Är du bekant med begrepp som halveringstid och bakgrundsstrålning?F frasen_36 skrev:
Ja, och det antar jag att Strålsäkerhetsmyndigheten också är.F fsn skrev:
Vad bra, då är du också medveten om att bränslet i en reaktor byts ut var tredje eller var 5:e år beroende på reaktortyp. Du vet såklart även att avfallet består av en jävla massa olika ämnen som har helt olika tider för sönderfall och är olika farliga.F frasen_36 skrev:
Hur tror du man kan reducera ner 99,99% på 30-40år? Är resterande 0,01% ofarligt, nej naturligtvis inte men det är så förbannat stigmatiserat så man blir matt. Läs detta och begrunda, det är väl skapligt vinklat åt andra hållet men inte alls så felvinklad som den allmänna bilden att allt är livsfarligt i MINST 100000 år. https://timbro.se/smedjan/karnavfallet-ar-bara-ett-svepskal-for-miljopartisterna/
Som sagt, jag utgår från att Strålsäkerhetsmyndigheten vet detta.F fsn skrev:
Jag har inte tid med dig längre grabben.
Ja, det vet det. De vet också att man vill ha ned strålningen till samma som bakgrundsstrålningen. Folk bor fortfarande i närheten av Tjernobyl och Fukushima, inte helt ofarligt men inte heller farligt.F frasen_36 skrev:
Allt handlar om sannolikheter och de är låga, men de existerar.
Det här är ren och enkel fysik.
Man behöver inte läsa någonstans och låta sig luras, utan del är lätt att räkna ut.
Olika isotoper har olika halveringstid. De med kort halveringstid strålar fruktansvärt illa, och är riktigt farliga - men kort tid.
De med riktigt lång halveringstid är svaga strålare och relativt ofarliga.
Jag kan sova några nätter med en några kg stor klump Uran238 under min säng, utan att vara orolig.
För att få hela bilden klar för sig ska man även ha koll på hela sönderfallskedjan samt vilken sorts strålning som avges.
Så det är de isotoper med medellång halveringstid som är problematiska.
Och så här blir uran-bränsle atomavfall under tre år i reaktorn:
Och de riktigt aggresiva isotoperna med hög strålning är de märkta med lila klammer.
Nu ser jag att det här var en dålig bild som vare sig namnger isotoperna eller halveringstiden.
Men sammantaget har vi här isotoper med halveringstider på timmar till kanske 50 år (Cesium 137 t.ex. har lite drygt 30 år).
Dessa är tråkiga, men kommer dock relativt snabbt sönderfalla till stabilare och mer ofarliga isotoper, så en del är närmast ofarliga inom ett år, andra tar det kanske ett par hundra år för att bli relativt harmlösa.
De riktigt långsamma Uran-isotoperna är så pass svagt strålande att de inte utgör någon svår farlighetsgrad alls.
Kvarstår de problematiska isotoperna Pu239 och Pu240 som har 24100 år resp 6500 år i halveringstid.
Dessa är relativt besvärliga vad gäller strålningsnivån men också ganska besvärliga för att det tar 24 tusen år innan Pu239 har halverats, så alltså 100.000 år innan det återstår 1/16 av den ursprungliga mängden.
Det här är ändock en hel förenklat. T.ex. är det inte bara hur sakerna strålar som är att beakta, utan även giftighet. T.ex. är Plutonium rätt giftigt.
Plutonium handskas man faktiskt med endast iförda bra gummiskydd.
För kortare kontakt så är Pu en så pass svag strålare att man inte behöver vara överdrivet rädd för strålning, däremot gör giftigheten (inandning av damm som avger alpha-partiklar) att heltäckande kroppsskydd och superbra andningsskydd gäller.
Jag tror att man egentligen kan göra det rätt förenklat och bara fundera runt vad Cesium 137, Pu239 och U238 innebär. För det är dessa tre isotoper som är mest avgörande vad gäller egenskaper och halveringstider och mängd, från utbränt kärnbränsle.
Det finns ju lite mer att läsa som fördjupning, särskilt om mitt tunna grunda populärvetenskapliga inlägg inte räcker, ty det är ju en hel del förenklat, men förhoppningsvis på ett bra sätt i alla fall.
https://www.physics.uu.se/samverkan/fraga-en-forskare/fraga/?tarContentId=985416
https://inis.iaea.org/collection/NCLCollectionStore/_Public/27/032/27032007.pdf
Man behöver inte läsa någonstans och låta sig luras, utan del är lätt att räkna ut.
Olika isotoper har olika halveringstid. De med kort halveringstid strålar fruktansvärt illa, och är riktigt farliga - men kort tid.
De med riktigt lång halveringstid är svaga strålare och relativt ofarliga.
Jag kan sova några nätter med en några kg stor klump Uran238 under min säng, utan att vara orolig.
För att få hela bilden klar för sig ska man även ha koll på hela sönderfallskedjan samt vilken sorts strålning som avges.
Så det är de isotoper med medellång halveringstid som är problematiska.
Och så här blir uran-bränsle atomavfall under tre år i reaktorn:
Och de riktigt aggresiva isotoperna med hög strålning är de märkta med lila klammer.
Nu ser jag att det här var en dålig bild som vare sig namnger isotoperna eller halveringstiden.
Men sammantaget har vi här isotoper med halveringstider på timmar till kanske 50 år (Cesium 137 t.ex. har lite drygt 30 år).
Dessa är tråkiga, men kommer dock relativt snabbt sönderfalla till stabilare och mer ofarliga isotoper, så en del är närmast ofarliga inom ett år, andra tar det kanske ett par hundra år för att bli relativt harmlösa.
De riktigt långsamma Uran-isotoperna är så pass svagt strålande att de inte utgör någon svår farlighetsgrad alls.
Kvarstår de problematiska isotoperna Pu239 och Pu240 som har 24100 år resp 6500 år i halveringstid.
Dessa är relativt besvärliga vad gäller strålningsnivån men också ganska besvärliga för att det tar 24 tusen år innan Pu239 har halverats, så alltså 100.000 år innan det återstår 1/16 av den ursprungliga mängden.
Det här är ändock en hel förenklat. T.ex. är det inte bara hur sakerna strålar som är att beakta, utan även giftighet. T.ex. är Plutonium rätt giftigt.
Plutonium handskas man faktiskt med endast iförda bra gummiskydd.
För kortare kontakt så är Pu en så pass svag strålare att man inte behöver vara överdrivet rädd för strålning, däremot gör giftigheten (inandning av damm som avger alpha-partiklar) att heltäckande kroppsskydd och superbra andningsskydd gäller.
Jag tror att man egentligen kan göra det rätt förenklat och bara fundera runt vad Cesium 137, Pu239 och U238 innebär. För det är dessa tre isotoper som är mest avgörande vad gäller egenskaper och halveringstider och mängd, från utbränt kärnbränsle.
Det finns ju lite mer att läsa som fördjupning, särskilt om mitt tunna grunda populärvetenskapliga inlägg inte räcker, ty det är ju en hel del förenklat, men förhoppningsvis på ett bra sätt i alla fall.
https://www.physics.uu.se/samverkan/fraga-en-forskare/fraga/?tarContentId=985416
https://inis.iaea.org/collection/NCLCollectionStore/_Public/27/032/27032007.pdf
Redigerat:
Jag förstår verkligen att det blev tråkigt för dig lilla gubben. Bara upp i sadeln igen.F frasen_36 skrev:
Ja @frasen_36 har tydligen inte förmågan att tillgodogöra sig vetenskapliga texter utan går bara på hörsägen och propaganda!F fsn skrev:
Här är vetenskapen i form av professor i kärnfysik Jan Blomgren.
Lyssna och lär!
Den manen har jag inte mycket förtroende för längre. Han säger mycket konstigt om elsystemet. Men strålning är nog närmare hans kunskapsområde.
Vad är det som är så konstigt?D Daniel 109 skrev:
Menar du alltså att det som Strålsäkerhetsmyndigheten skriver är "hörsägen och propaganda"?L Leif i Skåne skrev:
Om du talar om vilken rapport du hänvisar till så kan vi säkert hjälpa dig att läsa den.F frasen_36 skrev:
Ingen rapport kan läsas utan att förstå sammanhanget den är skriven för. När det gäller kärnavfallet så är syftet att det skall vara nere på samma nivå som bakgrundsstrålning en, det innebär dock inte att flera gånger högre nivåer anses vara särskilt farliga. Det finns många människor som bor och arbetar i sådana miljöer.
Det som händer är att sannolikheten för osannolika händelser ökar några gånger (beroende på stråldos), men det innebär inte att det är särskilt farligt. Att åka bil är exempelvis mycket farligare.
Att man är så noga med kärnavfallet är för att det skall ligga kvar så länge i marken utan att vi vet vad som händer med det i framtiden. Annars hade vi valt att lagra det ovan mark.
Kärnavfall är en icke-fråga, eftersom vi redan har X mängd att hantera. Då spelar det ingen roll om vi skapar 10 gånger X. Det blir i princip lika dyrt och lika säkert oavsett mängden.
Beslutet att hantera kärnavfall togs när vi började med kärnkraft. Det går inte att ändra på nu.
Beslutet att hantera kärnavfall togs när vi började med kärnkraft. Det går inte att ändra på nu.
Och de där 100-tusentals åren är en annan icke-fråga då det på dessa breddgrader oftast är istid och en sådan varar i genomsnitt några 100-tusen år och det är snart dags för nästa...
Och de här högaktiva klyvningsprodukterna transuranerna är till sin natur väldig klistriga de fastnar på andra ämnen och flyttar sig inte så lätt. Det är därför delarna i ett kärnkraftverk blir radioaktiva, trots att det bara gått vatten runt i rören. Därför behöver man inte oroa sig för att de skall ta sig ut ur kopparkapslarna och bentonitleran. De är inte heller vattenlösliga vilket gör att skulle de komma ut i grundvattnet så flyttar de sig inte så långt.
Och de här högaktiva klyvningsprodukterna transuranerna är till sin natur väldig klistriga de fastnar på andra ämnen och flyttar sig inte så lätt. Det är därför delarna i ett kärnkraftverk blir radioaktiva, trots att det bara gått vatten runt i rören. Därför behöver man inte oroa sig för att de skall ta sig ut ur kopparkapslarna och bentonitleran. De är inte heller vattenlösliga vilket gör att skulle de komma ut i grundvattnet så flyttar de sig inte så långt.
Det har nog ingen sagt, det är snarare att folk i allmänhet har problem att sortera och värdera information och lider av nån form av mental blockering, du är ett talande bevis för det.F frasen_36 skrev: