Grannen spillt betong på min infart

[Plåthuset]

För mig är det här helt uppenbart ett fall av egenmäktigt förfarande, och möjligen kan skadegörelse komma ifråga också.
Sedan är det inte frågan om någon risk, även om det är en eventualitet. Och inte heller handlar det om ett spaningsbrott, så några spaningsresurser är det inte frågan om.

Det finns ju rättsfall på att parkera på annans parkeringsplats kan innebära egenmäktigt förfarande, se t.ex. NJA 1970 s 29, så där håller jag med dig men det krävs fortfarande uppsåt i "olovlighetsfrågan" och här verkar det ju som att hantverkarna kan ha fått grannens OK på att ställa sig på TS uppfart och då kan det bli problem för en åklagare att bevisa uppsåt. Det kan också nämnas att stämpling till egenmäktigt förfarande inte är straffbart så grannen kan inte dömas för att eventuellt ha sagt åt dem att parkera där. I ett sånt här fall skulle man nog också behöva bevisa att hanverkarna var likgiltiga inför besittningsrubbningen, d.v.s. att de inte skulle flytta sig från TS uppfart om grannen behövde parkera där själv.

Brottet skadegörelse kräver ju uppsåt och det finns väl ingenting alls som tyder på att hantverkarna spillt med flit?

Det är klart att en polisanmälan är ett alternativ, men jag tror inte att det är ett särskilt effektivt alternativ för att lösa den uppkomna situationen och som skattebetalare hoppas jag att TS inte väljer det alternativet.

Däremot är det ju en sakskada och ska behandlas enligt skadeståndslagen. Ersättning utgår enligt 5 kap 7 § skadeståndslagen:

Skadestånd med anledning av sakskada omfattar ersättning för
1. sakens värde eller reparationskostnad och värdeminskning,
2. annan kostnad till följd av skadan,
3. inkomstförlust eller intrång i näringsverksamhet.

Vad det skulle innebära mer exakt i TS fall är ju svårt att säga utan bättre underlag om skadans omfattning.

 

[Odjuret]

Det finns ju rättsfall på att parkera på annans parkeringsplats kan innebära egenmäktigt förfarande, se t.ex. NJA 1970 s 29, så där håller jag med dig men det krävs fortfarande uppsåt i "olovlighetsfrågan" och här verkar det ju som att hantverkarna kan ha fått grannens OK på att ställa sig på TS uppfart och då kan det bli problem för en åklagare att bevisa uppsåt. Det kan också nämnas att stämpling till egenmäktigt förfarande inte är straffbart så grannen kan inte dömas för att eventuellt ha sagt åt dem att parkera där. I ett sånt här fall skulle man nog också behöva bevisa att hanverkarna var likgiltiga inför besittningsrubbningen, d.v.s. att de inte skulle flytta sig från TS uppfart om grannen behövde parkera där själv.

Brottet skadegörelse kräver ju uppsåt och det finns väl ingenting alls som tyder på att hantverkarna spillt med flit?

Det är klart att en polisanmälan är ett alternativ, men jag tror inte att det är ett särskilt effektivt alternativ för att lösa den uppkomna situationen och som skattebetalare hoppas jag att TS inte väljer det alternativet.

Däremot är det ju en sakskada och ska behandlas enligt skadeståndslagen. Ersättning utgår enligt 5 kap 7 § skadeståndslagen:

Vad det skulle innebära mer exakt i TS fall är ju svårt att säga utan bättre underlag om skadans omfattning.

Att det ska vara så svårt att googla ibland... Är det så att du möjligtvis har någon länk till NJA 1970 s 29?
Bara för att jag gillar att läsa sådant!

Förresten... Nu kan vi avsluta diskussionen om polisanmälan! Återigen perfekt Plåthuset!

 

[Plåthuset]

Jag har tillgång till domen via betaltjänster så kan inte länka men jag kan kopiera (eftersom det inte går att ha upphovsrätt till domar )

(NJA 1970 s 29)

Ägare av hyreshus har på sin tomtmark anordnat en inhägnad parkeringsplats med skylt som anger att parkeringsplatsen är avsedd för besökande. Bilist, som parkerat sin bil på denna plats fastän han ej var besökande till fastigheten, har fällts till ansvar för egenmäktigt förfarande. Dagsbotens belopp jämkat.
Karlskoga domsagas HR
(Jfr 1969 s. 135.)

Allmän åklagare yrkade vid Karlskoga domsagas HR ansvar ingenjören J. E. A, Karlskoga, jämlikt 8 kap. 8 § 1 st. BrB för egenmäktigt förfarande samt anförde: A hade d. 13 och 14 sept. 1968 olovligen på Stiftelsen Hyresbostäders, Karlskoga, bostadsområde invid Solhagsvägen i Karlskoga på plats, som stiftelsen avsatt för besökande till fastighet inom sitt bostadsområde, uppställt sin personbil. A:s förfarande har kränkt stiftelsens besittning och skapat svårigheter för stiftelsen att disponera marken för angivet ändamål.

HR:n (ordf. tingsdomaren Rosen) yttrade i dom d. 17 dec. 1968: A har erkänt gärningen och uppgivit, att han, som bor i ett hus på området och har eget garage, av bekvämlighetsskäl parkerat bilen på platsen i fråga.

I målet är upplyst, att ifrågavarande bostadsområde omfattar ett flertal större hyreshus, att intill Solhagsvägen av stiftelsen anordnats två parkeringsutrymmen, ett större med särskilda, avgiftsbelagda platser för hyresgästerna och ett mindre, icke avgiftsbelagt utrymme med plats för omkring 20 bilar, vilket stiftelsen avsett att reservera för besökande, att sistnämnda område varit särskilt inhägnat med ett rörstängsel och försett med en särskild infart från Solhagsvägen samt att vid nämnda infart en bl skylt varit uppsatt med texten "För besökande".

I målet är vidare upplyst, att lokal trafikföreskrift icke meddelats beträffande parkeringsutrymmena.

HR:n finner vid sådant förhållande och då nämnda skylt icke i och för sig kan anses innebära laga förbud mot parkering, att platsen i fråga får anses vara av stiftelsen upplåten till allmänt begagnande.

Åtalet bör därför icke vinna bifall.

Domslut
I sitt domslut ogillade HR:n åtalet.

Svea HovR
Åklagaren fullföljde talan i Svea HovR.

HovR:n (hovrättsrådet S:s samt adjungerade ledamöterna Gunnel L, G, referent, och G) yttrade i dom d. 12 juni 1969: Vad i HovR:n förekommit föranleder icke till annat bedömande än det vartill HR:n i sin dom kommit.

Domslut
HovR:n fastställer det slut HR:ns dom innehåller.

HD
Riksåklagaren sökte revision och anförde bl. a.: Stiftelsen äger ett bostadsområde, beläget mellan Sandviksvägen och Solhagsvägen i Karlskoga. På tomtmark inom området finns ett stort antal numrerade parkeringsplatser. Dessa platser, liksom befintliga garage, uthyres företrädesvis till dem som hyr bostad av stiftelsen inom området. De fall, då någon olovligen uppställer bil på sådan av annan förhyrd parkeringsplats, beivras i Karlskoga på samma sätt som troligen överallt annorstädes i riket, nämligen genom att vederbörande bötfälles för egenmäktigt förfarande.

Stiftelsens nämnda parkeringsområde omfattar också ett, likaledes på tomtmark beläget, mindre parkeringsutrymme med plats för omkring 20 bilar. Detta område är särskilt inhägnat med ett rörstängsel och har ej förbindelse med parkeringsutrymmena i övrigt. Området har en särskild mindre infart från Solhagsvägen. Platserna på detta område uthyres inte. De har av stiftelsen reserverats för besökande, vilket vid infarten utmärkes med en blå skylt med texten "För besökande". Hyresgästerna inom området har på olika sätt upplysts om att detta mindre Parkeringsområde får användas endast av besökande. Sålunda hänvisar hyreskontrakten till ordningsregler och parkeringsbestämmelser. Sådana, med något varierande lydelse för olika områden och kvarter, har utdelats till hyresgästerna. Stiftelsen har vidare annonserat i ortspressen.

Vid mitten av sept. 1968 bodde A inom stiftelsens ifrågavarande område. Han var således inte besökande. A hyrde garage av stiftelsen men uppställde under middagsrasterna vid 2 tillfällen sin bil på det för besökande reserverade området.

HR:ns domskäl, vari HovR:n inte gjort ändring, är enligt min mening oriktiga främst i fråga om uppfattningen att området får anses upplåtet till allmänt begagnande. Tydligt är att detta uttalande inte avser de förhyrda parkeringsplatserna, beträffande vilka obehörigt begagnande regelmässigt bedömes som egenmäktigt förfarande. När det gäller det ifrågavarande mindre parkeringsområdet, som stiftelsen reserverat för besökande, så ger detta på intet sätt intryck av att vara upplåtet till allmänt begagnande; inhägnaden och den särskilda infarten ger vid handen att det är fråga om ett enskilt område som man inte utan vidare får nyttja efter gottfinnande. Jag hävdar, att redan områdets allmänna beskaffenhet tillräckligt anger dess egenskap av enskilt område som ej är upplåtet till allmänt begagnande, och att skyltning och meddelanden inte har varit erforderliga. Dessas förekomst bör dock för A ytterligare ha klargjort att det var förbjudet för honom att uppställa sin bil på det ifrågavarande området.

Rättsläget kan uttryckas så, att området var upplåtet till begagnande för allmänheten med undantag av hyresgäster, eller att området var upplåtet till fritt begagnande för envar som var besökande. Intet av dessa synsätt kräver för obehörig uppställnings beivrande, att föreskrift enligt 61 § vägtrafikförordningen meddelas.

A:s förfarande att uppställa sin bil på det ifrågavarande området har möjligen, beroende på hur många besökande som vid åtalade tillfällena ville parkera på området, kränkt dessa besökandes rätt att där uppställa bilar, vilken rätt härflyter ur stiftelsens upplåtande av området "för besökande". I alla händelser har A, på sätt angives i åtalet, kränkt stiftelsens besittning till området därigenom, att stiftelsen hindrats att i den omfattning stiftelsen önskat ställa marken till förfogande för besökande. Bilens blotta befintlighet på viss mark har hindrat markens användande för annat än uppställning av just denna bil. Och bilägaren A har varit medveten om att icke denna bil utan annan bil skulle stå på platsen eller att platsen skulle stå tills vidare tom för att bereda möjligen ankommande besökande tillfälle att nyttja parkeringsplatsen.

I parkeringskommittens betänkande Parkering (SOU 1968:18) nämnes, i avsnittet om gällande ordning s. 330, att uppställning på plats avsedd och utmärkt för besökare beivrats som intrång på annans fastighet (egenmäktigt förfarande), då uppställningen gjorts av hyresgäst i det hus som platserna betjänade. I sammanhanget må vidare hänvisas till kommittens uttalanden (de lege ferenda, men sannolikt avseende jämväl gällande rätt) s. 416 och 417 om platsreservation samt s. 321, där uttryckligt parkeringsförbud för parkeringsplats ej anses rimligt.

Det blir över hela riket allt vanligare, att parkeringsförhållandena regleras på sätt som sker i Karlskoga; ett stort parkeringsutrymme, vars platser uthyres till de boende, och ett mindre utrymme som reserveras för besökande, allt på tomtmark. Det framstår som angeläget att dessa besökandeplatser, vilka ofta är särskilt väl belägna i förhållande till bostädernas portar, fredas från användande för annat än avsett ändamål. Genom KM:s dom NJA 1969 s. 135 har rättsläget klarlagts i fråga om vissa större parkeringsområden på tomtmark i Göteborg, för vilka utfärdats lokal trafikföreskrift innebärande bl. a. att platser reserverats för besökande. Jag anser ett vägledande avgörande rörande tillämpningen av 8 kap. BrB på ett område utan lokal trafikföreskrift få synnerlig betydelse.

Målet avgjordes efter huvudförhandling (riksåklagaren genom tf byråchefen Sture H) d. 9 dec. 1969 i HD, vars ledamöter (JustR:n R:s, C, W, referent, W och B ) förenade sig om följande dom: I målet är utrett att A vid de med åtalet avsedda tillfällena ställt sin bil på ett stiftelsen tillhörigt område vilket var upplåtet såsom parkeringsplats för besökande till vissa av stiftelsen ägda fastigheter samt att A icke fyllde ifrågavarande förutsättning för att få begagna parkeringsplatsen och ej heller innehade stiftelsens tillstånd att likväl använda sig av platsen. Det måste hållas för visst, att A hade kännedom om de sålunda föreliggande förhållandena.

A har härigenom gjort sig skyldig till egenmäktigt förfarande, som förskyller böter. Med hänsyn till att brottet får anses som ringa bör dagsbotens belopp jämkas.

Domslut
På grund härav prövar KM lagligt att, med ändring av HovR:ns dom, döma A jämlikt 8 kap. 8 § 1 st. och 11 § 2 st. BrB för egenmäktigt förfarande till 10 dagsböter om 5 kr.

 

[lbgu]

Orka bli upprörd över betongspill på asfalt.

Du måste väl förstå att alla är olika, hade TS som du inte brytt sig om det så hade han antagligen inte startat tråden.

Själv hade jag nog inte heller brytt mig om lite skit på asfalten, däremot hade nog grannsämjan varit slut ifall min granne utan att fråga mig lät byggarbetare använda min tomt som arbetsplats oavsett ifall de spillde cement eller ej.

Alla har olika prioriteringar, själv bryr jag mig inte om jag får en repa i lacken på bilen, du kanske är känslig för sådant, vad vet jag.

 

[hempularen]

Det slösades med skattemedel redan på den tiden..

Upp till HD och så 50 kr i böter.

 

[lbgu]

Som vanligt var de enda riktiga vinnarna advokaterna.

 

[roland53]

Det slösades med skattemedel redan på den tiden..

Upp till HD och så 50 kr i böter.

Jo.men även om det varit bara 1 krona, så har det ingen betydelse. Domen är ju vägledande och ett prejudikat som har kanske indirekt avvärjt 100-tals liknande fall som då kunnat avgöras i lägre rätt om ens överhuvudtaget behövts gå till rätten. eller tänker jag fel ....

 

[Räknenisse]

Det slösades med skattemedel redan på den tiden..

Upp till HD och så 50 kr i böter.

Kanske en anledning till att det kom en lag om kontrollavgift för olovlig parkering, så att fastighetsägarna har möjlighet att beivra utan att använda brottmålsprocess.

(och anledningen att dra det i HD var att klargöra rättstillämpningen, inte att få ut böterna)

 

[lars_stefan_axelsson]

Var skrev jag hemfridsbrott?

Det spelar ju mindre roll i sammanhanget precis vilket brott det i så fall skulle röra sig om.

I övrigt kan jag bara meddela att du inte gärna kan ha helt rätt vad gäller spaningsdelen i övrigt heller, då en mig närstående person blev kontaktad av polisen i veckan i just ett spaningsfall där polisen sökte vittnen för att kunna identifiera gärningsmannen för ett brott där straffet på sin höjd kan vi bli böter på några tusenlappar. Så nog lägger de spaningsresurser på sådant alltid. De ser nog till fler omständigheter än så, som till exempel chansen att ett brott kan klaras upp. TS fall är lågt hängande frukt, minst sagt.

Ja, det är klart att enstaka småbrott utreds. Ibland. Folk vinner på lotteri också. Ibland. Men statistiken talar sitt tydliga språk. Den överväldigande majoriteten av dessa brott avskrivs direkt efter anmälan. Se exv. den länkade artikeln som nämner 95% av brotten det rör sig om. Och då talar vi ändå om ett betydligt allvarligare brott. Uppklarandestatistiken för den här typen av brott är också extremt låg, till största delen

Om det du tycks hävda skulle vara sant, skulle det betyda att det vore fritt fram att begå småbrott och polisen skulle inte bry sig. Riktigt så illa är det som tur är inte, trots polisens situation.

Nej, riktigt så illa är det inte. Men bra nära. Det är bara att titta på hur utrednings, balans och uppklaringsstatistiken ser ut. När det gäller småbrott så var vi urusla innan omorganisationen, och vi har inte blivit bättre.

Här föreslog exv GW Persson själv 2006 att polisen skulle slippa att utreda alla dessa småbrott av vilka vi ändå bara klarar av 5% (det är ganska nära "fritt fram"). För att frigöra resurser att lägga på allvarligare mängdbrott som bostadsinbrott och misshandel. Och han fick som bekant som han ville iom lagändringen 2013.

Och av bostadsinbrotten så klarar vi upp ca 2%! Det är ett betydligt allvarligare brott som vi faktiskt lägger resurser på, men ändå så får vi kalla brottet riskfritt. (Poliser jag arbetat med är snara att påpeka att i dessa 2% så hittar vi t ex "pundare" som somnat på soffan och ligger kvar där när hemmansägaren kommer hem. Så vi talar inte ens om lågt hängande polisiära frukter, utan om fallfrukt...)

Så, brottet "har använt min garageuppfart" prioriteras naturligtvis enligt detta. Det enda man vill göra med en sådan anmälan är att lägga ner den så fort som möjligt eftersom utredning/tid/resurser kostar mycket mera än det smakar.

Och det finns roligare exempel från USA. DEA har t ex begärt att få åtal nedlagt i domstol eftersom man inte ansåg sig ha råd att lagra och behandla alla digitala data/bevis från fallet, givet det straff som skulle kunna komma i fråga. Man vann domstolens gehör, och personen gick alltså fri; inte i brist på bevis, som ju är det vanliga, utan pga för mycket bevis...

 

[thomasx]

Det finns ju rättsfall på att parkera på annans parkeringsplats kan innebära egenmäktigt förfarande, se t.ex. NJA 1970 s 29, så där håller jag med dig men det krävs fortfarande uppsåt i "olovlighetsfrågan" och här verkar det ju som att hantverkarna kan ha fått grannens OK på att ställa sig på TS uppfart och då kan det bli problem för en åklagare att bevisa uppsåt. Det kan också nämnas att stämpling till egenmäktigt förfarande inte är straffbart så grannen kan inte dömas för att eventuellt ha sagt åt dem att parkera där. I ett sånt här fall skulle man nog också behöva bevisa att hanverkarna var likgiltiga inför besittningsrubbningen, d.v.s. att de inte skulle flytta sig från TS uppfart om grannen behövde parkera där själv.

Brottet skadegörelse kräver ju uppsåt och det finns väl ingenting alls som tyder på att hantverkarna spillt med flit?

Det är klart att en polisanmälan är ett alternativ, men jag tror inte att det är ett särskilt effektivt alternativ för att lösa den uppkomna situationen och som skattebetalare hoppas jag att TS inte väljer det alternativet.

Däremot är det ju en sakskada och ska behandlas enligt skadeståndslagen. Ersättning utgår enligt 5 kap 7 § skadeståndslagen:

Vad det skulle innebära mer exakt i TS fall är ju svårt att säga utan bättre underlag om skadans omfattning.

Dels som du säger, vet vi inte om hantverkarna gjort det på eget bevåg eller inte, dels är det så att även om grannen sagt att de kan stå där, så är det inte säkert att deras ansvar att kontrollera att det är ok fråntas dem. Jag vill minnas att det finns domar även på det, och även den frågan har varit uppe här på byggahus tidigare. Så det är inte alls så självklart som du får det att låta.

Liknande vad gäller skadegörelsedelen och likgiltighet, men den biten har redan nämnts i tråden i tidigare inlägg, se gärna där.

 

[thomasx]

Det slösades med skattemedel redan på den tiden..

Upp till HD och så 50 kr i böter.

Med tanke på att domen fortfarande nästan 50 år senare utgör ett prejudikat och används, t.ex. i denna tråden, så var det kanske snarare mycket väl använda pengar. HD tar ju som regel inte upp fall just för det enskilda fallets skull.

 

[thomasx]

Jo.men även om det varit bara 1 krona, så har det ingen betydelse. Domen är ju vägledande och ett prejudikat som har kanske indirekt avvärjt 100-tals liknande fall som då kunnat avgöras i lägre rätt om ens överhuvudtaget behövts gå till rätten. eller tänker jag fel ....

Du tänker helt rätt

 

[thomasx]

Det spelar ju mindre roll i sammanhanget precis vilket brott det i så fall skulle röra sig om.

Det spelar jättestor roll, eftersom rekvisiten kan vara helt olika.

I övrigt gör du jämförelser som är helt irrelevanta IMO. Vid villainbrott finns mycket sällan en känd eller misstänkt förövare, de är precis som du nämnt tidigare "spaningsbrott", men det gäller inte i TS fall. Spaningsbrott kräver stora insatser, och GW menar nog att relationen insats, chans för uppklaring och skada inte balanserar vid dessa brott, men när det gäller brott där förövaren är känd krävs inte dessa spaningsinsatser.

 

[shieldfire]

Läs gärna mer än första meningen av inlägget, ännu ett byggahus syndromvarning där kanske...

Men den största syndromvarningen i den här tråden, är ju det faktum att det är så många som reagerar så starkt på att TS får svar på sin fråga om vad han kan göra, och att man tydligen av oförklarliga anledningar skall undanhålla vissa alternativ för TS. Ett allt för återkommande syndrom.

Vem har sagt att jag inte gjorde det?

 

[Gagge77]

Det måste rubriceras som egenmäktigt förfarande att använda någon annans fastighet utan lov. Däremot är det väl också så att den drabbade skulle påtala detta för de som gjort intrånget och säga åt dem att flytta sig eller att de är överens om att uppfarten skulle få användas. (Svårt om man inte har varit hemma) Sedan borde det ju ha tagits någon bild så man verkligen har något konkret att komma med. Konfrontera bolaget med din "bevisning" och förhandla om hur ni tillsammans kan lösa det hela. Fungerar det inte skulle jag annars överväga att stämma i allmän domstol (om skadan är så stor att det känns lönt) efter att ha pratat med grannen om det för att slippa för stor grann osämja.