Jag jobbar för ett amerikanskt bolag med historiakt stark förankring i Sverige. Koncernspråk är absolut engelska och man förväntas naturligtvis kommunicera på engelska. Teknisk dokumentation görs på engelska och endast engelska. Möten med svenskar har vi alltid på Svenska men det är mer än ofta någon med som kräver att det görs på Engelska men det finns inget självändamål från varken företaget eller från nån annan att möten skall hållas på Engelska. Vi har en del icke Svensktalande och det finns en ambition att dessa skall lära sig Svenska.
Då vi jobbar globalt så så har jag möte med typ 5 olika nationaliteter flera gånger i veckan.
Då vi jobbar globalt så så har jag möte med typ 5 olika nationaliteter flera gånger i veckan.
Hur skulle den se ut?H HenrikHuslöse skrev:
Ska inte företag få bestämma arbetsspråk själva?
Är det ett universitet som du beskriver?S sjoelund skrev:
Nej, jag har vid två tillfällen genom åren råkat uppfatta ett samtal när gick jag gått förbi, eller från ett annat bord vid fikat. Där det jag hörde löste ett stort problem, sparade tiotals miljoner för företaget. Och jag har vid något tillfälle varit med om motsatsen, någon slölyssnar på vårt samtal, plötsligt ”what did you say?”, Vilket löste hans problem. I de här fallen var det kolleger som jag inte arbetade med, visste inte ens vad de heter.H HenrikHuslöse skrev:
Gick från ett stort företag till ett mindre och sen tillbaka till det större igen i liknande bransch.
Gigantisk skillnad. Stora körde 100% svengelska, 80% av all spontan kommunikation död, tysta eller tomma fikarum för ingen orkar prata engelska en hel lunch.
Lilla företaget: var det någon som inte förstod svenska än började varje möte med "hur går SFIn?, kan vi byta till svenska", nyanställda gjordes införstådda att du förväntades att dom lärde sig svenska. Mycket bättre flöde på mötena, även från personer som från början inte pratade svenska.
Sen växte det lilla företaget snabbt och tog efter det stora, så engelska-döden spred sig där också.
Gigantisk skillnad. Stora körde 100% svengelska, 80% av all spontan kommunikation död, tysta eller tomma fikarum för ingen orkar prata engelska en hel lunch.
Lilla företaget: var det någon som inte förstod svenska än började varje möte med "hur går SFIn?, kan vi byta till svenska", nyanställda gjordes införstådda att du förväntades att dom lärde sig svenska. Mycket bättre flöde på mötena, även från personer som från början inte pratade svenska.
Sen växte det lilla företaget snabbt och tog efter det stora, så engelska-döden spred sig där också.
Diversearbetare
· Göteborg
· 10 714 inlägg
Alla nordiska länder har uppfattat problemet som kallas (kallades?)”domänförlust”. Det smittar av sig i det vardagliga samtalet och de som inte har modersmålet med sig då hamnar i underläge.N Niq skrev:
Man får antingen kopiera Frankrikes lagstiftning som är kopplat till nationalstaten och språkbruk eller kanske lösa det mer radikalt:
På dom ställen jag jobbat senaste 20 åren ( som alla varit privata och haft kontor i och utanför Skandinavien) har det typiskt varit så att formella dokument skrivs på engelska. Men mail och annat sker på skandinaviska. Det ger ju dock ett problem när någon utanför Skandinavien blandas in, vilket typiskt lett till att engelska smitit in mer och mer även där, speciellt om man misstänkt att det kan vara en diskussion som kan sluta utanför Skandinavien.
När det gäller muntliga diskussioner har de alltid skett på det språk som alla ”vid bordet” känt sig bekväma med att förstå. Här tycker jag det på senare tid skiftas lite för snabbt till engelska så fort någon haft problem med det lokala språket. Skiftet till engelska sker utav respekt att inkludera alla, men baksidan med det är ju( som flera tidigare påpekat ) att det tar längre tid att lära sig det lokala språket.
Kan tillägga att jag jobbar i Danmark så jag är ju själv ”utlänning på jobbet” till viss del 😉.
När det gäller muntliga diskussioner har de alltid skett på det språk som alla ”vid bordet” känt sig bekväma med att förstå. Här tycker jag det på senare tid skiftas lite för snabbt till engelska så fort någon haft problem med det lokala språket. Skiftet till engelska sker utav respekt att inkludera alla, men baksidan med det är ju( som flera tidigare påpekat ) att det tar längre tid att lära sig det lokala språket.
Kan tillägga att jag jobbar i Danmark så jag är ju själv ”utlänning på jobbet” till viss del 😉.
Problemet är just att personerna aldrig lär sig svenska. Folk kan ju bo här både tio och tjugo år utan att behöva lära sig svenska. Jag har också träffat kollegor som faktiskt lärt sig svenska men aldrig får tillfälle att använda det på arbetsplatsen. I Tyskland eller Frankrike hade det inte gått. Nu pratar jag yrkesarbetande, inte socialt isolerade invandrare.M m4n63 skrev:
Jag vet inte hur Frankrikes lagstiftning ser ut.
Men det borde väl vara upp till alla företag att själva bestämma arbetsspråk.
Myndigheter är ju en annan sak men där är väl svenska lagen så nuförtiden att dom måste ge service på svenska. Men hur är det med minoritetsspråken i Sverige?
Jobbade med en britt i Tyskland som inte pratade tyska. Nu hade han nog inte bott där i 20 år, men bra många år iallafall. Tyskarna var förvisso sällan sena att pika honom för att han inte pratade tyska, men nog går det alltid.H HenrikHuslöse skrev:
Det är just de som inte har svenska som modersmål som påverkas mest. Förr var det inget problem. En helsvensk pratade de förmodligen svenska med familj, vänner och de andra i den lokala orienteringsföreningen och såg på svensk TV.
En indier eller britt pratar inte svenska med någon av dessa. Släkten pratar något annat, orienteringsföreningen är de inte med i om den ens finns kvar, svensk TV är ersatt av Youtube på engelska.
För dokument, visst. För människors samtal, nej.N Niq skrev:
Så då vore det bra ifall det fanns mikrofoner lite överallt så att folk kan tjuvlyssna och få reda på en massa fantastiska saker.H hempularen skrev:
Om jag samtalar med någon så ser jag inget syfte med att andra som inte deltar i samtalet ska lyssna på det. Snarare så vill man ju undvika att störa andra när man pratar med någon, så därför sänker man rösten. Men du tycker säkert att man ska höja rösten så att alla i närområdet kan höra vad man säger.
Som anställd på ett stort internationellt bolag har jag lite svårt att se problemet här. Man pratar det språk som behövs för att alla i samtalet/mötet ska kunna förstå vad som sägs.
I ett bolag med långvarig verksamhet i många länder flyttar folk runt inom bolaget vilket betyder att många olika nationaliteter är representerade och det är naturligt att prata engelska till vardags. Ser inget problem med det. Det är mycket vanligare med engelska än svenska i möten idag hos oss, till den grad att man ibland kommer på sig själv med att prata engelska trots att det bara är svennebananer i mötet....
I ett bolag med långvarig verksamhet i många länder flyttar folk runt inom bolaget vilket betyder att många olika nationaliteter är representerade och det är naturligt att prata engelska till vardags. Ser inget problem med det. Det är mycket vanligare med engelska än svenska i möten idag hos oss, till den grad att man ibland kommer på sig själv med att prata engelska trots att det bara är svennebananer i mötet....