Hur kan jag säkra mitt arv utan att göra min 'styvmor' bostadslös?

[Serafim Dahl]

Det är just det jag är rädd för, att hon förbrukar mitt arv. På de 6 månades om gått sedan min far dog så har hon redan använt upp mer pengar än hon har, dvs det finns inte längre kvar hela den summa som jag enligt bouppteckningen ska få.

Tveka inte, ta ut ditt arv. Hon verkar ju bara göra av med så mycket som möjligt för att du inte ska få någonting. Skynda innan allt är borta.

 

[Serafim Dahl]

... vid föreläggande av dödsångest.

??

 

[ErikdP]

??

Förmodligen ”dödsattest”.

 

[Anne K-N]

För att jag tyvärr är en mespropp som har svårt att stå emot när hon ringer och gråter.

Du verkar inte veta hur en narcissist fungerar. Deras taktik är bland annat manipulera. Hon vet att gråtandet (låtsas!) köper du. Hon vill ha allt. Svara inte på hennes telefonsamtal!! Du MÅSTE stålsätta dig. Dina barn kommer inte förlåta dig och din far vänder sig i graven, om du inte kan säga nej åt henne.
Jag skulle vilja höra att du gör som 99,9 % av de som skriver här vill att du gör.

 

[Peter Lörne]

Nej det får hon inte. Hon äger ju ett värdefullt hus ..

 

[Jamtstårsa]

Jag har hamnat i en komplicerad situation och behöver råd om möjliga vägar framåt. Min far gick bort för ett tag sedan och nu när bouppteckningen är klar och undertecknad av både min fars fru och mig så hör hon av sig och hävdar att hon inte kommer att ha råd att bo kvar om jag tar ut mitt arv. Jag är normalt en generös person och hade först tänkt avstå majoriteten av mitt arv till henne (jag har dock aldrig sagt detta till henne) men det var ett par saker som fick mig att ändra mig. Nu undrar jag om det finns något sätt för mig att skydda mitt arv utan att ställa henne på bar backe? Finns det tex något 'vattentätt' kontrakt man kan skriva?

Först lite bakgrund. Jag är min fars enda barn, sk särkullebarn, och har därmed rätt att få ut mitt arv direkt. Hon är min fars tredje fru (min mamma var hans första fru) och hon kom in i bilden när jag var ca 18 år och redan flyttat hemifrån. Hon och jag har inte haft någon nära relation, dels för att vi aldrig har bott tillsammans (annat än lov/semestrar) dels för att hon är en väldigt egoistisk och självcenterad person, dessuom missunsam och skadeglad, pratar illa om allt och alla osv. Hon är oförmögen att visa tacksamhet, inte ens om jag ger henne en present eller gör henne en tjänst så säger hon det minsta tack.

Den viktigaste anledningen varför jag vill ta ut mitt arv är att jag har två barn med flera funktionsnedsättningar, och barnen kommer inte kunna ha ett normalt arbete utan leva på en låg aktivitetsersättning eller liknande. Arvet skulle därmed kunna göra stor skillnad framöver för barnen även om de inte är någon jättesumma.

Min 'styvmor' är barnlös och har sagt att hon kan tänka sig att låta mig ärva henne om jag låter henne sitta i orubbat bo, men problemet är att jag inte tror det kommer finnas något att ärva efter henne eftersom hon har höga omkostnader men låg pension pga att hon valt att jobba så lite som möjligt (min far har försörjt henne till stor del). Jag har ingen arvsrätt efter henne, och även om hon skulle skriva ett testament så kan hon riva det när som helst, tex om hon blir sur på mig.

Som ni förstår så är detta ingen person som jag gillar det minsta, men jag har ändå svårt att tvinga någon att sälja sitt hem för att jag ska få ut mitt arv. Enligt bouppteckningen så ska jag få drygt 600.000 kr plus en min fars bil (50.000). Hon får huset med lösöre, en hyfsat ny bil samt ett par andra fordon, och ca 25.000 kr. Huset är värt ca 560.000 kr och obelånat.

Hon säger att hon inte har råd att bo kvar om jag tar ut mitt arv, dvs hon behöver mina 600.000 kr för omkostnader. Jag har funderat på en kompromiss, att jag får halva huset mot att det belopp jag ska få minskar med halva husets värde. Den dagen hon säljer huset får jag då ut resten av mitt arv. Min tanke är att skriva ett kontrakt där detta framgår, samt att hon måste stå för alla driftskostnader (inkl försäkring) eftersom det är hon som bor där. Då riskerar jag visserligen att delar av mitt arv minskar (hon kommer garanterat inte underhålla huset det minsta, huset ligger på landet och har endast en liten tomt och kan bli svårsålt särskilt om det inte underhålls). Men på detta vis så slipper jag tvinga henne att flytta. Tror ni att det är möjligt att skriva en sådant kontrakt på rimligt vis? Eller ser ni andra möjliga vägar? Tacksam för råd och hjälp av er kunniga.

Värt att lägga till är att min far var medveten om arvssituationen men trots det valde att inte skriva ett testamente till fruns fördel, för att även han var orolig för sina barnbarns framtid.

PS. Ber om ursäkt för stavfel, jag stavar som en kratta och hittar ingen stavningskontrollfunktion. DS.

Förstår att du är en snäll person som inte vill göra någon illa men i det här fallet tycker jag nog att hon får skaffa sig en lägenhet och du tar ut arvet för hon verkar inte särskilt sympatisk och hade det varit din fars vilja hade han nog sett till att skydda henne. Hon kan ju även sälja de fordon hon ärvde

 

[ErikdP]

TS skriver ett inlägg att styvmor reagerade negativt till TS erbjudande om att äga 25% av fastigheten. Detta kanske avslöjar att TS har planer på att belåna huset. Det blir svårt med en annan delägare.

 

[Jamtstårsa]

Svärmor???

Om fadern hade haft så stora känslor för henne hade han ju skrivit testamente för att skydda henne och TS hade bara fått halva laglotten. Vi tänker inte på oss själva utan på TS och i mina ögon är det svärmodern som är egoistisk

 

[JohanLun]

Teoretiskt skulle det vara en bra lösning att du tar huset istället för dina 600000 kr och hon får bo kvar som hyresgäst för marknadshyra. Problemet är bara hur du sedan kan hantera henne, när hon helt enkelt låta bli att betala hyra till dig.
Tar du huset som arv, erlägger du bara registreringsavgift hos Lantmäteriet, köper du huset åtgår också 1,5% stämpelskatt.

Givetvis bättre att ”ärva” huset om det går.

Tänker hon får bo där sålänge hon orkar och kan betala och sen går huset sälja för ungefär motsvarande det som skulle ärvts.

Verkar ju på ts som han inte har bråttom att få pengarna så då kanske upplägget att få huset är bra. Kanske är det bättre för styvmodern att få tillgängliga pengar istf ett hus? Det är väl inte fel att hon får leva upp sin del om hon har några år kvar att leva, men att husets värde går till dina barn. Uppsida för båda tänker jag, då hon inte har råd själv att lösa ut huset?

 

[merbanan]

144 mil till stugan. Hur mycket tid tar det att se till huset/fastigheten vid ett tillfälle? Det är tid som tas ifrån familjen. Äger man del av hus så ska man vara beredd att ta hand om det också.

Om man går in som 25% ägare till huset kommer man vara ihopkopplad med tanten till dess att huset måste säljas. Man kan ju gissa vem som kommer att få rodda med det och blir tanten senil så tar det ännu mer tid. Jag ser detta scenario som att idag-TS skulle lämna en bajsmacka till framtids-TS.

Se till att att bli av med ansvar och förpliktelser. Om man tar på sig ansvar och förpliktelser så se till att få så stor handlingsfrihet som möjligt.

Som jag ser det är det enda rimliga att ta pengarna och inte ha något med huset att göra. Att tanten knaprat på del av 600tkr arvet kan bli den del man släpper för att vara "snäll". Se till att bodelningen fastställs och att pengarna fördelas.

Och sen TS, be din partner läsa denna tråd. Denne om någon borde ju ha en åsikt om vart familjeresurser bäst spenderas.

 

[merbanan]

Givetvis bättre att ”ärva” huset om det går.

Tänker hon får bo där sålänge hon orkar och kan betala och sen går huset sälja för ungefär motsvarande det som skulle ärvts.

Verkar ju på ts som han inte har bråttom att få pengarna så då kanske upplägget att få huset är bra. Kanske är det bättre för styvmodern att få tillgängliga pengar istf ett hus? Det är väl inte fel att hon får leva upp sin del om hon har några år kvar att leva, men att husets värde går till dina barn. Uppsida för båda tänker jag, då hon inte har råd själv att lösa ut huset?

Detta låter ju bra om huset och fastigheten faktiskt har ett värde samt att man hyr ut till en rationell och likvid person.

En ensamstående äldre tant levande på pension i en norrlandsregion uppfyller inget av ovan.

 

[Sjösnö]

I morse ringde jag bouppteckningsmannen och frågade om det i detta läge var möjligt att ändra i bouppteckningen ifall jag skulle gå in som ägare av 25% av fastigheten. Han sa då att han ännu inte skickat in vare sig bouppteckningen eller lagfartsändringen, så det är lätt att ändra. Sedan ringde jag fars fru och erbjöd henne att jag tar över 25% av huset mot 25% av värdet, så att hon då får 140 kSEK att täcka sina kostnader. Märktes tydligt att hon blev besviken att henne vädjan förra veckan inte gav större utdelning, dvs hon lever fortfarande kvar i förhoppningen att jag ska avstå mitt arv, vilket jag inte kommer göra. Och som vanligt så får man inte minsta tack för att man försöker hjälpa henne. Hon började genast att beklaga sig över att huset behöver målas och andra saker fixas. Jag gick inte in i diskussion utan sa bara att detta är så långt jag kan sträcka mig och att hon får tänka över saken. Jag kommer absolut inte betala för renovering. Uppmuntrade henne att tänka över noga om hon tror att hon kommer orka bo i huset själv. Hon kommer få några dagar på sig att tänka över saken men om hon börjar strula så faller erbjudandet.
Jag förstår att detta kanske inte är det smartaste beslutet, men då kan jag åtminstone slippa de värsta skuldkänslorna.
Övriga pengar, plus pengarna från när vi säljer bilen kommer investeras till barnen.

Slippa de värsta skuldkänslorna.. inför dina egna barn då?, då du nu eventuellt pga av kortsiktig missriktad "godhet" ev. fipplar bort det arv din far ville att de skulle få en vacker dag.
Min rekommendation är att du sätter dina barns bästa före din egen självuppfyllelse.
Tufft men sant. (har varit i din situation)

 

[O]

Håller med de som föreslår att du köper huset med din del av arvet. Avtala att hon får bo kvar sålänge hon bor kvar och sköter sig och betalar kallhyra (som motsvarar en låg ränta på de pengar som du ev skjutit till). Ev att du tar ut lite extra hyra som du avsätter till skötsel av huset.

Nej, nej, nej!!!
Köp inte huset och få en hyresgäst på halsen som inte har råd att bo i det huset!!

Värdera huset. Sälj sedan huset!

 

[O]

Om nu din pappa tyckte om henne. Om han egentligen inte gjorde det så kräv din del och lämna det bakom dig.

Helt oavsett vad din pappa eller du tycker om henne bör man behandla henne med respekt. Och rättvist. Vad gäller moral, etik och lagar. För alla inblandade parter är det bäst.

Du har rätt till ditt arv.

Din pappa har inte testamenterat bort ditt arv, vilket betyder att han vill att du skall ha det. Det är ditt enligt lagen. Det är inte rättvist mot någon att du inte tar ut arvet. Din pappa har sett till att du och inte din styvmor får ditt arv. Det respekterar du genom att ta emot det.

Du vill nog oxo se till att dina barn får sin pappas arv. Arvet efter dig. Då vill du inte ge bort det till precis den person din pappa valde att inte ge det till.

Din rätt till arvet är moralisk, etisk och laglig.

 

[Wae]

Jag har hamnat i en komplicerad situation och behöver råd om möjliga vägar framåt. Min far gick bort för ett tag sedan och nu när bouppteckningen är klar och undertecknad av både min fars fru och mig så hör hon av sig och hävdar att hon inte kommer att ha råd att bo kvar om jag tar ut mitt arv. Jag är normalt en generös person och hade först tänkt avstå majoriteten av mitt arv till henne (jag har dock aldrig sagt detta till henne) men det var ett par saker som fick mig att ändra mig. Nu undrar jag om det finns något sätt för mig att skydda mitt arv utan att ställa henne på bar backe? Finns det tex något 'vattentätt' kontrakt man kan skriva?

Först lite bakgrund. Jag är min fars enda barn, sk särkullebarn, och har därmed rätt att få ut mitt arv direkt. Hon är min fars tredje fru (min mamma var hans första fru) och hon kom in i bilden när jag var ca 18 år och redan flyttat hemifrån. Hon och jag har inte haft någon nära relation, dels för att vi aldrig har bott tillsammans (annat än lov/semestrar) dels för att hon är en väldigt egoistisk och självcenterad person, dessuom missunsam och skadeglad, pratar illa om allt och alla osv. Hon är oförmögen att visa tacksamhet, inte ens om jag ger henne en present eller gör henne en tjänst så säger hon det minsta tack.

Den viktigaste anledningen varför jag vill ta ut mitt arv är att jag har två barn med flera funktionsnedsättningar, och barnen kommer inte kunna ha ett normalt arbete utan leva på en låg aktivitetsersättning eller liknande. Arvet skulle därmed kunna göra stor skillnad framöver för barnen även om de inte är någon jättesumma.

Min 'styvmor' är barnlös och har sagt att hon kan tänka sig att låta mig ärva henne om jag låter henne sitta i orubbat bo, men problemet är att jag inte tror det kommer finnas något att ärva efter henne eftersom hon har höga omkostnader men låg pension pga att hon valt att jobba så lite som möjligt (min far har försörjt henne till stor del). Jag har ingen arvsrätt efter henne, och även om hon skulle skriva ett testament så kan hon riva det när som helst, tex om hon blir sur på mig.

Som ni förstår så är detta ingen person som jag gillar det minsta, men jag har ändå svårt att tvinga någon att sälja sitt hem för att jag ska få ut mitt arv. Enligt bouppteckningen så ska jag få drygt 600.000 kr plus en min fars bil (50.000). Hon får huset med lösöre, en hyfsat ny bil samt ett par andra fordon, och ca 25.000 kr. Huset är värt ca 560.000 kr och obelånat.

Hon säger att hon inte har råd att bo kvar om jag tar ut mitt arv, dvs hon behöver mina 600.000 kr för omkostnader. Jag har funderat på en kompromiss, att jag får halva huset mot att det belopp jag ska få minskar med halva husets värde. Den dagen hon säljer huset får jag då ut resten av mitt arv. Min tanke är att skriva ett kontrakt där detta framgår, samt att hon måste stå för alla driftskostnader (inkl försäkring) eftersom det är hon som bor där. Då riskerar jag visserligen att delar av mitt arv minskar (hon kommer garanterat inte underhålla huset det minsta, huset ligger på landet och har endast en liten tomt och kan bli svårsålt särskilt om det inte underhålls). Men på detta vis så slipper jag tvinga henne att flytta. Tror ni att det är möjligt att skriva en sådant kontrakt på rimligt vis? Eller ser ni andra möjliga vägar? Tacksam för råd och hjälp av er kunniga.

Värt att lägga till är att min far var medveten om arvssituationen men trots det valde att inte skriva ett testamente till fruns fördel, för att även han var orolig för sina barnbarns framtid.

PS. Ber om ursäkt för stavfel, jag stavar som en kratta och hittar ingen stavningskontrollfunktion. DS.

Det är egentligen din far som är skuld till detta. Han borde ha ordnat detta när han levde.