Det finns en hel del som drar paralleller med vad som hänt på bostadsmarknaden i USA, Irland etc. Dessbättre är dessa paralleller helt felaktiga. Förvisso har vi sett en väsentligt prisökning på bostäder i vissa områden i vårt land. Men till skillnad från USA så har vi lyckligtvis inte gett oss in "sub prime" utlåning och till skillnad från Irland så har vi inte byggt en halv miljon bostäder åt köpare som inte finns.
Att räntan skulle kunna stiga väsentligt på kort sikt är extremt osannolikt. Sveriges ekonomi är hårt kopplad till Euro-ländernas p g a vår handel och därmed slår en ränteskillnad mot dessa hårt och direkt mot vår industris konkurrenskraft och därmed jobben.
Normalräntan på 10 års sikt lär ligga där den är idag +/-1% tror jag.
Att räntan skulle kunna stiga väsentligt på kort sikt är extremt osannolikt. Sveriges ekonomi är hårt kopplad till Euro-ländernas p g a vår handel och därmed slår en ränteskillnad mot dessa hårt och direkt mot vår industris konkurrenskraft och därmed jobben.
Normalräntan på 10 års sikt lär ligga där den är idag +/-1% tror jag.
riksbanken sänker inte räntan för att det finns så många som är belånade upp över öronen. En sänkning skulle elda på skuldökningen tycker dem vilket skulle leda till ekonomisk instabilitet. Å andra sidan, om de skulle börja höja skulle många inte klara av räntebetalningarna vilket också leder till instabilitet.
Så alla högbelånade, budskapet är enkelt, ni kommer klara er oavsett vad som händer.
Så alla högbelånade, budskapet är enkelt, ni kommer klara er oavsett vad som händer.
Men problemet är ju inte inte "högbelåning". Jämför dessa två fall:
1. Hus belånat 30% - köparen klarar med näppe 3% räntehöjning, amorterar ingenting.
2. Hus belånat 75% - köparen klarar 6% räntehöjning utan problem, amorterar duktigt.
Alternativ 2 är "högbelånat" men sitter betydligt säkrare än alt 1.
Jag tycker visst att hushållens skuldsättning är oroande men alla som titta på programmet "Lyxfällan" vet att det i princip aldrig är boendekostnaden som orsakat problemen. Det är som regel lyxkonsumption finansierade med SMS lån och diverse blancokrediter.
1. Hus belånat 30% - köparen klarar med näppe 3% räntehöjning, amorterar ingenting.
2. Hus belånat 75% - köparen klarar 6% räntehöjning utan problem, amorterar duktigt.
Alternativ 2 är "högbelånat" men sitter betydligt säkrare än alt 1.
Jag tycker visst att hushållens skuldsättning är oroande men alla som titta på programmet "Lyxfällan" vet att det i princip aldrig är boendekostnaden som orsakat problemen. Det är som regel lyxkonsumption finansierade med SMS lån och diverse blancokrediter.
Med högbelånad menade jag nog snarare i relation till inkomst, inte i förhållande till husets köpeskilling. Då är alt 1 högbelånad men inte alt 2.
Det är höginkomsttagarna som sitter med stora lån, men det är låginkomsttagarna som har höga lån i förhållande till sin inkomst.
Det är höginkomsttagarna som sitter med stora lån, men det är låginkomsttagarna som har höga lån i förhållande till sin inkomst.
Ett problem med höginkomsttagare är ju att en låginkomsttagare som blir av med jobbet får ändå ut relativt mycket pengar. En höginkomsttagare som blir av med jobbet/blir långtidssjuk etc får inte ut tillräckligt med pengar för att klara sig.
Det är väl snarare ett faktum än ett problem som går att lösa i praktiken, eller hur?
Har man en hög inkomst så är det väl sannolikt på grund av att man är en "bristvara" och då är det troligt att ett nytt arbetstillfälle yppar sig ganska så omgående. Jag skulle oroa mig mer för de som är "lätt utbytbara".
Har man en hög inkomst så är det väl sannolikt på grund av att man är en "bristvara" och då är det troligt att ett nytt arbetstillfälle yppar sig ganska så omgående. Jag skulle oroa mig mer för de som är "lätt utbytbara".
Se där du håller hårt på Jantelagen!Andy78 skrev:
Men allvarligt talat, om man befinner sig i det privata, konkurrensutsatta näringslivet och har en rejält hög inkomst från sitt arbete så har man nog rätt bra koll på sitt eget "marknadsvärde". På den nivån är man sällan en legobit som kan bytas ut från en dag till en annan.
Sen måste det ju vara upp till varje individ att ta de risker man känner att man klarar av, eller hur? Man får sig inget serverat här i livet. Skall man gå framåt i karriär eller annat så måste man ta kalkylerade risker.
Har inget med jantelagen att göra. Tyvärr är det rätt vanligt idag, kan vi göra det billigare någonannanstans ja då flyttar man verksamheten, men jag förstår din poäng.MRK skrev:Se där du håller hårt på Jantelagen!
Fast det är ju inte våldsamt många arbetslösa ingenjörer i Trollhättan. Många blev arbetskamrater med mig och pendlar numera till Hisingen istället. De flesta andra sitter i konsultbolag som jobbar mot tyska och kinesiska biltillverkare. Så jag skulle säga att just SAAB Automobile fallet är ett exempel på att välkvalificerade sällan behöver gå arbetslösa.Nyfniken skrev:
Eller till de på AstraZeneca i Södertälje där man lade ner stor del av sin forskningsavdelning.Nyfniken skrev:
Redigerat av moderator:
