Det är väl klart att det inte är, om du inte har några skriftliga avtal så kan du ju aldrig kräva in en skuld via kronofogden och annat. Skulle det vara så så kan jag ju hävda att du är skyldig mig låt oss säga 5000kr och driva in pengarna och du hade bara varit tvungen att betala. Så funkar det ju inte....frhe skrev:
Eftersom banken inte är intresserad om det är en gåva eller ett lån från Morsan så kvittar det ju vilket.
Precis, så är det.yens skrev:
Och på sätt och vis struntar väl banken, i princip, om låntagaren klarar sina betalningar eller inte. Dom fokuserar på att själva kunna gå skadelösa ur det hela.
Så därför blir en egen kontantinsats från låntagaren viktig för banken, för det ger ju lite säkerhet åt banken vid fluktuerande huspriser eller missbedömningar av värdet.
Bankerna räknar nog innerst inne alltid med att låntageran kraschar sin ekonomi och därför måste banken sälja huset för att få tillbaka pengarna.
Cyniskt? Javisst, men business is business.
edit:
Givetvis inte helt sant. Att kunderna klarar sina lån är givetvis viktigt för banken, banken ska leva på att få in räntor, inte använda sina resurser på att tvångsälja hus ...
Redigerat:
Utgick från att det skrivs ett låneavtal oberoende av vem man lånar av eftersom allt annat är ganska korkat av den som lånar ut. Men visst - finns det inget avtal kanske det blir svårt att driva in pengarna. Jag skulle dock skriva avtal även om det var mitt barn som skulle låna (när vi pratar lite större summor).
Jo, men detta avtal är ju inget banken behöver få vetskap om, det är ju inget som syns i kreditupplysningen. Även om ni har ett avtal om återbetalning kan ni ju inför banken kalla det gåva (om man nu har samvete att ljuga vill säga).frhe skrev:
Alla avtal är giltiga och bindande (nästan iaf, t.ex. överlåtelse av fast egendom kräver skriftligt).jhenrikj skrev:
Men ickeskriftliga avtal är svårare att bevisa, det är endast där det skiljer.
Lånar jag ut 50' till dig helt utan skriftligt avtal kan jag begära in det via kronofogden. Avvisar du kravet sätter sig kfm med armarna i kors och avvaktar ev tingsrättsdom. Går jag vidare till tingsrätt så blir det avgörande vilka bevis jag har. Har en mycket pålitlig person närvarit vid överenskommelsen så väger det vittnesmålet t.ex. mycket tungt.
Det finns en annan skillnad här.
Det lånet du fått från mamma eller en kompis har inte fastigheten som pant. Så hela värdet av fastigheten tillhör banken, och har dom dessutom redan fått de pengar du lånat så är banken nöjd, och du får själv lösa problemet med ditt andra lån som det dig behagar.
Självklart är inte det meningen med livet...men när alla kalkylerna visar att man har 3-4000 kr över marginalerna (när boende och bil är betalt) vid 100% belåning och 7,5% ränta så känns det inte riktigt som man ligger på gränsen heller. Banken räknar med att två vuxna utan barn behöver ca 11 000 i månaden till övriga utgifter, vi skulle med siffrorna ovan ha ca 14500 kvar varje månad...och det lär ju dröja innan räntan är 7,5% så nog tusan finns det marginaler för både sparande och semestrar....dessutom...vi bor ju som sagt på västkusten och härifrån åker man inte gärna på sommaren.Freddy_kruger skrev:
Att sitta med 2,5 miljon i lån betyder inte automatiskt att man inte har råd med semester eller annat. Detta beror i sin tur som du säkert är medveten om, vilken ekonomisk situation man har.Att låna 2,5 miljon idag kostar inte ens 3000 i månaden, men oavsett det så känns det som att den diskussionen kanske inte behöver luftas just här då det känns som att vi glider ifrån huvudämnet.Freddy_kruger skrev:
Synd bara att det där inte gäller om jag tar ett lån utan säkerhet hos någon annan bank....skulle det bli tvångsförsäljning med förlust så sitter jag ju kvar med det lånet, precis som ett lån av nån släkting.Mikael_L skrev:
Jag tycker det känns som att du fortfarande inte löst ditt låneproblem (?) men självklart får du diskutera subjektiva åsikter om du så önskar.jhenrikj skrev:
Alla lån du tar, sitter du ju kvar med.
Har långivaren en pant, skyddar han sig delvis med denna.
Banken vill inte ta all risk, därför kräver dom en viss ekonomisk insats av dig.
Går det dåligt för dig (blir av med jobbet osv) samtidigt som husvärdena dippar så tycker banken det är bättre att du blir av med t.ex. 300' samtidigt som banken blir av med, säg 300'.
Dessa 300' som banken "blev av med" fortsätter dom iofs kräva av dig, genom återbetalning eller utmätning osv.
Men dessa pengar är en mycket större risk. Du kanske får skuldsanering och banken blir nästan utan.
Men jag håller med i att banken inte ska ta all risk. Alla sorts affärer man ger sig in i måste man ju själv inse och värdera riskerna med, och inte räkna med att någon annan ska ta smällen av ifall det inte går som tänkt.
F.ö. tycker jag hela svenska folket, som kollektiv *, har alltför stort riskbeteende när det gäller vilka summor dom lånar upp till sina bostäder.
*egentligen inte alla, utan bara i storstäderna ...
Har långivaren en pant, skyddar han sig delvis med denna.
Banken vill inte ta all risk, därför kräver dom en viss ekonomisk insats av dig.
Går det dåligt för dig (blir av med jobbet osv) samtidigt som husvärdena dippar så tycker banken det är bättre att du blir av med t.ex. 300' samtidigt som banken blir av med, säg 300'.
Dessa 300' som banken "blev av med" fortsätter dom iofs kräva av dig, genom återbetalning eller utmätning osv.
Men dessa pengar är en mycket större risk. Du kanske får skuldsanering och banken blir nästan utan.
Men jag håller med i att banken inte ska ta all risk. Alla sorts affärer man ger sig in i måste man ju själv inse och värdera riskerna med, och inte räkna med att någon annan ska ta smällen av ifall det inte går som tänkt.
F.ö. tycker jag hela svenska folket, som kollektiv *, har alltför stort riskbeteende när det gäller vilka summor dom lånar upp till sina bostäder.
*egentligen inte alla, utan bara i storstäderna ...
Amen.Mikael_L skrev:Alla lån du tar, sitter du ju kvar med.
F.ö. tycker jag hela svenska folket, som kollektiv *, har alltför stort riskbeteende när det gäller vilka summor dom lånar upp till sina bostäder.
*egentligen inte alla, utan bara i storstäderna ...
Jag har inte löst det i praktiken...men har fått tillräckligt med ideér just nu...att tråden snarare direkt spårade ut mot varför just jag fick nej hos banken var inte det jag ville diskutera från början, utan det var mest det att det är mycket tuffare att ta sig in på bostadsmarknaden nu när vi har haft en prisökning som vida överstigit inkomstökningarna (i centrala Varberg ca 20% per år senaste 5 åren). Att statistiken visar att folk blir äldre och äldre innan de kan äga sitt första boende anser jag bara bevisar min tes, trots att den äldre generationen hävdar att allting är så mycket bättre nu.HusByggarTomten skrev:
Vilken statistik hänvisar du till nu?jhenrikj skrev: