Ge bort fastigheter till barnen

[Nötegårdsgubben]

För att vara lite mer konstruktiv: TS talar om ett antal fastigheter som samägs av pappan och hans bror. Jag skulle föreslå att det samägandet först löses upp genom byte till två lotter (med ekonomisk reglering om de blir olika stora). Då blir gåvogivaren ensam ägare till det som ska ges bort.

Finns det fortfarande flera fastigheter skulle jag försöka dela gåvan så att barnbarn med gemensamma föräldrar får ärva en fastighet (eller fastighetsgrupp). Då har man i alla fall kopplat bort samägande med sysslingar/föräldrars kusiner och kanske även barnbarnens kusiner.

Att döma av det värde det talas om är det dock kanske inte så lätt och då återvänder jag till min ursprungsposition att det här är ett olämpligt upplägg. Det är inte en slump att lagstiftaren försvårat tillkomsten av den här typen av ägarsituationer där en delägare är beroende av de andras goda vilja för att kunna fullt ut nyttja sin äganderätt.

Varför det är ok i bolagsrätten men (huvudsakligen) inte i fastighetsrätten kan man ju spekulera i, medan fastighetsägande har en stor del icke-monitära värden i sig – vilket väl också är skälet till att vilja forcera fram en sådan lösning mot alla goda (eller förnumstiga om man så vill) råd.

 

[sunqan]

Hej,

• Farsan och hans bror ärvde fastigheterna av farmor. Om inget speciellt var skrivet i det arvet, är det standard att det ärvs som enskild egendom eller farsan sin del tillsammans med nuvarande fru?

Detta ser jag inte nåt svar på... om det vore standard att arvegods är enskild egendom, skulle det ju aldrig behöva skrivas några testamenten som säger detta, eller hur?
Din far äger fastigheterna och de är normalt giftorättsgods. Om jag minns rätt måste frun godkänna.

 

[sunqan]

Bra synpunkter, det som var tanken med tråden
Farsan idé med det hela är att reglera detta rättvist nu när han kan och inte försöka göra det genom något testamente. Tanken med att fastställa framtida försäljningspris mellan barn genom taxeringsvärde är för att undvika tvist om vad marknadsvärdet kommer vara den dan det är aktuellt (alla har redan accepterat priset genom att man accepterar gåvan).
I mina ögon handlar det inte om något enormt värde på fastigheterna utan det kan röra sig om några hundra tusen totalt.

Menar du verkligen ett antal fastigheter med tillhörande byggnader? Det är inte en fastighet med ett antal byggnader?

Vilken typ av fastigheter och byggnader rör det sig om? Fritidshus, industrifastighet, skogsfastighet, fastigheter med hyreshus?

 

[kindvall]

Det blir ju lite lagfartskostnader, men jag skulle nog rekommendera att man reglerade fastighetsägandet för att minska antalet ägare.
I första hand så fadern och hans bror inte samäger. Ponera att brodern gör någon liknande fördelning, det kan bli rätt rörigt.

Finns det någon särskild orsak att fastigheterna ska hållas samman, dvs fyller det något syfte för släkten? Jag antar att det verkligen handlar om flera fastigheter och inte en fastighet med flera byggnader.

Som det låter är det inte fastigheter av stort värde, så jag tror inte sannolikheten är så stor att någon gör stor vinst på att sitta som slutlig ägare av allt. Med de erfarenheter jag har av liknande konstruktioner är det nog större risk att någon/några får köpa ut andra för att de känner sig tvingade att göra så.
Min farmor och hennes syster talade inte med varandra på 10 år efter en liknande affär där systern sålde till någon utanför släkten. De har dock bättrat sig på ålderns höst (de är 99 och 97).

 

[breakman]

Tack för alla svar.

Jag tillsammans med några av mina syskon var där mycket som barn, vilket är en anledning till att jag är intresserad av min del, väcker många goda minnen.
Dock känner jag att jag själv blir mer och mer osäker på upplägget och funderar mer och mer på om det kommer vara värt besväret...

Har försökt att svara på alla relevanta frågor nedan, vissa är ställde flera gånger.

Man kan göra så som föreslagits, men det finns en rätt stor risk att man blir väldigt osams till slut.

Vad säger den andra brodern som äger 50%, kommer hans del också att delas upp i småbitar till släkten eller vem kommer ärva den delen? Förväntas de som nu får en liten bit fastighet köpa ut huset från sin farbrors dödsbo en dag, och vad kommer det att kosta?

Är det en fastighet som idag är släktens naturliga samlingspunkt, och vad får man egentligen ut av att äga en liten andel? Jakträtt? Skog? Fiskerättigheter?

Bor alla inom rimligt avstånd till fastigheten och är rotade där, så att de kan delta i skötsel och underhåll? Det brukar kunna bli en del gnäll om det är en rätt liten andel av ägarna som klipper gräsmattor, ansar rabatter och krattar löv. Är det sedan bryggor, båtar, ved som skall huggas, vägar att underhålla etc så handlar det ju inte bara om att betala sin andel, utan om att kunna göra ett antal dagsverken.

Vad säger gåvomottagarna? Det finns ingen anledning att dra igång hela processen med jurist och kontrakt om det inte finns något intresse att binda upp sig i en massa åtaganden för en släktgård? Själv skulle jag nog vara rätt så skeptisk om någon ville fjättra mig vid en fastighet med relativt ringa värde, men ändå en massa förpliktelser.

Är hans barn i fertil ålder så att det kan tänkas komma fler barnbarn som då blir utan andel? Är alla gåvomottagarna myndiga och har förutsättningar att leva upp till avtalet?

Osämja kommer det nog bli till slut, är medveten om att det är problematiskt med så många ägare.
En av fatigheterna är bebyggd med några byggnader medan övriga består av skog/hygge (små och spridda). Ingen jakt- eller fiskerätt att tala om. Byggnaderna har förfallit en del men håller sakta på rustas upp av pappa med hjälpa av några barn (inte alla)

Alla tänka gåvomottagare bor relativ nära utom en som bur utomlands (litet problem som ställer till det när det ska skötas/underhållas). Alla är även tillfrågade och har sagt ja till att ta emot "sin" del. Även den andra delägaren är medveten om den tänka gåvan, vet dock inte hur han tänkt göra med sin del i framtiden.

Blir inga fler barn och de som finns är myndiga.
---------------------------

Jag tycker att upplägget är helt vansinnigt. Dessa barnbarn skall alltså äga en liten lott på kanske 5 - 10% av ett antal fastigheter.

Vad händer när dessa barnbarn börjar bli till åren? Någon av dem lär ju rent statistiskt avlida i någorlunda unga år. Vad skall gälla deras arvingar, är de också bundna att sälja endast till de ursprungliga gåvomottagarna, där det om en massa år kanske inte finns någon i livet?

Det finns såvitt jag förstår dessutom en 50% ägare som inte på något vis är bunden av några hembudsregler. Den ägaren eller hans arvingar kan då närsomhelst begära försäljning enligt lagen om samägande, dvs. hela fastigheterna säljs.

Just ditt sista stycket är lite oroande...
---------------------------

Den här typen av nästan påtvingade delägarskap kan få väldigt tråkiga konsekvenser. Upplägget är ju gjort för att straffa den som inte vill eller kan fortsätta vara delägare.

Det är lätt att som äldre ägare titta på sina barnbarn som tumlar omkring på den älskade sommatugetomten (eller vad det nu handlar om) , och vilja säkra att så här skall det vara i all framtid.

Men man glömmer lätt att det oftast inte är den här idyllen för alla i sällskapet, när de bli lite äldre. Någon av de här kusinerna kanske bli Direk farlig att vara sakägare med. Någon av dem kommer med skaplig sannolikhet att få problem med kronofogden osv.

Inom min släkt har vi en yngre kusinskara där i ena änden finns en VD för ett mijardbolag, i andra änden sitter en kusin i fängelse för grova brott. En person som vi ändå försöker inkludera i släktsammanhang, men om utvecklingen nedåt fortsätter så kommer det helt enkelt att bli för farligt att ha med honom att göra. Går vi sedan 3 steg längre i sidled i släkten över ingifta led så har vi en barnamördare, som visserligen är helt normal och OK efter ett antal år på rättspsyk. Men OM nu den här som sitter inne, och har gigantiska skulder hos kronofogden skulle ingå i en påtvingad samägarskara, så skulle övriga kusiner helt klart få stora problem. Det är illa nog med de problem hans bror får den dag det blir dags att ärva deras föräldrar.

Min poäng är att den här kusinskaran har rumlat omkring på samma gräsmattor hos olika äldre släktingar när de var små, och ingen skulle kunnat gissa att en av dem skulle bli miljardär, och en i fängelse för grova våldsbrott.

Skulle inte säga att det är påtvingat utan alla har fått frågan om de vill vara med och ingen har avböjt (ännu...).
Kan väl säga att det finns ett litet orosmoln i bliviande delägarsoppa men det är inte i närheten av de varianter du radar upp
---------------------------

För att vara lite mer konstruktiv: TS talar om ett antal fastigheter som samägs av pappan och hans bror. Jag skulle föreslå att det samägandet först löses upp genom byte till två lotter (med ekonomisk reglering om de blir olika stora). Då blir gåvogivaren ensam ägare till det som ska ges bort.

Finns det fortfarande flera fastigheter skulle jag försöka dela gåvan så att barnbarn med gemensamma föräldrar får ärva en fastighet (eller fastighetsgrupp). Då har man i alla fall kopplat bort samägande med sysslingar/föräldrars kusiner och kanske även barnbarnens kusiner.

Att döma av det värde det talas om är det dock kanske inte så lätt och då återvänder jag till min ursprungsposition att det här är ett olämpligt upplägg. Det är inte en slump att lagstiftaren försvårat tillkomsten av den här typen av ägarsituationer där en delägare är beroende av de andras goda vilja för att kunna fullt ut nyttja sin äganderätt.

Varför det är ok i bolagsrätten men (huvudsakligen) inte i fastighetsrätten kan man ju spekulera i, medan fastighetsägande har en stor del icke-monitära värden i sig – vilket väl också är skälet till att vilja forcera fram en sådan lösning mot alla goda (eller förnumstiga om man så vill) råd.

Handlar som jag skrivit tidigare om flera fastigheter men bara en som är bebyggd med några byggnader och övriga fastigheter består av skog/hygge.
---------------------------

Menar du verkligen ett antal fastigheter med tillhörande byggnader? Det är inte en fastighet med ett antal byggnader?

Vilken typ av fastigheter och byggnader rör det sig om? Fritidshus, industrifastighet, skogsfastighet, fastigheter med hyreshus?

Flera fastigheter varav en är bebyggd.
---------------------------

Detta ser jag inte nåt svar på... om det vore standard att arvegods är enskild egendom, skulle det ju aldrig behöva skrivas några testamenten som säger detta, eller hur?
Din far äger fastigheterna och de är normalt giftorättsgods. Om jag minns rätt måste frun godkänna.

Frun är med på samma upplägg, jag var mest nyfiken
---------------------------

Det blir ju lite lagfartskostnader, men jag skulle nog rekommendera att man reglerade fastighetsägandet för att minska antalet ägare.
I första hand så fadern och hans bror inte samäger. Ponera att brodern gör någon liknande fördelning, det kan bli rätt rörigt.

Finns det någon särskild orsak att fastigheterna ska hållas samman, dvs fyller det något syfte för släkten? Jag antar att det verkligen handlar om flera fastigheter och inte en fastighet med flera byggnader.

Som det låter är det inte fastigheter av stort värde, så jag tror inte sannolikheten är så stor att någon gör stor vinst på att sitta som slutlig ägare av allt. Med de erfarenheter jag har av liknande konstruktioner är det nog större risk att någon/några får köpa ut andra för att de känner sig tvingade att göra så.
Min farmor och hennes syster talade inte med varandra på 10 år efter en liknande affär där systern sålde till någon utanför släkten. De har dock bättrat sig på ålderns höst (de är 99 och 97).

Som jag skrivit i nått svar ovan, bara en av fastigheterna har byggnader och det har varit tal om att dela upp fastigheterna mellan pappa och hand bror (dock ej klart eller överens).

Några av byggnaderna på den fastighet som är bebyggd har funnits i släkten rätt länge och den är den fastigheten som är av intresse iaf för mig och gissningsvis mina syskon.

 

[kindvall]

Bra med lite mer bakgrundsinfo. Så länge brodern är delägare med 50% känns det ju rätt meningslöst att ha ett komplicerat hembudsförfarande när han, eller kanske mer troligt hans arvingar kan initiera försäljning när som helst. I bästa fall kommer ni överens om en summa att köpa ut dem, i sämsta fall blir det oenigheter om köpesumma, de initierar en tvångsförsäljning, och alla pengarna går åt till jurister.
Så jag tycker nog att ni ska koncentrera er på den fastigheten ni har intresse av, se till att den ägs 100% av er syskon, och lämna andra fastigheter därhän till er far och hans bror att hantera. Förhoppningsvis kan det göras någon avväxling.