Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 299 inlägg
Det berör inte frågan så mycket (och mycket av domen är överspelat efter en dom i ett senare fall i Högsta domstolen), men såsom det dömdes så fick den som sågade ner trädet betala skadestånd i förhållande till hur stor andel av trädet som stod utanför den egna marken.T Talisman skrev:
I ert fall skulle det alltså motsvara att grannen fick betala 65 % av trädets värde till din mamma (om det nu stod till 65 % på hennes tomt).
Det har inte framkommit något alls om att grannen skulle ha varit besvärad av skugga, så dels är det irrelevant för diskussionen och dels skulle grannen ändå inte ha rätt att självsvåldigt ta ner trädet.M mojjen skrev:
Om det hade varit min delägda tall så hade jag inte varit speciellt intresserad av hur stort ett skadestånd blev. Det viktiga vore att det blev ett skadestånd av något slag så att grannen fick svart på vitt (med viss emfas) att det var fel att ta ner trädet utan grannkonsultation.harry73 skrev:
Men eftersom det aktuella trädet delvis stod på grannens tomt så är det svårt att förutse om det överhuvudtaget skulle utdömas något skadestånd.
Det du skriver i första stycket överensstämmer väl med mammas och min inställning. Jag hade inte kunnat uttrycka det bättre själv.P pmd skrev:
(FOTNOT:
Innan någon vän av ordning triumferande hänvisar till det tidigare inlägg, där jag skrev att mamma skulle bli "gladare" för någon form av kompensation, och undrar hur jag ska ha det egentligen:
Det gäller fortfarande. Men då menade jag i första hand "frivillig" kompensation, och det har nu gått ytterligare en tid, under vilken grannen fortfarande inte har erbjudit mamma så mycket som en varm korv med bröd, än mindre en vedklabbe som minne av det evinnerliga tall-eländet.
Så det hoppas vi inte längre särskilt mycket på, även om mirakel naturligtvis kan ske.)
Har du och/eller din mamma pratat med grannen om det?T Talisman skrev:
Ja det verkar ju som träd på gränsen kan värderas efter hur mycket som finns på respektive sida om gränsen..
Samtidigt så brukar väl såna skadestånd för nedtagna träd vara vedvärdet och det brukar ju allt som oftast bara bli nån tusenlapp eller två. och där ska det ju dras av delen som grannen redan äger.. Det är väl väldigt ovanligt att självsådda träd beräknas till mer än det.. Det är ju skillnad när nån sågat ner en alle eller liknande..
Sen brukar det väl ska bevisas på uppsåt vilket minst sagt lär bli svårt att bevisa i detta fall. beroende på hur grannen spelar sina kort så lär det blir svårt att komma till slutsatsen att det finns uppsåt..
Bara att gratulera grannen och inse att hon troligen gjort på det absolut mest effektiva sättet att ta ner trädet och att trådskaparen med mor har mest minimala chanser att driva det vidare och att få rätt i domstol.. Skulle man mot alla odds lyckas i domstolen så får man mest troligt några kaffepengar för trädet men risken finns ju att man förlorar och får stå för kostnaderna och att alltihop kostar mer än det smakar.
Smartaste lösningen är troligen att bara glöm allt och plantera nåt lämpligt insynsskydd så långt in på tomten att dylika problem undviks.
Samtidigt så brukar väl såna skadestånd för nedtagna träd vara vedvärdet och det brukar ju allt som oftast bara bli nån tusenlapp eller två. och där ska det ju dras av delen som grannen redan äger.. Det är väl väldigt ovanligt att självsådda träd beräknas till mer än det.. Det är ju skillnad när nån sågat ner en alle eller liknande..
Sen brukar det väl ska bevisas på uppsåt vilket minst sagt lär bli svårt att bevisa i detta fall. beroende på hur grannen spelar sina kort så lär det blir svårt att komma till slutsatsen att det finns uppsåt..
Bara att gratulera grannen och inse att hon troligen gjort på det absolut mest effektiva sättet att ta ner trädet och att trådskaparen med mor har mest minimala chanser att driva det vidare och att få rätt i domstol.. Skulle man mot alla odds lyckas i domstolen så får man mest troligt några kaffepengar för trädet men risken finns ju att man förlorar och får stå för kostnaderna och att alltihop kostar mer än det smakar.
Smartaste lösningen är troligen att bara glöm allt och plantera nåt lämpligt insynsskydd så långt in på tomten att dylika problem undviks.
Inte jag, men mamma.P pmd skrev:
Det hela uppdagades för runt 10 dagar sedan, när mamma flyttade ut till fritidshuset.
Jag kan inte de exakta detaljerna, men vad jag vet så var det inte så att grannen knackade på hos mamma eller vice versa, utan mer att dom stötte på varandra på den numera närmast "gemensamma" tomten, och att mamma lite ledset konstaterade att grannen tagit ned tallen, vilket grannen bekräftade, varefter mamma sa något i stil med att det var väldigt synd och ifrågasatte att man fick göra så, varvid grannen sa något i stil med "Oj, jaha, förlåt! Jamen jag trodde man fick ta bort alla träd som stack in en bit över tomtgränsen!"
Stor reservation för att jag inte vet exakt hur orden föll.
Därefter har dom sagt "Hej" när dom har setts, men ämnet har inte diskuterats vidare.
Att inte bry sig om konsekvenserna av sitt handlade kan vara likgiltighetsuppsåt, men om det är tillämpbart här kan jag varken säga bu eller bä om.P polaris78 skrev:
Med "det" syftade jag på någon slags kompensation till din mamma. Av din redogörelse att döma tycks den saken inte ha diskuterats.T Talisman skrev:
Det är nog lite väl passivt att vänta på att grannen ska komma med ett förslag om ersättning/skadestånd/kompensation. Med tanke på vad du har berättat så verkar grannen inte vara den sortens människa som skulle göra det. Du och/eller din mamma måste ta initiativ till att något ska hända på den fronten.
Jaha, sorry!P pmd skrev:
Nej, någon kompensation har inte diskuterats.
Och visst är det så - mamma/vi måste i så fall ta initiativet
Att inget har hänt hittills beror väl på en kombination av att mamma är trött efter sin sjukdom och därmed vidhängande behandlingar, jag är trött p g a psykiatriska orsaker och befinner mig dessutom i en annan stad, och dessutom är både mamma och jag måna om att vidta rätt åtgärder i rätt tid, som gänget på corona-pressträffarna brukar säga.
D v s att inte göra fel eller "använda mer våld än nöden kräver", samt vara pålästa och förberedda.
Spontanitet är inte riktigt min grej i livet. På gott och ont.
Det är bra att vara förberedd, men vänta inte för länge. Om din mamma är vill ha en del av veden, t.ex. så blir det svårare att kräva den om den är bortforslad än om den ligger kvar. Det är nog lättare att få grannen att avstå från en del av veden än att betala din mamma för hennes del av veden. (Men om veden är ointressant så är ovanstående också ointressant).
Det är dock bra att inte dra på det för länge ändå. Om det går lång tid innan ni kontaktar grannen om den här saken så kan hon tycka att ni borde ha sagt något för länge sen och hävda att saken är överspelad.
Det är dock bra att inte dra på det för länge ändå. Om det går lång tid innan ni kontaktar grannen om den här saken så kan hon tycka att ni borde ha sagt något för länge sen och hävda att saken är överspelad.
Jag tror den vägen blir en lång krokig bana att lyckas bevisa i domstol..P pmd skrev:
Sen har ju grannen rätt att ta bort grenar och rötter på sin sida så länge det inte dödar trädet för då kan man bli ersättningsskyldig men det gäller ju normalt sett när trädet står helt hos grannen. här blir det ju krångligare av träd som växt över gränsen..(såklart efter man gett träd ägaren chans att ta bort dessa själv och normal tidsfrist verkar vara enligt lawline länken)
Och att man inte får döda trädet men man får ta bort grenar och rötter som stör men det är ju svårt att veta hur många rötter och vilka man kan ta bort och trädet ändå överlever. och får man trädägaren att göra det så blir det ju minst sagt knöligt här då man troligen redan äger del av trädet men inte får döda grannens del.. Skulle man ge trädägaren chansen att ta bort alla rötter och grenar på en sida eller efter en tid då får rätt att göra det oavsett vad trädägaren säger så kan man ju tukta ner trädet och göra det så fult när alla grenar försvinner på en sida så det till slut kommer tas ned.
Det finns ju egentligen om man vänder på det inget lagligt sätt att tvinga grannen stå ut med grenar och rötter om den varje år vill ta bort några till så kommer trädet till slut att ge upp och då ska man försöka bevisa att det är borttagandet av grenar och rötter som är orsaken till att trädet dött, men trädet stod ändå tokigt placerat på gränsen och hänger in till grannen med både grenar och rötter..
Att man inte får döda trädet med att beskära det för hårt blir altså som jag tror väldigt otydligt på träd på gränsen och ännu svårare att behålla träd där till och med stammen inte står helt på ens sida om gränsen.
Tolkningen att man inte får ta bort en enda gren eller rot för då kan trädet kanske dö är ju inte jurdisk hållbar... Det är först när trädet dött man gjort fel som man kanske kan bli ersättningsskyldig men även då är det uppsåt som ska bevisas igen. mement 22...
Träd som ska växa sig stora som nån vill behålla bör stå så långt in på ens tomt att grenar och rötter inte stör grannar och inte är på grannens mark
