Som jag tror det har skrivits tidigare i tråden, den här typen av ineffektivitet är ju på inget sätt unikt för offentlig förvaltning. Som konsult ser jag det ofta även i privat näringsliv. Jovisst finns det ett övergripande mål om lönsamhet, men väldigt många "småpåvar" anser att just deras fördröjning av arbetet är en nödvändig del av vägen till lönsamhet.
Känns som att det framförallt handlar om storlek på organisation. Ju större, desto mer ineffektiv. Men jag har även sett små företag som arbetat med extremt dåliga metoder bara pga. bristande kunskaper.
Känns som att det framförallt handlar om storlek på organisation. Ju större, desto mer ineffektiv. Men jag har även sett små företag som arbetat med extremt dåliga metoder bara pga. bristande kunskaper.
Är väl i och för sig bra att handläggningstiderna blev kortare, även om det negativa är att det sker på bekostnad av surdegarna 🙂Claes Sörmland skrev:
Visar ju också att man skall vara försiktig med att bedöma effektivitet utifrån genomströmningen.
Det är inte riktigt sant i och för sig. Noterar att det i vissa ärenden t.ex. går åt avsevärd tid till att reda ut oenigheter mellan parterna, med möten, information, skriftväxling, lösningsförslag, diskussioner, förklara juridiken för de inblandade, osv. Inte minst vad gäller GA. Så nog tar de även en konsulterande, informerande och även ibland en medlande roll i mer komplicerade ärenden.Kvackatore skrev:
Nu säger jag inte att det är därför ärenden i allmänhet kan ta längre tid och bli dyrare än förväntat, men nog hade dessa ärenden varit enklare om parterna rett ut detta innan förrättning.
Viktig poäng. Visst är det irriterande att handläggningen tar många kalenderdagar och det är ju ett effektivitetsmått. Men den effektivitet som MÖD diskuterade var antalet timmar man lägger på ett ärende i aktiv (debiterbar) tid. Det är ju den som enligt författningen måste vara skälig. Och det är väl där Lantmäteriet har stor potential att effektivisera, att försöka komma ned i samma antalet timmar som för 15-20 år sedan och det antal som krävs i t ex Norge eller Finland.C cpalm skrev:
Med min kunskap tycker och också 6 månader är mycket snabbt i Myndighetssverige. Men med lite mindre navelskådande perspektiv är det väldigt lång tid, en hel skoltermin går att klämma in på denna tid, ett helt småhusbygge o s v.N Novisast skrev:
Så den där känslan vi båda delar att detta är vad man kan förvänta sig, ska vi verkligen vara nöjda som samhälle där? Är vi som samhälle inte beredda att ta något fler fel för att få processen att rulla snabbare? Det är ju inte så att tidigare lantmäteriförättningar är några under av felfrihet. Och det går bra ändå.
Det kanske stämmer som du skriver att oenighet mellan parter gör förrättningar kring GA dyrare. Men det finns ingen uppgift i anläggningslagen att Lantmäteriet ska arbeta för enighet mellan parterna. Tvärt om tänker jag, en anläggningsförrättning kommer till just för att parter inte klarar av att samarbeta. Kan man samarbeta behövs ingen GA. Så om Lantmäteriet ägnar tid åt att skapa konsensus och enighet i grannskapet har man hittat på ett eget uppdrag vid sidan av vad som ges av anläggningslagen. Det vore ju ytterligt illa om resurser läggs på det.C cpalm skrev:
Tja, men det blir väl samtidigt rimligtvis konsekvensen av att parterna har rätt att yttra sig och överklaga, och att parterna i sammanhanget ofta är "jämbördiga". Det skulle ju inte funka om den som är först med att begära förrättning får igenom sin önskelista rakt av utan hänsyn till övriga parter.
Claes du utelämnar väsentliga delar ang att arbeta hemma mm. Varför arbetade man hemma? Varför sköt man på de ”svåra” och tog de ”lätta”. Var det medarbetarnas eget val ?
Så står det i revisionsrapporten:
”Under perioden 2016 till 2019 ökade de genomsnittliga totala handläggningstiderna för fem av de sju ärendekategorierna, medan de minskade för de två återstående. Under Corona 2020 sänktes dock de totala handläggningstiderna ganska påtagligt för de flesta ärendetyper. Vid intervjuer har Lantmäteriet framfört att de höga genomsnittliga totala handläggningstiderna 2016 och 2019 delvis kan förklaras av att man under denna period prioriterade att avsluta de allra längsta ärendena. Samtidigt är det möjligt att sänkningen under pandemiåret 2020 har en tillfällig karaktär. Enligt Lantmäteriet fokuserade man detta år på att handlägga ärenden som inte krävde fysiska möten. Dessa ärenden är generellt sett av enklare karaktär och har en kortare total handläggningstid.
Jag menar inte att man inte lyssnar på alla berörda parter, det är ju självklart. Men om man systematiskt avvaktar med att fatta beslut för att parterna ska komma överens och nå konsensus så har man hittat på egen lagstiftning. Jag har inte alls säker på att man gör det men det skulle ju inte vara helt främmande vår kultur att agera på det sättet...C cpalm skrev:
När jag skrev det för ett par år sen så togs det bort för "elakt inlägg"
Men faktum är att bland mina vänner och kollegor från tidiga karriären utkristalliserades det två grupper. De som var drivna, förändringsbenägna och leveransinritade.
Och de andra.
Gissa vilka som finansieras av våra skattepengar och vilka som jobbar där lön sätts efter prestation.
Jag har vänner som på allvar tyckte att det är en fördel att jobba offentligt (som tjänsteman) då "ingen bryr sig om man lämnar barnen 9 och hämtar 15"
Ännu större skäl till varning från kränkta.
Flera vänner har barn med diagnoser som gör att de knappt fungerar bland folk. Det tragikomiska är att samtliga tre av dessa barnen nu jobbar som...... Bygglovshandläggare och på lantmäteriet.
Å andra sidan är det såklart inte ALLA som jobbar i offantliga sektorn som beter sig som ovan. Men det är tydligt att på andra arbetsplatser skulle vissa fenomen som förekommer i skattefinansierad verksamhet inte tillåtas.
Men faktum är att bland mina vänner och kollegor från tidiga karriären utkristalliserades det två grupper. De som var drivna, förändringsbenägna och leveransinritade.
Och de andra.
Gissa vilka som finansieras av våra skattepengar och vilka som jobbar där lön sätts efter prestation.
Jag har vänner som på allvar tyckte att det är en fördel att jobba offentligt (som tjänsteman) då "ingen bryr sig om man lämnar barnen 9 och hämtar 15"
Ännu större skäl till varning från kränkta.
Flera vänner har barn med diagnoser som gör att de knappt fungerar bland folk. Det tragikomiska är att samtliga tre av dessa barnen nu jobbar som...... Bygglovshandläggare och på lantmäteriet.
Å andra sidan är det såklart inte ALLA som jobbar i offantliga sektorn som beter sig som ovan. Men det är tydligt att på andra arbetsplatser skulle vissa fenomen som förekommer i skattefinansierad verksamhet inte tillåtas.
Statligt och kommunalt anställda har ju alltid haft rykten om sig att inte vara eliten på arbetsmarknaden. Visst det kan säkert ses som en fördom, men uppfattningen är rätt spridd. När jag var lite var det inte ovanligt med skämt om t.ex. kommunalarbetare som gick ut på att de var lata.Appendix skrev:
Men ett sådant rykte (sant eller osant) blir ju lätt självuppfyllande. Är en person lite lat och slö av sig låter antagligen det lockande att jobba offentligt. En driftig person vill antagligen inte jobba på ett ställe där folk tror att bara slöfockar jobbar. Så de slöa dras till det offentliga och de driftiga till den privata sidan. Och så blir det som det blir.
Sen är ett ytterligare problem att högre ledning i offentliga verksamheter ofta är tillsatta mer på politisk färg än på kompetens för just det jobbet. Det har aldrig funkat väl.
Bara att se på historien där politiskt tillsatta generaler mängder med gånger förlorat slag mot en hopplöst underlägsen motståndare där befälhavaren fått sitt jobb på egna meriter.
Håller verkligen inte med. Tycker tvärtom om att ett kort telefonsamtal där man faktiskt pratar med varandra ofta löser det som en lång utdragen mailväxling misslyckas med att lösa.D daVinci skrev:
Det finns antagligen en anledning till att många organisationer inte längre erbjuder en mailadress till "kundtjänsten", även om jag i och för sig tycker det är ett oskick.
Nu fastnade vi ju lite i GA, men låt oss ta ett enklare, men troligen inte helt ovanligt exempel, en klyvning där det visar sig att fastighetens delägare inte är eniga om hur fastigheten skall klyvas. Menar du att lantmäteriet i ett sådant fall skall ta kommandot och klyva på det sätt handläggaren anser vara bäst?
Nu kan jag inte FBL som ett rinnande vatten men är det inte samägandelagen som kickar in här? Lantmäteriet borde avvisa ansökan om delägarna av en fastighet inte är överens om att vilja klyva fastigheten. Eller finns det en möjlighet att klyva en fastighet trots att fastighetens ägare inte önskar det?C cpalm skrev:
Säkert. För tydlighetens skull menar jag alltså ett fall där delägarna är eniga om att fastigheten skall klyvas, men inte hur den skall klyvas.
Ja, det kanske är det rimliga att sådana ärenden bör avvisas, men annars är min poäng är att man i ett sådant fall kanske inte skall bli överraskad att det blir dyrt. Och att man hade sluppit den kostnaden om man hade rett ut detta innan man ansöker.