Nu blev jag nyfiken - vad är det för sparkonto där ni får 4.5% ränta riskfritt idag? Inte ens Svea Ekonomi ger sådana räntor, och där skulle jag definitivt inte våga ha mer än 250kkr...Peter2400 skrev:
Den bästa lösning jag sett annars är DanskeBank, där man får samma ränta på löne- & sparkonton som på sitt lån. Dock finns det knappast något bank vid sinna sinnens fulla bruk som betalar mer i ränta för pengar de lånar in än vad de tar betalt när de lånar ut
Vi har bolån hos Seb med 4.25% ränta, och ett sparkonto hos Marginalen 4.50%, jag tror inte det är osäkrare än att ha pengarna hos Seb lite osmidigare kanske.
Det finns fler ställen som erbjuder 4.50% sparränta Kaupthing bank, Collector och marginalen.
Bara att välja, om man vågar! /Peter
Det finns fler ställen som erbjuder 4.50% sparränta Kaupthing bank, Collector och marginalen.
Bara att välja, om man vågar! /Peter
Detta är käpprätt åt helvete fel. När räntorna låg på 17% var tiden innan 1992 när Sverige hade en fast växelkurs och Riksbanken försvarade valutakursen med räntan, vilket bla innebar att de satte räntan till 500% en kortare period innan de tillät kronkursen att flyta fritt. Innan dess var det en enorm spekulation mot Sverige från omvärlden. Efter november 1992 flyter kronan fritt och dessa räntenivåer kommer aldrig att komma tillbaka.andersmc skrev:
Även inflationen var innan 1992 nästan lika hög som räntorna. Efter 1992 har Riksbanken ett mål om en inflation på 2% +-1% som de aldrig misslyckats med sedan dess.
Vi förlorar/tjänar därefter skillnaden mellan dagens räntenivåer och dåtidens räntenivåer över kronkursen, dvs vi blir internationellt sett fattigare eller rikare.
Någon måtta med påståenden får det väl ändå vara på ett seriöst forum som detta.
Dessutom har marknaden idag bestämt sig för att Riksbanken redan gjort sin sista höjning av reporäntan och att nästa steg kommer att bli en sänkning. Frågan är hur många sänkningar det blir denna gång.
Jag förstår att de flesta här kanske är överdrivet hårda i sitt resonemang, men jag är övertygad om att ni kommer klara er galant på er inkomst och med ett lån på 2,9 mkr.
Allt handlar ju om hur man prioriterar. Personligen är ett trevligt hus, med lite problem och lite eller inget att renovera/fixa till, mycket mer värt än att både jag och sambon ska åka -07 audi´s tex, vilket kostar en hel del.
Nu är jag inget snille på det här med räntor och utgifter, men jag tyckte mig läsa att ränta, amorteringar + drift var lika med 12500:-/mån? Då återstår alltså kostnader för billig bil, mat, försäkringar, kläder, telefon samt övriga utgifter.
Vad kan bilen kosta? Om du/ni åker väldigt sällan, så säg att skatt, försäkring och bensin ligger på en 1000:-/mån?
Försäkringar, tja, de kan ju variera i kostnad, men vi säger 500:-/mån för er båda?
Mat brukar man väl säga runt 3000:-/mån för ett "normalt" par?
Telefon kanske runt 1000:-/mån för hemtelefon + 2 mobiler med någon form av flat rate abonemang, beroende på hur mkt ni ringer i dem.
Vi slänger in en facklig utgift också på 600:-/mån för er båda.
Kläder, omöjligt att säga i förväg. Handlar ni på postorder eller på Ralph Lauren?
Övriga utgifter, säg 2000:-/mån per person för diverse utgifter?
Då hamnar vi totalt på 22600:-/mån för er båda, exkl klädesutgifter.
Räknat på 45000:-/mån, och med en skattesats på 30% så har ni kvar efter skatt cirka 31500:-/mån, och efter min förmodligen ofullständiga uträkning så har ni alltså kvar 13500:-/mån som då kan gå till övriga saker som jag missat.
Som sagt, jag är ingen expert, kanske rent utsagt har missat fruktansvärt mycket i denna uträkning, men jag ser iaf inga problem med ett lån på 2,9 mkr med en inkomst på 45000:-/mån!
Allt handlar ju om hur man prioriterar. Personligen är ett trevligt hus, med lite problem och lite eller inget att renovera/fixa till, mycket mer värt än att både jag och sambon ska åka -07 audi´s tex, vilket kostar en hel del.
Nu är jag inget snille på det här med räntor och utgifter, men jag tyckte mig läsa att ränta, amorteringar + drift var lika med 12500:-/mån? Då återstår alltså kostnader för billig bil, mat, försäkringar, kläder, telefon samt övriga utgifter.
Vad kan bilen kosta? Om du/ni åker väldigt sällan, så säg att skatt, försäkring och bensin ligger på en 1000:-/mån?
Försäkringar, tja, de kan ju variera i kostnad, men vi säger 500:-/mån för er båda?
Mat brukar man väl säga runt 3000:-/mån för ett "normalt" par?
Telefon kanske runt 1000:-/mån för hemtelefon + 2 mobiler med någon form av flat rate abonemang, beroende på hur mkt ni ringer i dem.
Vi slänger in en facklig utgift också på 600:-/mån för er båda.
Kläder, omöjligt att säga i förväg. Handlar ni på postorder eller på Ralph Lauren?
Övriga utgifter, säg 2000:-/mån per person för diverse utgifter?
Då hamnar vi totalt på 22600:-/mån för er båda, exkl klädesutgifter.
Räknat på 45000:-/mån, och med en skattesats på 30% så har ni kvar efter skatt cirka 31500:-/mån, och efter min förmodligen ofullständiga uträkning så har ni alltså kvar 13500:-/mån som då kan gå till övriga saker som jag missat.
Som sagt, jag är ingen expert, kanske rent utsagt har missat fruktansvärt mycket i denna uträkning, men jag ser iaf inga problem med ett lån på 2,9 mkr med en inkomst på 45000:-/mån!
Jag har 18300:-/mån, tjejen drygt 16000:-/mån. Vi har 2 små barn och har precis köpt ett hus för 2 mkr. Vi har varsin bil, och snålar med egentligen ingenting, och vi lider inte på något sätt! Vi hade lånelöfte på drygt 2,5 mkr, men fick en bra deal av säljaren.v_skogh skrev:
Får man fråga om ni äter guld och diamanter till middag, och därför inte anser er ha råd med mer i lån?
Wanker: Man måste alltid ta hänsyn till vad man själv tror är möjligt. Jag och min fru tycker t.ex att en lunch ute på stan istället för mikrouppvärmd matlåda ger livet en extra dimension. Vi är heller inga stora entusiaster av makaroner, falukorv, nudlar eller köttfärs. Vår matkostnad ligger nog runt 7-8000kr/mån. Jag skulle aldrig drömma om att byta ut det mot ett huslån på flera miljoner.
Vi tycker också om att sätta oss i bilen ibland och fara iväg till släkt och vänner över helgen. En hel del mil i bil blir det, jag brukar köpa bensin för runt 2500kr/månad. Dessutom har vi hobbys som kostar pengar. Att byta det livet mot ett huslån, vill inte jag vara med om. Jag tycker mig inte ha råd med det.
Andra kanske däremot tycker att ett hus är det viktigaste som finns i livet, för dem är det lätt att prioritera annorlunda.
Vi tycker också om att sätta oss i bilen ibland och fara iväg till släkt och vänner över helgen. En hel del mil i bil blir det, jag brukar köpa bensin för runt 2500kr/månad. Dessutom har vi hobbys som kostar pengar. Att byta det livet mot ett huslån, vill inte jag vara med om. Jag tycker mig inte ha råd med det.
Andra kanske däremot tycker att ett hus är det viktigaste som finns i livet, för dem är det lätt att prioritera annorlunda.
Nej då, 3000 spänn i månaden på mat. Inte mycket guld och diamanter för det.Wanker skrev:
Jag är väl kanske lite av den gamla skolan och vill gärna betala mitt hus. Men det är många som resonerar annorlunda och det förstår jag.
I slutändan anser jag att man bara bor och då vill jag inte att det får kosta för mycket.
Men som sagt, min åsikt. Tycker 2 miljoner är hiskeligt mycket pengar.
Jag har aldrig någonsin använt mig utav en lunchlåda, utan äter vanligtvis sushi som lunch när jag arbetar. Detta brukar gå på cirka 140:- per tillfälle. Jag åker bil till och från arbetet till 100%, och det är en resa på ungefär 8 mil fram och tillbaka.Swetrot skrev:
Visst äter vi en del husmanskost iom att vi har små barn, men vi äter för den sakens skull ändå ganska mycket såkallad "dyrare mat", så det är inget vi prioriterar bort på något sätt.
Jag klankar inte ner på er som väljer att lägga pengarna på andra saker än huslån, inte alls, men nu var ju tråden skriven av någon som uppenbarligen vill bo lite finare/dyrare/större, och det jag ville komma fram till var då att det inte skulle vara något problem rent ekonomiskt med den ekonomi som trådskaparen uppgav. Underförstått att deras budget baseras på normal konsumtion, och inte lunch-middag-nattgrogg på Café Opera varje dag, som kanske är viktigt för vissa.
Nej, 3000:-/mån för mat är väl ganska normalt skulle jag tro. Men då förstår jag inte vart pengarna var vägen? Men att döma av ditt inlägg så kanske ni amorterar betydligt mer än vad man "behöver"?v_skogh skrev:Nej då, 3000 spänn i månaden på mat. Inte mycket guld och diamanter för det.
Jag är väl kanske lite av den gamla skolan och vill gärna betala mitt hus. Men det är många som resonerar annorlunda och det förstår jag.
I slutändan anser jag att man bara bor och då vill jag inte att det får kosta för mycket.
Men som sagt, min åsikt. Tycker 2 miljoner är hiskeligt mycket pengar.
Med tanke på att priser sjunker och stiger stup i kvarten så vill jag personligen inte amortera mer än vad jag behöver. Känns ju värdelöst om jag amorterat bort 3 miljoner kroner på ett hus som efter sista amorteringen "bara" är värt 2 miljoner kronor. Då har jag ju egentligen kastat bort 1 miljon.
Märkligt resonemang. Hur gör du om du köper huset för 3 miljoner (tar lån på allt) och säljer det för 2 miljoner och har inte amorterat någotting? Tror du banken nöjer sig med de 2 miljoner du är villig att betala tillbaka? Om du har lån på 3 Miljoner så skall banken ha tillbaka de 3 miljonerna och om du inte amorterar och huset bara blir värt 2 miljoner, så kommer banken kräva amortering av dig, eftersom du har belånat huset för bra mycket mer än vad det är värt.Wanker skrev:
Jag måste dessutom säga att jag är imponerad hur ni får ihop er ekonomi med de inkomster som ni har (om det är före skatt) med de utgifter som ni verkar ha. Vi sitter i ungefär samma läge som ni (bättre inkomst bara) och vi har fasta utgifter på runt 20000 i månaden och då är inte mat och kläder och annat roligt inräknat, undrar vad f-n jag lägger alla mina pengar på, för inte är det råfisk iallafall
- M
Jag måste bara säga att jag är förvånad över hur mycket av månadsinkomsten som folk är beredda att lägga på sitt boende! Kanske är jag en slösa av värsta mått (?) men nog vill jag ibland kunna unna mig god mat, nya kläder, ett biobesök etc och även om vi har hyfsade löner så har jag svårt att se att vi skulle ha råd med nånting extra alls om vi hade dryga 3 miljoner i lån (även om det är vad bankens kalkyler säger att vi borde ha råd med).
v_skogh och Gladh: Jag håller fullständigt med er. Jag vill amortera på mina lån och hittills har jag inte hört ett enda argument som får mig att ändra åsikt kring detta! Hus kräver ständigt renoveringar och då är det skönt att ha betalat av lite så att man har råd att låna lite extra den dagen det är dags att byta panna/dränera källaren/renovera köket osv...
Så mitt råd till dig Kaa18 är att ni verkligen tänker er för innan ni lånar så mycket pengar! Vi har mer i inkomster än er men har ändå jättesvårt att se att vi ekonomiskt skulle orka med så stort lån. Det är ju inte kul att behöva känna oro inför den sista varje månad då räkningshögen dyker upp... Min erfarenhet är dessutom att banken nuförtiden räknar på tok för "snällt". De driftskostnader de räknar med brukar tex. vara snålt tilltagna samt att det sällan eller aldrig finns utrymme för barnledigheter (om ni inte har barn kanske ni kommer vilja skaffa barn en vacker dag), sjukskrivningar eller liknande. Även om det är surt nu att låta detta "drömhus" gå er förbi så kanske det är ännu mer surt att tvingas sälja efter ett år för att ni inte har råd att bo kvar....
v_skogh och Gladh: Jag håller fullständigt med er. Jag vill amortera på mina lån och hittills har jag inte hört ett enda argument som får mig att ändra åsikt kring detta! Hus kräver ständigt renoveringar och då är det skönt att ha betalat av lite så att man har råd att låna lite extra den dagen det är dags att byta panna/dränera källaren/renovera köket osv...
Så mitt råd till dig Kaa18 är att ni verkligen tänker er för innan ni lånar så mycket pengar! Vi har mer i inkomster än er men har ändå jättesvårt att se att vi ekonomiskt skulle orka med så stort lån. Det är ju inte kul att behöva känna oro inför den sista varje månad då räkningshögen dyker upp...
Min erfarenhet är dessutom att banken nuförtiden räknar på tok för "snällt". De driftskostnader de räknar med brukar tex. vara snålt tilltagna samt att det sällan eller aldrig finns utrymme för barnledigheter (om ni inte har barn kanske ni kommer vilja skaffa barn en vacker dag), sjukskrivningar eller liknande. Även om det är surt nu att låta detta "drömhus" gå er förbi så kanske det är ännu mer surt att tvingas sälja efter ett år för att ni inte har råd att bo kvar....Till Er som föredrar amortering:
Låt oss säga att en famlij har 3 miljoner i lån. Vad är det då rimligt att amortera egentligen för att man ska känna att det gör någon nytta?
Låt oss säga att man amorterar 2000 kr per månad. Det ger alltså 24000 kr per år och på tio år 240000 kr.
240000 kr är väldigt mycket pengar men gör det någon egentlig skillnad på hur mycket man betalar i ränta varje månad.
Lånet har sen sjunkit till 2760000 kr. 2760 kkr eller 3000 kkr känns egentligen som samma sak...
De 2000 kr som man amorterar i månaden drabbar inte sällan en barnfamlij (som ofta är de som tar steget och bygger nytt). Frågan är om pengarna kanske kan läggas på bättre saker under småbarnsåren. Inte ovanligt att man vabbar lite nu och då och har ett inkomstbortfall några dagar/veckor per år. Då är de 2000 kronorna värda mycket att fylla ut inkomstbortfallet....
Men sunda förnuftet säger givetvis att de är bäst att amortera.... (ingen lätt ekvation)
Låt oss säga att en famlij har 3 miljoner i lån. Vad är det då rimligt att amortera egentligen för att man ska känna att det gör någon nytta?
Låt oss säga att man amorterar 2000 kr per månad. Det ger alltså 24000 kr per år och på tio år 240000 kr.
240000 kr är väldigt mycket pengar men gör det någon egentlig skillnad på hur mycket man betalar i ränta varje månad.
Lånet har sen sjunkit till 2760000 kr. 2760 kkr eller 3000 kkr känns egentligen som samma sak...
De 2000 kr som man amorterar i månaden drabbar inte sällan en barnfamlij (som ofta är de som tar steget och bygger nytt). Frågan är om pengarna kanske kan läggas på bättre saker under småbarnsåren. Inte ovanligt att man vabbar lite nu och då och har ett inkomstbortfall några dagar/veckor per år. Då är de 2000 kronorna värda mycket att fylla ut inkomstbortfallet....
Men sunda förnuftet säger givetvis att de är bäst att amortera.... (ingen lätt ekvation)
Mina svar till NiJa.
Jag håller fullständigt med om att 240 000 i amortering på 10 år låter lite när man har en totalskuld på 3 miljoner. MEN efter 10 år så börjar det ofta bli dags för vissa renoveringar, tex. ommålning av huset, byta ut vitvaror osv. Har man då amorterat av 240 000 så har man ju möjlighet att låna upp dessa igen och därigenom finansiera renoveringen! (visst, man hade kunnat sätta in dessa pengar på ett konto varje månad i 10 år istället men hur lätt är det då inte att "nalla" av dessa?) Jag ser med andra ord även amorteringen som en extra "buffert".
Å andra sidan kanske man vill sälja efter 10 år? Har man tur och priserna ökat så har man en vinst där, men priserna kan ju ha gått ner och då kanske man i alla fall amorterat av så mycket att man slipper ha kvar lån efter att huset är sålt!
Att köra helt amorteringsfritt är för mig ett sätt att kunna klara sig igenom "kris-år". Dvs. man kanske blir arbetslös, sjukskriven, barnledig etc. men INGET man ska kalylera med redan när man köper huset!
Jag håller fullständigt med om att 240 000 i amortering på 10 år låter lite när man har en totalskuld på 3 miljoner. MEN efter 10 år så börjar det ofta bli dags för vissa renoveringar, tex. ommålning av huset, byta ut vitvaror osv. Har man då amorterat av 240 000 så har man ju möjlighet att låna upp dessa igen och därigenom finansiera renoveringen! (visst, man hade kunnat sätta in dessa pengar på ett konto varje månad i 10 år istället men hur lätt är det då inte att "nalla" av dessa?) Jag ser med andra ord även amorteringen som en extra "buffert".
Å andra sidan kanske man vill sälja efter 10 år? Har man tur och priserna ökat så har man en vinst där, men priserna kan ju ha gått ner och då kanske man i alla fall amorterat av så mycket att man slipper ha kvar lån efter att huset är sålt!
Att köra helt amorteringsfritt är för mig ett sätt att kunna klara sig igenom "kris-år". Dvs. man kanske blir arbetslös, sjukskriven, barnledig etc. men INGET man ska kalylera med redan när man köper huset!
Jag och min sambo kommer bli en av dessa småbarnsfamiljer som lånar ofantligt mycket pengar för att bygga nytt, då vi inte gjort tillräckligt mycket bostadskarriär och under åren även blivit tvungen eller valt att prioritera andra saker än att lägga på ett "blivande-hus-konto". Erfarenheten säger mig att vi överlag har dålig koll på vad pengarna går till plus att har man pengar över under en längre tid försvinner den marginalen av lite mer onödig (?) "lyxkonsumtion". För att vi skulle få lite bättre koll på pengarna valde vi att styra upp våra bankaffärer, mao sätta upp en kontoplan, samla räkningar till ett konto, avdelade specifika sparkonton, automatiskt sparande och mindre mängd pengar på kontona knutna till korten. För att även få koll på hur mycket vi lade på mat skapade vi ett speciellt matkonto där i princip all mat betalas från. Dessutom förde vi lite bok över vårt konsumtionsmönster ett tag för att skapa en bild över normalläget och därefter göra budget och även införa vissa mindre förändringar.
På det hela taget har vi nu mycket mer koll på pengarna och trots ett stort lån att vänta ser vi att vi kommer klara det även om vi under en period är föräldrarledig eller arbetsökande.
Vi kommer dock aldrig med "vanlig" amortering någonsin få uppleva skuldfrihet från bolånet. Så då handlar det hur man ska hantera situationen. Visst är det bra att amortera för att minska skulden, det ger trots allt en viss marginal för att eventuellt låna upp men även som en marginal i budgeten om man under en period måste leva snålare. De som räknar på lånemarginalen bör nog se till värdestegringen/inflationen snarare än till marginalen amorteringen ger.
Väljer man att skippa amorteringen (förutsatt att banken går med på det) kommer vi iaf välja att spara motsvarande summa som vi skulle amorterat på ett sparalternativ som ger lika bra ränta som lånet. Dels för att skapa en buffert för renoveringar, större underhåll och eventuella tuffa tider. Men ffa för att få bort pengarna ur familjens kapitalomlopp så snart som möjligt för att inte skapa sig onödig lyxkonsumtion.
Och visst ska man unna sig saker, men det handlar väl här som med maten och motionen om rätt proportioner och rätt mängd över en längre tidsperiod.
På det hela taget har vi nu mycket mer koll på pengarna och trots ett stort lån att vänta ser vi att vi kommer klara det även om vi under en period är föräldrarledig eller arbetsökande.
Vi kommer dock aldrig med "vanlig" amortering någonsin få uppleva skuldfrihet från bolånet. Så då handlar det hur man ska hantera situationen. Visst är det bra att amortera för att minska skulden, det ger trots allt en viss marginal för att eventuellt låna upp men även som en marginal i budgeten om man under en period måste leva snålare. De som räknar på lånemarginalen bör nog se till värdestegringen/inflationen snarare än till marginalen amorteringen ger.
Väljer man att skippa amorteringen (förutsatt att banken går med på det) kommer vi iaf välja att spara motsvarande summa som vi skulle amorterat på ett sparalternativ som ger lika bra ränta som lånet. Dels för att skapa en buffert för renoveringar, större underhåll och eventuella tuffa tider. Men ffa för att få bort pengarna ur familjens kapitalomlopp så snart som möjligt för att inte skapa sig onödig lyxkonsumtion.
Och visst ska man unna sig saker, men det handlar väl här som med maten och motionen om rätt proportioner och rätt mängd över en längre tidsperiod.