Nötegårdsgubben skrev:
När det gäller fastigheter och juridik så r det lite tombola över det hela. Dt gick en serie på TV som hette "Domstolen" eller liknande. Där tog de upp två fall där grannar hade sågat ner träd. Ett var en bostadsrättförening på Öland som hade blivit av med ett tjugotal träd. Man hade naturligtvis juridisk expertis som beräknade värdet på återskapning genom att plantera nya träd från Tyskland. Skadeståndskravet hamnade på miljonbelopp. Ärendet gick till högsta instans, där grannen blev dömd att betala 30000:- i skadestånd som man tyckte var den värdeminskning som kapningen hade åsamkat. Det var dessutom ingen hemlighet utan det borde de välbetalda(?) juristerna haft koll på. Det som var frapperande var att Bostadsrättsföreningen fick böta 1,5 miljon för att de hade kommit med orimliga krav. Programmet gick för ett par år sedan så saken går att kolla upp. Jag har tagit detta fritt ur minnet så en och annan detalj kan ju misstämma, men i huvudsak var det så det gick till. Det andra målet var betydligt blygsammare, 4-5 träd någonstans i mellansverige. men en gärning som erkände tilltaget och som också fick betala en struntsumma för värdeminskning. Just den paragrafen är milt sagt diskutabel då det kan vara omöjligt att i vissa fall kunna avgöra en sådan sak. Har själv avstått att driva ett mål som iofs kändes väldigt glasklart men som var omöjligt då skadeståndskravet kan hamna långt under vad de juridiska kostnaderna blir.E etompau skrev:
Nu blir jag väldig nyfiken. Om någon hittar bevis på detta, skulle det vara intressant.Trist rättshaverist skrev:
Det är i alla fall så att om man kommer med höga skadeståndskrav och du får rätt i sak, men får mycket mindre skadestånd än du yrkade, anses du i alla fall förloraren och kan betala motpartens rättegångskostnader.
Så att BRF fick betala stora belopp kan säkert stämma, men att de fick betala (så mycket i) böter har jag svårt att tro på.
Så vitt jag kan minnas så handlade det just om att de fick betala motpartens rättegångskostnader pga att skadeståndet blev nedsatt så pass mycket från vad som yrkats (enligt alnarpsmodellen). Så inte böter...harry73 skrev:
Är det på något sätt otydligt för dig om det handlar om sly eller fullvuxna träd med hjälp av TS uppgifter?E efvag skrev:
Hur föreslår du att TS mäter stamdiameter på 1,5 m höjd på borttagna träd?
Självklart kan inte TS mäta stamdiameter på sedan länge försvunna träd. Det jag skriver är att en ologisk beräkning via stubbdiameter inte godkänns i rätten. De accepterar inte (en missvisande) beräkning utan Alnarpsmodellen och en dansk beräkning, kommer ej ihåg vad den metoden heter.
Jag vill nog påstå att inte heller Alnarpsmetoden eller den danske metoden (hur den än ser ut) kommer att godkännas i rätten i och med HD domen från april 2015.
Kan vi snälla sluta väcka hopp om skyhöga skadeståndsbelopp för träd i vanliga villaträdgårdar. Varken TS eller andra i liknande sits blir hjälpta av rådet att kräva stora skadeståndsbelopp. Det lär resultera i en iskall dusch och stora skulder pga förlorat rättegång.
Kan vi snälla sluta väcka hopp om skyhöga skadeståndsbelopp för träd i vanliga villaträdgårdar. Varken TS eller andra i liknande sits blir hjälpta av rådet att kräva stora skadeståndsbelopp. Det lär resultera i en iskall dusch och stora skulder pga förlorat rättegång.
Det stämmer nu när du nämner det. Det hade blivit så mycket kostnader just för att ärendet gick genom alla instanser och då fick föreningen stå för alla fiolerna och det kan ha varit bägge parternas kostnader som beloppet avser men det är jag osäker på. Kärnpunkten är att har man inte exakt koll på vad som gäller så är det brottsoffret som straffas. Kanske inte så ovanligt...med tanke på alla olika förslag och möjliga utfall som har lämnats i den här tråden, är mitt förslag att hålla sams med grannarna!C cpalm skrev:
Jag kan ändå tycka att det är ett balanserat system.
Diskussionerna om trädets värde har förekommit under en längre tid här på byggahus. Framförallt när det fortfarande dömdes till skadestånd för fantasibelopp.
Min första reaktion var då en djup önskan att min granne skulle vara så dum att ta några av mina träd, för några 100 tkr i tillskott skulle sitta fint. Redan där borde man redan inse att trädet värderas för högt. Om jag då fortfarande kan stämma grannen för ett belopp som jag vet överstiger trädets värde med råge, blir det på något sätt bedrägligt beteende. Och då blir även förövaren ett offer.
Då får domstolen ta ställning till vem som är störst offer, den som fick sitt träd borttagen till ett värde av kanske 20 tkr eller den som fick ett bedrägligt skadeståndskrav som var 80 tkr för högt.
Trädkaparen får ju fortfarande betala skadestånd och böter, så han går inte fri på något sätt, men att skadeståndsbedrägaren får betala rättegångskostnader och därmed inte heller går fri, tycker jag tyder på ett balanserat rättssystem.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 254 inlägg
Det här tycker jag är så intressant och välobserverat att det förtjänar att uppmärksammas. Jag tycker det berör trådens kärnfråga, även om det drar iväg lite och jag hoppas moderatorerna accepterar lite juridisk filosofi här; tycker TS att frågan stör kan den kanske brytas ut i en egen tråd).
I efterhand kan det som väldigt konstigt att Alnarpsmodellen fick fäste i domstolarna som värderingsmodell för sakskada. Som man nu värderar (efter ekonomiskt värde) kan ju kännas fullt logiskt för oss, men att få kompensation så att man kan återställa/ersätta det man blivit av med är ju inte heller i sig en orimlig ordning. Båda modellerna finns i Sverige.
Att välbetalda jurister varit oense om vilken modell som borde tillämpas här är dock häpnadsväckande. Den svenska skadeståndsrätten är långt från ny och saken borde varit känd och god praxis etablerad sedan länge. Så verkar dock inte ha varit fallet, utan Alnarpsmodellen (som inte är äldre än från 2013) verkar smugit sig in som en modell där man delvis verkar velat straffa med skadestånd, vilket egentligen inte är skadeståndens syfte. Men när ett ärende väl gick hela vägen upp till HD och den modell som flera underrätter använt sig av underkändes så ansågs med ens de anspråk som gjordes enligt den modellen så abnorma att den som gjorde dem ansågs förlorat tvisten och fick stå för rättegångskostnaderna. Det synes oskäligt i mina ögon, men i och med att det blev så borde också flera duktiga jurister varnat för att Alnarpsmodellen var överdriven.
HD är ofta krassa, de verkar ibland välja ut extrema mål och låter några enskilda lida onödig skada för att rättsväsendet framåt ska få bra praxis att luta sig mot. Det är nog bra långsiktigt, men orättfärdigt för de få som blir utsedda att vara typfall, eller än värre – de fall som hoppas över och tillåts dömas enligt gammal ”felaktig” praxis i väntan på ett bra fall.
Att rättegångskostnaderna då fördelas utifrån antaganden om skadestånd som är på en annan nivå efter än före typfallet, det känns orättvist. Kanske är det även orättvist att de parter som alls får sina ärenden släppta upp till HD alls skulle behöva bära sin egen rättegångs kostnader efter tingsrättsnivån; rättsläget behövde ju klaras ut, då är det kanske statens sak att stå för hela den extrakostnaden.
Hur som helst ansluter jag mig till vad jag tolkar dom @Trist rättshaverists huvudpoäng: det här borde rättsväsendet ha löst bättre innan det spårade ur.
Poängen i detta fall var väl dock att brottsoffret (inklusive juridiskt ombud, om sådant fanns på den sidan - kommer inte ihåg) trodde att alnarpsmetoden var rätt metod för värderingen. Den övertygelsen lever ju även här på BH. Dessutom var personen i fråga uppenbarligen inte medveten om risken med att begära ett så pass stort skadestånd.
Kommer inte ihåg hur de lägre instanserna dömde och vilken part som drev det till HD? Men var inte HD:s dom dessutom rätt oväntad?
Hur som helst var ju inte direkt något bedrägeriförsök, utan det var ju en rätt tragisk överraskning.
Exakt vilken sorts träd var det på din tomt som sågades ned? Björkar, tallar, granar eller annat, vad i så fall?Björn Johnsson skrev:
Vad har det med saken att göra?Chr3 skrev: