Det ligger mkt i de här kommentarerna...
Särkullsbarn löses alltså ut vid dödsfall, dör en av oss så får ett alt två barn ut sitt arv och inget till "den andre".
Det ter sig som rätt komplicerat detta. Jag kan ju inte skriva bort mitt barns rätt vid min död om inte mitt barn på samma sätt får del av min sambos arv. Annars blir det ju helt fel!
Alternativet är då troligen orubbat bo, men vad innebär det?
Att tillägga är att vi båda har livförsäkring som löser våra skulder om vi skulle gå bort, detta gör ju att utlösen av barn vid dödsfall skulle kunna lösas utan ökad skuldsättning?!
Måste bara flika in att jag tycker det är rätt bisarrt att diskutera sin ev död när man är mitt i livet och planerar för detta!!
Särkullsbarn löses alltså ut vid dödsfall, dör en av oss så får ett alt två barn ut sitt arv och inget till "den andre".
Det ter sig som rätt komplicerat detta. Jag kan ju inte skriva bort mitt barns rätt vid min död om inte mitt barn på samma sätt får del av min sambos arv. Annars blir det ju helt fel!
Alternativet är då troligen orubbat bo, men vad innebär det?
Att tillägga är att vi båda har livförsäkring som löser våra skulder om vi skulle gå bort, detta gör ju att utlösen av barn vid dödsfall skulle kunna lösas utan ökad skuldsättning?!
Måste bara flika in att jag tycker det är rätt bisarrt att diskutera sin ev död när man är mitt i livet och planerar för detta!!
Eftersom du tar upp detta så verkar du inte helt bekväm med din sambos förslag/ syn.
Jag personligen hade inte ändrat förhållandena.
Jag hade först och främst säkrat att det finns ett arv till mitt biologiska barn som inte kan "trollas" bort.
Edit
Som det ser ut nu så kommer ni behöva flytta om någon av er avlider?
En bra sak är att skaffa ett t ex bolåneskydd som löser ut ev lån eller kompletterar ev skydd till er föräldrar ekonomiskt för att ev kunna bo kvar etc
Om du avlider så kommer förmodligen inte din sambo ha vårdnaden om ditt barn utan det blir ditt x, och tvärtom.
Jag personligen hade inte ändrat förhållandena.
Jag hade först och främst säkrat att det finns ett arv till mitt biologiska barn som inte kan "trollas" bort.
Edit
Som det ser ut nu så kommer ni behöva flytta om någon av er avlider?
En bra sak är att skaffa ett t ex bolåneskydd som löser ut ev lån eller kompletterar ev skydd till er föräldrar ekonomiskt för att ev kunna bo kvar etc
Om du avlider så kommer förmodligen inte din sambo ha vårdnaden om ditt barn utan det blir ditt x, och tvärtom.
Redigerat:
Det går inte att ordna när det finns särkullsbarn. Barnet/barnen ifråga kan frivilligt komma överens om att den efterlevande skall sitt kvar i orubbat bo. Då går det att upprätta någon form av avtal (jag kan inte detaljerna) som innebär att att säkullsbarnet får ut sitt arv som s.k efterarv när den efterlevande också har dött.JothaR skrev:
Men ett sådant avtal kan troligen bara skrivas om barnet är myndigt när föräldern dör. En förmyndare tror jag inte har rätt att ingå ett sådant avtal för barnet.
Gäller inte "orubbat bo" enbart upp till yngsta gemensamma barnet är typ 20år?
Njaa..
I dagens lagstiftning så sitter alltid den efterlevande i orubbat bo, så länge det bara finns gemensamma barn. Men lagen ändades någon gång i slutet 80- talet början på 90 talet. Innan dess så fick även gemensamma barn ut sitt arv direkt. Men det var vanligt med frivilliga upplägg om orubbat bo. Då ärvde den efterlevande ingenting, dvs. den efterlevande fick ju hälften av giftorättsgodeset, men det tillhör den efterlevande, det är inget arv. Jag är osäker på detaljerna.
I dagens lagstiftning så sitter alltid den efterlevande i orubbat bo, så länge det bara finns gemensamma barn. Men lagen ändades någon gång i slutet 80- talet början på 90 talet. Innan dess så fick även gemensamma barn ut sitt arv direkt. Men det var vanligt med frivilliga upplägg om orubbat bo. Då ärvde den efterlevande ingenting, dvs. den efterlevande fick ju hälften av giftorättsgodeset, men det tillhör den efterlevande, det är inget arv. Jag är osäker på detaljerna.
Stämmer ganska bra. Jag är ett särkullbarn och har skrivit på ett sådant avtal. Det betyder att om min far går bort, så får jag vänta med att få ut min arvslott tills dess även min styvmor går bort. Detta för att hon ska känna sig säker på att kunna få bo kvar i huset. Under tiden kan alltså hon i princip slösa bort alla pengarna så att jag inte får ut någonting alls, men det är alltså en risk jag tar.hempularen skrev:
Vilken väg man väljer beror lite på vilken inställning man har till arv. Jag har aldrig räknat med att få någonting från mina föräldrar, de är ju i sin fulla rätta att leva loppan och spendera vartenda korvöre om de så vill, så får jag själv ansvara för min försörjning.
Jag har egentligen ingen åsikt om det är vettigt att alla får 33%. Är det ens möjligt? Bröstarvingens arvsrätt går väl inte att testamentera bort?
//Johan
Detta går dock enkelt att lösa men en livförsäkring på bägge parter med respektive som förmånstagare. Storleken på försäkringen bör då täcka iallafall halva fastighetens värde. En sådan kan ju vara bra att ha även om man inte har problematiken med arvsrätt bara för att kvarvarande part skall ha möjlighet att bo kvar (om man har stora lån etc).
//Johan
Jo halva.johel572 skrev:
Precis. Det som inte kan testamenteras bort är laglotten, och den är hälften det man ärver om testamente saknas.hempularen skrev:
Eftersom laglotten (25%) är mindre än det som önskas (33%) går detta att fixa med testamente.
Även om sambon har 3 barn går det.
Om sambon har 4 barn kan man inte lösa det med ett testamente.
Personligen hade jag nog inte blandat in barnen, utan ordnat inbördes testamente med sambon, så att kvarvarande sambo ärver 50% av den som "trillat av". Det maximerar möjligheten att bo kvar, eftersom den kvarvarande sambon kommer äga 75%.
Jo det är riktigt men det gäller ju hela arvslotten. Om man enbart skall fördela ägarandel i fastigheten blir det mer komplicerat. Hur skall man veta då man skriver testamentet vad arvslotten respektive halva värdet på fastigheten är värd? I så fall måste man ju testamentera om samtliga sina tillgångar?
Rent allmänt skall man nog vara försiktig med att skriva "finurliga" testamenten p.g.a. påtryckningar från olika håll. Risken är uppenbar att man skapar ett elände med släktfejder och osämja i kommande generationer efter att man lämnat jordelivet.
Rent allmänt skall man nog vara försiktig med att skriva "finurliga" testamenten p.g.a. påtryckningar från olika håll. Risken är uppenbar att man skapar ett elände med släktfejder och osämja i kommande generationer efter att man lämnat jordelivet.
Ja fast då måste man även ha en konstruktion som med rimlig säkerhet gör att barnen får ärva lika när den efterlevande också dör. Har man bara inbördes testamente så får ju barnen till den sist avlidne det mesta.
Tänkte också på det, det finns ingen millimeterrättvisa.hempularen skrev:
25 % kan mycket väl vara mer eller mindre värt än 50% efter ett antal år.
25% kan vara mer än 25% vid ett senare tillfälle med =P
Såvida man inte planerar att avlida tillsammans, vid ett och samma tillfälle.
Det finns väl inget mer säkert sätt att få släkt osams i evighet än vid boupptäckning....