Vi amorterar 3000 i månaden på vårt lån på 1.8 Miljoner. Anledningen är inte så mycket att amortera bort lånen, eftersom precis som sades tidigare så på 10 år har vi amorterat av 360.000 och på det stor hela så gör det inte så jätte mycket på räntekostnaderna. Utan vi amorterar mer för att ha dessa pengar som en buffert. Det betyder att om räntorna går upp, så kan vi minska vår amortering för att ändå ha samma månadsutgift på lånet, eller om någon blir sjukskriven eller föräldrarledig så finns det iallafall 3.000 "extra" i månaden som vi kan använda oss av om det behövs.
Vill man bli fri från sina lån, så skall man ju amortera upp mot 10.000 i månaden eller låta inflationen ha sin gång. "Tyvärr" kommer väl inflationen aldrig äta upp lika mycket för oss som för våra föräldrar...
- M
Vill man bli fri från sina lån, så skall man ju amortera upp mot 10.000 i månaden eller låta inflationen ha sin gång. "Tyvärr" kommer väl inflationen aldrig äta upp lika mycket för oss som för våra föräldrar...
- M
Jag precis som många andra ser amorteringen som ett buffertsparande.
Vi kommer inte amoretara några jättesummor, 2000 sek i månaden plus en stor inbetalning när skatteåterbäringen kommer.
Detta innbär att vi kommer vara kvitt vårt topplån om ca 4 år. Vilket kommer kännas skönt.
Detta ger oss även utrymmet för oförutsedda utgifter och inkomstbortfall.
Men återigen till lånebelopp. Jag har en dyr hobby, tjejen och jag gillar att resa samt åker vi gärna sidor/bräda. Det kostar mycket pengar men inget vi vill nagga på bara för att kunna bo.
I framtiden kommer barn och då vill man egentligen har ännu större utrymme.
Vi kommer inte amoretara några jättesummor, 2000 sek i månaden plus en stor inbetalning när skatteåterbäringen kommer.
Detta innbär att vi kommer vara kvitt vårt topplån om ca 4 år. Vilket kommer kännas skönt.
Detta ger oss även utrymmet för oförutsedda utgifter och inkomstbortfall.
Men återigen till lånebelopp. Jag har en dyr hobby, tjejen och jag gillar att resa samt åker vi gärna sidor/bräda. Det kostar mycket pengar men inget vi vill nagga på bara för att kunna bo.
I framtiden kommer barn och då vill man egentligen har ännu större utrymme.
Ytterliggare en anledning för barnfamiljer att amortera är att bygga upp buffert så att man kan hjälpa sina barn med bostad om 10-15år. Även om priserna inte fortsätter att stiga riktigt lika snabbt som de gjort så kommer det att bli betydligt dyrare med ett mindre boende till föräldrarna och två små lägenheter jämfört med ett hus.
Om 10-15 år kommer ungdomar i Stockholm antagligen inte att ha en chans att ha råd med lägenhet utan föräldrarnas hjälp (det är svårt redan idag)...
Om 10-15 år kommer ungdomar i Stockholm antagligen inte att ha en chans att ha råd med lägenhet utan föräldrarnas hjälp (det är svårt redan idag)...
Jag håller med er alla att amorteringerna är en form av buffertsparande men min poäng var att just amortering kanske inte är den bästa lösningen att skaffa sig en buffert. Speciellt inte nu när det finns sparformer som ger lika "bra" ränta som du har på ditt huslån. Min tanke var aldrig att man låter bli att amortera och sedan konsumerar upp de pengarna direkt utan man sparar dem på ett mer lättillgängligt ställe.
Eventuellt topplån med högre ränta bör man väl alltid betala av så fort som möjligt?
Eventuellt topplån med högre ränta bör man väl alltid betala av så fort som möjligt?
Jag tycker man skall ställa sig frågan om hur stor del av mitt livs arbete skall jag betala till någon annan?
Vi lever i ett land där staten genom arbetsgivaravgifter, inkomstskatt, moms och punktskatter tar en mycket stor del av vad mitt arbete är värt och fördelar det sedan till bl.a. skola, pensioner, vård och socialförsäkringar.
Om jag därefter under merparten av mitt liv skall betala stora summor räntor till en bank varje månad, så är det sannerligen inte mycket kvar i förhållande till vad ditt arbete är värt.
Jag är måhända en märklig kuf, men jag har svårt att se någon livskvaliet som går att räkna hem med huslån på mer än 2 årslöner med dagens ränteläge.
Vi lever i ett land där staten genom arbetsgivaravgifter, inkomstskatt, moms och punktskatter tar en mycket stor del av vad mitt arbete är värt och fördelar det sedan till bl.a. skola, pensioner, vård och socialförsäkringar.
Om jag därefter under merparten av mitt liv skall betala stora summor räntor till en bank varje månad, så är det sannerligen inte mycket kvar i förhållande till vad ditt arbete är värt.
Jag är måhända en märklig kuf, men jag har svårt att se någon livskvaliet som går att räkna hem med huslån på mer än 2 årslöner med dagens ränteläge.
Det får man inte mycket boende för, alla kan ju inte bo i innersta Norrland. Vad kan en genomsnittlig årslön ligga på .. lite under 300.000. För 2 personer blir det 600.000. Var skall du hitta ett boende för 600.000 idag. Det är ju nästan en omöjlighet om man inte väljer att bosätta sig flera mil i från civilisationen och istället lägga 10.000 i månaden på att ta sig fram och tillbaka till alla saker som man vill....Swetrot skrev:
Dessutom så är det lite svårt att räkna så, eftersom oberoende på boendet så kan du ha samma kostnad för övriga utgifter. Du kan i vissa fall lägga 75% av din inkomst på boende och ändå ha råd att åka på semester 2 gånger om året.
- M
Jag uttryckte mig oklart. Jag menar två års samlade familjeinkomster. Dvs är man två som tjänar 250kkr vardera per år, tycker jag att en miljon kan vara rätt så lagom att låna. Sedan finns det väl skillnader mellan olika familjer, men ett bra riktvärde är det i mina ögon.