Bra poäng i att affären helt gjordes för systern, föräldrarna kunde lika gärna ha gått i borgen för henne. Systern har dessutom betalat för boendet hela tiden.P polaris78 skrev:
Det blir lite märkligt om TS ska få stora pengar utifrån systerns boende senaste 15 åren för att föräldrarna valt att köpa istället för att gå i borgen.
Hade situationen varit annorlunda och det t ex rört sig om en sommarstuga så hade det varit en annan femma.
Redigerat:
Jag tycker att föräldrarnas resonemang till värderingen är korrekt på det stora hela, men värdet blev nog lite tokigt.
Bästa sättet att lösa det med minimal konflikt är att vid en framtida bouppteckning försynt ta upp frågan med bouppteckningsmannen om huset hon fick köpa för 600 0000 ska räknas av som förskott på arv.
Bästa sättet att lösa det med minimal konflikt är att vid en framtida bouppteckning försynt ta upp frågan med bouppteckningsmannen om huset hon fick köpa för 600 0000 ska räknas av som förskott på arv.
Om man vet vilket liv o bråk det kan bli från ett egoistiskt och närigt barn så kanske man har lärt sig att inte vara transparent.Dr Benz skrev:
Det är ofta det finns avundsjuka obefogat el befofogad och det verkar som den grundläggs tidigt. Han fick mer läsk, hon fick större bulle. Ja men du valde ju först, men likt fan blev det på något sätt alltid orättvist. Näriga barn är jävligt jobbigt den saken är klar iaf
Minimal konflikt är i min värld att ta tjuren vid hornen och lösa det INNAN något hinner växa ur proportioner. OM man känner att något är fel bör det ju lösas snarast möjligt så att alla inblandade är på rätt spår så fort som möjligt.Anna_H skrev:
Ju längre spåren glider ifrån varandra desto svårare blir dem att böja tillbaka. Ibland når man en punkt där det inte ens är möjligt…
Hela grejen är ju inte vad som gjorts utan under vilka omständigheter och hur. TS är ju inte ute för att tillförskaffa sig fördelar utan jämlikhet. Till skillnad mot vad systern verkar ha gjort.R Riverground skrev:
Och här har föräldrarna hela ansvaret isf, dålig uppfostran. Man har gjort fel från början om man tillåtit ena barnet att bli egoistiskt. Man har inte satt ner foten från början och därmed undvikit framtida komplikationer. Som förälder så viker man sig för att det är enklast…. för stunden… När snöbollen är för stor finns det snart inget alternativ kvar och DÅ har man en uppförsbacke som heter duga.K kortis skrev:
Men om vi skall vara helt ärliga vet vi ju faktiskt inte vad som hänt eller inte hänt mer än vad TS skriver. Kanske är det precis som han säger och föräldrarna favoriserar systern. Men vi har ju inte hört hennes sida ellerhur? Kan ju vara så att hon är den som alltid hjälper föräldrarna när de behöver hjälp?L llundberg skrev:
Vad snackar du om, "föräldrar ger allt till ett barn...." ?? Såvitt jag förstår så köpte föräldrarna detta huset för att kunna hyra ut det till systern? Vem vet de kanske har ett hus till och annat av värde. Då kanske TS blir den som tar lite mer när det blir dags för arv?krillek skrev:
Absolut kan det vara så men eftersom TS inte verkar ha vetat att detta har hänt så tycker jag att det verkar som han är ganska frånvarande. När han frågade om detta undrar jag om föräldrarna/systern undvek ämnet eller försökte undanhålla det för han?
Om så är fallet kan jag hålla med om att det verkar lite suss. Men om dem sa "jo vi skrev över huset för ett tag sen" så känns det som han helt enkelt inte har kontakt med föräldrarna.
Och om det va du som svarade till nån att "Det säger bara nån som tagit del av fördelar av sina föräldrar..." Vilken BS alla är inte giriga och hagalna. Rent krasst vad har barnen gjort för att "förtjäna" nåt? Jag förväntar mig inte ett öre från mina föräldrar när de går bort och om min yngre syster eller äldre bror får nåt av mina föräldrar nu så gratulerar jag bara dem och mår väl. Tycker inte jag blivit ett dugg orättvist behandlad. Jag säger till mina föräldrar att använd pengarna på oss barn NU hellre än att spara för framtida arv, som om det skulle göra deras bortgång lättare om man får en slant.
Det här tycker jag är en bra poäng. Den här typen av trådar utvecklas ofta till två läger som ju fler inlägg som skrivs kommer längre och längre ifrån varandra, och argumenten blir spetsigare och hårdare. En helikopterbild av den här tråden är att vi har en grupp som tycker att millimeterrättvisa från föräldrarnas sida är det enda rätta (tandpetare har nämnts) och en grupp som nedlåtande häver ur sig otrevliga personangrepp om att de som tycker att föräldrar inte ska förfördela något syskon är giriga svin som bara är ute efter pengar.B Barnis78 skrev:
Verkligheten är så mycket mer nyanserad. Det kan faktiskt vara så att ett syskon som känner sig förfördelat inte alls behöver arvet (pengarna, fastigheten eller vad det nu må vara) men känner att det är ett känslomässigt svek från föräldrarna att gynna ett annat syskon. Typ: Varför ska storasyster få sommarstugan och jag ingenting? Jag må ha det gott ställt, men jag har ju också gjort livsval som möjliggjort att jag har det så bra som jag har det, medan storasyster levt ett slarvigt och oansvarigt liv.
Visst, alla har rätt att göra vad de vill med sina tillgångar så länge de lever, men som förälder har man faktiskt ett ansvar för att ta hand om, och behandla, alla sina barn lika i möjligaste mån.
Orättvis behandling kan resultera i slitningar inom familjen som kan bli livslånga för barn och även barnbarn. Och som Barnis78 skriver kan även platser (så som ett barndomshem eller sommarstuga) gå från att representera fina gemensamma familjeminnen till känslor av bitterhet.
Alternativ 2 stämmer inte heller med TS beskrivning. Det enda vi kan göra är att tolka vad som hänt. Du tolkar det på ett sätt, jag på ett annat. Du tycker mitt sätt är ologiskt, jag tycker ditt är helt obegripligt.C cbrolin skrev:
Du tycker att föräldrarna (och indirekt TS) är de som ska tjäna på värdestegringen. OK, men det gäller ju åt båda håll: Hade huset varit värdelöst idag har föräldrarna förlorat hela köpeskillingen och massa pengar på att renovera det när det enda syftet med köpet var att hjälpa dottern. TS har inte fått en krona under dessa 15 år utan bara tittat på när föräldrarna lagt i storleksordningen 1 MSEK (?) på dottern och hennes hus som idag är värdelöst.
Du är OK med det men jag tycker det vore galet orättvist mot TS. Andra sidan på det myntet är att jag då inte heller kan tycka att det är fel att dottern är den som tjänar på att huset ökat i värde. Jag kan ju inte både ha kakan och äta den. 🙂
Allt detta förutsätter förstås, som jag skrev förut, att föräldrarna inte haft någon som helst kostnad för huset under de 15 år de hyrt ut bostaden och att de erhåller en viss ränta på de pengar de legat ute med.
Var det ett uttalat lån? Det vet vi inte.
Varför köpte dottern inte huset själv? Det vet vi inte.
Hur mycket har hon betalat till föräldrarna varje månad? Det vet vi inte.
Var tanken alltid att hon skulle köpa huset som småningom? Det vet vi inte.
Det är massa saker vi inte vet, så det handlar egentligen om vem vi tycker borde vara ansvarig för husets värdeutveckling, såväl positiv som negativ. Jag tycker dottern eftersom huset uttalat är köpt för hennes skull. Du tycker föräldrarna för att de köpte huset.
Ingen av oss har fel. Vi får bara vara ense om att vi är oense. 🙂
På vilket sätt har hon tillskaffat sig fördelar (förutom kring stycket med renoveringar). Det hade enligt mig varit en väldigt skillnad om det var ett hus som föräldrarna ägt sedan tidigare. Men här har föräldrarna valt att istället för att gå i borget stått som låntagare/ägare för en inköpt fastighet till dottern där hon betalat den löpande kostnaden. Den praktiska skillnaden mot om de istället gått i borgen är inte jättestor.
Upplägget gjordes förmodligen av praktiska skäl utan någon tanke på att bostaden skulle öka i värde. Att brodern skulle få pengar för systerns bostad känns rätt märkligt.