55 687 läst ·
270 svar
56k läst
270 svar
Enskild väg – sätta upp bom och erbjuda nyckel?
Men det verkar finnas en viss tondövhet här.Claes Sörmland skrev:
Enda sättet att reda ut vilka rättigheter som finns, är via alla de där dokumenten som finns hos Lantmäteriet, eller ibland i andra arkiv.
TS säger ju själv att det är nämnt i köpeavtalet att det finns outredda samfälligheter och rättigheter.
Vill man veta så får man ta på sig jobbet att reda ut. Då behöver man koppla in Lantmäteriet eller och kanske fastighetsjurist specialiserad på skog- och lantbruk.
Vill man göra det lättare och billigare, så kontaktar man var och en av de fastighetsägare som har mark längs vägen, och stämmer av deras behov, och försöker nå en bra överenskommelse.
Här är jag beredd att säga: "nej".Claes Sörmland skrev:
Framförallt för att du hela tiden svajar mellan vad som gäller i mer "planerade" områden och fastigheter med typkod 2XX, och vad som gäller när det är lantbruk, skogsbruk och eventuellt fiske inblandat och typkod 1XX.
Jag vet inte var du uppfattar denna tondövhet och hos vem. TS har fått dessa råd i början av tråden, bland annat av mig (se t ex inlägg #5) och en rad andra skribenter. Du har ju också gett dem och nu upprepar du dem ännu en gång. Vad är oklart och tondövt avseende detta?S skogaliten skrev:Men det verkar finnas en viss tondövhet här.
Enda sättet att reda ut vilka rättigheter som finns, är via alla de där dokumenten som finns hos Lantmäteriet, eller ibland i andra arkiv.
TS säger ju själv att det är nämnt i köpeavtalet att det finns outredda samfälligheter och rättigheter.
Vill man veta så får man ta på sig jobbet att reda ut. Då behöver man koppla in Lantmäteriet eller och kanske fastighetsjurist specialiserad på skog- och lantbruk.
Vill man göra det lättare och billigare, så kontaktar man var och en av de fastighetsägare som har mark längs vägen, och stämmer av deras behov, och försöker nå en bra överenskommelse.
Redigerat:
Typkoder har absolut inget med detta att göra. Det är skattekoder. De påverkar inte servitutsförhållanden och samfälligheter. Inte heller detaljplan eller inte har med detta att göra.S skogaliten skrev:
TS fastighet verkar vara bildad långt före införandet av nya jordabalken och de bestämmelser i dess 7:e kapitel jag antar du hänvisar till här.Claes Sörmland skrev:
Mot bakgrund av vad som anges i 34§ Lagen om införande av nya jordabalken ....
34 § I fråga om nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft som upplåtits före nya balkens ikraftträdande äger äldre bestämmelser fortfarande tillämpning, om ej annat är föreskrivet i denna lag.
... känner jag att du är skyldig forumet en förklaring till hur du kommer fram till ovanstående ställningstagande.
Tack som sjutton för denna utförliga beskrivning med för- och nackdelar med olika alternativ och kostnader som kan uppkomma.E Eldräven skrev:Jag tar dina två sista frågor först.
Det kan prövas i en lantmäteriförrättning att ta bort servitut eller samfälligheter, eller ändra på dem. Onyttiga servitut eller samfälligheter kan kunna tas bort, ibland till och med utan ersättning i pengar, ibland kan man flytta på dem eller förändra dem. Det är omöjligt att ge en prognos utan att först titta på just det aktuella fallet. Det är ett antal villkor som måste vara uppfyllda, fastighetsbildningslagen 5 kap. 4-8 §§.
1) Grundregeln är att din fastighet objektivt måste förbättras och det måste finnas en lönsamhet i att göra förändringen, dvs din fastighet måste bli mer värd jämfört med summa av värdeminskning för avstående fastigheter och lantmäterikostnad. 2) Fastighetsskyddet, de fastigheter som förlorar rättigheterna får inte bli sämre i viss mening.
Rättspraxis gör att man även prövar egendomsskyddet, dvs ett skydd för att den som äger något inte hur som helst ska tvingas avstå det, ens mot ersättning.
Är ni överens så kan ni skriva en överenskommelse och då öppnas oftast alla möjligheter.
Lantmäteriet kan troligtvis aldrig ge beslut med negativ rättsverkan, de kan alltså inte förbjuda någon att inte använda en viss väg. Det som kan beslutas är att skapa en rättighet för en fastighet att använda en viss väg.
Du behöver noga fundera på kostnaderna, både i pengar och eventuella arga grannar, för olika alternativ och varför det är viktigt för dig att stänga av vägen. Du kommer ändå inte att bli av med den allemansrättsliga trafiken, dvs gång eller cykel och grannarna finns kvar oavsett vad myndigheter beslutar.
Eftersom din fastighet och grannarnas är från en äldre tid så behöver ni utreda vad som står i de gamla akterna. Om du inte kan själv så blir det billigast om du försöker hitta hjälp på annat håll än från lantmäteriet. Du har fått flera förslag.
Det är alltid störst chans till framgång om man börjar förhandla vänligt, lyssnar, visar förståelse och samtidigt förklarar varför man vill göra en förändring.
Det är inte alla servitut eller samfälligheter som finns redovisade i registret och kartan.
Detta bör gå att kunna reda ut i samförstånd med grannar och eventuella rättighetshavare.
När ni efter bästa förmåga har utrett vad som kanske gäller så får du/ni fundera på nästa steg.
Om det går att utreda det fastighetsrättsliga förhållandena, så hör med lantmäteriet om ni kan få en utredning och att resultatet sedan redovisas i register och karta. Er utredning kan ibland vara en bra grund för att få lantmäteriet att göra detta. Ibland kommer lantmäteriet ta betalt för det, ofta saknas resurser för att göra en sådan utredning och redovisning, och ni hänvisas då till ansöka om någon förrättning. Ibland så finns det resurser att göra kvalitetsförbättringar i register och karta och ibland hamnar det på en lista att göra senare när det finns resurser.
Styra upp underhåll och skötsel görs genom en anläggningsförrättning och då prövar lantmätaren vilka fastigheter som det är av väsentlig betydelser att ha tillgång till den här vägen och vilka andelstal fastigheterna ska ha. Om det behövs så kan lantmätaren även genomföra en fastighetsbestämning. Det kanske är oklart om det finns en samfälld väg eller inte, och var den är belägen. Ibland behövs inte bestämning utan lantmätaren får klarhet genom utredning av äldre akter.
Det är möjligt att en fastighet kan ha rätt till flera infartsvägar, det kan vara mycket svårt att komma åt delar av en fastighet från en väg pga svår terräng. Undantagsvis kan det även gälla för små fastigheter som småhustomter som kan ha rätt till dubbla infarter, men det är verkligen undantagsvis. För fastigheter med stor areal eller i många skiften, så är det ganska vanligt. Det är ju inte säkert att alla skiften ligger vid samma samfällda väg.
De som blir delägare i en gemensamhetsanläggning står för kostnaderna, både för lantmäteriförrättning och för anläggande, drift och underhåll. Ofta vill man bilda en samfällighetsförening där delägarna kan rösta om olika frågor ifall alla inte är överens. En samfällighetsförening har även rätt att taxera ut delägarna och om någon delägare inte betalar så kan man ta in kronofogden som i värsta fall kan sälja snyltarens fastighet för att få in pengarna.
En anläggningsförrättning kostar från 60000-100000 och uppåt, förmodligen mer här eftersom det verkar vara oklara förhållanden. Är de blivande delägarna oeniga så brukar kostnaderna öka mycket snabbt och 200-300000 eller mer är inga ovanliga kostnader för lantmäteriet för en väg med 2-50 delägare om det är bråkigt. Är alla överens så sparas mycket pengar och tid.
En lantmäteriförrättning blir inskriven i fastighetsregistret och resultatet syns även i registerkartan.
Om nu vägen t.ex. är samfälld eller att det finns servitut, ja då kan ni fundera på om ni vill ha en ordnad förvaltning eller inte. Det finns många enskilda vägar som har en mer eller mindre informell förvaltning, dvs de som använder vägen är själva överens om hur man sköter vägen och vem som betalar vad.
En fastighetsbestämning kommer bara kunna göra klart om det finns rättigheter eller samfälligheter. Det kommer inte lösa ditt problem med att andra kör på vägen. Det går inte att bestämma eventuellt underhållsansvar. Kostnader för en bestämning fördelas på de som har nytta av bestämningen. Det kan ibland bli att en fastighet bedöms ha stor nytta och övriga liten nytta. Lantmätaren beslutar hur kostnaden fördelas. Resultat av en fastighetsbestämning redovisas också i register och i kartan. Räkna med minst 50000 kr och uppåt.
Om en lantmäteriförrättning blir inställd, så är det den som ansökt som får stå för hela kostnaden. Även om en lantmäteriförrättning blir inställd, så kan eventuella outredda samfälligheter ändå bli utredda och redovisade i karta och register, men det är inte någon garanti.
Har du funderat på att fråga någon i ett släktforskarforum om hjälp att tyda textenhorisonten skrev:
Det är ett handskrivet som är lite smågrynigt och som första sidorna går att tyda vissa ord. Men efter ett par sidor blir texten mindre och mer kompakt skriven. Som att den som skrivit försökt få plats. Så när det väl kommer till där saker och ting antagligen står så är det för svårt att tyda något sammanhängande. I kartan som finns är siffrorna för små för att tyda i många fall. Kanske hade det gått att förstå något om man var född 50 år tidigare. Skrivstilen jag lärde mig i skolan för länge sedan är inte till någon hjälp här. Det är en annan nivå av komplexitet.
Och återigen tack alla för era svar och vägledning. Inte kunde jag anat att mina frågeställningar skulle komma att engagera så många.
Jag har personligen flera veckors läsning framför mig för att kunna ta in allt det här. Det känns som att den här tråden inte bara kommer vara till nytta för mig, utan kommer att vara en guldgruva för många många framöver med liknande funderingar. Som någon skrev så verkar landsbygden vara en egen organism med historiska bestämmelser/beslut som sträcker sig djupt djupt ner i samhällets rötter.
Jag känner mig bra mycket mer ödmjuk inför vad som varit efter att ha fått vara del av den här lilla resan genom historien som ni alla bidragit till.
Jag har personligen flera veckors läsning framför mig för att kunna ta in allt det här. Det känns som att den här tråden inte bara kommer vara till nytta för mig, utan kommer att vara en guldgruva för många många framöver med liknande funderingar. Som någon skrev så verkar landsbygden vara en egen organism med historiska bestämmelser/beslut som sträcker sig djupt djupt ner i samhällets rötter.
Jag känner mig bra mycket mer ödmjuk inför vad som varit efter att ha fått vara del av den här lilla resan genom historien som ni alla bidragit till.
Jag kommer absolut att försöka ta hjälp av någon i att tyda dessa dokument. Så det tipset har inte gått obemärkt förbi. När jag börjat kika lite mer i dokumenten, så fanns det faktiskt lite tillfredsställelse i att försöka tyda detta bokstav för bokstav. Med tanke på att det är 80+ sidor lär detta bli min hobby ett tag framöver.L Linderödsåsen skrev:
Du tänker att vägen skulle belastas av ett glömt privilegierat servitut med någon grannfastighet som härskande, alltså ett avtalsservitut upprättat före 1 januari 1876? Ja i så fall kan man fundera i de banorna. Fanns ens vägen före 1876?M Maijckel skrev:TS fastighet verkar vara bildad långt före införandet av nya jordabalken och de bestämmelser i dess 7:e kapitel jag antar du hänvisar till här.
Mot bakgrund av vad som anges i 34§ Lagen om införande av nya jordabalken ....
34 § I fråga om nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft som upplåtits före nya balkens ikraftträdande äger äldre bestämmelser fortfarande tillämpning, om ej annat är föreskrivet i denna lag.
... känner jag att du är skyldig forumet en förklaring till hur du kommer fram till ovanstående ställningstagande.
Snarare att det var ok med muntligt ingångna avtalsservitut fram till 1970.Claes Sörmland skrev:
Att som köpare av en fastighet påstå att dessa servitut inte skulle gälla för att "man inte kände till servitutsupplåtelsen" känns lite långsökt när det gäller vägar. Vägen är ju inte dold. Den ligger där på fastigheten och man ser om den leder till andra fastigheter. Med en gnutta detektivarbete kan man snart lista ut om någon annan fastighetsägare är beroende av vägen.
Edit: Här är en som tänkte som du 😉
Han slapp visserligen den ett-åriga fängelsedomen tingsrätten dömde ut, men skadeståndet slapp han inte ifrån
Redigerat:
Ja och TS har ju gjort den analysen och funnit att grannfastigheterna inte är i behov av vägen för att nå sin mark. Svårt för oss att överpröva detta utan att få tillgång till i alla fall en karta. Eller mer info om vägarnas historia.M Maijckel skrev:Snarare att det var ok med muntligt ingångna avtalsservitut fram till 1970.
Att som köpare av en fastighet påstå att dessa servitut inte skulle gälla för att "man inte kände till servitutsupplåtelsen" känns lite långsökt när det gäller vägar. Vägen är ju inte dold. Den ligger där på fastigheten och man ser om den leder till andra fastigheter. Med en gnutta detektivarbete kan man snart lista ut om någon annan fastighetsägare är beroende av vägen.
Inte heller känner TS eller grannskapet till något sådant servitut. Det gjorde heller inte ägaren av TS fastighet vid försäljningen av den. Därmed tycks frågan inte vara fullt så enkel som du argumenterar för. Om något ser det ut som om vägen inte är belastad av ett servitut, om det nu inte döljer sig ett gammalt officialservitut i de många sidorna handskriven text som TS nu nycklar ut.
Han grävde bort militärens väg. TS har väl ingen väg som någon annan hävdar äganderätt till på sin mark? Tvärt om, grannskapet tycks inte alls kännas vid att det är en väg som inte tillhör TS. Det mumlas mest.M Maijckel skrev: