Jag kanske är lite naiv men vad spelar det för roll om vem som fäller trädet när du tydligen håller med om att utgången hade blivit densamma? Hade TS/Mamma varit lyckligare om hon dessutom skulle betala för att fälla sin älskade favorit-tall?Maskintok skrev:
Grannen har gjort fel - men tror att det blir väldigt svårt att driva skadestånd då det i slutändan hade varit samma resultat som nu
Det är inte så enkelt.TT4F skrev:
TS' mammas granne verkar ju bara allmänt ha hasplat ur sig att det är "trevligare utan träd". Det uppfyller inte lagens krav. Det måste föreligga olägenhet, i förarbetena står till och med betydande olägenhet. Så kan exempelvis vara fallet om grenen eller roten medför skada på fastigheten eller försvårar nyttjande av denna. Om gren eller en rot istället sticker in på en mer vildvuxen del av tomten är detta knappast att betrakta som en olägenhet för tomtägaren.
Olägenhet kan väl vara mycket, och jag kan tänka mig att grannen efter lite juridisk rådgivning kommer på vad det är för olägenhet som rötterna ger henne...... och därmed har TS/Mamma 3-6 månader på sig att avlägsna dessa, eller hur.S Sir Duke skrev:
Ja kanske lite naiv. Man kan inte fladdra iväg så utifrån lagtexten och resonera i många steg fram till en egen godtycklig slutsats. Lagens bokstav gäller. Äganderätten är mycket stark. Din fastighet är bara din och jag har inte rådighet över den. Jag får inte hjälpa till att förstöra ditt hus även om det håller på att förfalla. Mitt är mitt och ditt är ditt. Stark grundprincip.
Här kommer ett litet citat från Lawline-länken
”Man bör ge ägaren i alla fall tre-sex månader på sig att vidta dessa åtgärder. Görs inte detta är det fritt för grannen att själv kapa överträngande grenar och rötter. Detta bör dock göras med stor försiktighet. Skulle träden dö som resultat av grannens ingrepp kan han bli ersättningsskyldig.”
Ta och begrunda det fetmarkerade å främst det kursivaunderstrukna.
Med andra ord, om trädet står vid tomtgränsen så får man inte kapa rötterna längs tomtgränsen, för då är risken stor att trädet dör.
Det här resonemanget riskerar nog i bästa fall att leda till händelseförlopp i stil med ”operationen lyckades, men patienten dog”, där patienten i detta fall är grannsämjan. Personligen hade jag ansträngt mig hårt, tom tagit mindre oförrätter, för att inte sabba relationen till mina grannar. Men det är jag, det. Även om man har rätt i sak, vilket jag inte kan tänka mig är fallet här, så är det så otroligt onödigt att inte prata med grannarna först vad det än gäller som riskerar att skapa olägenhet eller ändrade förutsättningar för dem. Det är för mig common sense. Annars kommer grannarna bara att uppfatta en enda signal och det är: ”Jag är fullständigt ointresserad av er eller era åsikter och kommer inte att lyfta ett finger för att vi ska komma bra överens. Ni är helt enkelt inte alls viktiga”. Få människor blir vänligt inställda av att få en sådan attityd riktad mot sig.
Fast så vitt jag kan utläsa av länkarna i början av tråden spelar det ingen roll. Fällning av träd i gräns ska godkännas av båda grannarna. Jag tror att alla gör det mer komplicerat än vad det egentligen är.Maskintok skrev:
. Nu sitter jag under tallarna på min tomt med sill/potatis å nubbe uppdukat SKÅL lycka till med penga jakten Nja inte nödvändigtvis..Kristian Ask skrev:
Det är helt beroende på hur pass mycket av trädet som står in på grannens och vart trädet börjat växa.
Så tolkar jag det efter många år inom skogsbruket.
Lite nyfiken, vad är egentligen vedvärdet på ett fullvuxet träd, av vanlig art, som t ex tall, gran, björk?harry73 skrev:
Tycker förövrigt det är en konstig inställning att inte kräva ersättning för att det inte ger en tillbaka det man förlorat. Gäller samma resonemang i brottmål där man får ersättning för sveda och värk eller en förlorad anhörig? Hälsan och anhöriga går ju verkligen inte på något vis att ersätta med pengar. Grundprincipen är väl ändå samma, det är en sorts bekräftelse på att någon gjort fel och åsamkat en skada, och att den som gjort det på något vis fått ge en något tillbaka. Höga summor är nog inte det viktigaste. I detta fall hade kanske t o m en uppriktig ursäkt räckt?
Och att man skulle leva lyckligare av att svälja förtreten tvivlar jag på. För min del är det snarare tvärtom, det är tillfällen jag låtit saker passera i stället för att säga något som ligger kvar och skaver, i många år. Att opponera sig och få saken ur världen kan vara det som krävs för att släppa det, även om man bara får ett "Oj, ja det var ju dumt av mig, ursäkta!" i "ersättning".
Ja, det blir nog hårklyveri i rätten...Maskintok skrev:
Ett tillägg här är att praxis troligtvis är annorlunda om du som skogsägare ska fälla 200 granar längs tomtgränsen. Förutsatt att det växer någorlunda jämnt lär grannen kunna fälla lika många som sticker in på din sida som du på hans. Så med andra ord inte så relevant i sammanhanget.
Redigerat: