Men hur kan man ha X antal miljoner för mycket i lån? När jag gör en första kalkyl hos en bank så säger den 6,26 X årsbruttolönen med förbehållet att det görs en individuell prövning beroende på kreditvärdighet. Har jag kreditkortsutrymme så sjunker den, för varje personbil jag äger så sjunker den, för varje barn jag har så sjunker den, osv. Visst kan man råka "glömma" privatleasade bilen osv., men den innebär ju å andra sidan ingen skuld, bara en månadskostnad för en relativt kort tidsperiod.Rkarlsson skrev:
Så jag har lite svårt att se vem som idag kan tänkas ha flera miljoner för mycket i lån. Är inte det en gammal skröna från en svunnen tid? Idag ser man ju i princip allt, då allt man äger och är skyldig ligger online.
Du läser mellan raderna! Jag skrev vilken låneränta som samma belopp skulle kunna bekosta. En amortering är dessutom ingen kostnad, det är en transaktion mellan ditt konto och din bostad som passerar genom banken.SågspånPappspikEternit skrev:
När jag tog lån så gällde 4xlönen.M Markarbetaren skrev:
Det är väl mest en gissning att folk sitter med alldeles för höga lån då de tydligen är rädda för ekonomisk katastrof för så många villaägare.
Du kan inte råka glömma leasingbilen, i med de räknar in att alla människor lägger 600 kr på schampoo i månaden så är det ju farligt att glömma något mer väsentligt än det
Sen tror jag garanterat att en del bankmän tummar extremt på reglerna. Min egna kunde jag nu förra året tumma duktigt på det och ta och låna upp till över deras gräns för maxlån. Men de behövde jag inte såklart.
Husägare
· en bit söder om smygehuk
· 432 inlägg
jag tror många har en förändrad livssituation efter några år och även att lön går ner eller iallafall står still under småbarnsåren. ingen som ringer banken och rapporterar det. tex par i 30 års åldern utan barn köper första huset. kanske inte ens har bil. 5 år senare har de 2 barn, 2 bilar men knappast mycket mer i inkomst, särskilt om 1 jobbar 80%. jag vet många med bra jobb som knaprat på sparandet varje månad de åren.M Markarbetaren skrev:
Man har inte råd, därför går man till banken...
Vi (min fru och jag) flyttade till Sverige (Stockholm) från Finland 1999 och hade rätt dålig koll på bostadsmarknaden men bodde på 2:a hand drygt ett år innan vi köpte vår första bostadsrätt, ett subventionerat nybygge i ett område med dåligt rykte (Östbergahöjden). Efter två år när alla nadra hus var byggda och allt tillsnyggat sålde vi med 50% vinst och köpte en riktigt äcklig 3:a i Sundbyberg (eftertraktat område), renoverade den genomgående med "smarta" val och en hel del begagnat/konkursbo/auktioner och sålde igen efter drygt 2 år med 1½ miljon vinst (exklusive renoveringskostnad) och köpte en 3½:a i Vasastan (hett område) i dåligt skick som dessutom hade stundande stambyte. Samma sak där, dock satsade vi lite mer och fick badrummen renoverade via stambytet och betalade bara material och bytte kök, lade till ett sovrum, etc. Sålde igen med drygt 1 miljon vinst.
Köpte då ett hus på Ekerö i "barnvänligt område", byggde pool, renoverade, byggde ut för extra sovrum och sålde igen med drygt 800.000 kr vinst vilket ledde till att vi idag sitter på drygt 240 kvm helrenoverad villa på mälarstrand på Ekerö sedan 10 år tillbaka...
Vi är lyckligt lottade då jag har kunskap och kan gör allt själv (utom el, vilket jag kan man inte vill) och vi har, tills nu, köpt "smart" för att öka värde och renovera "smart" så det har varit en beräknad strategi från start.
Det har tagit många år och gått vansinnigt många timmar till bara renoveringar och sen har vi haft enorm tur med prisuppgångar/nedgångar men också planerat det.
T.ex. när det var enorm brist på 3r i Sundbyberg lade vi ut vår och avvaktade då ca. 4 månader med allt klart hos mäklaren så bara ett samtal med "lägg ut nu!" gjorde att vi hade den enda trean ute till försäljning just då...
Utan att själva ha gjort säkert 95% av allt jobb skulle det knappast löna sig så mycket, men det går om man orkar och vill att göra "bostadskarriär" även om man bara lyckats skrapa ihop 60.000 kr till den allra första handpenningen för alla de där åren sedan...
Vi (min fru och jag) flyttade till Sverige (Stockholm) från Finland 1999 och hade rätt dålig koll på bostadsmarknaden men bodde på 2:a hand drygt ett år innan vi köpte vår första bostadsrätt, ett subventionerat nybygge i ett område med dåligt rykte (Östbergahöjden). Efter två år när alla nadra hus var byggda och allt tillsnyggat sålde vi med 50% vinst och köpte en riktigt äcklig 3:a i Sundbyberg (eftertraktat område), renoverade den genomgående med "smarta" val och en hel del begagnat/konkursbo/auktioner och sålde igen efter drygt 2 år med 1½ miljon vinst (exklusive renoveringskostnad) och köpte en 3½:a i Vasastan (hett område) i dåligt skick som dessutom hade stundande stambyte. Samma sak där, dock satsade vi lite mer och fick badrummen renoverade via stambytet och betalade bara material och bytte kök, lade till ett sovrum, etc. Sålde igen med drygt 1 miljon vinst.
Köpte då ett hus på Ekerö i "barnvänligt område", byggde pool, renoverade, byggde ut för extra sovrum och sålde igen med drygt 800.000 kr vinst vilket ledde till att vi idag sitter på drygt 240 kvm helrenoverad villa på mälarstrand på Ekerö sedan 10 år tillbaka...
Vi är lyckligt lottade då jag har kunskap och kan gör allt själv (utom el, vilket jag kan man inte vill) och vi har, tills nu, köpt "smart" för att öka värde och renovera "smart" så det har varit en beräknad strategi från start.
Det har tagit många år och gått vansinnigt många timmar till bara renoveringar och sen har vi haft enorm tur med prisuppgångar/nedgångar men också planerat det.
T.ex. när det var enorm brist på 3
r i Sundbyberg lade vi ut vår och avvaktade då ca. 4 månader med allt klart hos mäklaren så bara ett samtal med "lägg ut nu!" gjorde att vi hade den enda trean ute till försäljning just då...Utan att själva ha gjort säkert 95% av allt jobb skulle det knappast löna sig så mycket, men det går om man orkar och vill att göra "bostadskarriär" även om man bara lyckats skrapa ihop 60.000 kr till den allra första handpenningen för alla de där åren sedan...
Nej och banken ringer inte och frågar heller. Jag tror det ligger en del i det du säger. Å andra sidan finns det nog en del att spara på om det skulle bli för knapert. Inte många man könner som verkar spara.P Peter_Bromma skrev:
Njae, skulle du behöva ha loss kontanter och inte har fullbelånad bostad, kan du ju alltid låna på huset om/när en sådan situation uppstår senare. Mest förutsägbart och tryggt måste väl vara att minimera skuldsättning så långt det går och i första hand använda sparat kapital vid köp av hus (för att inte tala om bil, OT) och inte gambla med sitt boende i meningen att inte klara en räntesmocka om 10-20%. Vissa kan nog plötsligt få infall och spendera det sparade kapitalet ifrån madrassen på mindre genomtänkta saker också, som de hindrats om de istället hade behövt gå till banken för att höja bolånen. Vid nybygge där det inte är givet att du går med vinst vid avyttring (glesbygd absolut på det viset) blir det så klart lite annat scenario, då kanske det är dumt att ta precis allt sparkapital. Beror väl på var i livet man befinner sig också. 25år och kanske byter bostad några gånger till i livet, med vinst när marknadspriserna under många år stigit, eller 55+ och avser att bo kvar resten av livet i det boende man bygger/köper. Känslan av att på äldre dagar kunna leva skuldfritt har varit uppe i tråden som en mervärde värt att beakta, före att ha kontanter. Beror väl mycket på om man på äldre dar har andra intressen som att göra kostsamma utlandsresor ofta etc Vad jag förstår så trängs man flera generationer länge och sparar ihop 100% till sin bostad i vissa länder, ett annorlunda tänk mot här där vi gladeligen belånar oss extremt. Att låta sina barn bo kvar hemma 5-10år som vuxna utan att betala för sig, för att kunna samla ihop en rejäl summa pengar är en modell att minska skuldsättningen (som kan ge barnen en otjänst i meningen att lära sig ta ansvar och hantera ekonomi, men OT) en annan modell som varit uppe här i tråden är att genta och spara ihop ett kapital. Nämndes att spara 30% av sin disponibla inkomst konstant, vilken låter som en orealistisk nivå för många men i vilket fall kämpa för att minimera skuldsättning före man skrider till verketS Strontus skrev:
Många inlägg i tråden nämner räntenivåer om 3% och däromkring som värsta scenario men jag va med 1990 och historien går igen....räntesmockor kommer och går och då pratar vi inga 3%. Jag tycker det är fel att basera enormt stora livsavgörande inköp på nuets extremt låga räntor, man måste se långsiktigt på tänkbara scenarion och då tycker jag 1-10% med mix rörligt/bundet är grunden man bör budgetera efter. Amortera utefter ränteläget men klara bankens krav ihop med 10% ränta en period är väl sunt tänk? Billigare huspris, och högre bilkostnader i mina kalkyler, ger totalt lägre utgifter vid vissa tänkbara räntelägen alltså. En skillnad som absolut kan avgöra om du kan bo kvar i ditt hus eller måste sälja det till underpris i panik kanskeM Markarbetaren skrev:
Husägare
· Småländska höglandet
· 5 634 inlägg
Det får ju var och en avgöra själv. Som väl är finns fler alternativ än bolån på 10 miljoner eller 5 mil enkel resa till jobbet!A ajn82 skrev:
Vissa vill ha cykelavstånd till jobbet, andra gillar att pendla, vissa hatar att pendla men gör det ändå. Den som är tjänsteman eller egenföretagare kanske har jobbet hemma och inte behöver pendla.
För min del är det värt ganska många kronor att få bo på landet och inte behöva trängas med hopgyttrade bostäder och arbetsplatser. Som väl är resonerar den sk bostadsmarknaden tvärtom och värderar trängsel högre. Vilket betyder att det blir en stund i bilen före och efter jobbet, men det är inte ens 5 mil tur och retur, så det är lugnt.
Fast om man backar 5 år (du skriver 5 år senare) så har ju huspriserna ökat, mycket, därmed har skuldkvoten sjunkit i förhållande till ursprunglig inkomst en hel del?P Peter_Bromma skrev:
Samtidigt har räntan, och därmed ränteutgifterna, dalat nedåt sista 30 åren, ganska konstant.
Energikostnaden har också pressats nedåt då vi gått från olja till direktverkande el till värmepumpar under samma period. Samtidigt har vi tilläggsisolerat och nya byggnormer gör att vi idag har betydligt mer energieffektivare hus än för 30 år sedan.
Så jag vet inte riktigt vad du baserar dina teorier på?
Jag är också "gammal" och minns Bengt Dennis penningpolitik, 24% ränta 1992. Dock har vi en valutareglering idag så räntenivåer på 500% på daglig basis kommer aldrig tillbaka!T Träkåk skrev:
Vad som är sunt och inte är upp till var och en att bedöma. Att amortera när räntan ligger på under 1% netto och t.ex. börsen avkastar genomsnitt 10%/år, så är det ju Ebberöds bank att amortera så länge nettoräntan är lägre än alternativa investeringar.
Då får man väga in vilken nivå på pension man bäddat för. Har man struntat i att spara själv till pensionen och inte har någon extra förmånlig tjänstepension etc, och kommer att ha en låg pension, som många kommer att få framåt med det pensionssystem vi har nu. I det stora hela blir det mer en fråga om man bör dra på sig stora skulder nära pensionsålder om man har avsikt att bo i det boendet som pensionär. Ofta behöver man ju inget rymligt hus som pensionär men även ett litet hus är ju med dagens uppblåsta priser oskäligt dyrt att bygga nytt till exempel. Ingen enkel sak att köpa boende och budgetera långsiktigt, det är i vilket helt säkert, speciellt inte i glesbygd där huspriserna i rör sig obetydligt uppåt.S Strontus skrev:
