@horisonten, har du tittat på gamla kartor för området? Och flygfoto från 60-talet.
Flygfoto kan du se på tjänsten min karta. Då får du i alla fall veta hur vägen såg ut på 60- och 70-talen. Om den ens fanns då. Jag har tittat på mitt grannskap här i Sörmland och det är rätt stora förändringar vad gäller småvägar mellan 60-talet och idag. Någon väg har försvunnit och några vägar har tillkommit.
https://www.lantmateriet.se/sv/kartor/vara-karttjanster/min-karta/
På tjänsten Historiska kartor kan du se vägbnätet före 1873:
https://www.lantmateriet.se/sv/kartor/vara-karttjanster/Historiska-kartor/
Det går att se mer men efter att Lantmäteriet av misstag matat ryssen med kartor så är tjänsten delvis nedstängt. T ex ekonomiska kartan från förra sekelskiftet brukar vara mycket tydlig och upplysande vad gäller vägar. Men den syns alltså inte.
Flygfoto kan du se på tjänsten min karta. Då får du i alla fall veta hur vägen såg ut på 60- och 70-talen. Om den ens fanns då. Jag har tittat på mitt grannskap här i Sörmland och det är rätt stora förändringar vad gäller småvägar mellan 60-talet och idag. Någon väg har försvunnit och några vägar har tillkommit.
https://www.lantmateriet.se/sv/kartor/vara-karttjanster/min-karta/
På tjänsten Historiska kartor kan du se vägbnätet före 1873:
https://www.lantmateriet.se/sv/kartor/vara-karttjanster/Historiska-kartor/
Det går att se mer men efter att Lantmäteriet av misstag matat ryssen med kartor så är tjänsten delvis nedstängt. T ex ekonomiska kartan från förra sekelskiftet brukar vara mycket tydlig och upplysande vad gäller vägar. Men den syns alltså inte.
Var det inte så att det inte var aktuellt att ansöka om Gemensamhetsanläggning med tanke på att berörda fastighetsägare redan är med i en som bara går 1 km bort (den som också ger dem tillgång till sina marker men med lite omväg)? Om vi skulle ansöka om en sådan och det visar sig att så är fallet. Kommer de hänvisa till deras delägarskap där, stänga ärendet, och lämna frågan om vägen över min fastighet fortsatt ouppklarad?Claes Sörmland skrev:
I kontraktet står det i paragraf 4 att "säljaren försäkrar sig om att fastigheten inte belastas av servitut eller nyttjanderätt". Samt så här i Lantmäteriutdraget gällande betesmarkerna där vägen går igenom står det "Samfälld mark = Nej". Men när jag tittade nu så står det "Samf/GA: Outredda andelar i samfälligheter" samt "Rättigheter: Redovisning av rättigheter kan vara ofullständig". Är detta en hint om något?
Gällande ditt svar ovan. Säg att jag eller någon lyckas tyda dokumenten, och det står något i stil med "rätt att nå sina marker över fastigheten" eller hur det nu kan vara formulerat från den tiden. Skulle det innebära att de har fullt giltiga servitut och det bara är att gilla läget, och att det är vad som gäller för all framtid (förutsatt att inte alla fastighetsägare plötsligt en dag skulle komma överens om att ta bort vägen. Vilket ju antagligen aldrig händer)?
Om förhållandena är så som du uppger så är detta det troliga utfallet. Men det räcker med att det finns en enda fastighet som har behov av vägen så kan en GA inrättas (eller troligare då är att lantmäteriet föreslår att ett servitut enligt anläggningslagen ska inrättas och man ber den sökande yrka detta). T ex att den fastigheten saknar rätt till annan väg till marken eller att vägen över din fastighet är den enda lämpliga för t ex att ta ut virke från skogen.horisonten skrev:
Då finns det alltså info i akterna om att din fastighet är delägare i någon gammal samfällighet men att den ligger med outredda andelstal. Det kan ju vara denna väg eller något annat. Fiske, bete, skog, andra vägar o s v beroende just på hur mycket gammal lantfastighet du nu äger.
"Rättigheter: Redovisning av rättigheter kan vara ofullständig" är en standardfriskrivning för det digitala fastighetsregistret.
Troligen. Inte ens om vägen tas bort så faller rättigheten. Lantmäteriet kan ta bort gamla obsoleta servitut genom fastighetsreglering, t ex om tjänande och härskande fastighets ägare är överens om att ta bort dem:
https://www.lantmateriet.se/sv/fast...r-mark-genom-en-fastighetsreglering/#anchor-1
Det är inte riktigt så enkelt som att kunna nå en viss skogsfastighet, ett utmarksbete eller vad det nu är via en annan väg som tillkommit senare.
Att t.ex. driva eller köra ett gäng kor många kilometer längre är klart besvärande.
Besväret och kostnaderna för skotning av virke skiljer sig åt med avseende på distansen som virket måste förflyttas. På den gamla tiden gjordes det med häst, och då ville man ha så korta avstånd som möjligt.
Ovan ett par exempel på företeelser som kan göra att den där nya vägen är mindre lämplig.
Men det är ju inte samma sak som att diverse allmänhet kör på en väg för att plocka bär och svamp.
TS: Ja, den där anmärkningen "outredda andelar", och "ofullständig redovisning", innebär precis det där som sagts om och om igen i tråden: för att reda ut vad som verkligen gäller, måste en räcka med gamla dokument och kartor gås igenom och tolkas.
TS kanske har fiskerätt i en sjö en bit bort, eller rättighet att använda vägar som TS inte vet om. Det kan finnas något halvt bortglömt grustag där TS har rätt att ta grus, det kan finnas en gemensam betesmark som alla glömt bort, och det kan finnas ett antal fastigheter som har rätt att köra på vägen, och dessutom en skyldighet att bidra till underhållet.
Mitt bästa råd, för att spara huvudbry och pengar, är att sätta upp en skylt avseende "Enskild väg" och "endast tillåten för behörig trafik". Ingen bom, det retar folk.
Skyltar får åtminstone ett flertal svamp- och bärplockare att avstå.
Och så prata med dem som åker på vägen/försöker åka på vägen ändå. Vilka är det? Vart ska dom? Varför använder de den här vägen?
Att t.ex. driva eller köra ett gäng kor många kilometer längre är klart besvärande.
Besväret och kostnaderna för skotning av virke skiljer sig åt med avseende på distansen som virket måste förflyttas. På den gamla tiden gjordes det med häst, och då ville man ha så korta avstånd som möjligt.
Ovan ett par exempel på företeelser som kan göra att den där nya vägen är mindre lämplig.
Men det är ju inte samma sak som att diverse allmänhet kör på en väg för att plocka bär och svamp.
TS: Ja, den där anmärkningen "outredda andelar", och "ofullständig redovisning", innebär precis det där som sagts om och om igen i tråden: för att reda ut vad som verkligen gäller, måste en räcka med gamla dokument och kartor gås igenom och tolkas.
TS kanske har fiskerätt i en sjö en bit bort, eller rättighet att använda vägar som TS inte vet om. Det kan finnas något halvt bortglömt grustag där TS har rätt att ta grus, det kan finnas en gemensam betesmark som alla glömt bort, och det kan finnas ett antal fastigheter som har rätt att köra på vägen, och dessutom en skyldighet att bidra till underhållet.
Mitt bästa råd, för att spara huvudbry och pengar, är att sätta upp en skylt avseende "Enskild väg" och "endast tillåten för behörig trafik". Ingen bom, det retar folk.
Skyltar får åtminstone ett flertal svamp- och bärplockare att avstå.
Och så prata med dem som åker på vägen/försöker åka på vägen ändå. Vilka är det? Vart ska dom? Varför använder de den här vägen?
Kan det vara så att de kommer åt vissa av sina marker bättre från din väg än från den andra vägen som finns.
En kilometer kan vara ganska besvärligt i skogsmark. Så vill en skogsägare ta ved på en skogsbit som ligger nära din väg så är det eventuellt väldigt fördelaktigt att ha tillgång till din väg.
Ifall man pratar med berörda skogsägare lär ju förhoppningsvis sådana detaljer framkomma.
Även jägare kan ju ha nytta att komma in i skogen från olika håll.
Jag tänker att TS känner till om det regelbundet drivs kor över hans fastighet invid has hus...S skogaliten skrev:
Nu talar vi om gamla rättigheter, och kanske inte nödvändigtvis vad som skett de senaste 5-10 åren.
Dessutom så kan en sådan rättighet åter bli aktuell, om en fastighetsägare väljer att restaurera något gammalt skogsbete eller naturbete längs den omtalade vägen.
EU bidragen och restaureringsbidragen för sådan typer av beten har höjts enormt den senaste tiden, vilket gör det lönsamt att återaktivera den sortens beten.
Jag tar dina två sista frågor först.
Det kan prövas i en lantmäteriförrättning att ta bort servitut eller samfälligheter, eller ändra på dem. Onyttiga servitut eller samfälligheter kan kunna tas bort, ibland till och med utan ersättning i pengar, ibland kan man flytta på dem eller förändra dem. Det är omöjligt att ge en prognos utan att först titta på just det aktuella fallet. Det är ett antal villkor som måste vara uppfyllda, fastighetsbildningslagen 5 kap. 4-8 §§.
1) Grundregeln är att din fastighet objektivt måste förbättras och det måste finnas en lönsamhet i att göra förändringen, dvs din fastighet måste bli mer värd jämfört med summa av värdeminskning för avstående fastigheter och lantmäterikostnad. 2) Fastighetsskyddet, de fastigheter som förlorar rättigheterna får inte bli sämre i viss mening.
Rättspraxis gör att man även prövar egendomsskyddet, dvs ett skydd för att den som äger något inte hur som helst ska tvingas avstå det, ens mot ersättning.
Är ni överens så kan ni skriva en överenskommelse och då öppnas oftast alla möjligheter.
Lantmäteriet kan troligtvis aldrig ge beslut med negativ rättsverkan, de kan alltså inte förbjuda någon att inte använda en viss väg. Det som kan beslutas är att skapa en rättighet för en fastighet att använda en viss väg.
Du behöver noga fundera på kostnaderna, både i pengar och eventuella arga grannar, för olika alternativ och varför det är viktigt för dig att stänga av vägen. Du kommer ändå inte att bli av med den allemansrättsliga trafiken, dvs gång eller cykel och grannarna finns kvar oavsett vad myndigheter beslutar.
Eftersom din fastighet och grannarnas är från en äldre tid så behöver ni utreda vad som står i de gamla akterna. Om du inte kan själv så blir det billigast om du försöker hitta hjälp på annat håll än från lantmäteriet. Du har fått flera förslag.
Det är alltid störst chans till framgång om man börjar förhandla vänligt, lyssnar, visar förståelse och samtidigt förklarar varför man vill göra en förändring.
Det är inte alla servitut eller samfälligheter som finns redovisade i registret och kartan.
Detta bör gå att kunna reda ut i samförstånd med grannar och eventuella rättighetshavare.
När ni efter bästa förmåga har utrett vad som kanske gäller så får du/ni fundera på nästa steg.
Om det går att utreda det fastighetsrättsliga förhållandena, så hör med lantmäteriet om ni kan få en utredning och att resultatet sedan redovisas i register och karta. Er utredning kan ibland vara en bra grund för att få lantmäteriet att göra detta. Ibland kommer lantmäteriet ta betalt för det, ofta saknas resurser för att göra en sådan utredning och redovisning, och ni hänvisas då till ansöka om någon förrättning. Ibland så finns det resurser att göra kvalitetsförbättringar i register och karta och ibland hamnar det på en lista att göra senare när det finns resurser.
Styra upp underhåll och skötsel görs genom en anläggningsförrättning och då prövar lantmätaren vilka fastigheter som det är av väsentlig betydelser att ha tillgång till den här vägen och vilka andelstal fastigheterna ska ha. Om det behövs så kan lantmätaren även genomföra en fastighetsbestämning. Det kanske är oklart om det finns en samfälld väg eller inte, och var den är belägen. Ibland behövs inte bestämning utan lantmätaren får klarhet genom utredning av äldre akter.
Det är möjligt att en fastighet kan ha rätt till flera infartsvägar, det kan vara mycket svårt att komma åt delar av en fastighet från en väg pga svår terräng. Undantagsvis kan det även gälla för små fastigheter som småhustomter som kan ha rätt till dubbla infarter, men det är verkligen undantagsvis. För fastigheter med stor areal eller i många skiften, så är det ganska vanligt. Det är ju inte säkert att alla skiften ligger vid samma samfällda väg.
De som blir delägare i en gemensamhetsanläggning står för kostnaderna, både för lantmäteriförrättning och för anläggande, drift och underhåll. Ofta vill man bilda en samfällighetsförening där delägarna kan rösta om olika frågor ifall alla inte är överens. En samfällighetsförening har även rätt att taxera ut delägarna och om någon delägare inte betalar så kan man ta in kronofogden som i värsta fall kan sälja snyltarens fastighet för att få in pengarna.
En anläggningsförrättning kostar från 60000-100000 och uppåt, förmodligen mer här eftersom det verkar vara oklara förhållanden. Är de blivande delägarna oeniga så brukar kostnaderna öka mycket snabbt och 200-300000 eller mer är inga ovanliga kostnader för lantmäteriet för en väg med 2-50 delägare om det är bråkigt. Är alla överens så sparas mycket pengar och tid.
En lantmäteriförrättning blir inskriven i fastighetsregistret och resultatet syns även i registerkartan.
Om nu vägen t.ex. är samfälld eller att det finns servitut, ja då kan ni fundera på om ni vill ha en ordnad förvaltning eller inte. Det finns många enskilda vägar som har en mer eller mindre informell förvaltning, dvs de som använder vägen är själva överens om hur man sköter vägen och vem som betalar vad.
En fastighetsbestämning kommer bara kunna göra klart om det finns rättigheter eller samfälligheter. Det kommer inte lösa ditt problem med att andra kör på vägen. Det går inte att bestämma eventuellt underhållsansvar. Kostnader för en bestämning fördelas på de som har nytta av bestämningen. Det kan ibland bli att en fastighet bedöms ha stor nytta och övriga liten nytta. Lantmätaren beslutar hur kostnaden fördelas. Resultat av en fastighetsbestämning redovisas också i register och i kartan. Räkna med minst 50000 kr och uppåt.
Om en lantmäteriförrättning blir inställd, så är det den som ansökt som får stå för hela kostnaden. Även om en lantmäteriförrättning blir inställd, så kan eventuella outredda samfälligheter ändå bli utredda och redovisade i karta och register, men det är inte någon garanti.
Det jag diskuterade med TS var frågan om nya servitut eller GA kunde inrättas. Inte gamla rättigheter, det är en annan fråga. Och den har vi ju utrett så väl och tydligt i tråden så TS kan knappast vara osäker där.S skogaliten skrev:
Om det inte finns några servitut för vägen eller den är samfälld så löser fastighetsbestämningen TS problem. TS har då papper på att grannarna saknar rättigheter att köra där.E Eldräven skrev:
(Eventuella gamla avtalsservitut för vägen har ju också löpt ut eftersom TS har upplysts av säljaren av sin fastighet när han köpte fastigheten att några sådana inte fanns.)
Vad menar du?
Det är väl just p.g.a. gamla rättigheter som vägen används av andra ("grannar") än TS, bär- och svampplockare oräknade.
Om det finns en gammal rätt att ta väg för ett bete, eller för att nå en viss del av skogen, så gäller den.
Och nya sådana servitut kan vid behov inrättas.
TS har inte angett att det finns några gamla rättigheter eller att någon granne har anfört att de har några gamla rättigheter. Bete och kodrivning har inte förts upp som ämnen av TS.S skogaliten skrev:
Visst kan nya servitut inrättas men det måste ju finnas t ex båtnad för att belasta TS fastighet och det måste stå klart att andra lösningar inte är bättre, t ex att använda den andra befintliga vägen. Om nu grannskapet redan har en väg och dessutom med ordnad förvaltning är möjligheterna smala att få ett nytt servitut på denna väg.
Nej, nej, nej.
Du är inte i ett villaområde, eller fritidshusområde, och det handlar INTE om avtalsservitut.
Det handlar om rättigheter som uppkommit sedan slutet av 1600-talet vid en räcka av ägobestämmningar av olika slag, inklusive vad ska vara samfällt i området. I samband med storskiftet, i samband med laga skifte, eller vid någon gränsjustering, hemmansklyvning, eller sammanläggning.
Vi talar om rättigheter som har att göra med jord- och skogsbruk.
Låt mig ta ett fiktivt exempel:
En fastighetsägare äger ett skogsskifte, som ligger i anslutning till en väg.
Det är den enda lämpliga vägen att nå det skogsskiftet är via den vägen, när man tittar på kartan och verkligheten.
Det kan vara så att man annars hindras av berg och branter, kärr och mossar, sjö eller å, och dessutom måste passera ett flertal andra fastigheter/skiften med olika ägare (som inte gillar att man kör skotare på deras mark), samt får orimligt långa avstånd till avlägg för virke där timmerbil kan hämta.
D.v.s. att avsaknad av rätt att använda vägen omöjliggör rimligt och rationellt brukande av skogsskiftet.
Lantmäteriet kommer i ett sådant fall att anse att den gamla rättigheten för ägaren till skogsskiftet att använda den där vägen, är ett rationellt brukande, och rättigheten kommer att kvarstå, även den uppstod under 1800-talets första halva och aldrig någonsin skrivits in i något digitalt register.
Antagligen kan man få till det så att de som behöver vägen, också måste dela på underhållet av vägen.
Den här sortens situationer, med vägar och rättigheter, och "folk som inte riktigt förstår" uppstår ofta när någon som inte har levt/växt upp "på landet" köper en mindre jordbruks-/skogsfastighet och helt enkelt inte känner till att Sveriges landsbygd är fullkomligt nedlusat av samfälligheter, samfällda och enskilda fiskevatten, gamla vägrättigheter, samfällda grustag, utan tror att det är lika ordnat som inom ett tättbebyggt område som detaljplanerats efter år 2000.
Vi har själv några outredda vägar, en fiskerättsutredning gjorde för 15-20 år sedan så det är utrett, jag har rätt att ta grus på grannens mark (vilket jag aldrig skulle göra av andra skäl), grannar har rätt att köra över del av vår mark för att nå sin skog utan att behöva runda en medelstor sjö etc.
Inget av detta är några moderna servitut, utan gamla rättigheter. De flesta sedan Laga skiftet.
Du, som så många stadsbor, förstår inte ens frågan.
Gudskelov så finns det jurister som specialiserat sig på regelverken runt jord- och skogsbruksfastigheter, som är väl insatta.
Var står det om dessa rättigheter för vägen i TS fall beskrivna i tråden? Hur vet du ens att vägen är från slutet av 1600-talet? Vilka inlägg ska jag läsa?S skogaliten skrev:
Jag säger inte att du inte kan ha rätt men just nu ser det ut som rena fantasier från din sida.