146 281 läst ·
440 svar
146k läst
440 svar
Föräldrar sålde hus långt under marknadsvärde till min syster
Resonemanget jag förde ovan är inte korrekt, men en ide.johniebygg skrev:
Din syster har arbetat och hjälpt dina föräldrar gratis sedan hon var barn.
Låt oss säga hur länge 40år?? om vi tänker att dina föräldrar skulle ha gett henne en
lön för detta, tex 50.000kr per år så skulle det bli 2.000.000kr på 40år.
Din syster har jobbat gratis i 40års tid, så de bestämde att hon skulle få
köpa huset för 600.000kr vilket verkar rimligt med tanke på allt arbete som
hon hjälpt till med sedan hon var barn. Huspriserna stiger med tiden och marknadsvärdet
förändras med tiden. Din syster har arbetat flitigt och hjälpt dina föräldrar så de bedömde
att det var rimligr att hon skulle få huset för 600.000kr och du ska acceptera detta.
Du har en mycket duktig syster, så respektera detta. Så det finns inget arv på 2.600.000kr
utan bara 600.000kr. Huset är hennes. Hennes hårda arbete att hjälpa dina föräldrar
förtjänar ett värde det också.
Jag kom nyligen på att inköpspriset på huset, 600.000kr, om det köptes år X, säg 1980,
måste räknas om till motsvarande nuvärdespriset år 2023. Om vi tex tänker os att 1,5liter mjölk kostade 3kr 1980, och nu 2023 kostar mjölken 21kr per 1,5liter. Priset har då stigit ca 7ggr fråm 1980 till år 2023.
600.000kr år 1980 motsvarar då år 2023 ca 4.200.000kr eller mer, ett ungefärligt mått.
Din syster har därför betalat mer än de 2,6 miljoner kr, du anser att grannhusen är värda,
om man räknar om de 600.000kr till nuvärdet år 2023.
Hon har betalat ett skäligt pris för huset. /Hasse Civilingenjören
Undra hur många ungar du uppfostrat,Dr Benz skrev:
Och här har föräldrarna hela ansvaret isf, dålig uppfostran. Man har gjort fel från början om man tillåtit ena barnet att bli egoistiskt. Man har inte satt ner foten från början och därmed undvikit framtida komplikationer. Som förälder så viker man sig för att det är enklast…. för stunden… När snöbollen är för stor finns det snart inget alternativ kvar och DÅ har man en uppförsbacke som heter duga.
men i princip har du rätt, men en del barn låter sig helt enkelt inte uppfostras på det sättet. Jag har ett barnbarn nu nio år och där är det bara förklaring och övertalning som gäller, försöker man något annat då har det alltid blivit världskrig och hon ger sig aldrig om man sätter hårt mot hårt. När hon var riktigt liten var det bara o ta henne under armen och gå. Men jäklar det är nog den mest intelligentaste människa jag träffat och en charm som få. Och vilket minne. Hon rättar emellanåt sin lärare
M
Markarbetaren
Medlem
· Halland
· 4 370 inlägg
Markarbetaren
Medlem
- Halland
- 4 370 inlägg
Vad ligger taxeringsvärdet på? Har huset "sålts" under taxeringsvärdet räknas det som gåva och då kan föräldrarna friskriva sig från förskott av arv. https://www.jurio.com/se/privatperson/gavobrev/forskott-pa-arv
Likaledes om det säljs under marknadsvärdet kan det likställas med förskott av arv om det inte skrivs in i överlåtelsehandlingen att det så inte ska vara.
Huslånet, var det med fastigheten som säkerhet? Brukar vara knepigt att belåna en fastighet på ofri grund.
Likaledes om det säljs under marknadsvärdet kan det likställas med förskott av arv om det inte skrivs in i överlåtelsehandlingen att det så inte ska vara.
Huslånet, var det med fastigheten som säkerhet? Brukar vara knepigt att belåna en fastighet på ofri grund.
Prata med en advokat. Fråga först ChatGPT. Där vet man juridik, du kan skriva på Svenska och att det gäller Sverige och vilken tidpunkt. Kommunen brukar också ha gratis advokattid 15 minuter. ChatGPT är än så länge gratis och enormt kunniga!Marlen Eskilsson skrev:
Förutom detaljen att föräldrarna har räknat av renoveringskostnader på ”hyran” och sedan räknat av all ”hyra” på priset på huset.R Riverground skrev:På vilket sätt har hon tillskaffat sig fördelar (förutom kring stycket med renoveringar). Det hade enligt mig varit en väldigt skillnad om det var ett hus som föräldrarna ägt sedan tidigare. Men här har föräldrarna valt att istället för att gå i borget stått som låntagare/ägare för en inköpt fastighet till dottern där hon betalat den löpande kostnaden. Den praktiska skillnaden mot om de istället gått i borgen är inte jättestor.
Upplägget gjordes förmodligen av praktiska skäl utan någon tanke på att bostaden skulle öka i värde. Att brodern skulle få pengar för systerns bostad känns rätt märkligt.
Systern har alltså bott gratis i alla år och fått renoverat gratis. Det är ganska långt ifrån att låta någon stå i borgen när man inte har råd att köpa ett hus.
Nog för att jag som sagt inte tycker om millimeterrättvisa (då det aldrig går att få till, vi alla är olika) men detta är lite väl skevt tycker även jag. Detta är inte att hjälpa ett barn lite extra efter förutsättningar, detta är grav favorisering som skapar enorma klyftor mellan barnen och är en garanti att leda till bråk och otrevligheter i familjen.
Tack för alla svar. Denna tråd blev verkligen större än jag trodde den skulle bli. Kul att se att en del håller med och även en del bra poäng från vissa som tycker jag har helt fel.
Förtydligande. Det jag mest ville veta med denna tråd var om det är normalt att föräldrar och syskon gör så här? Dvs ger ena barnet något men hoppar över det andra och av någon anledning försöker hålla gåvor hemligt.
Många här verkar tycka att det är helt ok och att andra barnet (jag) inte har med affären att göra. Är det så att ni som tycker detta antingen är enda barnet eller helt enkelt är barnet som fick huset?
Finns det någon här som varit i en liknande situation (min sida av den) och kommit fram till att det var rätt av föräldrarna att göra så här? Hade varit väldigt intressant att veta!
Byggnaderna är placerade på en arrendetomt och min uträkning är baserade på liknande försäljningar med arrendetomt i samma område och av samma typ av hus, ålder och skick. Jag vill inte säga var i landet det är men det är vanligt med arrendetomter där. Vissa friköpta andra inte.
Juridiken är intressant men jag kommer aldrig blanda in jurister eller liknande för att dra det vidare till någon rättegång eller så. Juridiken jag efterfrågade är väl mest för att visa mina föräldrar och min syster.
Klart man blir sårad när ens föräldrar ganska ofta säger till en "vi gör ingen skillnad på våra barn ska du veta!" lite så där oväntat när man råkar prata ekonomi eller dyligt och sedan kunde varken de eller syrran ens berätta för mig att hon tagit över huset. Jag har själv tre barn och skulle aldrig göra någon skillnad på dem. Klart man inte kan ge dem exakt likadant men över åren jämnar det ut sig.
För er som tror att min syster alltid är där och ställer upp så är det precis tvärtom. Däremot har alltid mina föräldrar sett mig som en person som klarar sig själv och tvärtom med min syster som alltid fått hjälp. Jag ber väldigt sällan om hjälp, kan inte minnas sist jag bad mina föräldrar om hjälp med något.
Min inställningar har alltid varit att mina föräldrar borde hålla sina pengar för sig själva men om de vill ge mig och min syster något så gör det 50/50. Mina föräldrar har alltid hållt med mig där och jag antar att det därför jag är så förvånad nu.
Än en gång, tack för alla svar!
Förtydligande. Det jag mest ville veta med denna tråd var om det är normalt att föräldrar och syskon gör så här? Dvs ger ena barnet något men hoppar över det andra och av någon anledning försöker hålla gåvor hemligt.
Många här verkar tycka att det är helt ok och att andra barnet (jag) inte har med affären att göra. Är det så att ni som tycker detta antingen är enda barnet eller helt enkelt är barnet som fick huset?
Finns det någon här som varit i en liknande situation (min sida av den) och kommit fram till att det var rätt av föräldrarna att göra så här? Hade varit väldigt intressant att veta!
Byggnaderna är placerade på en arrendetomt och min uträkning är baserade på liknande försäljningar med arrendetomt i samma område och av samma typ av hus, ålder och skick. Jag vill inte säga var i landet det är men det är vanligt med arrendetomter där. Vissa friköpta andra inte.
Juridiken är intressant men jag kommer aldrig blanda in jurister eller liknande för att dra det vidare till någon rättegång eller så. Juridiken jag efterfrågade är väl mest för att visa mina föräldrar och min syster.
Klart man blir sårad när ens föräldrar ganska ofta säger till en "vi gör ingen skillnad på våra barn ska du veta!" lite så där oväntat när man råkar prata ekonomi eller dyligt och sedan kunde varken de eller syrran ens berätta för mig att hon tagit över huset. Jag har själv tre barn och skulle aldrig göra någon skillnad på dem. Klart man inte kan ge dem exakt likadant men över åren jämnar det ut sig.
För er som tror att min syster alltid är där och ställer upp så är det precis tvärtom. Däremot har alltid mina föräldrar sett mig som en person som klarar sig själv och tvärtom med min syster som alltid fått hjälp. Jag ber väldigt sällan om hjälp, kan inte minnas sist jag bad mina föräldrar om hjälp med något.
Min inställningar har alltid varit att mina föräldrar borde hålla sina pengar för sig själva men om de vill ge mig och min syster något så gör det 50/50. Mina föräldrar har alltid hållt med mig där och jag antar att det därför jag är så förvånad nu.
Än en gång, tack för alla svar!
Men visst är det väl så att ifall systern inte grejat fram denna fastighetsaffär utan din mamma och pappa istället haft de där pengarna på banken i väntan på att ni skulle få ärva, så hade ni alla varit fattigare, för din del hade arvet blivit lägre, de andra har dock mer förmögenhet redan nu.
Redigerat:
Föräldrarna kanske har 10 miljoner på banken.T Tommynorskens skrev:
Varför skall man spekulera i det man inte vet?
Vi måste ju utgå ifrån det TS skriver och inget annat. Tills ev någon annan information dyker upp. Människor är ibland hemska
Jag har två barn (och passande nog två föräldrar) som är under uppfostran och tar fullt ansvar för hur dem beter sig mot sig själva och bland folk. Detta kommer att följa mig hela mitt liv som förälder. Givetvis måste olika barn fostras på olika sätt. Kallas ju individ…K kortis skrev:Undra hur många ungar du uppfostrat,
men i princip har du rätt, men en del barn låter sig helt enkelt inte uppfostras på det sättet. Jag har ett barnbarn nu nio år och där är det bara förklaring och övertalning som gäller, försöker man något annat då har det alltid blivit världskrig och hon ger sig aldrig om man sätter hårt mot hårt. När hon var riktigt liten var det bara o ta henne under armen och gå. Men jäklar det är nog den mest intelligentaste människa jag träffat och en charm som få. Och vilket minne. Hon rättar emellanåt sin lärare
T ex att förklara för ett barn är ju precis detta det handlar om. Vad blir konsekvensen om du inte förklarar för ditt barn?
Men att bara kasta in handduken när det kommer till värderingar och hur man beter sig mot andra runt om sig och skylla på att barnet är si eller så är så respektlöst mot barnet. Man ger den inte ens en chans att göra rätt.
Sen lever jag bland människor som är barn och har varit barn och är föräldrar. Man märker ganska snabbt när föräldrarna har sunda värderingar. Och dom blir färre och färre tyvärr..
Nu lämnar jag tråden då den inte längre handlar så mycket om att hjälpa TS utan blivit lite andra saker. Det kan vi ta på familjeliv.
Jag funderar på hur jag skall lösa mitt avlopp istället!
Och vad snackar DU om?T Tommynorskens skrev:
Jag skrev en fråga som inte var riktad till dig och den handlar, vilket du kanske hade noterat om du läste hela replikskiftet, om hur man ser på orättvisa arvs-/gåvofördelning - inte just det här specifika fallet.
Jag blir lika förvånad varje gång någon tycker sig ha rätt till någons annan ägodelar pga någon sorts rättvisa. Mina pengar är just mina surt förvärvade slantar och det är upp till mig att bestämma vad jag gör med dom, vill jag av någon outgrundlig anledning skänka dom till stadsmissionen eller mitt yngsta barn eller supa bort allt så måste det väl vara upp till mig att avgöra.
Min syster köpte vårt barndomshem av våran mor och jag har ingen aning om vad hon betalade, men jag tror att det var långt under marknadspris. Men eftersom min mor var helt klar i knoppen så tycker jag att det har jag inte med att göra.
Men som vanligt när det luktar pengar blir folk gröna i ansiktet av avund.
Min syster köpte vårt barndomshem av våran mor och jag har ingen aning om vad hon betalade, men jag tror att det var långt under marknadspris. Men eftersom min mor var helt klar i knoppen så tycker jag att det har jag inte med att göra.
Men som vanligt när det luktar pengar blir folk gröna i ansiktet av avund.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 294 inlägg
Jo, men läser du TS senaste inlägg så ser du att hans föräldrar upplever sig behandla sina barn lika. Ingen favorisering avses. Och ändå verkar den de facto finnas där.E elmont skrev:
Moderator
· Stockholm
· 57 848 inlägg
Jag kan tänka mig att det är här det "klickar".A Anton Svensson3 skrev:För er som tror att min syster alltid är där och ställer upp så är det precis tvärtom. Däremot har alltid mina föräldrar sett mig som en person som klarar sig själv och tvärtom med min syster som alltid fått hjälp. Jag ber väldigt sällan om hjälp, kan inte minnas sist jag bad mina föräldrar om hjälp med något.
Jag är yngsta barnet av 3, jag är mycket yngre än mina syskon, min äldsta syster har "alltid ställt till det". Och fått otroligt mycket stöd genom åren, dock inte ett helt hus. När jag blev vuxen började jag förstå att det var mer än "strulig tonårssyster". Ett par år innan hon dog ställdes diagnosen "borderline", vid det laget var situationen för oss alla rätt kritisk, det var mordhot mot våra barn, mot mig gick det längre än hot och hon drog på oss alla en saftig advokatnota när dödsboet efter våra föräldrar skulle ordnas (vi var i rätten 15 ggr under den processen).
Men även om äldsta systern har fått otroligt mycket mer stöd än vi andra två, så har ju stödet funnits tillgängligt på "vårt sätt" om det skulle behövas.
Och ska TS sitta och dirigera vad och hur föräldrarna ska tycka och tänka? Tycker dom att dom har behandlat sina barn som dom vill så ska väl TS acceptera deras "tyckande" även om det i andras ögon kanske inte är så rättvist.Nötegårdsgubben skrev:
Man ska veta att det aldrig blir rättvist här i livet, för det är alltid några som känner att dom blir missgynnade.
I inlägget innan skrev jag just att renoveringen var märklig.F Festlund skrev:Förutom detaljen att föräldrarna har räknat av renoveringskostnader på ”hyran” och sedan räknat av all ”hyra” på priset på huset.
Systern har alltså bott gratis i alla år och fått renoverat gratis. Det är ganska långt ifrån att låta någon stå i borgen när man inte har råd att köpa ett hus.
Nog för att jag som sagt inte tycker om millimeterrättvisa (då det aldrig går att få till, vi alla är olika) men detta är lite väl skevt tycker även jag. Detta är inte att hjälpa ett barn lite extra efter förutsättningar, detta är grav favorisering som skapar enorma klyftor mellan barnen och är en garanti att leda till bråk och otrevligheter i familjen.
På vilket sätt skiljer det sig från om de gått i borgen? Systern verkar ha betalat en hyra utifrån räntekostnader och har nu fått lösa lånet på 600tkr. Det är väl exakt samma kostnader systern hade haft om föräldrarna gått i borget för det ursprungliga lånet och systern betalat till banken.
