Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 21 917 inlägg
Varför inte? TS överväger att ge delar av sitt arv till en obehövande istället för att spara dem till sina behövande barn. Det är ett i mina ögon klandervärt val.Chr3 skrev:
Bara att tanten redan spelar på samvete och helst vill få 600 000 i gåva för att som det nu heter bo kvar i huset. Men att bo kvar själv i huset utan möjligheter att varken utföra jobb som är ständigs sysslor och dessutom med thight ekonomi och inga arvingar atm.
Tanten behöver ju inse att hon bör byta till en billigare enklare bostad och sälja huset
Att du kliver in och sponsrar fortsatt boende i huset kommer knappast sluta lyckligt och avståndet gör det ju rätt hopplöst att hjälpa till på annat sätt än mer tjat om pengar..
Nej Ta tillbaka förslaget och ta ut arvet eller ja så stor del som det går att få ut efter din far enligt hans testmente och låt advokaten hjälpa till att se till att du får loss dina pengar och låt tanten anpassa sig till sin nya verklighet och vad den innebär snabbast möjligt.
Jag skulle säga att riskerna är så stora och chansen till att det kommer nåt gott och tacksamt ur den här tanten är så låg sannolikhet att bli mijonär på triss är nog en stor chans i jämförelse och även om det kanske kanske till sist blir en inlösen så är risken att huset är så nedsunkat av tantens orförmåga att ta hand om hus och gård osv osv 80 åriga tanter som bor själva utan nära familj som sköter alla sysslor ,har tyvärr sällan perfekt skick på hus och gård av naturliga orsaker.
Ta arvet du har rätt till och låt folk lösa sina egna problem
Tanten behöver ju inse att hon bör byta till en billigare enklare bostad och sälja huset
Att du kliver in och sponsrar fortsatt boende i huset kommer knappast sluta lyckligt och avståndet gör det ju rätt hopplöst att hjälpa till på annat sätt än mer tjat om pengar..
Nej Ta tillbaka förslaget och ta ut arvet eller ja så stor del som det går att få ut efter din far enligt hans testmente och låt advokaten hjälpa till att se till att du får loss dina pengar och låt tanten anpassa sig till sin nya verklighet och vad den innebär snabbast möjligt.
Jag skulle säga att riskerna är så stora och chansen till att det kommer nåt gott och tacksamt ur den här tanten är så låg sannolikhet att bli mijonär på triss är nog en stor chans i jämförelse och även om det kanske kanske till sist blir en inlösen så är risken att huset är så nedsunkat av tantens orförmåga att ta hand om hus och gård osv osv 80 åriga tanter som bor själva utan nära familj som sköter alla sysslor ,har tyvärr sällan perfekt skick på hus och gård av naturliga orsaker.
Ta arvet du har rätt till och låt folk lösa sina egna problem
Vet inte hur insatt du är i hur bidrag mm fungerar för personer med funktionsnedsättningar men det är inte bra att pengarna från arv står i deras namn då de går miste om ganska mycket pengar i tex bostadstillägg mm. Om möjligt låt pengarna vara på något konto som inte tillhör dem så länge som möjligt annars äts arvet upp snabbt.em72 skrev:
Om inte inlösen är klart så vet jag inte om man kan lita på detta, fram till avtalet är klart kan de kanske ändra sig. Trist om man låter det regna in osv om det sen inte blir inlöst...
Nej just det betyder ju dom vanliga reglerna gäller ,vilket troligen är pappans avsikt. Eftersom det inte finns nåt skrivet som säger nåt annat.W Wae skrev:
Moderator
· Stockholm
· 56 241 inlägg
Hur det är med den saken kan bara de som kände honom väl ha en uppfattning om. Det är rätt vanligt att folk inte tänker alls på vad som händer när de går bort. Eller inte vet/tänker på särkullsreglerna.P polaris78 skrev:
Som jag setr det har trådskaparen hamnat i en rätt knepig situation. Här finns ju i huvudsak 3 sätt att tänka.
1. vad säger lagen, hur mycket har jag rätt till
2. Hur påverkas den efterlevande, vad tror jag att min avlidna släkting ville.
3. Hur ser mina behov ut, hur generös har jag möjlighet att vara.
Och hur man skall balansera mellan dessa sätt att se på frågan tror jag måste bedömas från fall till fall. Iom. barnen med funktionsnedsättning så blir punkt 3 väldigt stark. Det finns helt enkelt ett väldigt begränsat utrymme att vara generös mot styvmor. Och för mig är det självklart att man måste inom rimliga gränser prioritera de egna barnens behov.
Men jag tycker att många av inläggen här är lite väl grova mot styvmoderns situation. Man får tänka på att det är en gammal människa som nyligen förlorat sin man. Exakt hur bra deras förhållande var, om hon skall ses som en "golddigger" är inget man som utomstående rimligen kan veta, eller ha rätt att döma.
Det handlar väl i huvudsak om att detta inte ens är den vanliga situationen: att arvet sitter uppbundet i huset och enda sättet att få ut pengarna är att sälja huset för att få loss cash utan snarare att styvmodern kommer få ett hus i bodelningen. (Först görs en bouppteckning där den döde pappans och styvmoderns tillgångar listas. Sedan bestämmer man vilka tillgångar som ska tillhöra den döda pappan och vilka som ska tillhöra styvmodern. Därefter får dottern sin döda pappas tillgångar. Så rent krasst vet vi ännu inte vem som har rätt till hus kontanter, bilar med mera men vi kan för sakens skull gå med på TS premiss). Att styvmoderns relation upphör från den döda pappan med konsekvensen att hon får 50 % av deras tillgångar kan inte dottern ta ansvar för. Kan hon inte överleva i det huset på egen hand måste hon hitta ett annat boende. Allt annat är EN GÅVA från dottern till styvmodern. Att vänta på ett arv för att skippa tvångsförsäljning är en sak men att ge bort 600 000 för konsumtion är en helt annan sak och där dottern på intet sätt kan anses ansvarig för sin styvmoder. Det är inte att vara hård mot styvmodern. Det är att vara tydlig mot dottern att hon inte har ett moraliskt ansvar och inte ska låta sig manipuleras.H hempularen skrev:
Om vi läser första inlägget igen från ts och skummar igenom övriga inlägg från henne så är det iaf så jag tolkar det. Att pappan genom att inte skriva in nått ytterligare för att ge fördelar till tanten så finns det ju ett ställningstagande där så som jag läser vad ts skrivit iaf.H hempularen skrev:
Tråden börjar bli lång och svåröverblickad men så har jag tolkat ts inlägg som att det är lite golddigger varning och bara grejen att man försöker få ts att avstå med snyfthistorier om att hon tvingar tanten att flytta om hon inte avstår sitt arv.. hmm vilken frisk ärlig människa skulle ens ha tänkt tanken att , med den typen av påtryckningar försöka bo kvar på nån annans bekostnad och inte inse att har man inte råd nu så har man inte råd när arvet är slut heller..
Att få ärva henne när och om det finns nåt kvar efteråt känns ogenomtänkt och som ett jäkligt osäkert kort
Ts skriver ju själv att hon är troligen för snäll och nästan alla av inläggen här gör ju också den tolkningen, nu har vi såklart inte andra sidan av myntet med i tråden men jag anser personligen att ju fortare tanten inser att hon behöver "rätta sin mun efter matsäcken" och har man låg pension så bör man försöka ändra snabbt till en livsstil och boende situation som återspeglar ens inkomstnivå ,och möjligheter till arbetsinsatser som boende i villa alltid behöver på ett eller annat sätt.
En 82-årig dam som bor ensam i ett litet hus på landet, beroende av bil för att handla. Har haft flera liknande i släkten och det krävs otroligt lite för att hela situationen ska bli ohållbart, även när ekonomin är i balans. TS jag förstår att du vill göra något för din styvmor för att undvika skuldkänslor, och det rätta att göra i det här fallet är att hjälpa henne hitta ett lämpligare boende. För er bådas skull.
Om du väljer att byta en del av pengarna mot en del av huset så måste du vara beredd på att aldrig få igen pengarna och att det kommer kosta att äga ett hus på distans. När hon ringer och gråter om att avloppet inte funkar eller att något med värmen har gått sönder och hon är pank, skickar du dit en hantverkare med jourtaxa för att inte känna dig dålig? Det enda som talar för att behålla huset ett tag till är chansen att det blir inlöst. Ta kontakt med bolagets markförhandlare och uppdatera dig i frågan. En stor inlösen av flera hus tyder på att det kan handla om en mångårig process som ska drivas först där inlösen bara är en av många frågor.
Om du väljer att byta en del av pengarna mot en del av huset så måste du vara beredd på att aldrig få igen pengarna och att det kommer kosta att äga ett hus på distans. När hon ringer och gråter om att avloppet inte funkar eller att något med värmen har gått sönder och hon är pank, skickar du dit en hantverkare med jourtaxa för att inte känna dig dålig? Det enda som talar för att behålla huset ett tag till är chansen att det blir inlöst. Ta kontakt med bolagets markförhandlare och uppdatera dig i frågan. En stor inlösen av flera hus tyder på att det kan handla om en mångårig process som ska drivas först där inlösen bara är en av många frågor.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 21 917 inlägg
Varför inte? Varför skulle ingen vara intresserad av köpa en fastighet med en väntad värdetillväxt på 25 %?W Wae skrev:
Det finns regler för expropriation. Uppenbarligen har du inte koll på dem.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 21 917 inlägg
Är man öppen med omständigheterna finns ingen sådan risk.Anne K-N skrev:
Låt gå för att det är en fastighet som skulle säljas som en investering, inte som bostad, men det spelar rimligen inte säljaren någon nämnvärd roll.
Medlem
· Västernorrland
· 2 366 inlägg
Jag skulle avråda Ts å det starkaste att gå in i någon löning som innebär samägande.
Omöjligt att fullgöra ett tillsynsansvar på det avståndet, samtidigt som styvmodern inte kommer vara kapabel till det heller. För stor risk att dela på ekonomiskt ansvar, det kan sluta med att Ts få punga ut för obetalda elräkningar för att hindra att huset fryser sönder.
Ts underskattar dessutom svårigheten att få ut sina pengar genom en eventuell tvångsförsäljning. Det tillkommer kostnader och priset hamnar under verkliga marknadsvärdet - speciellt om där finns en boende som är oklart för köpare hur frivilligt och välordnat hon kommer genomföra utflyttning.
Ts underskattar även den ekonomiska risken med ett hus i den prisklassen. Det är sannolikt en liten marknad och därmed stor osäkerhet vad priset verkligen blir då det ska säljas. Priset kan svänga neråt mycket av att något enstaka underhåll/reparationsbehov uppkommer under året.
Och ett hus som kanske (med stor sannolikhet, men ej hugget i sten?) bör man i princip betrakta som osäljbart fram tills det finns ett definitivt beslut på hur det kommer bli med den saken.
Med de ytterligare uppgifter som kommit fram skulle jag säga att det är för många ekonomiska osäkerheter i lösningen som Ts vill använda. Det är oförenligt med intentionen att kunna investera arvet för de egna barnen.
Givet beskrivningen av styvmodern, huset och hela situationen låter det helt orimligt att hon, under några omständigheter, kommer kunna bo kvar. Gå då inte in i en så stor egen risk till i princip ingen nytta, bara för att skjuta en kortare tid på hennes utflyttning.
Det går att uppnå samma effekt, att ge henne X månader för insikt och omställning genom att bara skjuta lite på genomförandet av bodelningen. Då är fortfarande 600 000 det som ska gå till Ts, oavsett försäljningssumma och försämring av huset under tiden.
Det jag reagerar på är alltså främst att Ts bild av riskerna att i slutändan få ut mindre pengar är helt orealistiskt värderad i den lösning som hon tänker sig ska förena både de egna barnens intressen och samvetet gentemot svärmodern.
Omöjligt att fullgöra ett tillsynsansvar på det avståndet, samtidigt som styvmodern inte kommer vara kapabel till det heller. För stor risk att dela på ekonomiskt ansvar, det kan sluta med att Ts få punga ut för obetalda elräkningar för att hindra att huset fryser sönder.
Ts underskattar dessutom svårigheten att få ut sina pengar genom en eventuell tvångsförsäljning. Det tillkommer kostnader och priset hamnar under verkliga marknadsvärdet - speciellt om där finns en boende som är oklart för köpare hur frivilligt och välordnat hon kommer genomföra utflyttning.
Ts underskattar även den ekonomiska risken med ett hus i den prisklassen. Det är sannolikt en liten marknad och därmed stor osäkerhet vad priset verkligen blir då det ska säljas. Priset kan svänga neråt mycket av att något enstaka underhåll/reparationsbehov uppkommer under året.
Och ett hus som kanske (med stor sannolikhet, men ej hugget i sten?) bör man i princip betrakta som osäljbart fram tills det finns ett definitivt beslut på hur det kommer bli med den saken.
Med de ytterligare uppgifter som kommit fram skulle jag säga att det är för många ekonomiska osäkerheter i lösningen som Ts vill använda. Det är oförenligt med intentionen att kunna investera arvet för de egna barnen.
Givet beskrivningen av styvmodern, huset och hela situationen låter det helt orimligt att hon, under några omständigheter, kommer kunna bo kvar. Gå då inte in i en så stor egen risk till i princip ingen nytta, bara för att skjuta en kortare tid på hennes utflyttning.
Det går att uppnå samma effekt, att ge henne X månader för insikt och omställning genom att bara skjuta lite på genomförandet av bodelningen. Då är fortfarande 600 000 det som ska gå till Ts, oavsett försäljningssumma och försämring av huset under tiden.
Det jag reagerar på är alltså främst att Ts bild av riskerna att i slutändan få ut mindre pengar är helt orealistiskt värderad i den lösning som hon tänker sig ska förena både de egna barnens intressen och samvetet gentemot svärmodern.