Du har alldeles rätt!Jugend skrev:
Visserligen sköt jag lite från höften, men jag ser ju prisbilden i mäklarannonserna i annonsbladen.
http://hallandsposten.se/nyheter/hylte/1.1810626-stora-enso-stanger-en-pappersmaskin
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=128&artikel=5581641
http://www.gbf.se/nyheter/pilkington-floatglas-i-halmstad-laggs-ned
Det sista exemplet, Pilkington, ligger visserligen inom Halmstads kommun, men i utkanten.
Själv bor jag ca 500 meter från Halmstads kommungräns, på 15 minuters avstånd från stadens industrier och stora arbetsplatser.
Här ligger tomter och hus ute till försäljning i åratal, fastän priserna är mycket modesta.
Medan gamla skräpkåkar nära Länsstyrelse, polishus och sjukhus säljs för 2,5 - 3 mille.
Fortsättning
Titta på den här listan:
http://www.blocket.se/bostad/saljes/villor/halland?gr=0&l=0&sort=price
Bostadsbubbla?
Nä, snarare pyspunka.
Men annorlunda är det förstås i de "riktiga" storstadsregionerna.
Titta på den här listan:
http://www.blocket.se/bostad/saljes/villor/halland?gr=0&l=0&sort=price
Bostadsbubbla?
Nä, snarare pyspunka.
Men annorlunda är det förstås i de "riktiga" storstadsregionerna.
jag tror att det enda som skulle kunna få en sundare prisutveckling i storstadsområden är om det släpps till avevärt mer mark för bostadsbyggande. Dvs. Om man er ett behov av ex. 40 000 nya lägenheter per år i Stockholm, så borde man släppa till mark för 50 - 60 000 lägenheter. Genom att skapa en "övertillgång" på mark så kan man få ned markpriserna, det är första steget till fler bostäder till vettiga priser.
Det är först när man kommer till en situation där det finns lite större tillgång än efterfrågan som ambitioner att bygga billigare verkligen ger lägre hyror/priser. De projekt med "lågpris" byggen som finns nu har mest gått ut på att kraftigt sänka byggpriset, och ge ett marginellt lägre pris till den boende. Dvs. maximera vinsten för byggaren.
Det är först när man kommer till en situation där det finns lite större tillgång än efterfrågan som ambitioner att bygga billigare verkligen ger lägre hyror/priser. De projekt med "lågpris" byggen som finns nu har mest gått ut på att kraftigt sänka byggpriset, och ge ett marginellt lägre pris till den boende. Dvs. maximera vinsten för byggaren.
"Ingen" vill ha en sundare prisutveckling, då det antagligen betyder prisnedgång och allt för många sitter med skulder som de då saknar täckning för.
Återstår att se hur banker (internationellt) etc reagerar på att de uppenbarligen inte kan ha en svensk bostad som pant om det bor en barnfamilj i den (HD dömde precis att en bostad inte får utmätas för att betala bolåneräntan för att det bor barn i huset)... I teorin omöjliggör det bostadslån till barnfamiljer.
Återstår att se hur banker (internationellt) etc reagerar på att de uppenbarligen inte kan ha en svensk bostad som pant om det bor en barnfamilj i den (HD dömde precis att en bostad inte får utmätas för att betala bolåneräntan för att det bor barn i huset)... I teorin omöjliggör det bostadslån till barnfamiljer.
Intressant! Detta måste göra Sverige unikt, då halva Europa och USA är utmätt och barnfamiljer har fått gå från hus och hem. Det blir kanske detta som fäller bankerna i stället för Svensson när bubblan spricker.stefancrs skrev:
För en bubbla är det frågan är bara när det sker.
Nej, som sagt. Det är skillnad på en utmätning och försäljning av en pant. Om banken vill ta din bostad och sälja den pga. obetalda räntor. Då gör det efterssom bostanden är pantsatt för lånet. Du har redan vid tecknandet av lånet "givit" dem din bostad. Sedan hanteras det av kronofogden, men det är inte samma sak som en utmätning.
En utmätning görs när du har obetalda skulder, och då tar kronofogden lite alla möjliga tillgångar för att betala dina skulder. Tillgången som utmäts har typiskt inget direkt med din skuld att göra. Här har redan tidigare funnits en spärr mot att utmäta en bostad, med eller utan barn. Det finns en regel som ungefär säger att en bostad med "normalt" värde är inte utmätningsbar. Så redan efter den regeln är det underligt att den där barnfamiljens hus kunde utmätas.
En utmätning görs när du har obetalda skulder, och då tar kronofogden lite alla möjliga tillgångar för att betala dina skulder. Tillgången som utmäts har typiskt inget direkt med din skuld att göra. Här har redan tidigare funnits en spärr mot att utmäta en bostad, med eller utan barn. Det finns en regel som ungefär säger att en bostad med "normalt" värde är inte utmätningsbar. Så redan efter den regeln är det underligt att den där barnfamiljens hus kunde utmätas.
Ah. My bad. Du tror inte barnkonventionen går före även där? I det här fallet var det ju skatteskulder det rörde sig om, och kronofogden får inte mäta ut bostaden. Tror du banken då får sälja sin pant och sätta barnen på gatan? Jag är högst skeptisk.geekling skrev:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/barnfamilj-slipper-tvangssalja-villa_8864940.svd
edit: Kollade lite mer om domen nu. Det var uppenbarligen bara 36tkr som skulle tillfalla kronofogden om de mätte ut bostaden, vilket ställdes mot att barnen skulle få det sämre. Dock så kvarstår problematiken, säg att bostadens värde har sjunkit? Då blir det ännu mer "till barnfamiljens fördel" så att säga.
Redigerat:
Jag tror den kan utlösas av andra saker också, det som har hänt de senaste ~15 åren är inte hållbar prisutveckling så det kommer nog korrigeras till slut.
Saker som kan få folk att inte se på bostadsköp som en given vinstaffär:
Avskaffande av amorteringsfria lån.
Avskaffande av ränteavdraget.
Krav på lägre belåningsgrad.
Sämre ekonomiska tider.
Lägre disponibel inkomst (högre skatt t.ex.).
etc, finns mycket som kan påverka.
På sikt "måste" bostadspriser följa inflationen (eller KPI eller vad man nu vill mäta som referens), annars får folk slut på disponibla pengar
Saker som kan få folk att inte se på bostadsköp som en given vinstaffär:
Avskaffande av amorteringsfria lån.
Avskaffande av ränteavdraget.
Krav på lägre belåningsgrad.
Sämre ekonomiska tider.
Lägre disponibel inkomst (högre skatt t.ex.).
etc, finns mycket som kan påverka.
På sikt "måste" bostadspriser följa inflationen (eller KPI eller vad man nu vill mäta som referens), annars får folk slut på disponibla pengar
Moderator
· Stockholm
· 57 711 inlägg
Självklart måste även bostadsmarknaden i Sverige förr eller senare plana ut, eller gå ner en del. MEN detta har förutspåtts av olika personer och organisationer så länge jag kan komma ihåg. När jag köpte min första lägenhet 1984 för 220 000, så var det ungefär dubbelt så mycket som ungefär samma lägenhet hade gått att köpa för 1983. Och tidningarna var fulla av varningar för "bsotadsbubblan".
Jag sålde 1991 för 430 000 (om jag minns rätt), då hade marknaden precis börjat plana ut, priserna i min förening hade sjunkit 5 - 6% sedan toppåret 1989. Hela tiden kom det varningsrop om förestående krasch.
Den kom 1991 - 92.
Men kraschen då var egentligen inte ett uttryck för en bostadsbubbla, det var en bankkrasch. Bankerna stoppade helt enkelt all utlåning (och även inlåning under en tid). Det var i princip omöjligt att få låna ens för att köpa en 10 rummare på strandvägen för 100 000 (sååå billiga blev de iofs. inte.)
Så domedagsprofeterna börjar bli lite tröttsamma. Upprepar man samma prognos i 30 år så borde man ju få rätt någon gång, kan man tycka.
En sak som skiljer Sverige från andra krisländer där marknaden droppat kraftigt, och även skiljer mot hur det var 1991 här i landet. Är att de absolut flesta som äger en bostad, äger den för eget boende. Det ger en stabilitet. Man säljer inte sin bostad bums, bara för att priset går ned lite.
På marknader där det finns en hög andel spekulativt ägande, folk köper 10 lägenheter, väntar på uppgång, hyr ut under tiden. Där blir det panikförsäljning om priset droppar lite, panikföraäljningen skapar en nedåtgående spiral, där även boende ägare börjar få det svettigt och känna sig tvingade att sälja med 20 - 30 % förlust.
En av komponenterna 1991, var att mycket av de nyproducerade bostadsrätterna, och i viss mån nybyggda villor, köptes av folk som fick en förmån att köpa billigt genom olika köer. Många köpte utan någon reel möjlighet att själva klara kostnaden, och sålde sedan med vinst, innan inflyttning. När priserna plötsligt gick ned, samtidigt som de subventionerade nypriserna inte längre var så låg. Så fick många av de här köparna problem. De hade inte råd att sälja med förlust, och de hade inte råd att behålla. Det var aldrig tänkt att behålla. Problemet späddes på genom att de avskaffade byggsubventionerna retroaktivt höjde boendekostnaden med 30 - 70% per år, istället för den planerade ökningen på ca 10% per år (statliga räntor på 2,25% som ökade med 0,25% per år upp till marknadsräntan på 13%, avskaffades genom återkommande "engångshöjningar" på 0,75 - 1.5%, höjdes på det viset 1 - 2ggr per år).
Det är samma problem som USA hade med folk som lockades att köpa med 30 - 70% rabatt på räntan i 6 - 12 månader. Tanken var att de sedan skulle sälja med vinst, och för den vinsten köpa något de faktiskt hade råd med. Men så faller priserna lite, panikförsäljning fråm spekulativa ägare, spär på, och de överbelånade sitter i saxen.
Jag sålde 1991 för 430 000 (om jag minns rätt), då hade marknaden precis börjat plana ut, priserna i min förening hade sjunkit 5 - 6% sedan toppåret 1989. Hela tiden kom det varningsrop om förestående krasch.
Den kom 1991 - 92.
Men kraschen då var egentligen inte ett uttryck för en bostadsbubbla, det var en bankkrasch. Bankerna stoppade helt enkelt all utlåning (och även inlåning under en tid). Det var i princip omöjligt att få låna ens för att köpa en 10 rummare på strandvägen för 100 000 (sååå billiga blev de iofs. inte.)
Så domedagsprofeterna börjar bli lite tröttsamma. Upprepar man samma prognos i 30 år så borde man ju få rätt någon gång, kan man tycka.
En sak som skiljer Sverige från andra krisländer där marknaden droppat kraftigt, och även skiljer mot hur det var 1991 här i landet. Är att de absolut flesta som äger en bostad, äger den för eget boende. Det ger en stabilitet. Man säljer inte sin bostad bums, bara för att priset går ned lite.
På marknader där det finns en hög andel spekulativt ägande, folk köper 10 lägenheter, väntar på uppgång, hyr ut under tiden. Där blir det panikförsäljning om priset droppar lite, panikföraäljningen skapar en nedåtgående spiral, där även boende ägare börjar få det svettigt och känna sig tvingade att sälja med 20 - 30 % förlust.
En av komponenterna 1991, var att mycket av de nyproducerade bostadsrätterna, och i viss mån nybyggda villor, köptes av folk som fick en förmån att köpa billigt genom olika köer. Många köpte utan någon reel möjlighet att själva klara kostnaden, och sålde sedan med vinst, innan inflyttning. När priserna plötsligt gick ned, samtidigt som de subventionerade nypriserna inte längre var så låg. Så fick många av de här köparna problem. De hade inte råd att sälja med förlust, och de hade inte råd att behålla. Det var aldrig tänkt att behålla. Problemet späddes på genom att de avskaffade byggsubventionerna retroaktivt höjde boendekostnaden med 30 - 70% per år, istället för den planerade ökningen på ca 10% per år (statliga räntor på 2,25% som ökade med 0,25% per år upp till marknadsräntan på 13%, avskaffades genom återkommande "engångshöjningar" på 0,75 - 1.5%, höjdes på det viset 1 - 2ggr per år).
Det är samma problem som USA hade med folk som lockades att köpa med 30 - 70% rabatt på räntan i 6 - 12 månader. Tanken var att de sedan skulle sälja med vinst, och för den vinsten köpa något de faktiskt hade råd med. Men så faller priserna lite, panikförsäljning fråm spekulativa ägare, spär på, och de överbelånade sitter i saxen.
Visst, det berodde på en bankkrasch, men ledde till en sprucken bubbla likväl. För de som köpte 1991, när du sålde, så tog det 10 år innan de kunde sälja med vinst. Behövde de sälja mellan 1993 och 1997 var de tvungna att realisera en förlust på 30% och fick därmed antagligen stora blanco-lån på halsen. Det är ju just det som man varnar för när man pratar om nuvarande bubbla.
Jag förstår inte de som menar att det är att "ropa varg" när just det man varnar faktiskt hände för ungefär 20 år sedan.
Jag förstår inte de som menar att det är att "ropa varg" när just det man varnar faktiskt hände för ungefär 20 år sedan.
Moderator
· Stockholm
· 57 711 inlägg
Jodå att man fick sitta still i båten om man köpt 1990, 91 det vet jag, vi köpte hus då.
Men det problemet hade alla oavsett prisnivå. Det kommer alltid att finnas perioder när det inte går att flytta.
Jag vet flera som drabbades. Men man skall komma ihåg att de flesta som tvingades sälja med stora förluster kunde också köpa något annat till sänkt pris. Summan av köpesumma och förlustlån var kanske densamma som deras tidigare kostnad. men många fick också stora skuldavskrivningar av banken, och kunde leva vidare i nytt ofta lite mindre boende till mycket lägre kostnad.
Min poäng är att krisen i början på 90- talet berodde inte på för höga priser, den hade drabbat oss oavsett om priserna hade stått still i 50 år innan. Givetvis är det ju så att om bopriserna är så låga att man kan ta en förlust med en klackspark, då gör det inget om banksektorn plötsligt stänger som den gjorde då. Men det är inte en realistisk nivå.
Men det problemet hade alla oavsett prisnivå. Det kommer alltid att finnas perioder när det inte går att flytta.
Jag vet flera som drabbades. Men man skall komma ihåg att de flesta som tvingades sälja med stora förluster kunde också köpa något annat till sänkt pris. Summan av köpesumma och förlustlån var kanske densamma som deras tidigare kostnad. men många fick också stora skuldavskrivningar av banken, och kunde leva vidare i nytt ofta lite mindre boende till mycket lägre kostnad.
Min poäng är att krisen i början på 90- talet berodde inte på för höga priser, den hade drabbat oss oavsett om priserna hade stått still i 50 år innan. Givetvis är det ju så att om bopriserna är så låga att man kan ta en förlust med en klackspark, då gör det inget om banksektorn plötsligt stänger som den gjorde då. Men det är inte en realistisk nivå.
Fastigheter har länge varit struktuelt sanktionerade som spekulationsinstrument, från hela samhället. Detta bygger upp bubblorna men det som får bubblorna att ev spricka är div faktorer så som konjuktursvängningar, ekonomiska kriser.
Sverige är väl skyddad med en stabil ekonomisk politik de sista åren men främs pga eller tack var välfärdssamhället/sociala skyddsnät.
Detta gäller största delen av världen där expanderande krediter använd som betalningsinstrument. Vissa länder har spräckt bubblan ofta genom omdanande politiska eller ekonomiska reformer, tex Sverige tom 92/92 avreglering kreditmarknaden, USA 2005 billiga lån till ej kreditvärdiga via politiska beslut + packitering av skräplån/obligationer till CDO:s med AAA-rating. PIIGS-länder med tyskränta = billiga lån men mer baksmällan dyr valuta och låg inflation vilket har lett till bubbelspricka.
Nu tror jag inte att det spricker i Sverige då det kommer vara rea på världsvalutorna länge till då det verkar vara enda sättet at bosta ekonomierna.
Om någon är bevandrad i makroekonomi och kan spå "global" ränteökning och vad som kan orsaka den då tror jag att man har hittat risken för att bubblan spricker i Sverige.
Sverige är väl skyddad med en stabil ekonomisk politik de sista åren men främs pga eller tack var välfärdssamhället/sociala skyddsnät.
Detta gäller största delen av världen där expanderande krediter använd som betalningsinstrument. Vissa länder har spräckt bubblan ofta genom omdanande politiska eller ekonomiska reformer, tex Sverige tom 92/92 avreglering kreditmarknaden, USA 2005 billiga lån till ej kreditvärdiga via politiska beslut + packitering av skräplån/obligationer till CDO:s med AAA-rating. PIIGS-länder med tyskränta = billiga lån men mer baksmällan dyr valuta och låg inflation vilket har lett till bubbelspricka.
Nu tror jag inte att det spricker i Sverige då det kommer vara rea på världsvalutorna länge till då det verkar vara enda sättet at bosta ekonomierna.
Om någon är bevandrad i makroekonomi och kan spå "global" ränteökning och vad som kan orsaka den då tror jag att man har hittat risken för att bubblan spricker i Sverige.