Vi är gifta, men har gjort som så ; eftersom ena parten satt in sitt föräldraarv i köpet av fastigheten tyckte vi att det var rättvist att dennes barn skall ärva mer än den andre partens särkullebarn den dag vi inte finns i livet.
Vi hade hjälp av Villaägarnas Jurister att skriva ihop både ett testamente och enskild egendom.
De hade ett fasligt besvär att reda ut det, men vi är nöjda och inte blev det kostsamt heller.
Vi hade hjälp av Villaägarnas Jurister att skriva ihop både ett testamente och enskild egendom.
De hade ett fasligt besvär att reda ut det, men vi är nöjda och inte blev det kostsamt heller.
TS har inte skrivit nåt om totalekonomin i sin sambofamilj. Om arvet ska vara rättvist lika mycket delat mellan särkullsbarn, skulle inte alla utgifterna också vara rättvist delade mellan föräldrarna?
Några frågor att snacka om med din sambo och att komma överens:
1. Bidrar din sambo nu till hälften av huset ekonomi, när hon äger hälften? 50% av lån, amortering, underhåll, uppvärmning, el, sopor, alla huset utgifter? Då äger hon verkligen hälften av huset. Inte bara på pappret. Då kan hennes barn ärva hennes andel.Men ni måste ha kvitton på allt ifall ni ska separera. Kan också hända. Ni har skaffat huset för att bo ihop som sambo i och vid separation kan hon dömas att få bo kvar för hon har 2 barn och behöver bättre nånstans att bo i. Ditt barn kan bo hos sin mamma.Din sambo kan ta saken till rätten och kommer alltid att vinna. Speciellt för statistiskt sett kommer ni att få ett gemensamt barn. Hon har säkert råd att betala sin egen del, men då måste du ändå fortsätta att betala din andel av fasta kostnader i huset om hon bor kvar och inte vill sälja det. För dig finns tyvärr inga försäkringar för att slippa. Och vad händer om hon säljer med förlust? Då måste du ju fortsätta att betala för skulderna. Och möjligheten att köpa nåt eget finns inte på kartan innan du har avbetalat lånet.
2. Angående huset, 3 barn sliter mycket mer än 2 barn. Rättvisa där? Man måste ju renovera och snygga till då och då i huset. Nu finns det 3 barn. Ska ni dela alla förslitsningskostnader rättvist 2/1 eller 50/50?
3. Hur är det med familjens alla andra utgifter? Delar ni allt 50/50? Vad betalar sambon för matutgifterna och andra utgifterna när hennes barn är hos er? 2/1? 50/50? Hur ska det bli när barnen blir större och har mer krävande och dyra hobbies? Vem skjutsar? Vem betalar för utrustningen? 2/1 eller 50/50. Kommer att bli mycket gnäll när ungarna är i tonåren.
4. Hur är det med hushållsarbetet? Delar lika? En lagar maten den andra diskar? En städar en vecka, den andra en annan vecka? Den som grejar med bilen slipper tvätta den veckan? Om kvinnar gör mer i hushållet, dur värderar mannen det i pengar? Om sambomannen gör inget i hushållet, då ska sambokvinnan ha en hushållerskalön varje vecka rent i handen från mannen. Dessa pengar ska gå till betalning av hennes lån och amorteringar.Men det måste finnas ett skrivet kontrakt. Annars kan sambomannen flytta tillbaka till morsan för hon gör detta allt för gratis, eller hur?
5. Om man är gift är man enligt lagen förpliktad för att supporta sin partner ekonomiskt. När man är sambo, finns ingen sån förpliktelse. För att få det funka, måste man tänka att sammanboendet är som ett företag och göra konsekvensanalys: om nåt oförutsett händer vad ska vi göra? Det är få människor som surfar med räkmacka genom livet.
Till TS: Kom överens med din sambo vad ni ska göra när det krisar, för det kommer troligtvis att göra, men har ni ett handlingsplan kommer ni att segla över till sambolyckans land!
Att planera för arv för barn som inte ens fyllt tio verkar inte vara logiskt. Låt lagen ha sin gång.
Till sist lycka till TS:
Några frågor att snacka om med din sambo och att komma överens:
1. Bidrar din sambo nu till hälften av huset ekonomi, när hon äger hälften? 50% av lån, amortering, underhåll, uppvärmning, el, sopor, alla huset utgifter? Då äger hon verkligen hälften av huset. Inte bara på pappret. Då kan hennes barn ärva hennes andel.Men ni måste ha kvitton på allt ifall ni ska separera. Kan också hända. Ni har skaffat huset för att bo ihop som sambo i och vid separation kan hon dömas att få bo kvar för hon har 2 barn och behöver bättre nånstans att bo i. Ditt barn kan bo hos sin mamma.Din sambo kan ta saken till rätten och kommer alltid att vinna. Speciellt för statistiskt sett kommer ni att få ett gemensamt barn. Hon har säkert råd att betala sin egen del, men då måste du ändå fortsätta att betala din andel av fasta kostnader i huset om hon bor kvar och inte vill sälja det. För dig finns tyvärr inga försäkringar för att slippa. Och vad händer om hon säljer med förlust? Då måste du ju fortsätta att betala för skulderna. Och möjligheten att köpa nåt eget finns inte på kartan innan du har avbetalat lånet.
2. Angående huset, 3 barn sliter mycket mer än 2 barn. Rättvisa där? Man måste ju renovera och snygga till då och då i huset. Nu finns det 3 barn. Ska ni dela alla förslitsningskostnader rättvist 2/1 eller 50/50?
3. Hur är det med familjens alla andra utgifter? Delar ni allt 50/50? Vad betalar sambon för matutgifterna och andra utgifterna när hennes barn är hos er? 2/1? 50/50? Hur ska det bli när barnen blir större och har mer krävande och dyra hobbies? Vem skjutsar? Vem betalar för utrustningen? 2/1 eller 50/50. Kommer att bli mycket gnäll när ungarna är i tonåren.
4. Hur är det med hushållsarbetet? Delar lika? En lagar maten den andra diskar? En städar en vecka, den andra en annan vecka? Den som grejar med bilen slipper tvätta den veckan? Om kvinnar gör mer i hushållet, dur värderar mannen det i pengar? Om sambomannen gör inget i hushållet, då ska sambokvinnan ha en hushållerskalön varje vecka rent i handen från mannen. Dessa pengar ska gå till betalning av hennes lån och amorteringar.Men det måste finnas ett skrivet kontrakt. Annars kan sambomannen flytta tillbaka till morsan för hon gör detta allt för gratis, eller hur?
5. Om man är gift är man enligt lagen förpliktad för att supporta sin partner ekonomiskt. När man är sambo, finns ingen sån förpliktelse. För att få det funka, måste man tänka att sammanboendet är som ett företag och göra konsekvensanalys: om nåt oförutsett händer vad ska vi göra? Det är få människor som surfar med räkmacka genom livet.
Till TS: Kom överens med din sambo vad ni ska göra när det krisar, för det kommer troligtvis att göra, men har ni ett handlingsplan kommer ni att segla över till sambolyckans land!
Att planera för arv för barn som inte ens fyllt tio verkar inte vara logiskt. Låt lagen ha sin gång.
Till sist lycka till TS:
Nej, nej, nej! Tänk dig för innan du försämrar för ditt eget barn!
OBS! Allt som rör ditt barn tycker jag du ska diskutera noga med ditt barns andra förälder dvs ditt barn biologiska mamma. Det kan bli tokigt om hon i efterskott får reda på att du har försämrat för ert barn. Om ni längre fram hamnar i en tvist som rör barnets skolgång mm så kommer med största sannolikhet det vändas mot dig om du har prioriterat din sambos barn på ditt eget barns bekostnad.
Snälla tänk noga på några saker:
1 Om ni gör en förändring nu kommer den vara i princip omöjlig att ändra tillbaka om ni också så småningom väljer att gå skilda vägar.
2 Tänk på vad som händer om ni också skulle få ett gemensamt barn.
3 Tänk på att så länge barnen är små är det lätt att tvinga dem till varannan vecka men när barnen är äldre är det vanlig att de väljer att bo mer hon en förälder. Var alltså beredda på att något av barnen sen väljer att kanske bara besöker er varannan helg. Tänk efter hur bra det skulle kännas då om du förändrat något till ditt eget barns nackdel.
4 Tänk på att era barn kanske inte alltid kommer att vara bästisar. Tänk också igenom hur det kan bli när ditt barn är så gammal att han/hon förstår att du offrade hennom... Var alltså beredd på att ditt barn kan komma att ställa dig mot väggen när han/hon blir vuxen.
Ursäkta men jag som är lite äldre (närmar mig 60) har hör och sett mycket elände kring sån't här runt omkring mig. Ett av de största felen frånskilda kan göra är att låtsas att de är en kärnfamilj tycker jag. Många flickor växer fortfarande upp med att leka "mamma-pappa-barn" och enbart läsa böcker/ser tv-serier som enbart går ut på att hitta drömprinsen och att sen "leva lyckliga i alla sina dagar". Jag tror det är därför din sambo vill låtsas att ni är en kärnfamilj och glömma bort att era barn faktiskt har andra föräldrar också.
Svik aldrig ditt eget barn!
ps Till Evalor: Tack för punkt 4
OBS! Allt som rör ditt barn tycker jag du ska diskutera noga med ditt barns andra förälder dvs ditt barn biologiska mamma. Det kan bli tokigt om hon i efterskott får reda på att du har försämrat för ert barn. Om ni längre fram hamnar i en tvist som rör barnets skolgång mm så kommer med största sannolikhet det vändas mot dig om du har prioriterat din sambos barn på ditt eget barns bekostnad.
Snälla tänk noga på några saker:
1 Om ni gör en förändring nu kommer den vara i princip omöjlig att ändra tillbaka om ni också så småningom väljer att gå skilda vägar.
2 Tänk på vad som händer om ni också skulle få ett gemensamt barn.
3 Tänk på att så länge barnen är små är det lätt att tvinga dem till varannan vecka men när barnen är äldre är det vanlig att de väljer att bo mer hon en förälder. Var alltså beredda på att något av barnen sen väljer att kanske bara besöker er varannan helg. Tänk efter hur bra det skulle kännas då om du förändrat något till ditt eget barns nackdel.
4 Tänk på att era barn kanske inte alltid kommer att vara bästisar. Tänk också igenom hur det kan bli när ditt barn är så gammal att han/hon förstår att du offrade hennom... Var alltså beredd på att ditt barn kan komma att ställa dig mot väggen när han/hon blir vuxen.
Ursäkta men jag som är lite äldre (närmar mig 60) har hör och sett mycket elände kring sån't här runt omkring mig. Ett av de största felen frånskilda kan göra är att låtsas att de är en kärnfamilj tycker jag. Många flickor växer fortfarande upp med att leka "mamma-pappa-barn" och enbart läsa böcker/ser tv-serier som enbart går ut på att hitta drömprinsen och att sen "leva lyckliga i alla sina dagar". Jag tror det är därför din sambo vill låtsas att ni är en kärnfamilj och glömma bort att era barn faktiskt har andra föräldrar också.
Svik aldrig ditt eget barn!
ps Till Evalor: Tack för punkt 4
Redigerat av moderator:
Det verkar som ni har uppfattat saken fel. Ni äger 50/50, om en av er dör ärver särkullbarn direkt. Om sambon dör får barnen 50 % och du dör får barnet 50 %. Det är väl rättvist? eftersom ni äger 50/50. Att sedan en har två barn och den andra bara ett gör ju ingen skillnad. De ärver 50 % men eftersom de är två måste det ju dela på två. Sambons 50 % går till hennes barn vare sig de är 1, 2, eller 4 eller hur.
Jag tackar för alla reflektioner och tankar, känns som att det var ett intressant ämne!
Jag håller i grunden med om att mitt barn ska ärva hela min del och sambons barn ska ärva den delen.
Vad gäller löpande utgifter sparande mm så har vi gemensam ekonomi och bidrar således med var sin del (iofs olika stor men det tycker jag är irrelevant). Alla utgifter dras från gemensamt konto.
Det jag främt ville ha koll på är hur juridiken kring det hela ser ut och om det ens är görbart att ändra förhållandena från 50/50? I grunden vill jag som sagt inte ändra något...
Jag håller i grunden med om att mitt barn ska ärva hela min del och sambons barn ska ärva den delen.
Vad gäller löpande utgifter sparande mm så har vi gemensam ekonomi och bidrar således med var sin del (iofs olika stor men det tycker jag är irrelevant). Alla utgifter dras från gemensamt konto.
Det jag främt ville ha koll på är hur juridiken kring det hela ser ut och om det ens är görbart att ändra förhållandena från 50/50? I grunden vill jag som sagt inte ändra något...
Görbart, jo. Hållbart, nej.
Du kan testamentera bort 50% av dina tillgångar till nån annan än ditt barn
Din sambo kan testamentera bort 50% av sina tillgångar till nån annan än sina barn.
Om de tre barnen ska få 1/3 var av era gemensamma tillgångar måste det ske på ditt barns bekostnad,.arvet efter din sambo kan fördelas på tre, men inte arvet efter dig - om inte ditt barn går med på det. För din sambo först finns det inte något som hindrar dig från att riva testamentet och då får hennes barn ingenting efter dig.
Men om ni inte är gifta - se till att ni skriver inbördes testamente, ni ärver inte varandra! Plus att det är nån annan som kommer att kräva att den andres barn får sitt arv. Är ni gifta ärver och ni varandra så länge ni inte får gemensamma barn får ni det blir det tillbaks på ruta 1 - med en twist... det gemensamma barnet har inte rätt att få ut nåt arv så länge en av er lever (om ni inte självmant gör så).
Vid separation kan det mycket väl hända att hon får behålla huset, men hon måste då lösa ut dig med din andel av den reavinst ni skulle gjort om ni sålde.
Du kan testamentera bort 50% av dina tillgångar till nån annan än ditt barn
Din sambo kan testamentera bort 50% av sina tillgångar till nån annan än sina barn.
Om de tre barnen ska få 1/3 var av era gemensamma tillgångar måste det ske på ditt barns bekostnad,.arvet efter din sambo kan fördelas på tre, men inte arvet efter dig - om inte ditt barn går med på det. För din sambo först finns det inte något som hindrar dig från att riva testamentet och då får hennes barn ingenting efter dig.
Men om ni inte är gifta - se till att ni skriver inbördes testamente, ni ärver inte varandra! Plus att det är nån annan som kommer att kräva att den andres barn får sitt arv. Är ni gifta ärver och ni varandra så länge ni inte får gemensamma barn får ni det blir det tillbaks på ruta 1 - med en twist... det gemensamma barnet har inte rätt att få ut nåt arv så länge en av er lever (om ni inte självmant gör så).
Vid separation kan det mycket väl hända att hon får behålla huset, men hon måste då lösa ut dig med din andel av den reavinst ni skulle gjort om ni sålde.
Vad ni också kan fundera på, är om skulle vara värt att skaffa var sin livförsäkring med sambon som ensam förmånstagare? Då skulle sambon ha råd att lösa ut särkullebarnen, i händelse av dödsfall, och på så sätt kunna bo kvar. (Detta kan vara intressant även om man har gemensamma barn, men inte är gifta)
... fast när man är så gammal vill man inte sitta fast i ett stort hus fullt av gamla minnen och en tomt att ta hand om. Tro mig ;-)sunqan skrev:
Finns inte en chans att jag skulle testamentera bort delar av mina barns arv. Allt kan hända innan den dagen kommer då man trillar av pinnen. Känns bara dumt.
Jag skulle dessutom tycka det vore väldigt otrevligt om min sambo tog upp frågan gång på gång. Hade nog bett henne dra dit pepparn växer.
Jag skulle dessutom tycka det vore väldigt otrevligt om min sambo tog upp frågan gång på gång. Hade nog bett henne dra dit pepparn växer.
Enklaste lösningen på arvsfrågan är att TS säljer 1/6 av fastigheten till sin sambo. Sedan är det bara att lösa det med att ha rättvis fördelning av amorteringen, räntor, underhåll osv.
Jag rekommenderar inte denna lösning eller en massa testamenterande till höger och vänster, utan låt det vara som det är. En kontrollfråga till sambon kan vara: Hur har du tänkt fördela arvet om det tillkommer ett gemensamt barn?
OT: Om några decennier kommer TV3 att ha "Arvskiftet" där framtidens Robert Aschberg försöker lösa de konflikter som uppstår när vår generation lägger näsan i vädret och våra curlade särkullsbarn ska dela våra ägodelar.
Jag rekommenderar inte denna lösning eller en massa testamenterande till höger och vänster, utan låt det vara som det är. En kontrollfråga till sambon kan vara: Hur har du tänkt fördela arvet om det tillkommer ett gemensamt barn?
OT: Om några decennier kommer TV3 att ha "Arvskiftet" där framtidens Robert Aschberg försöker lösa de konflikter som uppstår när vår generation lägger näsan i vädret och våra curlade särkullsbarn ska dela våra ägodelar.
TS får väl skaffa ett barn till.... Helst med exet om det är möjligt så är det ju jämt:wow:
hmmmm eller kanske inte......
hmmmm eller kanske inte......
Har jag inte påstått. Håll dig till fakta.sunqan skrev: