Hur kan jag säkra mitt arv utan att göra min 'styvmor' bostadslös?

[PerL1980]

Om du ska ha 600 000 och huset är värt 560 000 så se till att få huset överskrivet på dig och hyr sedan ut det till henne för en lägre symbolisk summa som du kan använda till underhåll av huset

 

[Nötegårdsgubben]

Det här med ett hus värt 600 tkr: håll dig borta från det, @em72. Det är så lite pengar när det kommer till fastigheter att det nästan lika gärna hade kunnat vara ingenting. Det luktar avfolkningsbygd och svårsålt lång väg.

Helt plötsligt ”måste” något dyrt göras för att huset inte helt ska förstöras eller så vill du sälja och ”styvmodern” motsätter sig eller blir dement och oförmögen att fatta beslut. Och så sitter du där och måste kasta bra pengar efter dåliga.

Eller så försöker ni sälja och marknaden visar sig vara stendöd och ingen vill köpa.

***

Jag förstår att moralkakor kanske gör mer skada än nytta, men ändå: Du ogillar kvinnan och är orolig för dina barns framtida ekonomi. Ändå är du villig att slänga bort en fjärdedel av ditt arv på den du ogillar för att du tycker att det är jobbigt att säga nej. 150 tkr av investeringar för dina barn spelar du med för din bekvämlighet.

Jag tycker du agerar omoraliskt om du inte begär ut det som är ditt nu.

 

[Katarina Nilsson]

Det finns inget testamente, utan det är arvsreglerna som ger mig rätten till arv redan nu, men det kanske var det du syftade till egentligen?
Dock håller jag med om att det är mitt ansvar att skydda arvet till mina barns förmån. Jag har bara så svårt att stå emot henne vädjanden, känner mig som en skitstövel gentemot henne (trots att jag inte gillar henne). Det är därför jag funderar på om det finns alternativ för att skydda arvet utan att tvinga henne att flytta.

Tänk på dina barn! Du vet redan svaret, ta ut ditt arv. Ta hjälp av en vän som inte är en mespropp som stöttar dig i beslutet att agera utifrån dina barns bästa. Lycka till

 

[kindvall]

Jag tror att det snällaste du kan göra mot din styvmor är att ta reda på hur det går till att få kontakt med rätt person i hemkommunen för att få hjälp med att hitta äldreboende, servicelägenhet, eller vad det heter, dvs en lägenhet där det finns tillgång till service om/när damen behöver det. Om damen inte har råd med boendet så tror jag att kommunen kan berätta om det finns möjlighet till bidrag till boendet.

Vill du vara extra snäll så är du med under den första kontakten med kommunen (men det finns risk för att det skapar "prejudikat" så att damen förväntar sig att du ska vara mellanhand i framtiden).

Fördelarna för henne blir närhet till service, trygghet i att någon håller koll på att medicinering etc fungerar, umgänge med andra ensamna i samma situation, regelbundna aktivteter/underhållning, och att slippa bry sig om inköp, snöskottning, gräsklippning och allt annat underhåll.

Det är helt klart det mest rationella rådet.
Om jag läser mellan raderna, baserat på liknande fall i släkten, är det nog tyvärr en människa som aldrig i livet kan tänka sig "flytta till hemmet" även om det handlar om en egen lägenhet. Det är en märklig blandning av att vilja "klara sig själv" samtidigt som man inte gör det och binder upp släktingar och bekanta till att passa upp.

 

[hempularen]

Jag har bara skummat igenom tråden, så det är möjligt jag missar något. Men jag förstår inte riktigt upplägget med att TS skall behålla 25% av huset. Varför just 25%?

Jag skulle nog tycka att en lösning där TS helt slipper ägande/ansvar för huset borde vara bättre. Alltså antingen sälja huset NU. Eller på något sätt helt överföra ägandet till styvmodern.

Att ha ett delansvar för ett hus med marknadsvärde 600 000 i ern avfolkningsbyggd kan aldrig bli annat än en förlustaffär. Varje krona du lägger på underhåll blir en ren förlustaffär. Betalar du någon 40 000 för att måla om huset, så ökar huset i bästa fall med kanske 5 - 10 000 i värde, eftyer 2 år är värdeökninegn nedskriven till noll. Det är en annan femma att äga ett hus där som man vilj nyttja. De "investeringar" man gör i huset får man se som förbrukade, och en del av omkostnaderna för boende, skidåkning, jakt eller vad man nu vill ha huset till.

Sedan exakt HUR man överför ägandet kan väl diskuteras, där blir det ofrånkomligt att kompmissa med sina känslor. Men en tänkbar väg är väl att istället för att ta ut 25% ägande i huset, låta styvmoden köpa dessa 25% mot en revers (med inteckning i huset). Alltså låna ut summan. Visserligen avsevärd risk att lånet inte kan betalas tillbaka den dag huset slutligen säljs, men det är rätt stor risk att 25% ägande i huset blir värdelöst också.

 

[Lawson]

Tack för svar. Alla i min omgivning säger att jag ska ta ut arvet men de är partiska så därför är det bra att höra vad andra runtomkring har för råd.

Se till att ta ut ditt arv omgående. Har suttit i exakt samma sits i stort sett och blev blåst på miljonen ungefär. Hon kan isåfall belåna fastigheten eftersom du skrev att den var obelånad och då bo kvar. Om du sen har minsta lust och hon är oförmögen att lösa det så kan du ju hjälpa till med det istället. Men TA UT ARVET.

 

[Bygget 52]

Jag har hamnat i en komplicerad situation och behöver råd om möjliga vägar framåt. Min far gick bort för ett tag sedan och nu när bouppteckningen är klar och undertecknad av både min fars fru och mig så hör hon av sig och hävdar att hon inte kommer att ha råd att bo kvar om jag tar ut mitt arv. Jag är normalt en generös person och hade först tänkt avstå majoriteten av mitt arv till henne (jag har dock aldrig sagt detta till henne) men det var ett par saker som fick mig att ändra mig. Nu undrar jag om det finns något sätt för mig att skydda mitt arv utan att ställa henne på bar backe? Finns det tex något 'vattentätt' kontrakt man kan skriva?

Först lite bakgrund. Jag är min fars enda barn, sk särkullebarn, och har därmed rätt att få ut mitt arv direkt. Hon är min fars tredje fru (min mamma var hans första fru) och hon kom in i bilden när jag var ca 18 år och redan flyttat hemifrån. Hon och jag har inte haft någon nära relation, dels för att vi aldrig har bott tillsammans (annat än lov/semestrar) dels för att hon är en väldigt egoistisk och självcenterad person, dessuom missunsam och skadeglad, pratar illa om allt och alla osv. Hon är oförmögen att visa tacksamhet, inte ens om jag ger henne en present eller gör henne en tjänst så säger hon det minsta tack.

Den viktigaste anledningen varför jag vill ta ut mitt arv är att jag har två barn med flera funktionsnedsättningar, och barnen kommer inte kunna ha ett normalt arbete utan leva på en låg aktivitetsersättning eller liknande. Arvet skulle därmed kunna göra stor skillnad framöver för barnen även om de inte är någon jättesumma.

Min 'styvmor' är barnlös och har sagt att hon kan tänka sig att låta mig ärva henne om jag låter henne sitta i orubbat bo, men problemet är att jag inte tror det kommer finnas något att ärva efter henne eftersom hon har höga omkostnader men låg pension pga att hon valt att jobba så lite som möjligt (min far har försörjt henne till stor del). Jag har ingen arvsrätt efter henne, och även om hon skulle skriva ett testament så kan hon riva det när som helst, tex om hon blir sur på mig.

Som ni förstår så är detta ingen person som jag gillar det minsta, men jag har ändå svårt att tvinga någon att sälja sitt hem för att jag ska få ut mitt arv. Enligt bouppteckningen så ska jag få drygt 600.000 kr plus en min fars bil (50.000). Hon får huset med lösöre, en hyfsat ny bil samt ett par andra fordon, och ca 25.000 kr. Huset är värt ca 560.000 kr och obelånat.

Hon säger att hon inte har råd att bo kvar om jag tar ut mitt arv, dvs hon behöver mina 600.000 kr för omkostnader. Jag har funderat på en kompromiss, att jag får halva huset mot att det belopp jag ska få minskar med halva husets värde. Den dagen hon säljer huset får jag då ut resten av mitt arv. Min tanke är att skriva ett kontrakt där detta framgår, samt att hon måste stå för alla driftskostnader (inkl försäkring) eftersom det är hon som bor där. Då riskerar jag visserligen att delar av mitt arv minskar (hon kommer garanterat inte underhålla huset det minsta, huset ligger på landet och har endast en liten tomt och kan bli svårsålt särskilt om det inte underhålls). Men på detta vis så slipper jag tvinga henne att flytta. Tror ni att det är möjligt att skriva en sådant kontrakt på rimligt vis? Eller ser ni andra möjliga vägar? Tacksam för råd och hjälp av er kunniga.

Värt att lägga till är att min far var medveten om arvssituationen men trots det valde att inte skriva ett testamente till fruns fördel, för att även han var orolig för sina barnbarns framtid.

PS. Ber om ursäkt för stavfel, jag stavar som en kratta och hittar ingen stavningskontrollfunktion. DS.

Ta ut arvet nu. Hon har själv valt att inte arbeta så mycket. Hon verkar självisk.

 

[EvaOg]

Har du riktigt gott om pengar själv så kan du ju avstå arvet i utbyte mot 600.000 kr i pantbrev från obelånad fastiget så är du säker på att du får "ärva" oavsett hur set går med er relation.

Om hon sen väljer flytta till hyresrätt i malmö/spanien så får du pengarna vid flytten.

Men tänk om hon belånar huset? Då blir det inget arv kvar

 

[Kirre2]

Jag måste hålla med, ta ut ditt arv direkt! Egentligen är det ju synd att din pappa inte skrev ett testamente där han klart och tydligt berättade hur han ville ha det, istället för att lita på arvsreglerna. Finns ju alltid en möjlighet för tanten att hävda att han tänkte skriva ett, men att det av nån anledning inte blev så. Inte för att det har nån juridisk betydelse, men kanske gör det ännu svårare för ts känslomässigt.

 

[Missse]

Jag har hamnat i en komplicerad situation och behöver råd om möjliga vägar framåt. Min far gick bort för ett tag sedan och nu när bouppteckningen är klar och undertecknad av både min fars fru och mig så hör hon av sig och hävdar att hon inte kommer att ha råd att bo kvar om jag tar ut mitt arv. Jag är normalt en generös person och hade först tänkt avstå majoriteten av mitt arv till henne (jag har dock aldrig sagt detta till henne) men det var ett par saker som fick mig att ändra mig. Nu undrar jag om det finns något sätt för mig att skydda mitt arv utan att ställa henne på bar backe? Finns det tex något 'vattentätt' kontrakt man kan skriva?

Först lite bakgrund. Jag är min fars enda barn, sk särkullebarn, och har därmed rätt att få ut mitt arv direkt. Hon är min fars tredje fru (min mamma var hans första fru) och hon kom in i bilden när jag var ca 18 år och redan flyttat hemifrån. Hon och jag har inte haft någon nära relation, dels för att vi aldrig har bott tillsammans (annat än lov/semestrar) dels för att hon är en väldigt egoistisk och självcenterad person, dessuom missunsam och skadeglad, pratar illa om allt och alla osv. Hon är oförmögen att visa tacksamhet, inte ens om jag ger henne en present eller gör henne en tjänst så säger hon det minsta tack.

Den viktigaste anledningen varför jag vill ta ut mitt arv är att jag har två barn med flera funktionsnedsättningar, och barnen kommer inte kunna ha ett normalt arbete utan leva på en låg aktivitetsersättning eller liknande. Arvet skulle därmed kunna göra stor skillnad framöver för barnen även om de inte är någon jättesumma.

Min 'styvmor' är barnlös och har sagt att hon kan tänka sig att låta mig ärva henne om jag låter henne sitta i orubbat bo, men problemet är att jag inte tror det kommer finnas något att ärva efter henne eftersom hon har höga omkostnader men låg pension pga att hon valt att jobba så lite som möjligt (min far har försörjt henne till stor del). Jag har ingen arvsrätt efter henne, och även om hon skulle skriva ett testament så kan hon riva det när som helst, tex om hon blir sur på mig.

Som ni förstår så är detta ingen person som jag gillar det minsta, men jag har ändå svårt att tvinga någon att sälja sitt hem för att jag ska få ut mitt arv. Enligt bouppteckningen så ska jag få drygt 600.000 kr plus en min fars bil (50.000). Hon får huset med lösöre, en hyfsat ny bil samt ett par andra fordon, och ca 25.000 kr. Huset är värt ca 560.000 kr och obelånat.

Hon säger att hon inte har råd att bo kvar om jag tar ut mitt arv, dvs hon behöver mina 600.000 kr för omkostnader. Jag har funderat på en kompromiss, att jag får halva huset mot att det belopp jag ska få minskar med halva husets värde. Den dagen hon säljer huset får jag då ut resten av mitt arv. Min tanke är att skriva ett kontrakt där detta framgår, samt att hon måste stå för alla driftskostnader (inkl försäkring) eftersom det är hon som bor där. Då riskerar jag visserligen att delar av mitt arv minskar (hon kommer garanterat inte underhålla huset det minsta, huset ligger på landet och har endast en liten tomt och kan bli svårsålt särskilt om det inte underhålls). Men på detta vis så slipper jag tvinga henne att flytta. Tror ni att det är möjligt att skriva en sådant kontrakt på rimligt vis? Eller ser ni andra möjliga vägar? Tacksam för råd och hjälp av er kunniga.

Värt att lägga till är att min far var medveten om arvssituationen men trots det valde att inte skriva ett testamente till fruns fördel, för att även han var orolig för sina barnbarns framtid.

PS. Ber om ursäkt för stavfel, jag stavar som en kratta och hittar ingen stavningskontrollfunktion. DS.

Hej! Det låter som du är en väldigt sympatisk person och du ska absolut inte känna skuld för att ta ut din del av arvet. Lita på din magkänsla. Din styvmoders "typ" låter bekant i min värld, säkert charmig inför vissa, men lita inte på denne falskhet annars står du arvslös garanterat.

 

[Swetrot]

Jag har hamnat i en komplicerad situation och behöver råd om möjliga vägar framåt. Min far gick bort för ett tag sedan och nu när bouppteckningen är klar och undertecknad av både min fars fru och mig så hör hon av sig och hävdar att hon inte kommer att ha råd att bo kvar om jag tar ut mitt arv. Jag är normalt en generös person och hade först tänkt avstå majoriteten av mitt arv till henne (jag har dock aldrig sagt detta till henne) men det var ett par saker som fick mig att ändra mig. Nu undrar jag om det finns något sätt för mig att skydda mitt arv utan att ställa henne på bar backe? Finns det tex något 'vattentätt' kontrakt man kan skriva?

Först lite bakgrund. Jag är min fars enda barn, sk särkullebarn, och har därmed rätt att få ut mitt arv direkt. Hon är min fars tredje fru (min mamma var hans första fru) och hon kom in i bilden när jag var ca 18 år och redan flyttat hemifrån. Hon och jag har inte haft någon nära relation, dels för att vi aldrig har bott tillsammans (annat än lov/semestrar) dels för att hon är en väldigt egoistisk och självcenterad person, dessuom missunsam och skadeglad, pratar illa om allt och alla osv. Hon är oförmögen att visa tacksamhet, inte ens om jag ger henne en present eller gör henne en tjänst så säger hon det minsta tack.

Den viktigaste anledningen varför jag vill ta ut mitt arv är att jag har två barn med flera funktionsnedsättningar, och barnen kommer inte kunna ha ett normalt arbete utan leva på en låg aktivitetsersättning eller liknande. Arvet skulle därmed kunna göra stor skillnad framöver för barnen även om de inte är någon jättesumma.

Min 'styvmor' är barnlös och har sagt att hon kan tänka sig att låta mig ärva henne om jag låter henne sitta i orubbat bo, men problemet är att jag inte tror det kommer finnas något att ärva efter henne eftersom hon har höga omkostnader men låg pension pga att hon valt att jobba så lite som möjligt (min far har försörjt henne till stor del). Jag har ingen arvsrätt efter henne, och även om hon skulle skriva ett testament så kan hon riva det när som helst, tex om hon blir sur på mig.

Som ni förstår så är detta ingen person som jag gillar det minsta, men jag har ändå svårt att tvinga någon att sälja sitt hem för att jag ska få ut mitt arv. Enligt bouppteckningen så ska jag få drygt 600.000 kr plus en min fars bil (50.000). Hon får huset med lösöre, en hyfsat ny bil samt ett par andra fordon, och ca 25.000 kr. Huset är värt ca 560.000 kr och obelånat.

Hon säger att hon inte har råd att bo kvar om jag tar ut mitt arv, dvs hon behöver mina 600.000 kr för omkostnader. Jag har funderat på en kompromiss, att jag får halva huset mot att det belopp jag ska få minskar med halva husets värde. Den dagen hon säljer huset får jag då ut resten av mitt arv. Min tanke är att skriva ett kontrakt där detta framgår, samt att hon måste stå för alla driftskostnader (inkl försäkring) eftersom det är hon som bor där. Då riskerar jag visserligen att delar av mitt arv minskar (hon kommer garanterat inte underhålla huset det minsta, huset ligger på landet och har endast en liten tomt och kan bli svårsålt särskilt om det inte underhålls). Men på detta vis så slipper jag tvinga henne att flytta. Tror ni att det är möjligt att skriva en sådant kontrakt på rimligt vis? Eller ser ni andra möjliga vägar? Tacksam för råd och hjälp av er kunniga.

Värt att lägga till är att min far var medveten om arvssituationen men trots det valde att inte skriva ett testamente till fruns fördel, för att även han var orolig för sina barnbarns framtid.

PS. Ber om ursäkt för stavfel, jag stavar som en kratta och hittar ingen stavningskontrollfunktion. DS.

Varje försök att vara snäll kommer att användas emot dig. Det kommer bli du som får stå för underhåll av huset, det är dig hon ringer när värmen krånglar, när frysen gått sönder eller det är stopp i avloppet. Hon kommer inte ha råd, hon klarar inte att rensa hängrännor, klippa gräset, kratta löv, skotta snö etc. Varje gång är det dig hon ringer till.

Om du vill vara snäll så hjälp henne sälja huset och flytta till en lägenhet. Hjälp henne söka bostadstillägg så hon klarar sig.

Jag vet inte hur gammal hon är, men det är många som blir över 90 år numera...

 

[Nallebjo]

I morse ringde jag bouppteckningsmannen och frågade om det i detta läge var möjligt att ändra i bouppteckningen ifall jag skulle gå in som ägare av 25% av fastigheten. Han sa då att han ännu inte skickat in vare sig bouppteckningen eller lagfartsändringen, så det är lätt att ändra. Sedan ringde jag fars fru och erbjöd henne att jag tar över 25% av huset mot 25% av värdet, så att hon då får 140 kSEK att täcka sina kostnader. Märktes tydligt att hon blev besviken att henne vädjan förra veckan inte gav större utdelning, dvs hon lever fortfarande kvar i förhoppningen att jag ska avstå mitt arv, vilket jag inte kommer göra. Och som vanligt så får man inte minsta tack för att man försöker hjälpa henne. Hon började genast att beklaga sig över att huset behöver målas och andra saker fixas. Jag gick inte in i diskussion utan sa bara att detta är så långt jag kan sträcka mig och att hon får tänka över saken. Jag kommer absolut inte betala för renovering. Uppmuntrade henne att tänka över noga om hon tror att hon kommer orka bo i huset själv. Hon kommer få några dagar på sig att tänka över saken men om hon börjar strula så faller erbjudandet.
Jag förstår att detta kanske inte är det smartaste beslutet, men då kan jag åtminstone slippa de värsta skuldkänslorna.
Övriga pengar, plus pengarna från när vi säljer bilen kommer investeras till barnen.

Om du bara vill ha ett argument som lättar ditt samvete så är det ganska enkelt att säga att om du ger med dig på minsta lilla vis så tar du pengar från dina barn och ger till en person som du inte gillar, kanske tillochmed avskyr.

Om vem som helst av dina vänner hade gjort något liknande så utgår jag från att du åtminstone hade blivit chockad, om inte förbannad.

 

[kindvall]

Jag har bara skummat igenom tråden, så det är möjligt jag missar något. Men jag förstår inte riktigt upplägget med att TS skall behålla 25% av huset. Varför just 25%?

Jag skulle nog tycka att en lösning där TS helt slipper ägande/ansvar för huset borde vara bättre. Alltså antingen sälja huset NU. Eller på något sätt helt överföra ägandet till styvmodern.

Att ha ett delansvar för ett hus med marknadsvärde 600 000 i ern avfolkningsbyggd kan aldrig bli annat än en förlustaffär. Varje krona du lägger på underhåll blir en ren förlustaffär. Betalar du någon 40 000 för att måla om huset, så ökar huset i bästa fall med kanske 5 - 10 000 i värde, eftyer 2 år är värdeökninegn nedskriven till noll. Det är en annan femma att äga ett hus där som man vilj nyttja. De "investeringar" man gör i huset får man se som förbrukade, och en del av omkostnaderna för boende, skidåkning, jakt eller vad man nu vill ha huset till.

Sedan exakt HUR man överför ägandet kan väl diskuteras, där blir det ofrånkomligt att kompmissa med sina känslor. Men en tänkbar väg är väl att istället för att ta ut 25% ägande i huset, låta styvmoden köpa dessa 25% mot en revers (med inteckning i huset). Alltså låna ut summan. Visserligen avsevärd risk att lånet inte kan betalas tillbaka den dag huset slutligen säljs, men det är rätt stor risk att 25% ägande i huset blir värdelöst också.

Lösningen som fanns på bordet var ju just att TS tar pengarna och styvmodern tar huset. Innan det började fipplas med ett 25%-ägande. 25%-ägandet är i grunden värdelöst med tanke på husets belägenhet och värde. Om TS tvingas komma ur ägandet på juridisk väg kommer kostnaderna ta en betydande del av andelen, om inte allt.

 

[Topp15Björn]

Jag har hamnat i en komplicerad situation och behöver råd om möjliga vägar framåt. Min far gick bort för ett tag sedan och nu när bouppteckningen är klar och undertecknad av både min fars fru och mig så hör hon av sig och hävdar att hon inte kommer att ha råd att bo kvar om jag tar ut mitt arv. Jag är normalt en generös person och hade först tänkt avstå majoriteten av mitt arv till henne (jag har dock aldrig sagt detta till henne) men det var ett par saker som fick mig att ändra mig. Nu undrar jag om det finns något sätt för mig att skydda mitt arv utan att ställa henne på bar backe? Finns det tex något 'vattentätt' kontrakt man kan skriva?

Först lite bakgrund. Jag är min fars enda barn, sk särkullebarn, och har därmed rätt att få ut mitt arv direkt. Hon är min fars tredje fru (min mamma var hans första fru) och hon kom in i bilden när jag var ca 18 år och redan flyttat hemifrån. Hon och jag har inte haft någon nära relation, dels för att vi aldrig har bott tillsammans (annat än lov/semestrar) dels för att hon är en väldigt egoistisk och självcenterad person, dessuom missunsam och skadeglad, pratar illa om allt och alla osv. Hon är oförmögen att visa tacksamhet, inte ens om jag ger henne en present eller gör henne en tjänst så säger hon det minsta tack.

Den viktigaste anledningen varför jag vill ta ut mitt arv är att jag har två barn med flera funktionsnedsättningar, och barnen kommer inte kunna ha ett normalt arbete utan leva på en låg aktivitetsersättning eller liknande. Arvet skulle därmed kunna göra stor skillnad framöver för barnen även om de inte är någon jättesumma.

Min 'styvmor' är barnlös och har sagt att hon kan tänka sig att låta mig ärva henne om jag låter henne sitta i orubbat bo, men problemet är att jag inte tror det kommer finnas något att ärva efter henne eftersom hon har höga omkostnader men låg pension pga att hon valt att jobba så lite som möjligt (min far har försörjt henne till stor del). Jag har ingen arvsrätt efter henne, och även om hon skulle skriva ett testament så kan hon riva det när som helst, tex om hon blir sur på mig.

Som ni förstår så är detta ingen person som jag gillar det minsta, men jag har ändå svårt att tvinga någon att sälja sitt hem för att jag ska få ut mitt arv. Enligt bouppteckningen så ska jag få drygt 600.000 kr plus en min fars bil (50.000). Hon får huset med lösöre, en hyfsat ny bil samt ett par andra fordon, och ca 25.000 kr. Huset är värt ca 560.000 kr och obelånat.

Hon säger att hon inte har råd att bo kvar om jag tar ut mitt arv, dvs hon behöver mina 600.000 kr för omkostnader. Jag har funderat på en kompromiss, att jag får halva huset mot att det belopp jag ska få minskar med halva husets värde. Den dagen hon säljer huset får jag då ut resten av mitt arv. Min tanke är att skriva ett kontrakt där detta framgår, samt att hon måste stå för alla driftskostnader (inkl försäkring) eftersom det är hon som bor där. Då riskerar jag visserligen att delar av mitt arv minskar (hon kommer garanterat inte underhålla huset det minsta, huset ligger på landet och har endast en liten tomt och kan bli svårsålt särskilt om det inte underhålls). Men på detta vis så slipper jag tvinga henne att flytta. Tror ni att det är möjligt att skriva en sådant kontrakt på rimligt vis? Eller ser ni andra möjliga vägar? Tacksam för råd och hjälp av er kunniga.

Värt att lägga till är att min far var medveten om arvssituationen men trots det valde att inte skriva ett testamente till fruns fördel, för att även han var orolig för sina barnbarns framtid.

PS. Ber om ursäkt för stavfel, jag stavar som en kratta och hittar ingen stavningskontrollfunktion. DS.

Jag hade en liknande situation för många år sedan då jag drev företag. En franschisetagare misskötte sin business men jag fortsatte att leverera till honom trots att han inte betalade varorna. Hans förmögna far skulle gå in och betala ifall det skulle gå snett vilket det gjorde. Han ringde och grät och bad mig skriva på ackordet vilket jag inte ville men till sist gav jag med mig och gjorde det. Efter det snackade han skit om mig i flera år bland våra gemensamma vänner. Jag ångrar absolut att jag gav med mig för den typen av människor kommer bara visa otacksamhet. Ta ut hela arvet är mitt råd.

 

[lasselätt]

Jag har hamnat i en komplicerad situation och behöver råd om möjliga vägar framåt. Min far gick bort för ett tag sedan och nu när bouppteckningen är klar och undertecknad av både min fars fru och mig så hör hon av sig och hävdar att hon inte kommer att ha råd att bo kvar om jag tar ut mitt arv. Jag är normalt en generös person och hade först tänkt avstå majoriteten av mitt arv till henne (jag har dock aldrig sagt detta till henne) men det var ett par saker som fick mig att ändra mig. Nu undrar jag om det finns något sätt för mig att skydda mitt arv utan att ställa henne på bar backe? Finns det tex något 'vattentätt' kontrakt man kan skriva?

Först lite bakgrund. Jag är min fars enda barn, sk särkullebarn, och har därmed rätt att få ut mitt arv direkt. Hon är min fars tredje fru (min mamma var hans första fru) och hon kom in i bilden när jag var ca 18 år och redan flyttat hemifrån. Hon och jag har inte haft någon nära relation, dels för att vi aldrig har bott tillsammans (annat än lov/semestrar) dels för att hon är en väldigt egoistisk och självcenterad person, dessuom missunsam och skadeglad, pratar illa om allt och alla osv. Hon är oförmögen att visa tacksamhet, inte ens om jag ger henne en present eller gör henne en tjänst så säger hon det minsta tack.

Den viktigaste anledningen varför jag vill ta ut mitt arv är att jag har två barn med flera funktionsnedsättningar, och barnen kommer inte kunna ha ett normalt arbete utan leva på en låg aktivitetsersättning eller liknande. Arvet skulle därmed kunna göra stor skillnad framöver för barnen även om de inte är någon jättesumma.

Min 'styvmor' är barnlös och har sagt att hon kan tänka sig att låta mig ärva henne om jag låter henne sitta i orubbat bo, men problemet är att jag inte tror det kommer finnas något att ärva efter henne eftersom hon har höga omkostnader men låg pension pga att hon valt att jobba så lite som möjligt (min far har försörjt henne till stor del). Jag har ingen arvsrätt efter henne, och även om hon skulle skriva ett testament så kan hon riva det när som helst, tex om hon blir sur på mig.

Som ni förstår så är detta ingen person som jag gillar det minsta, men jag har ändå svårt att tvinga någon att sälja sitt hem för att jag ska få ut mitt arv. Enligt bouppteckningen så ska jag få drygt 600.000 kr plus en min fars bil (50.000). Hon får huset med lösöre, en hyfsat ny bil samt ett par andra fordon, och ca 25.000 kr. Huset är värt ca 560.000 kr och obelånat.

Hon säger att hon inte har råd att bo kvar om jag tar ut mitt arv, dvs hon behöver mina 600.000 kr för omkostnader. Jag har funderat på en kompromiss, att jag får halva huset mot att det belopp jag ska få minskar med halva husets värde. Den dagen hon säljer huset får jag då ut resten av mitt arv. Min tanke är att skriva ett kontrakt där detta framgår, samt att hon måste stå för alla driftskostnader (inkl försäkring) eftersom det är hon som bor där. Då riskerar jag visserligen att delar av mitt arv minskar (hon kommer garanterat inte underhålla huset det minsta, huset ligger på landet och har endast en liten tomt och kan bli svårsålt särskilt om det inte underhålls). Men på detta vis så slipper jag tvinga henne att flytta. Tror ni att det är möjligt att skriva en sådant kontrakt på rimligt vis? Eller ser ni andra möjliga vägar? Tacksam för råd och hjälp av er kunniga.

Värt att lägga till är att min far var medveten om arvssituationen men trots det valde att inte skriva ett testamente till fruns fördel, för att även han var orolig för sina barnbarns framtid.

PS. Ber om ursäkt för stavfel, jag stavar som en kratta och hittar ingen stavningskontrollfunktion. DS.

Du verkar ha god användning av arvet nu, så ta ut det och låt henne bo var och hur hon vill, det är inte din angelägenhet.