Hur tänka ekonomiskt, blivande sambo?

[HEM2121]

Ja, det är så jag tänker också, men med beaktning att jag tjänar mer och är beredd att betala mer av ”hans del” i löpande kostnader. Bara matkostnaderna kommer att gå från ca 2000kr i månaden när jag bodde själv till närmare 10000kr i månaden nu, som vi ska dela på (jag äter inte lika mycket eller lika ofta som han och barnen).

Tycker nog ska dela lika på underhållet, speciellt när det finns 2 barn som sliter mer. Ang. inköp av kapitalvaror osv. De har ju en begränsad livstid, så dela lika, du har ju gjort en massa renoveringar redan så det lever ju din sambo och barn på under lång tid ”gratis”. Gällande maten så tycker jag att ni räknar ut hur mycket mer kostnaden ökar, och gör fördelningen efter det. Det betyder ju att din sambo betalar mer men han och barnen äter ju mer. Vad ni tjänar har ingen betydelse, han vill säkert inte att du betalar allmosor till honom genom att du betalar mer för att du tjänar mer. Jag vet par som lever på det sättet, där den ena tjänar mer och de har aldrig något tjafs om pengar, däremot diskuterar de inköp oavsett vad de ska köpa, om de köper något tillsammans eller om de köper något till sig själv. De äger huset tillsammans och lägger samma summa pengar på renovering. Tänk efter noga för du vill inte göra om samma misstag en gång till eller gräma dig för att du har varit för tillmötesgående med pengar. Han kommer ju ändå att bo billigare hos dej än om han bodde själv. Det är nu ni kan lägga upp fördelningen när ni är nykära, då slipper ni det mesta av tjafset sen. Lycka till!

 

[Malin84]

Ett nytt badrum i ett hus med bara ett badrum betalar oftast tillbaks med råge vid en försäljning, iaf om huset är ett ”barnfamiljshus”.

Om han ska vara med o betala renoveringar binder ju han upp kapital, då bör du ha en plan för hur han ska få avkastning på den investeringen när/om det tar slut.

Men i slutändan gör du som du vill och ärligt talat tror jag inte att kommentarer på Byggahus kommer ändra dig speciellt mig då du verkar ganska bestämd redan

Hoppas ni får det att fungera!

Nej, jag kommer inte ändra uppfattning att man får dra sitt strå till stacken, oavsett vem som äger huset. Däremot var det någon som föreslog att man betalar hälften var när man tex lägger till ett badrum och vid framtida försäljning eller om man skulle flytta isär tar man in en mäklare som beräknar värdeökningen och betalar efter det. Det tyckte jag var väldigt rimligt och inget jag själv tänkt på.

 

[Malin84]

Tycker nog ska dela lika på underhållet, speciellt när det finns 2 barn som sliter mer. Ang. inköp av kapitalvaror osv. De har ju en begränsad livstid, så dela lika, du har ju gjort en massa renoveringar redan så det lever ju din sambo och barn på under lång tid ”gratis”. Gällande maten så tycker jag att ni räknar ut hur mycket mer kostnaden ökar, och gör fördelningen efter det. Det betyder ju att din sambo betalar mer men han och barnen äter ju mer. Vad ni tjänar har ingen betydelse, han vill säkert inte att du betalar allmosor till honom genom att du betalar mer för att du tjänar mer. Jag vet par som lever på det sättet, där den ena tjänar mer och de har aldrig något tjafs om pengar, däremot diskuterar de inköp oavsett vad de ska köpa, om de köper något tillsammans eller om de köper något till sig själv. De äger huset tillsammans och lägger samma summa pengar på renovering. Tänk efter noga för du vill inte göra om samma misstag en gång till eller gräma dig för att du har varit för tillmötesgående med pengar. Han kommer ju ändå att bo billigare hos dej än om han bodde själv. Det är nu ni kan lägga upp fördelningen när ni är nykära, då slipper ni det mesta av tjafset sen. Lycka till!

Jag håller med dig på det stora hela, men känner samtidigt att man ska stötta varandra i ett samboförhållande. Så jag har inga problem med att betala en del av det som rent krasst är hans kostnader. Tex är det enklare att bara dela rätt av på löpande kostnader som el och mat för det är svårt att säga exakt vem som använt/ätit vad.

Vi är för övrigt helt överens. Jag har återberättat vad som sagts här till honom och han tycker inte att det känns konstigt att huset förblir mitt. Vi diskuterade också förslagen kring renoveringar och även där tänker vi lika.

Nej, jag blir fortfarande arg när jag tänker på hur det blev med mitt ex och det är 12 år sedan det hände… det tog mig många år att komma tillbaka från den smällen ekonomiskt och där är jag inte beredd att hamna igen.

 

[Långborste]

Jag tror man ska akta sig för att separera sina ekonomier för mycket. Min känsla är att folk idag tar så mycket höjd för att de ”kanske separerar”, att just detta blir skälet till att de separerar; det finns inget vi, utan bara du och jag - två personer som delar bostad. Detta leder lätt till att man bara fokuserar på att värna om sig själv istället för att rå om varandra.

För att vinna behöver man satsa, jag tycker ert långsiktiga mål ska vara att han också äger fastigheten, men det bygger givetvis på att han förstår att han måste ge, om inte monetärt så i arbete, ansvar eller engagemang. Bestäm er för att bygga ett vi, ett vi som ni båda är underordnade och där ledorden är att det är saligare att ge än att få.

Jag önskar er ett stort lycka till!

Amen!

 

[BSOD]

Tycker du resonerar och tänker sunt.

Sen kan man revidera sina överensstämmer efter tiden går.

Min fru och jag har reviderat de ekonomiska överensstämmerna oss emellan mycket genom åren, från väldigt separat i början av vårt förhållande till gradvis och slutligen 100% gemensam ekonomi.

 

[Rabbithole]

Jag håller med dig på det stora hela, men känner samtidigt att man ska stötta varandra i ett samboförhållande. Så jag har inga problem med att betala en del av det som rent krasst är hans kostnader. Tex är det enklare att bara dela rätt av på löpande kostnader som el och mat för det är svårt att säga exakt vem som använt/ätit vad.

Vi är för övrigt helt överens. Jag har återberättat vad som sagts här till honom och han tycker inte att det känns konstigt att huset förblir mitt. Vi diskuterade också förslagen kring renoveringar och även där tänker vi lika.

Nej, jag blir fortfarande arg när jag tänker på hur det blev med mitt ex och det är 12 år sedan det hände… det tog mig många år att komma tillbaka från den smällen ekonomiskt och där är jag inte beredd att hamna igen.

Millimeterrättvisa blir det aldrig, och så bör nog inte målet vara.
Va försiktiga när han kommer in och delfinansierar renoveringar bara, lätt att det blir oklart vem som äger vad där, för i praktiken köper han då in sig i huset till en liten del.

Tipsar om KY utbildning för CAD konstruktör och Elektronikkonstruktör.
Vet några som efter 1 år har 35-40 i nettolön, stor efterfrågan så lätt att få jobb snabbt.

 

[TRJBerg]

Tycker att det känns bisarrt att den ena parten ska hyra in sig hos den andra.
Om man lever i en parrealtion och har en livskamrat som man delar upplevelser, motgångar och trevliga middagar med, ska man inte då ha lite framtidstro?
Jag är lite i samma sits, har flyttat ihop med min sambo, och hon äger huset sedan tidigare, och jag har inte köpt in mig i det.
Men jag tjänar mycket mer än henne, jag har tre barn, hon har hundar.
Vi delar på de löpande kostnaderna på ett någorlunda rättvist sätt (rättvisa finns ju inte, men det är inte så noga), det vill säga att jag betalar mer av driften och maten mm, samt tankar bilarna lite oftare.
Vi har ett gemensamt "drifkonto" dit vi lägger en summa pengar varje månad för elräkning, bredband, VA och lite sånt, och där slutar allt kalkylerande.
Ska vi sedan köpa en ny värmepump, eller renovera ett badrum, då sätter vi oss ner och tittar på hur vi ska få loss dom pengarna gemensamt.
Skulle vi gå skilda vägar så...ja, då blev det så, men livet är inte förutsägbart, och vi ska ju inte separera.
Hur som helst så har jag inget problem om det blir så, då får jag ta det där och då, men det får inte hindra att leva ut sin lycka nu.
Det är så otroligt befriande att inte behöva prata om pengar och rättvisa, för det finns mest bara i våra egna huvuden.
Om det skulle "skita sig" så har jag i alla fall investerat i den relation som jag trodde på, och trivdes med, och kommer att gå skuldfri ur det, och det är pengar som jag ändå har skapat någonting bra av där och då.
Men då är vi inga personer som har maxbelånat huset, utan hållit renoveringarna på nivån "good enough" istället för att följa trender, och vi är båda mycket mer intresserade av funktion än design och "yta".
Så, om det händer kan hon bo kvar i huset utan problem, och jag kan gå vidare med vad jag nu ska göra.
Visst, någon kan tycka att jag har förlorat pengar på saker som är investerat i huset, och höjt värdet på det, men livet är för kort för att hålla på med en ekonomiskt kalkylerad rättvisa tycker jag, jag är beredd att ta den chansen för att skapa en framtid tillsammans.
Och, som sagt var, det är sjukt befriande att vi lever i en relation där vi bygger framtid med de tillgångar vi har tillsammans.
Spännande men underbart, så resonerar jag.

Om du är ok med att du betalt för hela huset men halva går till din partner vid skilsmässa är det ju ditt beslut. Men TS vill kanske inte åka på en till ekonomisk smäll som hon redan gått på.

 

[TRJBerg]

Om jag var i TS ställe hade jag sett de här valen:
1. Jag är ok med att partnern tar halva hus(värdet) vid skilsmässa efter kanske 2 år.
2. Jag vill ha kvar hela huset vid skilsmässa efter 2 år.

Om jag väljer 1 så delar vi på ev lånekostnader (ränta+amortering) samt även på samtliga underhållskostnader mm för huset. Del i huset får lösas på lämpligt sätt.

Om jag väljer 2 så tar jag alla huskostnader själv. Partnern betalar en månadskostnad som motsvarar hälften av vad en typisk hyra för motsvarande boende skulle vara, kanske för hyresbostad med yta lika med husets yta dividerat med 2. (Med tillräckligt god egen ekonomi kanske jag skulle skippa månadskostnaden.)
Obs att allt som kan tolkas som "ägarskap" måste undvikas, alltså inga betalningar från partnern för ränta, amorteringar, om- och tillbyggnader, reparationer etc.

Hushållskostnader därutöver är en annan sak. Typiskt delar man på dem.
Allt det här förutsätter att partnern är någorlunda normal.
Har man sedan levt ihop i typ 20 år så bör man skifta från 2 till 1. (Inte aktuellt för mig.)

En kommentatorer här vill ge allt för kärleken. Kanske för att de har svårt att föreställa sig att leva i fattigdom resten av livet.

 

[Hannuse]

Om du är ok med att du betalt för hela huset men halva går till din partner vid skilsmässa är det ju ditt beslut. Men TS vill kanske inte åka på en till ekonomisk smäll som hon redan gått på.

Men vad jag förstår så är dom inte gifta, så det är inget tänkbart scenario här, eller har jag fel?
TS äger HELA huset i den här frågan.
Men gifter man sig, så finns den parametern med, men också tryggheten med ”orubbat bo”.

 

[Jappse]

Varför ska han betala din amortering, det tycker jag är lite underligt. Låt han antingen hyra in sig. Så kan det ju täcka drift, förutom DINA lån..

 

[Voxan]

Ja, det är väl precis det jag har beskrivit, men det är också hur JAG resonerar.
Så….ville bara lyfta in mina tankar.
Vi är inte gifta, och vi har flyttat ihop i ett hus som hon står ägare till.
Men självklart har jag tänkt på hur det blir om en av oss avlider, eller om vi går skilda vägar.
Men eftersom jag inte såg någon ekonomisk katastrof i något av dessa scenarion, så har jag låtit det vara som det är.
Ser ingen anledning för våran del att göra på annat sätt, när vi trivs med lösningen.
Så jag vill bara lyfta in att det finns flera sätt att tänka, och leva på.
Alla ska göra det dom mår bäst av, och det här är vårat sätt, helt utan att förkasta att det finns andra som vill ha det på ett annat sätt, och jag hoppas att dom mår lika bra som vi över det. 😊

Det enda jag ser som ni borde tänka över är att OM hon dör före dig ärver barnen huset. Är dom omyndiga utses en god man och denne kan (i teorin åtminstone) tvinga er att sälja.
För barnens säkerhet kan det därför vara viktigt att skriva ett samboavtal, där hon skriver att du har besittningsrätt till huset eller liknande i avseendet att hon skulle dö före dig.

 

[Mach77777]

Om jag var i TS ställe hade jag sett de här valen:
1. Jag är ok med att partnern tar halva hus(värdet) vid skilsmässa efter kanske 2 år.
2. Jag vill ha kvar hela huset vid skilsmässa efter 2 år.

Om jag väljer 1 så delar vi på ev lånekostnader (ränta+amortering) samt även på samtliga underhållskostnader mm för huset. Del i huset får lösas på lämpligt sätt.

Om jag väljer 2 så tar jag alla huskostnader själv. Partnern betalar en månadskostnad som motsvarar hälften av vad en typisk hyra för motsvarande boende skulle vara, kanske för hyresbostad med yta lika med husets yta dividerat med 2. (Med tillräckligt god egen ekonomi kanske jag skulle skippa månadskostnaden.)
Obs att allt som kan tolkas som "ägarskap" måste undvikas, alltså inga betalningar från partnern för ränta, amorteringar, om- och tillbyggnader, reparationer etc.

Hushållskostnader därutöver är en annan sak. Typiskt delar man på dem.
Allt det här förutsätter att partnern är någorlunda normal.
Har man sedan levt ihop i typ 20 år så bör man skifta från 2 till 1. (Inte aktuellt för mig.)

En kommentatorer här vill ge allt för kärleken. Kanske för att de har svårt att föreställa sig att leva i fattigdom resten av livet.

Tja jag har faktiskt gjort den här resan flera gånger i mitt liv och mina nuvarande barn hade haft betydligt bättre möjligheter om jag inte varit så naiv i mina tidigare förhållanden med pengar.

För att vara krass och kanske trampa på tår här, men TS kommer redan betala mer pengamässigt och känslomässigt för att driva runt detta. Det kanske kommer bli jättebra, men ett år är kanske 10 år för kort tid för att gå all in på något, speciellt med bonusbarn och ojämlikheter i ekonomi. Det kommer finnas stunder av ifrågasättande, (som det är i alla förhållanden). Då är det bra att slippa den ekonomiska paniken iallafall.

 

[Mach77777]

Varför ska han betala din amortering, det tycker jag är lite underligt. Låt han antingen hyra in sig. Så kan det ju täcka drift, förutom DINA lån..

Jag skulle kanske räknat ihop drift + ränta + bidrag till en mindre pott som ska täcka rörisar, elfel, ny diskmaskin, osv. Amortering får hon hantera själv.

 

[Nissens]

Tja, som jag uppfattar en del svar i tråden så ska jag mer eller mindre ge honom hälften av huset, trots att han inte har pengar att gå in med, eftersom vårt förhållande kommer gå i kras annars Ja, det är väl att övertolka lite kanske, men han har verkligen inga pengar att lägga in och därför kommer han bli min ”hyresgäst” hur man än vänder och vrider på det.

Har han så låg lön att han inte kan få ett bostadslån?

 

[Malin84]

Varför ska han betala din amortering, det tycker jag är lite underligt. Låt han antingen hyra in sig. Så kan det ju täcka drift, förutom DINA lån..

Det ska han inte, jag skrev ju redan i trådstarten att det är exklusive amortering.