26 451 läst ·
141 svar
26k läst
141 svar
Hur tar man sig ur dåliga gemensamma lån?
Renoveringsnovis
· Stockholm
· 152 inlägg
Rent juridiskt är svaret, under förutsättning att de är solidariskt ansvariga, vilket är normalfallet, att det inte går att komma ur lånet med mindre än att långivaren godkänner det. Och det gör de ju aldrig eftersom det är bättre att kunna kräva två på betalning. Oavsett om man är två eller 22 ansvarar man fullt för lånet, sen har man ett krav mot de andra låntagarna för det man betalat utöver "sin" andel.B borgen72 skrev:Ja, det är ett lyxfällanscenario. Att byta bank funkar nog inte pga personernas usla ekonomi. Skulle gissa att de inte kan belåna huset mer eftersom de tagit andra lån utan säkerhet.
Frågan är egenligen om det finns något sätt att göra så att respektive person tar ansvar för sin egen del? Framför allt gällande lånen utan säkerhet. Hon, som har noll tillgångar och jättemycket lån är tyvärr helt fast. Han är i lite bättre läge eftersom han i alla fall äger huset.
Jag säger som de andra, försöka förhandla till bättre villkor och ränta. Betala av de värsta först, etc.
Ledsen att ge dåligt besked men det är farligt att vara medlåntagare...
Så är det nog,och då går det inte att påtvinga en försäljning, men man kan påtvinga en bodelning. Sedan vad det finns för värden och så vidare är ingenting vi vet, men något måste ju hända då situationen låter ohållbarAlfredo skrev:
G Goofie skrev:Problemet är väl att man inte kan påtvinga en försäljning om man inte är delägare. Hade man bara ägt 1 % av fastigheten hade man kunnat det. Nu är problemet att sambon kan använda arvet till att betala det löpande (inklusive spelskulder) och fortfarande äga hela fastigheten. Så din släkting måste agera innan hon får arvet. Och förmodligen kanske behöva sätta både sig själv och sambon i konkurs om det behövs. Då kan banken tvinga fram en försäljning och då blir din släkting bara tvungen att använda sitt arv till det som inte försäljningen täcker. Så om hon inte kan deala med sambon, eller möjligen med banken, så bör h
on sluta betala räntan på lånet. Det är inte bra men hon sitter i rävsaxen.Luddis_1 skrev:
Han ärvde huset efter att samboförhållandet fanns. Då fanns det nästan inga lån men sen maxades det på. Hon fattade nog inte riktigt vad hon gjorde.Alfredo skrev:
Han ärvde huset och maxade på lån tillsammans med henne. Hon äger 0 och då är det nog svårt att tvinga fram en försäljning. Hon fattade nog inte vad som hände. Men det stora problemet är egentligen de gemensamma lånen utan säkerhet.
Medlem
· Västernorrland
· 12 038 inlägg
Det framgår ju inte om det funderas på separation eller om de är dödskära i varann? En variant är ju att hon ställer in betalningarna och sätter sig i personlig konkurs. Inte särskilt roligt kanske men ja.....
Om de flyttade in i fastigheten samtidigt så säger väl normalt sambolagen att det är gemensam bostad, oavsett vad eventuellt köpekontrakt anger. Lite knepigare om det är arv och det i testamente är angivet som enskild egendom. Men om de de facto äger gemensamt genom sambolagen så kan tvångsförsäljning initieras på hennes begäran i en bodelning. Naturligtvis kan jag ha fel i detta, så någon mer kunnig får gärna rätta mig i så fall.
Lösningen för att dela upp lånet är nya egna lån. Ex om det gemensamma lånet är på 100k så får man ta var sitt på 50k och direkt betala av det på 100k.
Det är ju dock omöjligt om man inte får låna mer. Banken där lånet ligger har en mycket bättre säkerhet när man är två, eftersom de kan kräva full betalning från en part om den andra fallerar så de har inget incitament att dela upp.
Sen kan man ju skriva privata avtal om att man ska stå för hälften var och att betalningar över sin andel, är att se som privata lån till den andra parten. Det funkar dock bara när det finns pengar och välvilja, svårt att stämma någon för.
Skulle inte erbjuda min hjälp om det inte finns tydligt intresse av andra lösningar än att allt bara ska lösa sig utan att de ska ändra på något i sina liv. Lätt att bara sugas ner i ett hål av frustration och osämja som inte leder till något konstruktivt.
Det är ju dock omöjligt om man inte får låna mer. Banken där lånet ligger har en mycket bättre säkerhet när man är två, eftersom de kan kräva full betalning från en part om den andra fallerar så de har inget incitament att dela upp.
Sen kan man ju skriva privata avtal om att man ska stå för hälften var och att betalningar över sin andel, är att se som privata lån till den andra parten. Det funkar dock bara när det finns pengar och välvilja, svårt att stämma någon för.
Skulle inte erbjuda min hjälp om det inte finns tydligt intresse av andra lösningar än att allt bara ska lösa sig utan att de ska ändra på något i sina liv. Lätt att bara sugas ner i ett hål av frustration och osämja som inte leder till något konstruktivt.
Men, om TS är nära släkt med den drabbade, så kan man ju tänka sig ett upplägg där pappan ger en gåva till ett syskon utan skulder som förvaltar pengarna och sen ger vidare dem när situationen med spelmissbrukaren löst sig. Om skulderna går att lösa genom att sälja huset bör det väl vara ett steg i processen. Om bara relationen mellan släktingarna är god så kan ju gåvan få vänta många år tills det är löst. Om alternativet är att gåvan går till att lösa nån annans skulder.
Rimligen måste ju många i förhällanden drabbas av detta och det finns en väg ut genom separation och uppdelning av lån. Kanske blir den drabbade tvungen att ta över mer lån än hon vill, men kan stoppa den fortsatta blödningen genom att realisera det värde som finns och betala av så mycket skulder som går. Om banken inser att det inte kommer gå så borde de också vara intresserade av en lösning.
Rimligen måste ju många i förhällanden drabbas av detta och det finns en väg ut genom separation och uppdelning av lån. Kanske blir den drabbade tvungen att ta över mer lån än hon vill, men kan stoppa den fortsatta blödningen genom att realisera det värde som finns och betala av så mycket skulder som går. Om banken inser att det inte kommer gå så borde de också vara intresserade av en lösning.
Jag försöka utforska bodelningsspåret och hävda att fastigheten inför skaffats för gemensamt boende (och därför behöver säljas för att reglera bostadslånet).
I och med bodelningen kommer fastigheten behöva säljas.
Ungefär denna situation.
https://www.familjensjurist.se/frag.../forsaljning-av-fastighet-i-samboforhallande/
De gemensamma lånen blir nog tuffare. Sannolikt har banken skyddat sig själv med avtal så att det i princip krävs goodwill för att bryta ett sådant lån.
Men det är ju värt att ta ett samtal dit och förklara situationen (personen vill flytta i sär och skära de ekonomiska banden)
I och med bodelningen kommer fastigheten behöva säljas.
Ungefär denna situation.
https://www.familjensjurist.se/frag.../forsaljning-av-fastighet-i-samboforhallande/
De gemensamma lånen blir nog tuffare. Sannolikt har banken skyddat sig själv med avtal så att det i princip krävs goodwill för att bryta ett sådant lån.
Men det är ju värt att ta ett samtal dit och förklara situationen (personen vill flytta i sär och skära de ekonomiska banden)
Vi (släktingarna) skulle gärna se att de flyttade isär. Hon verkar mest hänga ihop med honom av historiska och praktiska skäl men svårt att veta. Hon inser nog också att han lurat henne.Alfredo skrev:
I ett sånt här läge finns det ju dock också stora praktiska skäl och det är var hon skulle bo vid en eventuell separation? 0 på kontot, massa lån och därtill betalningsanmärkningar gör ju att den frågan inte är så lättlöst i Storstockholm. Hon har verkligen satt sig på pottkanten…
Om skulderna accelererar och husets värde kanske minskar så kanske även banken ser att de hellre huset blir sålt och en av parterna står för sin del som de får tillbaka, mot att båda hamnar i sådant trångmål att ett misskött hus säljs billigt, det blir skuldsanering osv.Alfredo skrev:
Kvinnan i detta fallet kanske faktiskt kan lösa ut "sin" del i detta. Men tror man ska vara tydlig med banken att pappan bara hjälper till när kvinnan ska stå för bara sin del. Att ingen gåva kommer ges om skulderna är gemensamma. Kanske ska man inte prata om gåva alls, utan att pappan kan tänka sig hjälpa till ekomomiskt?
Så är det nog tyvärr för många. Och inget säger väl att de MÅSTE bryta. Även om det nog är det klokaste.B borgen72 skrev:
Om huset ligger i stockholmsområdet lär det vara värt hyggligt mycket, vilket väl gör att om det säljs kan det finnas stor chans att lånen kan lösas? Om kvinnan inte äger något av huset men står som medlåntagare så är det väl det klokaste.B borgen72 skrev:
Men, kan det vara så att båda två spelat och slagit runt för lånade pengar? Då är det ju rätt att faktiskt dela på skulderna. Att mannens hus hjälper honom betala hus-skulder och sin del av konsumtionslånen, och kvinnans arv/gåva hennes del...
Det viktigaste är nog att vara otroligt tydlig att inga mer gemesamma lån tas. Och att förhandla med banken så att var och en står för sin lånedel och försöka få till att sälja huset.
Medlem
· Västernorrland
· 2 489 inlägg
Det saken blir ju inte bättre av att vänta tills huset tvångssäljs...B borgen72 skrev:
Om hon faktiskt vill lämna skulle jag i det läget överväga att gå till banken och säga att det hela har gått över styr, att de samlade gemensamma lånen inte kommer kunna betalas som det ser ut nu och be dem att driva tvångsförsäljning så snart de kan.
Om jag förstår hela situationen rätt så kommer de gemensamma lånen att fortsätta växa så länge huset inte säljs. Och utan ägande i huset saknas möjlighet för henne att själv driva igenom en försäljning. Och med ärvd bostad så kommer det (troligen?) inte omfattas av bodelning som samboegendom och därmed initieras inte försäljning heller av att hon flyttar ut. Så hon sitter i rävsax som inte kan sätta stopp för att skulden fortsätter öka genom något eget agerande...
Sen bör man väl också vara observant på att spelaren när huset säljs kan strunta i att betala de övriga lånen som är utan säkerhet och kreditgivarna kanske bör uppmuntras till att begära en kvick utmatning innan pengarna är försvunna.
Separera och begär skuldsanering?
