Inför framtida limningar söker jag lite inspiration på nätet…
https://www.core77.com/posts/139479/Worlds-Largest-Glue-Up
Undrar om de har gjort någon ”dry fit” för att slippa tråkiga övverrasknigar??
Trevlig helg, alla!
//Ronnie
https://www.core77.com/posts/139479/Worlds-Largest-Glue-Up
Undrar om de har gjort någon ”dry fit” för att slippa tråkiga övverrasknigar??
Trevlig helg, alla!
//Ronnie
Målgång för ett litet skitprojekt men med stor nyttoeffekt som tagit — även för mig — orimligt lång tid.
För ett antal månader sedan (läs år) började jag göra mina egna geniala slipklossar; de skulle bli så sjukt bra men de blev bara påbörjade och jag blev som vanligt stående på ett ben medan jag funderade på nästa steg. Alla dessa möjligheter, alternativ och beslut…
Men för någon vecka sedan fick jag nog av mig själv, sade upp projektledaren — mig — och provanställde en ny — mig — och deklarerade tydligt att nu skulle det här bli klart inom två veckor!
Sagt och gjort, bara att kavla upp ärmarna och ta tag i eländet.
Klossarna består av två halvor som skruvas ihop med en kort vagnsbult som kletats fast med epoxi i undre halvan medelst en bit plattjärn som borrats och gängats och agerar mutter ovanifrån.
Började med att fräsa bort överflödet av epoxi från slipklossens sula för att få en plan yta. Det ska du slippa se på bild men snart kommer jag att gå bananas…
Ville ha en mjuk yta mellan kloss och slippapper och velade mellan kork och ”någonting annat” men köpte till slut en tablett eller talriksunderlägg i något som jag egentligen tror är någon slags industrifilt och är väldigt likt ett material jag sett på köpeklossar.
Limmade på bitar på klossarna med kontaktlim i sprayform; nu ser jag upploppet!
Filten renskuren och jag kan gå vidare. För övrigt är klossarna måttmässigt för Bosch slippapper på rulle som jag tycker funkat bra.
Nu är klossarna färdiga och jag bestämde mig för att göra ett ”slippappersappliceringstillbehör” för att göra livet lättare när man ska byta papper. En prototyp klistrades snabbt ihop.
Grunkan läggs på slippappret med streckmarkeringen med triangeln vid papprets kant, sedan kan jag riva av pappret mot den andra änden. Nu har jag en bit slippapper som är ganska precis 220 millimeter långt och passar perfekt i klossen.
Nu är det bara att lägga pappret i mojängen och linjera det mot kanten samt se till att det är någorlunda centrerat.
Och nu kan jag lägga i nedre delen av slipklossen i tillbehöret, pappret viks automatiskt upp och det är enkelt att vika in ändarna.
På med övre halvan och skruva åt, styrstift mellan halvorna linjerar dem perfekt.
Och vips är jag klar att göra det man gör med slipklossar. Operationen tar mindre än 20 sekunder och är extremt enkel. Så kul när det verkar som att man tänkt rätt…
Beklagar en extremt utbyggd men ändå banal post, det händer lite av varje här men inget att presentera men det här — jäklar så nöjd jag är! 😜
//Ronnie
För ett antal månader sedan (läs år) började jag göra mina egna geniala slipklossar; de skulle bli så sjukt bra men de blev bara påbörjade och jag blev som vanligt stående på ett ben medan jag funderade på nästa steg. Alla dessa möjligheter, alternativ och beslut…
Men för någon vecka sedan fick jag nog av mig själv, sade upp projektledaren — mig — och provanställde en ny — mig — och deklarerade tydligt att nu skulle det här bli klart inom två veckor!
Sagt och gjort, bara att kavla upp ärmarna och ta tag i eländet.
Klossarna består av två halvor som skruvas ihop med en kort vagnsbult som kletats fast med epoxi i undre halvan medelst en bit plattjärn som borrats och gängats och agerar mutter ovanifrån.
Började med att fräsa bort överflödet av epoxi från slipklossens sula för att få en plan yta. Det ska du slippa se på bild men snart kommer jag att gå bananas…
Ville ha en mjuk yta mellan kloss och slippapper och velade mellan kork och ”någonting annat” men köpte till slut en tablett eller talriksunderlägg i något som jag egentligen tror är någon slags industrifilt och är väldigt likt ett material jag sett på köpeklossar.
Limmade på bitar på klossarna med kontaktlim i sprayform; nu ser jag upploppet!
Filten renskuren och jag kan gå vidare. För övrigt är klossarna måttmässigt för Bosch slippapper på rulle som jag tycker funkat bra.
Nu är klossarna färdiga och jag bestämde mig för att göra ett ”slippappersappliceringstillbehör” för att göra livet lättare när man ska byta papper. En prototyp klistrades snabbt ihop.
Grunkan läggs på slippappret med streckmarkeringen med triangeln vid papprets kant, sedan kan jag riva av pappret mot den andra änden. Nu har jag en bit slippapper som är ganska precis 220 millimeter långt och passar perfekt i klossen.
Nu är det bara att lägga pappret i mojängen och linjera det mot kanten samt se till att det är någorlunda centrerat.
Och nu kan jag lägga i nedre delen av slipklossen i tillbehöret, pappret viks automatiskt upp och det är enkelt att vika in ändarna.
På med övre halvan och skruva åt, styrstift mellan halvorna linjerar dem perfekt.
Och vips är jag klar att göra det man gör med slipklossar. Operationen tar mindre än 20 sekunder och är extremt enkel. Så kul när det verkar som att man tänkt rätt…
Beklagar en extremt utbyggd men ändå banal post, det händer lite av varje här men inget att presentera men det här — jäklar så nöjd jag är! 😜
//Ronnie
Bra att du sparkade ut klåparen och anställde en ny! Mycket bra rekrytering!! Håller med, ser så bra ut att de går lätt att sälja om personalen ställer upp och produkten skapar ha begär!👍😊P Pysslarn skrev:
23 december — nu är det bara några få timmar kvar till julafton…
Som vanligt på senare år firar jag och min älskade Jenny julafton på tumanhand i lugn och ro. Inga klappar, ingen stor julbuffé utan bara det lilla vi längtar efter och inte vill avvara. Vi har ställt oss vid sidan om det stora kaoset och försöker göra helgen till en upplevelse fokuserad på att vara på plats och njuta av att vi kan njuta.
Med det sagt har vi som vanligt gått ”overboard” och huset lyser och glittrar av levande ljus; rött, guld och silver, skogsgrönt, snövitt — allting sprakar och tomtar är i stort sett bannlysta. Blommor överallt.
Det är en Hollywood-jul inspirerad av min underbare morbror. Under några veckor tar vi ut svängarna och bor i en estetisk fantasi och bara vältrar oss i det. Carpe diem…
Alla firar sin jul som man vill och kan; för vissa är det här en tung tid när man förväntas vara glad, ha nära och kära att köpa klappar till och fira helgen tillsammans med. Samt ha råd.
Så är det inte för alla; Jenny och jag är lyckligt lottade att kunna unna oss lite extra och för det känner jag en stor tacksamhet.
Jag hoppas att din julhelg blir precis som du vill ha den och att den kommer med avkoppling och återhämtning.
En riktigt, riktigt God Jul önskar jag dig!
//Ronnie
Som vanligt på senare år firar jag och min älskade Jenny julafton på tumanhand i lugn och ro. Inga klappar, ingen stor julbuffé utan bara det lilla vi längtar efter och inte vill avvara. Vi har ställt oss vid sidan om det stora kaoset och försöker göra helgen till en upplevelse fokuserad på att vara på plats och njuta av att vi kan njuta.
Med det sagt har vi som vanligt gått ”overboard” och huset lyser och glittrar av levande ljus; rött, guld och silver, skogsgrönt, snövitt — allting sprakar och tomtar är i stort sett bannlysta. Blommor överallt.
Det är en Hollywood-jul inspirerad av min underbare morbror. Under några veckor tar vi ut svängarna och bor i en estetisk fantasi och bara vältrar oss i det. Carpe diem…
Alla firar sin jul som man vill och kan; för vissa är det här en tung tid när man förväntas vara glad, ha nära och kära att köpa klappar till och fira helgen tillsammans med. Samt ha råd.
Så är det inte för alla; Jenny och jag är lyckligt lottade att kunna unna oss lite extra och för det känner jag en stor tacksamhet.
Jag hoppas att din julhelg blir precis som du vill ha den och att den kommer med avkoppling och återhämtning.
En riktigt, riktigt God Jul önskar jag dig!
//Ronnie
Å nu har det plötsligt dykt upp en slö assistent i verkstaden; får se om det innebär bättre snurr på verksamheten…
Har 20 st konsoler till skenor av Elfa-typ att spraymåla och det gav mig anledning att bygga en ”Lazy Susan”/snurrbricka för att underlätta. Sådana finns bland annat på Ikea för 99 spänn men jag behövde den nu och ville inte åka 16 mil t o r för att köpa en. Dessutom har köpeversionerna något som begränsar dem i mina ögon.
Alltså bygga! 😊
Började med att leta upp min fulaste skivbit av mdf, det visade sig vara en bit av arbetsbänken från gamla källarverkstaden.
Fäste en penna på en av mina större passare, ritade tvenne cirklar och sticksågade sedan ut dem.
Hyfsade därefter kanterna på diskslipen, de blev som vanligt nästan runda.
Med hjälp av Rallyritsen var det enkelt att dra en blyertslinje en bit in från kanten, den är suverän på utvändiga kurvor. Linjen markerar var jag ska montera de små möbelrullarna som ska stödja toppskivan.
Att stödhjulen sitter nära kanten är det som skiljer min lösning från de Lazy Susan man köper som har en snurrande mekanism som oftast motsvarar en tredjedel till hälften av toppens diameter. Med stöd ända ute i kanten kan jag sätta rätt tunga grejor på snurrskivan.
Ett problem var kombinationen små hjul och mft-hål i toppskivan, det skulle ju bli dåligt förstås. Så för att lösa det limmade jag på en tunn skiva fiberboard på undersidan av toppskivan.
Såhär vackert var det när kanten var grovsågad:
Ett varv med ett kopierstål i kantfräsen löste det och även de två halva mft-hålen i kanten frästes noggrant rena…
Och så här ser fotplattan ut med hårdvaran monterad — möbelrullar nära kanten som sagt och i centrum ett stöd bestående av i botten en fastlimmad bricka av golvlaminat. På det stora brickor tagna ur en skärbräda i plast med en karosseribricka mellan sig. De här materialen tillsammans visade sig ge väldigt låg friktion. Mittstödet har såklart samma höjd som hjulen och allt hålls ihop med en lagom lång M6 skruv med muttrar.
Och så här ser hon ut — min lata Susan — kanter har fasats med ett 45-graders frässtål och nu väntar en inoljning. Vid måleriarbeten kommer toppen att täckas med skyddspapper för att bromsa förloppet men så småningom kommer hon nog att vara ganska hårt målad.
Ok, funkar anordningen då?
Svaret är : som förväntat! Möbelrullarna kommer från Biltema så det finns säkert de med bättre rull men det här är ju ingen karusell, jag tänker att man vrider väl oftast bara ett kvarts till ett halvt varv åt gången eller kanske ett helt långsamt varv medan man sprayar något så jag är nöjd!
Premiärturen fick en Stanleyhyvel i renoveringsskick, inköpt för 125 kr, göra.
Oljudet som hörs när plattan snurrar är Händels oratorium ”Messias” men det är lätt att stå ut med… 😜
Nu är väl nästa steg att sätta igång och måla — USCH!!!
Hoppas att det nya året börjat bra för dig och att det isåfall fortsätter så!
//Ronnie
Har 20 st konsoler till skenor av Elfa-typ att spraymåla och det gav mig anledning att bygga en ”Lazy Susan”/snurrbricka för att underlätta. Sådana finns bland annat på Ikea för 99 spänn men jag behövde den nu och ville inte åka 16 mil t o r för att köpa en. Dessutom har köpeversionerna något som begränsar dem i mina ögon.
Alltså bygga! 😊
Började med att leta upp min fulaste skivbit av mdf, det visade sig vara en bit av arbetsbänken från gamla källarverkstaden.
Fäste en penna på en av mina större passare, ritade tvenne cirklar och sticksågade sedan ut dem.
Hyfsade därefter kanterna på diskslipen, de blev som vanligt nästan runda.
Med hjälp av Rallyritsen var det enkelt att dra en blyertslinje en bit in från kanten, den är suverän på utvändiga kurvor. Linjen markerar var jag ska montera de små möbelrullarna som ska stödja toppskivan.
Att stödhjulen sitter nära kanten är det som skiljer min lösning från de Lazy Susan man köper som har en snurrande mekanism som oftast motsvarar en tredjedel till hälften av toppens diameter. Med stöd ända ute i kanten kan jag sätta rätt tunga grejor på snurrskivan.
Ett problem var kombinationen små hjul och mft-hål i toppskivan, det skulle ju bli dåligt förstås. Så för att lösa det limmade jag på en tunn skiva fiberboard på undersidan av toppskivan.
Såhär vackert var det när kanten var grovsågad:
Ett varv med ett kopierstål i kantfräsen löste det och även de två halva mft-hålen i kanten frästes noggrant rena…
Och så här ser fotplattan ut med hårdvaran monterad — möbelrullar nära kanten som sagt och i centrum ett stöd bestående av i botten en fastlimmad bricka av golvlaminat. På det stora brickor tagna ur en skärbräda i plast med en karosseribricka mellan sig. De här materialen tillsammans visade sig ge väldigt låg friktion. Mittstödet har såklart samma höjd som hjulen och allt hålls ihop med en lagom lång M6 skruv med muttrar.
Och så här ser hon ut — min lata Susan — kanter har fasats med ett 45-graders frässtål och nu väntar en inoljning. Vid måleriarbeten kommer toppen att täckas med skyddspapper för att bromsa förloppet men så småningom kommer hon nog att vara ganska hårt målad.
Ok, funkar anordningen då?
Svaret är : som förväntat! Möbelrullarna kommer från Biltema så det finns säkert de med bättre rull men det här är ju ingen karusell, jag tänker att man vrider väl oftast bara ett kvarts till ett halvt varv åt gången eller kanske ett helt långsamt varv medan man sprayar något så jag är nöjd!
Premiärturen fick en Stanleyhyvel i renoveringsskick, inköpt för 125 kr, göra.
Oljudet som hörs när plattan snurrar är Händels oratorium ”Messias” men det är lätt att stå ut med… 😜
Nu är väl nästa steg att sätta igång och måla — USCH!!!
Hoppas att det nya året börjat bra för dig och att det isåfall fortsätter så!
//Ronnie
Det berömda blå skåpet, ett kladdigt svartjobb och i slutänden — viss framgång…
Min Jenny bytte i årsskiftet mottagning och hennes nya rum skulle möbleras/inredas. Budgeten var relativt generös men såklart begränsad och eftersom vi båda gillar recycling utgick vi från sådant som redan fanns.
Behovet av förvaring var större nu än tidigare och en lösning var att köpa två 400 mm djupa och 600 mm breda garderober på Ikea för att göra ett skåp. För att åstadkomma lite mer möbelkänsla föreslog jag att ”förädla” dem lite.
Idén godtogs och jag skaffade lite halvstav, golvspån och satte igång.
En bit golvspån kantades med halvstav med hörn som gerats på justersågen.
En remsa av samma skiva kapades och limmades ihop med två vinklar samt kantades på samma sätt med halvstav.
Halvstaven limmades och sköts på plats med dyckertpistol, enkelt och smidigt.
Den hela skivan fick ett hål i varje hörn i pelarborren.
I hålen, som förstärktes med tunnflytande CA-lim, sattes rampamuffar för soffben som köptes på Mio.
Nu återstod spackling med kemiskt trä, slipning och målning.
Och här är slutresultatet, ett blått skåp:
En bottenplatta med ben och en topplatta, vardera med en sexmillimeters skiva mellan sig och skåpstommarna För att ge lite distans till de utanpåliggande dörrarna — lite mindre garderobskänsla och lite mer intryck av möbel. Tycker jag.
Utöver detta behövdes ytterligare förvaring samt bokhyllor för facklitteratur; vår lösning blev att slå ihop det hela till en enhet.
Utgångspunkten var tre Ikeaskåp i körsbärsfanér från 90-talet.
Återigen ett jobb med min favorithatsyssla — målning med krav på finish! Oftast ser det ut som att jag målat med fingerfärg och jag själv är kladdig upp över öronen. Fullkomlig idiot på det här.
Nåväl, bara att rolla igång…
Skåpen fick en lätt slipning och tvätt och som tur var räckte två strykningar. Till skåpen gjorde jag en 30 mm hög, indragen sockel för att ge dem ett lättare intryck.
Hyllösningen skulle bestå av skenor och konsoler. Biltemas system är kompatibelt med Pelly och Elfa och nästan samma i kvalitet så det materialet köptes där.
Nackdelen var att grejorna var vita och skulle vara mattsvarta så det blev till att ordna ett spraybås och tuta på. Här blev min ”Lazy Susan” väldigt effektiv när det gällde att spray konsolerna.
Monteringen av skenorna blev intressant; ömsom tegel, betong och djup puts och en och annan rund sten inne i väggen gjorde borrningen av hålen för pluggar till ett litet äventyr men så småningom var allt på plats.
(Här måste jag skryta lite och säga att jag är så sanslöst nöjd med mitt köp av en batteridriven borrhammare; så smidigt! Ser inga problem med att ha sladd till de flesta av mina maskiner men just borrhammaren används ibland på udda ställen och för enstaka hål och då är det skönt att slippa förlängningssladdar och trassel.)
Okidoki, slutresultatet:
Halvblanka skåp och matta skenor och konsoler i svart. Mellan skenorna porös fiberboard som klätts med tyg.
Nu återstår att måla skruvskallarna i skenorna med mattsvart färg så är det klart.
(Bortsett från LED-list som ska fräsas in under hyllplanet närmast skåpsbänken men det får vänta till senare.)
Jenny är jättenöjd och då är jag också nöjd!
Vid sidan om hänger en relief som Jennys pappa har gjort, den heter fabeldjur. Han var bland annat skulptör och hade fyra mästarbrev, varav ett var ”träbildhuggarmästare”. Lite kul.
Har knappt haft tid i verkstaden för egna projekt men lite smått har gjorts. Äntligen har jag ordnat upp tilgången till borr och dylikt.
Omdisponering på hyllan har gett plats för mina ”finborr” för trä samt att de självcentrerande borren är lättillgängliga äntligen. Nu väntar jag på leverans av mina nya metallborr som jag beställt från OTD Tools, de ska ta skitjobben som till exempel att göra hål i mdf. Mitt gamla metallset är trots uppdateringar rätt slut och får bli de ultimata fulborren och mina nya Dormerborr är jag så rädd om så de får knappt jag själv använda…
För en tid sedan beslöt jag mig för att kliva på Microjig-tåget och köpte därför helt skamlöst kinakopior på deras tvingar för laxstjärtsspår. Sedan gjöt jag i någon slags stålepoxi sådana där grunkor som löper i sådana spår för att spänna fast anhåll, jiggar med mera.
Insåg där och då att köpa ”löpare” är lönsammare än att bygga egna och när det var lika billigt eller dyrt att beställa dem från Swedendro som från Amazon.se blev jag glad och beställde från Swedendro.
De kom inom utlovad tid och nu bor de här:
Inbillar mig att jag för stunden har vad som krävs för att kunna grotta ner mig i laxstjärtsspårsfasthållningsanordningar i lugn och ro.
Det var alles für jetzt; återkommer med mer snart hoppas jag.
Har eventuellt en liten cliffhanger att servera men väntar med den tror jag.
Stort tack för att du läst ända hit, hoppas du inte ångrar dig.
Ha en riktigt skön helg; önskar dig lite meningsfull verkstadstid!
//Ronnie
PS Inser att jag just åstadkommit en cliffhanger om en cliffhanger, det var inte meningen och så spännande är det inte men ok, då får det bli så. DS
Min Jenny bytte i årsskiftet mottagning och hennes nya rum skulle möbleras/inredas. Budgeten var relativt generös men såklart begränsad och eftersom vi båda gillar recycling utgick vi från sådant som redan fanns.
Behovet av förvaring var större nu än tidigare och en lösning var att köpa två 400 mm djupa och 600 mm breda garderober på Ikea för att göra ett skåp. För att åstadkomma lite mer möbelkänsla föreslog jag att ”förädla” dem lite.
Idén godtogs och jag skaffade lite halvstav, golvspån och satte igång.
En bit golvspån kantades med halvstav med hörn som gerats på justersågen.
En remsa av samma skiva kapades och limmades ihop med två vinklar samt kantades på samma sätt med halvstav.
Halvstaven limmades och sköts på plats med dyckertpistol, enkelt och smidigt.
Den hela skivan fick ett hål i varje hörn i pelarborren.
I hålen, som förstärktes med tunnflytande CA-lim, sattes rampamuffar för soffben som köptes på Mio.
Nu återstod spackling med kemiskt trä, slipning och målning.
Och här är slutresultatet, ett blått skåp:
En bottenplatta med ben och en topplatta, vardera med en sexmillimeters skiva mellan sig och skåpstommarna För att ge lite distans till de utanpåliggande dörrarna — lite mindre garderobskänsla och lite mer intryck av möbel. Tycker jag.
Utöver detta behövdes ytterligare förvaring samt bokhyllor för facklitteratur; vår lösning blev att slå ihop det hela till en enhet.
Utgångspunkten var tre Ikeaskåp i körsbärsfanér från 90-talet.
Återigen ett jobb med min favorithatsyssla — målning med krav på finish! Oftast ser det ut som att jag målat med fingerfärg och jag själv är kladdig upp över öronen. Fullkomlig idiot på det här.
Nåväl, bara att rolla igång…
Skåpen fick en lätt slipning och tvätt och som tur var räckte två strykningar. Till skåpen gjorde jag en 30 mm hög, indragen sockel för att ge dem ett lättare intryck.
Hyllösningen skulle bestå av skenor och konsoler. Biltemas system är kompatibelt med Pelly och Elfa och nästan samma i kvalitet så det materialet köptes där.
Nackdelen var att grejorna var vita och skulle vara mattsvarta så det blev till att ordna ett spraybås och tuta på. Här blev min ”Lazy Susan” väldigt effektiv när det gällde att spray konsolerna.
Monteringen av skenorna blev intressant; ömsom tegel, betong och djup puts och en och annan rund sten inne i väggen gjorde borrningen av hålen för pluggar till ett litet äventyr men så småningom var allt på plats.
(Här måste jag skryta lite och säga att jag är så sanslöst nöjd med mitt köp av en batteridriven borrhammare; så smidigt! Ser inga problem med att ha sladd till de flesta av mina maskiner men just borrhammaren används ibland på udda ställen och för enstaka hål och då är det skönt att slippa förlängningssladdar och trassel.)
Okidoki, slutresultatet:
Halvblanka skåp och matta skenor och konsoler i svart. Mellan skenorna porös fiberboard som klätts med tyg.
Nu återstår att måla skruvskallarna i skenorna med mattsvart färg så är det klart.
(Bortsett från LED-list som ska fräsas in under hyllplanet närmast skåpsbänken men det får vänta till senare.)
Jenny är jättenöjd och då är jag också nöjd!
Vid sidan om hänger en relief som Jennys pappa har gjort, den heter fabeldjur. Han var bland annat skulptör och hade fyra mästarbrev, varav ett var ”träbildhuggarmästare”. Lite kul.
Har knappt haft tid i verkstaden för egna projekt men lite smått har gjorts. Äntligen har jag ordnat upp tilgången till borr och dylikt.
Omdisponering på hyllan har gett plats för mina ”finborr” för trä samt att de självcentrerande borren är lättillgängliga äntligen. Nu väntar jag på leverans av mina nya metallborr som jag beställt från OTD Tools, de ska ta skitjobben som till exempel att göra hål i mdf. Mitt gamla metallset är trots uppdateringar rätt slut och får bli de ultimata fulborren och mina nya Dormerborr är jag så rädd om så de får knappt jag själv använda…
För en tid sedan beslöt jag mig för att kliva på Microjig-tåget och köpte därför helt skamlöst kinakopior på deras tvingar för laxstjärtsspår. Sedan gjöt jag i någon slags stålepoxi sådana där grunkor som löper i sådana spår för att spänna fast anhåll, jiggar med mera.
Insåg där och då att köpa ”löpare” är lönsammare än att bygga egna och när det var lika billigt eller dyrt att beställa dem från Swedendro som från Amazon.se blev jag glad och beställde från Swedendro.
De kom inom utlovad tid och nu bor de här:
Inbillar mig att jag för stunden har vad som krävs för att kunna grotta ner mig i laxstjärtsspårsfasthållningsanordningar i lugn och ro.
Det var alles für jetzt; återkommer med mer snart hoppas jag.
Har eventuellt en liten cliffhanger att servera men väntar med den tror jag.
Stort tack för att du läst ända hit, hoppas du inte ångrar dig.
Ha en riktigt skön helg; önskar dig lite meningsfull verkstadstid!
//Ronnie
PS Inser att jag just åstadkommit en cliffhanger om en cliffhanger, det var inte meningen och så spännande är det inte men ok, då får det bli så. DS
Redigerat:
”Han rör sig lite och andas — då är man väl inte död???
Nope — alive and kicking!
Eller… Ja okej då, lite skavanker man gärna sluppit men inte alldeles slut än. 😜
Har haft extremt lite tid i verkstaden under en tid så till den milda grad att man funderat på om man kan posta om att man köpt sågblad till bågfilen för att visa ett livstecken. men näe…
Men nu har jag ändå gjort lite som inbegriper diverse maskiner och därmed verkstadstid så nu postar jag om det för jag är så sugen!
För en tid sedan gjorde jag en liten hyllmöbel till badrummet och bestämde mig för att ge gavlarna lite ”form” vid avslutet. Sagt och gjort.
Gjorde först en mall för hand som sedan fick bli fräsmall för en fräsmall; på så vis kom jag till rätta med ev skevheter och dylikt i första mallen.
Det här borde ju gjorts innan hyllan monterades men då var jag inte riktigt där.
Upp med den på bänken.
Plötsligt blev det högt och jag kände mig lite kort i rocken…
Tur att Gud uppfann trappstegen…
Fräsmallen inpassad och kurvan avritad; nästa steg är att sticksåga bort överflödet, två till tre mm material kvar före fräsning brukar vara lagom.
Återstår renfräsning av urtaget; enda användbara stålet jag har för tillfället har en diameter på 19 mm vilket egentligen är något stort för den lilla Boschen tycker jag.
Med lite extra försiktighet gick det utan problem.
”Rinse and repeat” på andra gaveln samt en liten omgång med ett två millimeters avrundningsstål så var jobbet gjort och jag fick något — om än simpelt — att posta som ett slags livstecken. 😝
//Ronnie
Nope — alive and kicking!
Eller… Ja okej då, lite skavanker man gärna sluppit men inte alldeles slut än. 😜
Har haft extremt lite tid i verkstaden under en tid så till den milda grad att man funderat på om man kan posta om att man köpt sågblad till bågfilen för att visa ett livstecken. men näe…
Men nu har jag ändå gjort lite som inbegriper diverse maskiner och därmed verkstadstid så nu postar jag om det för jag är så sugen!
För en tid sedan gjorde jag en liten hyllmöbel till badrummet och bestämde mig för att ge gavlarna lite ”form” vid avslutet. Sagt och gjort.
Gjorde först en mall för hand som sedan fick bli fräsmall för en fräsmall; på så vis kom jag till rätta med ev skevheter och dylikt i första mallen.
Det här borde ju gjorts innan hyllan monterades men då var jag inte riktigt där.
Upp med den på bänken.
Plötsligt blev det högt och jag kände mig lite kort i rocken…
Tur att Gud uppfann trappstegen…
Fräsmallen inpassad och kurvan avritad; nästa steg är att sticksåga bort överflödet, två till tre mm material kvar före fräsning brukar vara lagom.
Återstår renfräsning av urtaget; enda användbara stålet jag har för tillfället har en diameter på 19 mm vilket egentligen är något stort för den lilla Boschen tycker jag.
Med lite extra försiktighet gick det utan problem.
”Rinse and repeat” på andra gaveln samt en liten omgång med ett två millimeters avrundningsstål så var jobbet gjort och jag fick något — om än simpelt — att posta som ett slags livstecken. 😝
//Ronnie