18 806 läst ·
195 svar
19k läst
195 svar
Hjälpa sonen köpa hus
Det första man ändå bör satsa på om man ska ha eget hus, är väl att sikta på att båda jobbar med nåt stabilt och bra. Att räkna utbildning som inkomstkälla för en eller två, är nog inte att räkna med.
Om pappan går in och hjälper till med en hel del pengar för att ungdomarna ska få bo i ett hus, kan ju snart spåra ur.
Jag tror det är bra att noga kolla detta med sambolagen, som kan bli riktigt omvälvande.
Kanske vore bra att även lyssna med sambons föräldrar o s v. Göra vad de kan ställa upp med.
Helt klart är det troligen viktigt att kontakta nån ekonomisk rådgivare.
Detta lär bli komplicerat.
Men visst. Pappan köper ett hus och hyr ut. Unga paret delar lika på hyra, försäkring, drift, underhåll, kostnader för ombyggnad, renoveringar o s v.
När det stabiliserat sig med utbildningar, barnledigheter, arbeten och allt som hör till, kanske det blir dags att unga paret köper huset.
Man bör ha i åtanke att mycket händer när man bildar familj och allt ska finnas tillgängligt.
Har gjort hela resan... Eller rättare sagt håller fortsatt på, trots hela arbetslivet och nu 71.
Om pappan går in och hjälper till med en hel del pengar för att ungdomarna ska få bo i ett hus, kan ju snart spåra ur.
Jag tror det är bra att noga kolla detta med sambolagen, som kan bli riktigt omvälvande.
Kanske vore bra att även lyssna med sambons föräldrar o s v. Göra vad de kan ställa upp med.
Helt klart är det troligen viktigt att kontakta nån ekonomisk rådgivare.
Detta lär bli komplicerat.
Men visst. Pappan köper ett hus och hyr ut. Unga paret delar lika på hyra, försäkring, drift, underhåll, kostnader för ombyggnad, renoveringar o s v.
När det stabiliserat sig med utbildningar, barnledigheter, arbeten och allt som hör till, kanske det blir dags att unga paret köper huset.
Man bör ha i åtanke att mycket händer när man bildar familj och allt ska finnas tillgängligt.
Har gjort hela resan... Eller rättare sagt håller fortsatt på, trots hela arbetslivet och nu 71.
Ska de bränna samma pengar på hyran lägenhet och köpa huset lite senare i livet för 30% mer. Lägenheten har förvisso gått upp men inte i värde utan på hyresavinK Kane skrev:
Kan ju vara svårt för unga paret att handla ett hus, redan innan man så att säga ordnat med egna stadiga inkomster.
Vilket ändå är springande punkten.
Hyra lägenhet, eller hus av pappan, lär väl bli i stort sett detsamma?
Visst jag bodde två år i lägenhet i stort sett samma situation. Köpte sen ett litet hus, som vi renoverade upp. Efter ytterligare något år köptes ett större hus.... O s v.
I stället för hyra, har jag hela tiden amorterat, och underhållit, renoverat, byggt om o s v
Ingen kan väl ändå tro att husen var billigare att bo i än första lägenheten?
Och nej, vi ville absolut inte blanda in våra föräldrar.
Som "vuxen" sköter man ekonomin själv. Eller hur?
Vilket ändå är springande punkten.
Hyra lägenhet, eller hus av pappan, lär väl bli i stort sett detsamma?
Visst jag bodde två år i lägenhet i stort sett samma situation. Köpte sen ett litet hus, som vi renoverade upp. Efter ytterligare något år köptes ett större hus.... O s v.
I stället för hyra, har jag hela tiden amorterat, och underhållit, renoverat, byggt om o s v
Ingen kan väl ändå tro att husen var billigare att bo i än första lägenheten?
Och nej, vi ville absolut inte blanda in våra föräldrar.
Som "vuxen" sköter man ekonomin själv. Eller hur?
hur trevliga är dom här lägenheterna att på svenska landsbygden att växa upp i idag som barn har vart på många mindre orter där det finns kvar hyres kvartar det är rena slumen i många fall privatvärdar som inte bryr sig alls om dom som hyr får miljonprogrammen att se ut som lyxboendeH Hybro skrev:Kan ju vara svårt för unga paret att handla ett hus, redan innan man så att säga ordnat med egna stadiga inkomster.
Vilket ändå är springande punkten.
Hyra lägenhet, eller hus av pappan, lär väl bli i stort sett detsamma?
Visst jag bodde två år i lägenhet i stort sett samma situation. Köpte sen ett litet hus, som vi renoverade upp. Efter ytterligare något år köptes ett större hus.... O s v.
I stället för hyra, har jag hela tiden amorterat.
Ingen kan väl ändå tro att husen var billigare att bo i än första lägenheten?
Och nej, vi ville absolut inte blanda in våra föräldrar.
Som "vuxen" sköter man ekonomin själv. Eller hur?
Anade just detta...
Den som söker finner.
Bor utanför ett mindre samhälle, där de flesta känner varandra. Finns även bostadsbolag, med lägenheter.
Har sett även hus att hyra.
- Men det krävs ett visst intresse, om man ska bygga upp nåt stadigvarande.
Den som söker finner.
Bor utanför ett mindre samhälle, där de flesta känner varandra. Finns även bostadsbolag, med lägenheter.
Har sett även hus att hyra.
- Men det krävs ett visst intresse, om man ska bygga upp nåt stadigvarande.
Det kanske är så att det är en klasskillnad i hur man agerar kring det här med äga bostad också. I övre samhällsklasser premierar man utbildning och skolning och investeringar och att få kapital att växa, iP Pligg85 skrev:15år av heltidsarbete att kunna spara till insatsen?
Du nämner ingen fru men räknar med barn, du har väl rimligen en till i hushållet som drar in lika mycket? Två skapliga löner så går det fort att bygga kapital.
Nu unna jag mig inte lyxen att utbilda mig men startade eget och bodde i en enklare 120kvm villa i några år. Har alltid jobbat heltid eller stundtals 70-80 timmarsveckor med bra lön och sparade nästan allt på börsen. Byggde nytt med frugan när vi var fyllda 30 och slutbetalning på 15årsdagen efter inflyttning räknar vi med (även om vi kan släcka lånet imorgon)
Det jag investerade mellan 20-25 års åldern genererar idag en medellön i passiv inkomst enbart det.
Skulle göra samma sak idag. Börjat jobba vid 18år och göra bra pengar utan vidareutbildning och växla upp boende snabbt och investera hårt. Barn tidigt. Bygga trygghet.
Lalla runt och ha stora studieskulder och ingen karriär vare sig i arbete eller hus och inga barn vid 25+år skulle göra mig sömnlös.
lägre klasser premierar man att spara ihop till att köpa en bil kontant och att gneta på och vara sparsam och att inte vara belånad.
Svärfar köpte sin första nya bil vid 70 års ålder, eftersom han inte kan tänka sig att köpa något på avbetalning. Han känner stolthet över det, men jag ser att han kunde belånat sin bostad och köpt en ny bil redan för 35 år sedan.
Sen är det också som du säger, att ej vidareutbildade klasser hamnar före i ekonomiska resan tidigt i livet om man får till att landa ett jobb i industri eller som hantverkare tex. Sparar undan och kan få ihop en kontantinsats till ett hyggligt hus före 25 eller 30 års ålder. Själv gick jag ur universitetet med stora studieskulder vid 29 års ålder. Sparade undan ett par hundratusen första åren i yrkeslivet och hade förmånen att kunna köpa ett hyfsat hus ändå ganska tidigt tack vare olika omständigheter. De flesta kollegor hade dock bostadsrätt under studietiden, gick med en eller flera miljoner i vinst vid försäljning vilket räckte både till kontantinsats och en bra bit till redan direkt de kom ut i yrkeslivet. Själv har jag gjort lite mer av en klassresa och haft tur så därför gick det ändå ganska lätt för mig. Jag har flera vänner i samma högavlönade skrå som mig själv son fortfarande inte ägt sin första bostad. Det är lätt att säga att "man det äe ju bara att göra så här och så här", men livets onständigheter är inte alltid så enkla, och det kan vara svårt att helt förstå för någon annan. Vi är bara människor och alla har fel och brister, eller tar inte perfekta beslut. Det är nog bra att förstå det för att behålla sin medmänsklighet.
Det här kan bli riktigt dåligt för dig. Börja med att coacha sonen att sparka ut sambon i arbetslivet. Sverige är byggt för att två jobbar och sliter det är därför skatterna ser ut som de gör.S SkogsLasse skrev:Hej, sonen har varit tidig m att skaffa familj. Han har sambo och ett barn och hyr en liten lägenhet, enbart han har jobb. Nu vill de ha hus, husen här i trakten är hyfsat billiga 1-2 milj får man ett lägre standard hus för. Men låna får han inte, då han bara jobbar i hemtjänsten och inte tjänar så mycket. Jag fick då idén, att jag kanske skulle köpa huset tillsammans med honom, så vi står på lånet bägge två och äger halva var. Så vi letar runt, men bankerna har en massa invändningar, typ att han och jag borde bo där tillsammans, eller hur skall hans sambo kunna lösa ur mig, eller har han barn och sambo går det inte? Hur skall mina andra två barn ärva detta osv. Hur löser man detta, jag känner till personer som äger huset ihop med en förälder, vet inte exakt vilket upplägg de har, hur skall vi gå till väga?
Det viktiga är ju att dom verkligen förstår skillnaderna i vad det kostar att bo i hus.. många tror det är billigare än lägenheten men i slutändan så är det inte alltid så... inte när man räknar allt och får med i kalkylen att sköta underhåll och andra utgifter på villan...
Det är väldigt olika vad dagens 20 åringar förstår om pengar och ekonomi . vissa har bra koll många inte alls..
Men förslagen om att du köper äger huset kanske till 100 % på pappret men att dom hyrköper det och att du räknar av allt dom betalar och till sist när dom har kommit tillräckligt långt köper ut dig..
Att ha olika former av del ägande kan ju krångla till sig rejält om det skär sig mellan dom som är rätt vanligt när 20 åringarna skaffar barn, det man inte vill tänka på men det kan hända snabbt även om det är väldigt stabilt idag.. den tabben gör ju många fast dom är dubbelt så gamla. planerar för att leva ihop för evigt men 7 månader senare är det varsitt håll..
Därför tydligt hyreskontrakt med normala termer där så dom går att vräka om det slutar i katastrof och hyrköpet sköts mer innofficellt och alla avslut innnan målgång så är det ett hyresavtal och inget annat..
Det finns ju fall där arbetslöshet ,missbruk ,psykiskt ohälsa , avlidna personer. osv osv ställer till det och sambon som känns helylle plötsligt blir fienden.. så vill ingen tänka men det är för vanligt för att ignorera..
hyr dom av dig så har du alltid sista ordet och det skulle jag kräva för att gå in med pengar i det läget och sen kommer man aldig använda det i onödan utan det är mer ifall nåt av det värsta händer.. den dagen hyrköpet är klart så har dom villan och är fria
Det är väldigt olika vad dagens 20 åringar förstår om pengar och ekonomi . vissa har bra koll många inte alls..
Men förslagen om att du köper äger huset kanske till 100 % på pappret men att dom hyrköper det och att du räknar av allt dom betalar och till sist när dom har kommit tillräckligt långt köper ut dig..
Att ha olika former av del ägande kan ju krångla till sig rejält om det skär sig mellan dom som är rätt vanligt när 20 åringarna skaffar barn, det man inte vill tänka på men det kan hända snabbt även om det är väldigt stabilt idag.. den tabben gör ju många fast dom är dubbelt så gamla. planerar för att leva ihop för evigt men 7 månader senare är det varsitt håll..
Därför tydligt hyreskontrakt med normala termer där så dom går att vräka om det slutar i katastrof och hyrköpet sköts mer innofficellt och alla avslut innnan målgång så är det ett hyresavtal och inget annat..
Det finns ju fall där arbetslöshet ,missbruk ,psykiskt ohälsa , avlidna personer. osv osv ställer till det och sambon som känns helylle plötsligt blir fienden.. så vill ingen tänka men det är för vanligt för att ignorera..
hyr dom av dig så har du alltid sista ordet och det skulle jag kräva för att gå in med pengar i det läget och sen kommer man aldig använda det i onödan utan det är mer ifall nåt av det värsta händer.. den dagen hyrköpet är klart så har dom villan och är fria
på landsbygden kan vara billigare att bo i hus faktiskt en att hyra en kvartP polaris78 skrev:Det viktiga är ju att dom verkligen förstår skillnaderna i vad det kostar att bo i hus.. många tror det är billigare än lägenheten men i slutändan så är det inte alltid så... inte när man räknar allt och får med i kalkylen att sköta underhåll och andra utgifter på villan...
Det är väldigt olika vad dagens 20 åringar förstår om pengar och ekonomi . vissa har bra koll många inte alls..
Men förslagen om att du köper äger huset kanske till 100 % på pappret men att dom hyrköper det och att du räknar av allt dom betalar och till sist när dom har kommit tillräckligt långt köper ut dig..
Att ha olika former av del ägande kan ju krångla till sig rejält om det skär sig mellan dom som är rätt vanligt när 20 åringarna skaffar barn, det man inte vill tänka på men det kan hända snabbt även om det är väldigt stabilt idag.. den tabben gör ju många fast dom är dubbelt så gamla. planerar för att leva ihop för evigt men 7 månader senare är det varsitt håll..
Därför tydligt hyreskontrakt med normala termer där så dom går att vräka om det slutar i katastrof och hyrköpet sköts mer innofficellt och alla avslut innnan målgång så är det ett hyresavtal och inget annat..
Det finns ju fall där arbetslöshet ,missbruk ,psykiskt ohälsa , avlidna personer. osv osv ställer till det och sambon som känns helylle plötsligt blir fienden.. så vill ingen tänka men det är för vanligt för att ignorera..
hyr dom av dig så har du alltid sista ordet och det skulle jag kräva för att gå in med pengar i det läget och sen kommer man aldig använda det i onödan utan det är mer ifall nåt av det värsta händer.. den dagen hyrköpet är klart så har dom villan och är fria