Tja, personlig konkurs finns faktiskt, men används enormt sällan.G Goofie skrev:
Gången är sådan att tingsrätt får in en ansökan om konkurs (och det kan då gälla en privatperson eller en person med eget personligt bolag), den kan lämnas in av personen själv, och då beslutas det om konkurs direkt, konkursen inleds direkt, annars hålls det normalt sett en förhandling först.
Om konkurs beslutas utses en konkursförvaltare och gäldenären (den som är skyldig och nu gått i konkurs) fråntas alla sina tillgångar och möjligheter till transaktioner, man sätts i ekonomiskt förmyndarskap, man får inte heller lämna landet.
Det som behövs för "livets nödtorft" undantas dock.
Men det innebär alltså dels en total utmätning av alla tillgångar, både monetära som föremål som kan vara värda något. Det innebär att alla tillgångar blir låsta, och affärer eller transaktioner kan inte göras av annan än förvaltaren.
Nu upprättas det en bouppteckning, och det utmätta delas ut till borgenärer, så långt det räcker/behövs.
Finns det sen kvar skulder, så är är gäldenären fortfarande skyldig dessa.
Och detta är själva poängen varför en personlig konkurs inte alls är önskvärd eller löser något, man blir inte fri sina skulder ändå.
Man blir helt enkelt bara tvångsförvaltad en tid, satt under förmyndarskap, blir av med precis allt man äger, och sen är kanske stora delar av skulderna kvar ändå.
Det är i så fall bättre att göra sig av med alla tillgångar på egen hand och sen betala det man kan av skulderna, för troligen kan man få in mer pengar så än vad det blir i en konkursauktion.
För i övrigt är resultatet detsamma.
Så egentligen har Goofie rätt, om man fokuserar på ordet "utväg" i det jag citerade, dvs personlig konkurs finns, men är i praktiken ingen utväg.
Här vad domstolsmyndigheten själv skriver:
https://www.domstol.se/amnen/skulde...ruktion/konkurs/nar-nagon-forsatts-i-konkurs/
Kräv att han skänker halva huset till henne.B borgen72 skrev:
jo precis som JohanLun är inne på i #68S Sir Duke skrev:
precis så att det finns en som försöker komma på rätsida så kan det vara ohållbart om den andra parten är osannolikt att det kommer bli nån förbättring och att viljan att skaffa jobb leva som en kyrkråtta minskar om man ska betala exets skulder också för gemensamma lån.. att folk ger upp för det är mer pengar än som går att betala på rimlig tid.. då skiter folk i att jobba vitt och bli utmätta och få existensminimum och dom får "samma" via bidrag eller via soc.. Att den som försöker göra rätt för sig straffas med att även få betala exets skulder ses ofta som ohållbart..J JohanLun skrev:
I fallet jag vet att banken hjälpte till med varsitt blancolån efter hus och allt var sålt och allt annat av större värde och till sist varsin halva av skulden , även där försökta man ge en som orsak till skulderna men det gick inte att få det till att uppnå brottsligt utan bara likt det här fallet att olika olämpliga sammanträffande orsakat problemet.. skriver man på lån gemensamt så har man ett ansvar
Men ramlar man över i orimliga summor som får folk att ge upp och inte ens försöka betala så kan det bli så att man delar skulden och blir ansvarig för sin del oftast med att det tas ut nya lån och man löser bort dom gamla där båda står som låntagare
Banken kollar såklart på hur dom ska göra för att få in mest av pengarna och minimal risk att ingen betalar på vissa personer är det genom att dela skulderna på personerna efter en separation och att risken annars finns att båda vägrar betala en krona för att det även kommer den andra tillgodo
Medlem
· Västernorrland
· 12 038 inlägg
jag citerade bara den jag svarade men visst är det som du skriver.Alfredo skrev:
Medlem
· Västernorrland
· 12 038 inlägg
grejen var ju mest att med personlig konkurs så kommer fokus läggas på den andra parten som då blir tvingad att sälja det som finns. Som det är nu så verkar ju inte viljan finnas att sälja huset och så börja beta av skulderna.Mikael_L skrev:
Folk utan vettig inkomst och utmätbara tillgångar så är det svårt att utmäta nånting.
och viljan att förändra sin situation och skaffa jobb och inkomst men ändå tvingas leva på existensminimum och resten går till sin och exets del av skulderna gör att vissa helst låter bli att jobba i det läget. särskillt om det är stora belopp som inte går att betala bort på accepterbar tid
Det finns såklart även fall där banken gör bedömningen annorlunda och vägrar dela upp skulder för det är bäst för banken
Om kronofogdemyndigheten gör ett bra jobb i alla lägen kan diskuteras, dom har väldigt svårt att utmäta vissa särskillt folk som sköntaxerar i sverige och till exempel jobbar i norge är ett kapitel för sig..
folk hade löneutmätning medans dom jobbade i sverige säger upp sig och jobbar i norge med 50-60 000 i månaden betalar lite varje månad tänk handfull tusenlappar och lever som en kung på dom pengarna och några ggr 2-3-4 per år kollar kronofogden kontot och drar extra pengar och det funkar bara tills man skaffa ett norskt personnummer och bankkort..
inge besök för utmätning på flera år där..
skulle kunna skötas bättre och inte så slappt så hade det drivits in mer pengar fortare
Om man ska vara realistisk:
1. Hon kommer aldrig undan lånen. Undantag om hon efter MÅNGA år får skuldsanering och troligtvis efter att kronofogden lagt beslag på ett eventuellt arv.
2. Hon behöver separera låter det som, bl a av ekonomiska skäl. Men det kan hon bara själv svara på.
3. Hennes största andra problem är en egen bostad. Vilket är en nödvändighet för en separation.
4. Optimistisk situation: hon ärver en större summa pengar (helst med skrivning om "enskild egendom") flyttar ut och köper en lägenhet för pengarna. Beror på summan och var hon finns/vill/måste vara i Sverige.
1. Hon kommer aldrig undan lånen. Undantag om hon efter MÅNGA år får skuldsanering och troligtvis efter att kronofogden lagt beslag på ett eventuellt arv.
2. Hon behöver separera låter det som, bl a av ekonomiska skäl. Men det kan hon bara själv svara på.
3. Hennes största andra problem är en egen bostad. Vilket är en nödvändighet för en separation.
4. Optimistisk situation: hon ärver en större summa pengar (helst med skrivning om "enskild egendom") flyttar ut och köper en lägenhet för pengarna. Beror på summan och var hon finns/vill/måste vara i Sverige.
Ja jag tänker också som TRJBerg.
Att vara med på att ta lånen (vara medlåntagare eller borgensman) gör ju dessa till ens egna.
Och i Sverige är det totalt obarmhärtigt att vara skuldsatt och på obestånd.
Är skulderna större, så att man inte ser hur man någonsin ska kunna rå på det så blir det helt enkelt så att väldigt många (de flesta?) ger upp, och blir evighetsgäldenärer.
Många många självmord i denna gruppen också.
Det är väl något runt 100.000 evighetsgäldenärer.
Att vara med på att ta lånen (vara medlåntagare eller borgensman) gör ju dessa till ens egna.
Och i Sverige är det totalt obarmhärtigt att vara skuldsatt och på obestånd.
Är skulderna större, så att man inte ser hur man någonsin ska kunna rå på det så blir det helt enkelt så att väldigt många (de flesta?) ger upp, och blir evighetsgäldenärer.
Många många självmord i denna gruppen också.
Det är väl något runt 100.000 evighetsgäldenärer.
Medlem
· Västernorrland
· 2 489 inlägg
Om jag sammanfattar som jag uppfattat mellan raderna från TS.
Ett hus som ärvts. Nu värt 7 (?) miljoner. Har belånats till max.
Det borde innebära att det är ett par miljoner som spelats bort vid det här laget?
Därefter har ytterligare lån utan säkerhet tagits, och det har gjorts gemensamt med sambon för att inteckna deras gemensamma betalningsförmåga.
Ändå har det inte räckt till utan lån har tagits för att betala lån.
Trots det har spelandet inte upphört och erkännande av problemet verkar (på gränsen till) obefintligt.
Rätt mycket verkar tyda på att det handlar om ett alvarligt spelberoende.
Det låter som sannolikheten är stor att situationen har passerat vettiga möjligheter att kunna räddas ekonomiskt.
Och som att en icke-spelande (?) partner för att kunna rädda sig själv/gå vidare med stor sannolikhet måste lämna relationen.
Om släkting med pengar ska hjälpa på något sätt så skulle jag tippa det bästa är att skaffa en bostad som kan hyras ut i andra hand för att möjliggöra en separation utan bostadslöshet, och till en boendekostnad som ev. kan göra det möjligt att betala av lånen i någon vettig takt.
Ett hus som ärvts. Nu värt 7 (?) miljoner. Har belånats till max.
Det borde innebära att det är ett par miljoner som spelats bort vid det här laget?
Därefter har ytterligare lån utan säkerhet tagits, och det har gjorts gemensamt med sambon för att inteckna deras gemensamma betalningsförmåga.
Ändå har det inte räckt till utan lån har tagits för att betala lån.
Trots det har spelandet inte upphört och erkännande av problemet verkar (på gränsen till) obefintligt.
Rätt mycket verkar tyda på att det handlar om ett alvarligt spelberoende.
Det låter som sannolikheten är stor att situationen har passerat vettiga möjligheter att kunna räddas ekonomiskt.
Och som att en icke-spelande (?) partner för att kunna rädda sig själv/gå vidare med stor sannolikhet måste lämna relationen.
Om släkting med pengar ska hjälpa på något sätt så skulle jag tippa det bästa är att skaffa en bostad som kan hyras ut i andra hand för att möjliggöra en separation utan bostadslöshet, och till en boendekostnad som ev. kan göra det möjligt att betala av lånen i någon vettig takt.
Det är alltså ~8 miljoner i lån på en bostad som ärvts utan lån, och blancolån på det?B borgen72 skrev:
Även om det är svårt att hitta en bra lösning så kan hon ju inte fortsätta bo med en person med sådant spelmissbruk
Arv är ju inte fritt disponibla utan det finns laglotter.Ev gåvor före dödsfall ska väl ofta räknas av så syskonen som ev blivit gåvomottagare kan bli skyldiga att betala ut en laglott till det skuldsatta paret och full arvsandel om inget testamente begränsar till laglott.J JohanLun skrev:
Det måste väl vara den kvinnliga släktingens egen arvslott som avsågs. Det blir ju en tillgång för henne till de gemensamma skulderna. Självklart ska sambon inte nalla på syskonens totala arvF FGLIN skrev: