144 984 läst ·
440 svar
145k läst
440 svar
Föräldrar sålde hus långt under marknadsvärde till min syster
Kanske inte blev världens bästa jämföreörelse. Men fortfarande har de sett samma sak, läst samma papper. Det är faktan. Men man ska ju göra något med faktan också och det är där problemen oftast kommer in.Nissens skrev:
Faktan avgör sällan något helt själv.
Då hade det varit mycket enklare!
Låt säga att jag köpte en trasig, stulen grön cykel av dig
Följande är då fakta.
- Du sålde en grön cykel till mig
- Du sålde en grön trasig cykel till mig
- Du sålde en grön trasig stulen cykel till mig
Alla tre är sanna / fakta eller hur?
Ingen är förvrängning eller lögn?
Men det ser ju bättre ut för dig om jag säger att du sålde en grön cykel till mig (än om jag säger att du sålde en grön, trasig, stulen cykel till mig).
Ähh, svårt att förklara på ett vettigt sätt
Men det finns alltid någon som tolkar faktan som ges.
Jag förstår vad du menar.Snigla skrev:
Kanske inte blev världens bästa jämföreörelse. Men fortfarande har de sett samma sak, läst samma papper. Det är faktan. Men man ska ju göra något med faktan också och det är där problemen oftast kommer in.
Faktan avgör sällan något helt själv.
Då hade det varit mycket enklare!
Låt säga att jag köpte en trasig, stulen grön cykel av dig
Följande är då fakta.
- Du sålde en grön cykel till mig
- Du sålde en grön trasig cykel till mig
- Du sålde en grön trasig stulen cykel till mig
Alla tre är sanna / fakta eller hur?
Ingen är förvrängning eller lögn?
Men det ser ju bättre ut för dig om jag säger att du sålde en grön cykel till mig (än om jag säger att du sålde en grön, trasig, stulen cykel till mig).
Ähh, svårt att förklara på ett vettigt sätt🙂
Men det finns alltid någon som tolkar faktan som ges.
Det svåraste man kan arbeta med är kommunikation, vilket bevisas om och om och om och om och om och om och om och om och om igen. 😊
Varför tror du det?E elmont skrev:Jag blir lika förvånad varje gång någon tycker sig ha rätt till någons annan ägodelar pga någon sorts rättvisa. Mina pengar är just mina surt förvärvade slantar och det är upp till mig att bestämma vad jag gör med dom, vill jag av någon outgrundlig anledning skänka dom till stadsmissionen eller mitt yngsta barn eller supa bort allt så måste det väl vara upp till mig att avgöra.
Min syster köpte vårt barndomshem av våran mor och jag har ingen aning om vad hon betalade, men jag tror att det var långt under marknadspris. Men eftersom min mor var helt klar i knoppen så tycker jag att det har jag inte med att göra.
Men som vanligt när det luktar pengar blir folk gröna i ansiktet av avund.
Osmaklig tråd.A Anton Svensson3 skrev:Jag har ett dilema. Jag har fått redan på att för några år sedan, utan min vetskap, så blev det ett ägarbyte.
Mina föräldrar köpte ett hus för permanentboende att hyra ut till min syster för 15 år sedan. Byggnaderna är placerade på en arrendetomt med årlig avgift. Nu har jag fått reda på att min syster för några år sedan "tog över" huset och jag vill reda ut om allt gick rätt till.
Marknadsvärdet är ca 2.6 miljoner baserat på 4 andra försäljningar på samma gata och i liknande skick och utförande och som också såldes ungefär samtidigt som min syster tog över huset.
Jag vet att mina föräldrar hade ett lån på cirka 600.000kr på huset och min syster löste detta lånet i samband med övertagandet.
När jag frågar hur de tänkte angående om det var rättvist mot deras andra barn så resonerade de som så att de tyckte huset var mindre värt (ca 1.8m) än vad jag fick fram marknadsvärdet till (2.6m) men de tog inte någon mäklare eller liknande till hjälp så hur kan de veta då? De tyckte också att det var rätt att räkna av hela hyran som min syster betalt till dem under de 10-12 år som hon hyrde huset av dem. Samt att min syster och hennes man faktiskt renoverat och förbättrat en del på fastigheten genom åren (dock så vet jag att mina föräldrar alltid betalade för allt material, alla nya verktyg som behövdes och även lön vilket gavs som avdrag på hyran).
Som jag förstått det har hon alltså tagit över ett hus värt ca 2.6m genom att enbart betala för återlösen av ett lån på ca 600.000kr.
Det jag nu vill reda ut är om det de gjort är korrekt juridiskt eller jag har rätt som känner mig lurad på mitt framtida arv.
Vi är de enda två barnen och båda är bröstarvingar.
Jag tycker att de borde pratat med mig också och att vi tillsammans skulle ha värderat huset till rätt marknasvärde och sedan skulle min syster köpt huset till det priset. Sedan hade de kunnat behålla pengarna själva eller om de velat så då delat 50/50 på dem mellan oss två barn.
Dem gör precis vad dem vill med sina pengar
Min mor hade inte "pengar på banken" när hon något senare avled och hov var inte den som satte sprätt på sina pengar, därför vet jag att hon sålde huset billigt.B Bambi2 skrev:
Bara för att visa det är helt OK om man INTE fördelar ev förmögenhet lika bland sina barn, samt att det finns folk som inte tar illa upp när så sker.
Att "grina" för att nått syskon fått "mer" är som någon skrev osmakligt.
Livet är orättvist, men har du suttit ner och pratat med dina föräldrar om det?A Anton Svensson3 skrev:Jag har ett dilema. Jag har fått redan på att för några år sedan, utan min vetskap, så blev det ett ägarbyte.
Mina föräldrar köpte ett hus för permanentboende att hyra ut till min syster för 15 år sedan. Byggnaderna är placerade på en arrendetomt med årlig avgift. Nu har jag fått reda på att min syster för några år sedan "tog över" huset och jag vill reda ut om allt gick rätt till.
Marknadsvärdet är ca 2.6 miljoner baserat på 4 andra försäljningar på samma gata och i liknande skick och utförande och som också såldes ungefär samtidigt som min syster tog över huset.
Jag vet att mina föräldrar hade ett lån på cirka 600.000kr på huset och min syster löste detta lånet i samband med övertagandet.
När jag frågar hur de tänkte angående om det var rättvist mot deras andra barn så resonerade de som så att de tyckte huset var mindre värt (ca 1.8m) än vad jag fick fram marknadsvärdet till (2.6m) men de tog inte någon mäklare eller liknande till hjälp så hur kan de veta då? De tyckte också att det var rätt att räkna av hela hyran som min syster betalt till dem under de 10-12 år som hon hyrde huset av dem. Samt att min syster och hennes man faktiskt renoverat och förbättrat en del på fastigheten genom åren (dock så vet jag att mina föräldrar alltid betalade för allt material, alla nya verktyg som behövdes och även lön vilket gavs som avdrag på hyran).
Som jag förstått det har hon alltså tagit över ett hus värt ca 2.6m genom att enbart betala för återlösen av ett lån på ca 600.000kr.
Det jag nu vill reda ut är om det de gjort är korrekt juridiskt eller jag har rätt som känner mig lurad på mitt framtida arv.
Vi är de enda två barnen och båda är bröstarvingar.
Jag tycker att de borde pratat med mig också och att vi tillsammans skulle ha värderat huset till rätt marknasvärde och sedan skulle min syster köpt huset till det priset. Sedan hade de kunnat behålla pengarna själva eller om de velat så då delat 50/50 på dem mellan oss två barn.
Jag fattar inte varför folk i den här tråden pratar om pengar. Jag tycker mer om det verkar som om föräldrarna behandlar barnen olika m.a.o. orättvist. Spelar ingen roll om det är 1 miljon kronor eller en tandpetare. Det är väl själva känslan av svek, att det andra barnet betyder mera som är olustig. Jag tycker självklart att föräldrarna ska göra som dom vill med sina pengar men hade jag varit föräldern så hade jag hellre rest jorden runt och spelat bort pengarna än att ha favoritbarn.
Det var just pengar om upprörde TS då han anser att systern fått och han inte fått.
Orsaken kan vi inte veta men jag kan se en hel drös av orsaker som skulle kunna vara orsaken.
Men några korta fakta är att
Livet inte är rättvist
Föräldrarnas orsak att ge mer till en angår ingen annan än föräldrarna.
Barn har ingen rätt till nått innan det är dags att dela på ett ev. arv.
Orsaken kan vi inte veta men jag kan se en hel drös av orsaker som skulle kunna vara orsaken.
Men några korta fakta är att
Livet inte är rättvist
Föräldrarnas orsak att ge mer till en angår ingen annan än föräldrarna.
Barn har ingen rätt till nått innan det är dags att dela på ett ev. arv.
Vad gäller fastighetsaffären tycker jag inte att föräldrarna agerat orättvist (förutom ev renoveringarna), däremot kanske lite oeftertänksamt. De borde ha gått i borgen för dotterns hus istället för att de köpte den och lät henne betala de löpande kostnaderna. Resultatet hade blivit ungefär samma sak men de hade sluppit diskussionen om värdeökningen.L llundberg skrev:Jag fattar inte varför folk i den här tråden pratar om pengar. Jag tycker mer om det verkar som om föräldrarna behandlar barnen olika m.a.o. orättvist. Spelar ingen roll om det är 1 miljon kronor eller en tandpetare. Det är väl själva känslan av svek, att det andra barnet betyder mera som är olustig. Jag tycker självklart att föräldrarna ska göra som dom vill med sina pengar men hade jag varit föräldern så hade jag hellre rest jorden runt och spelat bort pengarna än att ha favoritbarn.
Instämmer 100%.R Riverground skrev:Vad gäller fastighetsaffären tycker jag inte att föräldrarna agerat orättvist (förutom ev renoveringarna), däremot kanske lite oeftertänksamt. De borde ha gått i borgen för dotterns hus istället för att de köpte den och lät henne betala de löpande kostnaderna. Resultatet hade blivit ungefär samma sak men de hade sluppit diskussionen om värdeökningen.
Ena brodern köpte föräldrarnas fritidshus och det måste då betalas med husets dåvarande skattevärde/vad det nu heter...A Anton Svensson3 skrev:Jag har ett dilema. Jag har fått redan på att för några år sedan, utan min vetskap, så blev det ett ägarbyte.
Mina föräldrar köpte ett hus för permanentboende att hyra ut till min syster för 15 år sedan. Byggnaderna är placerade på en arrendetomt med årlig avgift. Nu har jag fått reda på att min syster för några år sedan "tog över" huset och jag vill reda ut om allt gick rätt till.
Marknadsvärdet är ca 2.6 miljoner baserat på 4 andra försäljningar på samma gata och i liknande skick och utförande och som också såldes ungefär samtidigt som min syster tog över huset.
Jag vet att mina föräldrar hade ett lån på cirka 600.000kr på huset och min syster löste detta lånet i samband med övertagandet.
När jag frågar hur de tänkte angående om det var rättvist mot deras andra barn så resonerade de som så att de tyckte huset var mindre värt (ca 1.8m) än vad jag fick fram marknadsvärdet till (2.6m) men de tog inte någon mäklare eller liknande till hjälp så hur kan de veta då? De tyckte också att det var rätt att räkna av hela hyran som min syster betalt till dem under de 10-12 år som hon hyrde huset av dem. Samt att min syster och hennes man faktiskt renoverat och förbättrat en del på fastigheten genom åren (dock så vet jag att mina föräldrar alltid betalade för allt material, alla nya verktyg som behövdes och även lön vilket gavs som avdrag på hyran).
Som jag förstått det har hon alltså tagit över ett hus värt ca 2.6m genom att enbart betala för återlösen av ett lån på ca 600.000kr.
Det jag nu vill reda ut är om det de gjort är korrekt juridiskt eller jag har rätt som känner mig lurad på mitt framtida arv.
Vi är de enda två barnen och båda är bröstarvingar.
Jag tycker att de borde pratat med mig också och att vi tillsammans skulle ha värderat huset till rätt marknasvärde och sedan skulle min syster köpt huset till det priset. Sedan hade de kunnat behålla pengarna själva eller om de velat så då delat 50/50 på dem mellan oss två barn.
Det har nog oftast inte med favorit att göra utan hur barn behandlar sina föräldrar.L llundberg skrev:Jag fattar inte varför folk i den här tråden pratar om pengar. Jag tycker mer om det verkar som om föräldrarna behandlar barnen olika m.a.o. orättvist. Spelar ingen roll om det är 1 miljon kronor eller en tandpetare. Det är väl själva känslan av svek, att det andra barnet betyder mera som är olustig. Jag tycker självklart att föräldrarna ska göra som dom vill med sina pengar men hade jag varit föräldern så hade jag hellre rest jorden runt och spelat bort pengarna än att ha favoritbarn.
En del omtänksamma omhändertagande och helt enkelt trevliga medan andra fullständigt skiter i föräldrar.
Och ja det finns föräldrar som är lika dana.
Det går inte att döma.
Ex ett barn handlar, städar fixar o donar och pratar bort en stund.
Det andra barnet kommer bara på tvång vid någon födelsedag för att få något.
Ska de verkligen ha lika mycket.
De som bryr sig när jag lever bryr jag mig om när jag är död.
Det är ju föräldrarna och systern som startade bråket genom att behandla brodern som mindre värd.Alsante skrev:
Vad är viktigast? Pengar eller familjen, hur kan du vara så pengarhungrig att du inte ser mer till familjen utan är villig att starta bråk för pengar. Har inte dina föräldrar hjälp dig någon gång? sluta larva dig och var glad att du ens har en familj istället för att lägga tid på att bråka kring pengar och arv.
Lägg ner!