterligare renoveringar, de närmaste 3 - 5 åren? Jag uppfattar att ni är tidigt i karriären, och räknar med ökande löner. Det tycker jag låter bra, men man får inte måla in sig i ett hörn så att en utebliven befodran gör att man får kalra sig på blodpudding.
Och detta med att känna sig som opraktisk akademiker. Det går att bota. Men det är också ett "mindset". Man måste vilja, och se en glädje i att försöka. Läs på, fråga, och investera i bra verktyg. Behöver inte vara dyraste proffsmärkena, men undvik ex. elmaskiner från Biltema (egen erfarenhet).
Då återstår frågan om ekonomin. Titta på vilka underhållsåtgärder som känns direkt nödvändiga, omedelbart. Och försök sätta en prislapp på dessa. Håller er budget om ni skall lösa ut övriga arvingar och ta dessa underhållskostnader direkt? Sedan är ju nästa fråga, hur mycket pengar har ni kvar per månad för ytterligare renoveringar, de närmaste 3 - 5 åren? Jag uppfattar att ni är tidigt i karriären, och räknar med ökande löner. Det tycker jag låter bra, men man får inte måla in sig i ett hörn så att en utebliven befodran gör att man får kalra sig på blodpudding.
Och detta med att känna sig som opraktisk akademiker. Det går att bota. Men det är också ett "mindset". Man måste vilja, och se en glädje i att försöka. Läs på, fråga, och investera i bra verktyg. Behöver inte vara dyraste proffsmärkena, men undvik ex. elmaskiner från Biltema (egen erfarenhet).
Är det ingen mer än jag som tycker frågan känns olustig? Att planera sitt boende efter en levande förälder och dess ekonomi. Efter ev arv . Skriver eventuellt arv eftersom 50% kan via testamente skrivas till någon annan. Det är inga vuxna barn som tror att det kan hända. Finns inte en rad av emoniellt kännande utan bara väntan att vederbörande dör inom något år och löser deras trångbohet. Vi dör inte i rätt ordning vill jag påpeka i sammanhanget. Inget svar berör detta, kände att jag bara måste. Planera inte era liv efter andras ekonomi och väntan på arv. I all välmening.Keoo skrev:
Hej!
Vi är en småbarnsfamilj som bor alldeles för trångt i vår lägenhet och börjar tänka på hus. Tyvärr finns det inte på vår ekonomiska horisont nu, men kanske om något år när vi får upp lönerna något. Till saken hör att en av oss har en mkt ålderstigen förälder som sannolikt inte kommer leva mer än något år framåt. Denne förälder lämnar då efter sig ett hus som ingen av de andra arvtagarna kommer vilja flytta in i. Frågan är nu hur vi ska tänka kring huset:
Det är 1,5-plansvilla i trä utan källare, byggd tidigt 70-tal på ca 160 kvm i periferin av medelstor svensk stad, uppskattat värde cirka 6.5 miljoner. Stor tomt. Det är inga större renoveringar gjorda i modern tid men mestadels varit väl underhållet fram tills för kanske 15 år sen. Det finns ett stort behov av att fräscha upp ytskikt generellt och renovera kök och badrum x2 där det bedrivits en hel del ”hemmafixande” av lekman. Taket är av asbestpannor och aldrig omlagt, ingen tilläggsisolering, direktel + en ganska gammal luftvärmepump. Värmekostnaderna således höga.
Som ni hör finns det potentiellt oerhört mycket arbete och renoveringskostnader som skulle komma med om man väljer att ta över huset. Syskon ska köpas ut till motsvarande 60% av värdet.
Det andra alternativet är man bedömer att det är ett för stort åtagande för typ halvklantiga akademiker och att vi kanske hellre ska försöka satsa på att låta det gå till försäljning, och i sånt fall få en del av vinsten som arv. Då ska dock vinstskatten dras av, och eftersom anskaffningsvärdet plus mäklararvode uppgår till kanske 500k blir det en saftig ”kostnad”. Räcker kanske till en handpenning för ett hus som överlag här ligger i samma prisklass eller högre, kanske då mindre men eventuellt lite nyare med mindre renoveringsbehov, typ radhus.
Hur hade ni tänkt? Vi har svårt att göra nån vettig ekonomisk kalkyl på det hela (för dumma). Emotionellt också svårt att beräkna vad man vill, förstås.
Moderator
· Stockholm
· 57 838 inlägg
Fast vi vet ingenting om omständigheterna runt den äldre föräldern. Där kan vi bara hoppas att TS har rimlig koll på läget. Det kan ju vara allltifrån en släkting som lever 15 år till med "giriga" släktingar som suckar varje gång han överlever ett sjukhusbesök. Till en gammal person med femtielva hälsoproblem. Där en bortgång kan blanda sorg med en lättnad över att lidandet är slut.
På 80 talet hörde jag om ett upplägg som var populärt i Holland. En gammal person kunde sälja sitt hus med rätt att bo kvar livet ut. Yngre köpte på spekulation, Man visset inte om man skulle få vänta i 15 eller 20 år på att tillträda huset. Jag hade en kollega där som tillsammans med sin sambo hade köpte ett hus samtidigt som de köpte sin första lägenhet i Amsterdam. Just då hade de väntat i 10 år. och den som bodde i huset var vid god hälsa... Men på den tiden kunde man låna till 100%, så de behövde inget kapital för köpet, bara tillräcklig inkomst för att betala räntan. Möjligt att upplägget även betytdde att gamlingen fick betala hyra, vet ej.
På 80 talet hörde jag om ett upplägg som var populärt i Holland. En gammal person kunde sälja sitt hus med rätt att bo kvar livet ut. Yngre köpte på spekulation, Man visset inte om man skulle få vänta i 15 eller 20 år på att tillträda huset. Jag hade en kollega där som tillsammans med sin sambo hade köpte ett hus samtidigt som de köpte sin första lägenhet i Amsterdam. Just då hade de väntat i 10 år. och den som bodde i huset var vid god hälsa... Men på den tiden kunde man låna till 100%, så de behövde inget kapital för köpet, bara tillräcklig inkomst för att betala räntan. Möjligt att upplägget även betytdde att gamlingen fick betala hyra, vet ej.
https://en.wikipedia.org/wiki/Jeanne_CalmentH hempularen skrev:Fast vi vet ingenting om omständigheterna runt den äldre föräldern. Där kan vi bara hoppas att TS har rimlig koll på läget. Det kan ju vara allltifrån en släkting som lever 15 år till med "giriga" släktingar som suckar varje gång han överlever ett sjukhusbesök. Till en gammal person med femtielva hälsoproblem. Där en bortgång kan blanda sorg med en lättnad över att lidandet är slut.
På 80 talet hörde jag om ett upplägg som var populärt i Holland. En gammal person kunde sälja sitt hus med rätt att bo kvar livet ut. Yngre köpte på spekulation, Man visset inte om man skulle få vänta i 15 eller 20 år på att tillträda huset. Jag hade en kollega där som tillsammans med sin sambo hade köpte ett hus samtidigt som de köpte sin första lägenhet i Amsterdam. Just då hade de väntat i 10 år. och den som bodde i huset var vid god hälsa... Men på den tiden kunde man låna till 100%, så de behövde inget kapital för köpet, bara tillräcklig inkomst för att betala räntan. Möjligt att upplägget även betytdde att gamlingen fick betala hyra, vet ej.
In 1965, aged 90 and with no heirs left, Calment signed a life estate contract on her apartment with civil law notary André-François Raffray, selling the property in exchange for a right of occupancy and a monthly revenue of 2,500 francs (€380) until her death. Raffray died on 25 December 1995, by which time Calment had received more than double the apartment's value from him, and his family had to continue making payments. She commented on the situation by saying, "in life, one sometimes makes bad deals".<a href="[länk]"><span>[</span>9<span>]</span></a> In 1985, she moved into a nursing home, having lived on her own until the age of 110.
Detta upplägg finns i Spanien idag, säkert i fler länder.H hempularen skrev:Fast vi vet ingenting om omständigheterna runt den äldre föräldern. Där kan vi bara hoppas att TS har rimlig koll på läget. Det kan ju vara allltifrån en släkting som lever 15 år till med "giriga" släktingar som suckar varje gång han överlever ett sjukhusbesök. Till en gammal person med femtielva hälsoproblem. Där en bortgång kan blanda sorg med en lättnad över att lidandet är slut.
På 80 talet hörde jag om ett upplägg som var populärt i Holland. En gammal person kunde sälja sitt hus med rätt att bo kvar livet ut. Yngre köpte på spekulation, Man visset inte om man skulle få vänta i 15 eller 20 år på att tillträda huset. Jag hade en kollega där som tillsammans med sin sambo hade köpte ett hus samtidigt som de köpte sin första lägenhet i Amsterdam. Just då hade de väntat i 10 år. och den som bodde i huset var vid god hälsa... Men på den tiden kunde man låna till 100%, så de behövde inget kapital för köpet, bara tillräcklig inkomst för att betala räntan. Möjligt att upplägget även betytdde att gamlingen fick betala hyra, vet ej.
Ofta vill säljaren dessutom ha "lön" varje månad.
Tex Fastighet värderad till 1 miljon Euro. Det läggs ut på markanden för 600.000.
Utöver det vill säljaren har 1.000 Euro per månad livet ut.
Säljaren har rätt att bo kvar i huset livet ut, när denne dör får köparen tillträde.
Väldigt OT...
- Läser många trådar där huspriser börjar på 5 miljoner och uppåt.
Så ska det renoveras för långt över
2 miljoner.
Man planerar att fixa mycket själv, i princip utan kunskap. Kanske under 10 år, innan det är dags att uppgradera.
Så ska man dessutom få till ett fungerande familjeliv, med semestrar och annat. Inte minst två elbilar.
Jo, jo... Det finns banker som mer än gärna lånar ut pengar, strax under överlevnadsgränsen. Men de idkar ingen välgörenhet. Sitter som en korp på axeln.
- Själv betydligt försiktigare. Behöver inte leva hajpat för att trivas.
Vill ha det lugnt o gott, här i skogskanten. En bit från närmaste stad dock.
Jo då, har haft huset sen 95... Underhållit...
Mindre än 0.145 i skuld. Huset i dag värt typ 13 ggr mer.
Lånar amorteringsfritt på detta och köper under våren det som hägrar förutom segelbåten.
- Vad jag menar med inlägget?
Det kan vara värt att tänka över den totala ekonomiska situationen innan man sätter sig i stor skuld, såvida det inte finns gott om klöver på kontot.
Många gånger kanske 5 ggr mer än vad man tänker spendera i livslångt projekt.
BT
- Läser många trådar där huspriser börjar på 5 miljoner och uppåt.
Så ska det renoveras för långt över
2 miljoner.
Man planerar att fixa mycket själv, i princip utan kunskap. Kanske under 10 år, innan det är dags att uppgradera.
Så ska man dessutom få till ett fungerande familjeliv, med semestrar och annat. Inte minst två elbilar.
Jo, jo... Det finns banker som mer än gärna lånar ut pengar, strax under överlevnadsgränsen. Men de idkar ingen välgörenhet. Sitter som en korp på axeln.
- Själv betydligt försiktigare. Behöver inte leva hajpat för att trivas.
Vill ha det lugnt o gott, här i skogskanten. En bit från närmaste stad dock.
Jo då, har haft huset sen 95... Underhållit...
Mindre än 0.145 i skuld. Huset i dag värt typ 13 ggr mer.
Lånar amorteringsfritt på detta och köper under våren det som hägrar förutom segelbåten.
- Vad jag menar med inlägget?
Det kan vara värt att tänka över den totala ekonomiska situationen innan man sätter sig i stor skuld, såvida det inte finns gott om klöver på kontot.
Många gånger kanske 5 ggr mer än vad man tänker spendera i livslångt projekt.
BT
Hej! Bra summerat! Nej, det är flera syskon, den konstiga procentsiffran kommer från att där tidigare bodde två personer, där en har avlidit, och att det i samband med det upprättades ett testamente för att en del av särkullsbarnens arvslottandel skulle skjutas på framtiden för den överlevande parten skulle kunna bo kvar i orubbat bo.D Dalby60 skrev:Vad jag förstår är det tre syskon som ska dela på arvet…? Huset ska värderas till marknadsvärde vid arvsskiftet. Det ni ”vinner” jämfört med att köpa ett hus av någon annan… vid ett eventuellt övertagande av fastigheten är att ni avräknas reavinstskatt (22%) för beräknad vinst försäljning.
Jag skulle nog letat och köpt det jag önskat. Och som alltid gäller. Läge, Läge, LÄGE!
