Effekttariffer solceller - olönsamt
ENERGIMARKNADSINSPEKTIONEN CENCURERADE FRÅGA OCH SVAR
Fråga:
Då har vi nu fått konstaterat att det som elnätsföretagen upprepade gånger har lovat inte skulle ske, men som EIs regelverk faktiskt tillåter, nu har blivit verklighet. Även mikroproducenter åläggs effekttariff för inmatning till nätet. C4 Energi har satt praxis, och mycket talar för att fler elnätsbolag kommer att följa efter.
Mot den bakgrunden vill jag ställa följande fråga till EI:
Hur menar EI att denna tariffmodell inte öppnar för att en och samma kund i praktiken betalar nätavgift två gånger, både som förbrukare och som producent?
Om effekttariff tas ut i båda riktningarna, det vill säga både för uttag och för inmatning, blir den rimliga konsekvensen att man betalar för nyttjandet av samma ledning två gånger. En gång för effekttoppen vintertid eller nattetid vid förbrukning (exempelvis elbilsladdning), och en gång för effekttoppen sommartid eller dagtid vid produktion från solceller.
En renodlad producent, till exempel ett vindkraftverk, nyttjar nätet i en riktning och betalar för sitt bidrag till nätets dimensionering. En villaägare betalar redan för nätet när el förbrukas. Om samma abonnemang därutöver ska betala effekttariff även för överskottsproduktion som matas ut på nätet, innebär det att samma ledning avgiftsbeläggs två gånger: en effekttariff för förbrukning och en effekttariff för produktion.
Detta är i grunden samma fysiska infrastruktur. Det är inte två separata ledningar. Hur menar EI att detta inte utgör en dubbelbetalning för samma nät, endast baserat på flödesriktning?
Svar:
Jag har nu fått svar från mina kollegor på tariffteamet.
Ei:s föreskrift om tariffutformning (EIFS 2022:1) trädde i kraft 2022 men ska tillämpas senast 1 januari 2027. Det innebär att från och med 1 januari 2027 ska det finnas en effektavgift i nätavgiften för alla elkunder, både inmatnings- och uttagskunder. Utöver att det ska finnas en effektavgift framgår det även i föreskriften att kortsiktiga rörliga kostnader, kundspecifika kostnader, framåtblickande kostnader och residualkostnader ska fördelas mellan inmatnings- och uttagsabonnemang på ett sätt som reflekterar de kostnader nätföretaget har för inmatnings- och uttagsabonnemang.
Effektavgiften är avsedd att ta betalt för de framåtblickande kostnaderna, det vill säga de kostnader som en kunds användning av nätet idag förväntas generera i framtiden. Dessa kostnader påverkas av såväl inmatning som uttag samt den sammanlagda belastningen i elnätet. Avgiften är kostnadsreflektiv, och ska därmed reflektera de kostnader som kundens beteende idag orsakar elnätet. När det gäller vilka kostnader som kundens beteende driver så är det väldigt olika mellan olika elnät/nätföretag.
Nätet behöver dimensioneras för att klara av både kundernas samtida uttag såväl som inmatning, och beroende på hur och när flödena uppstår så kan olika behov (kostnader) i nätet uppstå. I en del nät kan inmatningen vara ett större problem än uttaget, och det bör då speglas i storleken på effektavgifterna, och i en del nät genererar uttaget mer kostnader än inmatningen. Om exempelvis solel som produceras förbrukas i närområdet samt att den samtida inmatningen en solig dag inte överstiger uttaget en kall vinterdag kan man anta att inte alltför mycket investeringar krävs för att omhänderta den inmatning som sker. Om det däremot sker mycket solelsproduktion i ett område där det inte används så mycket el så kan det snarare vara inmatningen som driver kostnader (investeringar) framåt i tiden än uttaget, vilket bör speglas i nätavgifterna. Om inte dessa kostnader allokeras till den kund som orsakar kostnaden, så innebär det att någon annan kund istället får betala för det. Ett grundläggande krav i regelverket är att kostnader för ett kundkollektiv inte får skjutas över på ett annat, vilket innebär att de kostnader som inmatningen ger upphov till inte får skjutas över på andra kunder.
Den nytta som inmatningen medför för elnätet har inmatningskunder rätt till en ersättning från sitt elnätsföretag, den så kallade nätnyttoersättningen. Rätten till nätnyttoersättning regleras i ellagen och det finns mer information om detta på vår hemsida.
Under förra året inledde Ei ett arbete med att revidera föreskriften (EIFS 2022:1). Inom ramen för detta arbete har Ei bland annat analyserat hur nätföretagens residuala kostnader ska fördelas mellan inmatnings- och uttagskunder samt utrett sambandet mellan kostnadsreflektiva elnätsavgifter för inmatningskunder och andra verktyg såsom exempelvis nätnyttoersättning. Föreskrifterna väntas komma ut på remiss någon gång under våren/sommaren 2026.
Under året kommer Ei även att följa upp resultatet av effektavgifterna och undersöka vilka analyser och resonemang från elnätsföretagen som ligger till grund för utformningen av nätavgifterna.
Förtydligande fråga:
Jag vill förtydliga att min fråga inte handlar om principen om kostnadsreflektion, utan om hur nätet faktiskt dimensioneras i praktiken, vilket ert svar inte berör. I stället för att besvara den konkreta frågan hänvisar ni till regelverk och allmänna formuleringar. Därför förtydligar jag frågan nedan.
Min förtydligade fråga:
När ett lågspänningsnät dimensioneras för en villaanslutning, dimensioneras det då för den högsta samtidiga belastningen i en riktning (oavsett om den består av uttag eller inmatning), eller dimensioneras det separat för en uttagstopp och en inmatningstopp som uppstår vid olika tidpunkter?
Om nätet i praktiken dimensioneras utifrån den högsta samtidiga belastningen i en riktning, hur motiveras då att ett och samma abonnemang kan påföras effekttariff både för uttag och för inmatning, när dessa toppar inte uppstår samtidigt och avser samma fysiska ledning och anslutningspunkt?
Med andra ord:
Hur säkerställer EI att tariffmodellen inte leder till att samma kapacitet i nätet finansieras två gånger av samma kund, en gång via uttagstariffen och en gång via inmatningstariffen?
Jag vore tacksam för ett konkret svar kopplat till faktisk nätdimensionering snarare än den principiella kostnadsfördelningsmodellen.
https://konsumentforum.ei.se/org/en...ion=0wf8wqi9jiyaj2ofbvizrmuftol70r4p#c4964873
Fråga:
Då har vi nu fått konstaterat att det som elnätsföretagen upprepade gånger har lovat inte skulle ske, men som EIs regelverk faktiskt tillåter, nu har blivit verklighet. Även mikroproducenter åläggs effekttariff för inmatning till nätet. C4 Energi har satt praxis, och mycket talar för att fler elnätsbolag kommer att följa efter.
Mot den bakgrunden vill jag ställa följande fråga till EI:
Hur menar EI att denna tariffmodell inte öppnar för att en och samma kund i praktiken betalar nätavgift två gånger, både som förbrukare och som producent?
Om effekttariff tas ut i båda riktningarna, det vill säga både för uttag och för inmatning, blir den rimliga konsekvensen att man betalar för nyttjandet av samma ledning två gånger. En gång för effekttoppen vintertid eller nattetid vid förbrukning (exempelvis elbilsladdning), och en gång för effekttoppen sommartid eller dagtid vid produktion från solceller.
En renodlad producent, till exempel ett vindkraftverk, nyttjar nätet i en riktning och betalar för sitt bidrag till nätets dimensionering. En villaägare betalar redan för nätet när el förbrukas. Om samma abonnemang därutöver ska betala effekttariff även för överskottsproduktion som matas ut på nätet, innebär det att samma ledning avgiftsbeläggs två gånger: en effekttariff för förbrukning och en effekttariff för produktion.
Detta är i grunden samma fysiska infrastruktur. Det är inte två separata ledningar. Hur menar EI att detta inte utgör en dubbelbetalning för samma nät, endast baserat på flödesriktning?
Svar:
Jag har nu fått svar från mina kollegor på tariffteamet.
Ei:s föreskrift om tariffutformning (EIFS 2022:1) trädde i kraft 2022 men ska tillämpas senast 1 januari 2027. Det innebär att från och med 1 januari 2027 ska det finnas en effektavgift i nätavgiften för alla elkunder, både inmatnings- och uttagskunder. Utöver att det ska finnas en effektavgift framgår det även i föreskriften att kortsiktiga rörliga kostnader, kundspecifika kostnader, framåtblickande kostnader och residualkostnader ska fördelas mellan inmatnings- och uttagsabonnemang på ett sätt som reflekterar de kostnader nätföretaget har för inmatnings- och uttagsabonnemang.
Effektavgiften är avsedd att ta betalt för de framåtblickande kostnaderna, det vill säga de kostnader som en kunds användning av nätet idag förväntas generera i framtiden. Dessa kostnader påverkas av såväl inmatning som uttag samt den sammanlagda belastningen i elnätet. Avgiften är kostnadsreflektiv, och ska därmed reflektera de kostnader som kundens beteende idag orsakar elnätet. När det gäller vilka kostnader som kundens beteende driver så är det väldigt olika mellan olika elnät/nätföretag.
Nätet behöver dimensioneras för att klara av både kundernas samtida uttag såväl som inmatning, och beroende på hur och när flödena uppstår så kan olika behov (kostnader) i nätet uppstå. I en del nät kan inmatningen vara ett större problem än uttaget, och det bör då speglas i storleken på effektavgifterna, och i en del nät genererar uttaget mer kostnader än inmatningen. Om exempelvis solel som produceras förbrukas i närområdet samt att den samtida inmatningen en solig dag inte överstiger uttaget en kall vinterdag kan man anta att inte alltför mycket investeringar krävs för att omhänderta den inmatning som sker. Om det däremot sker mycket solelsproduktion i ett område där det inte används så mycket el så kan det snarare vara inmatningen som driver kostnader (investeringar) framåt i tiden än uttaget, vilket bör speglas i nätavgifterna. Om inte dessa kostnader allokeras till den kund som orsakar kostnaden, så innebär det att någon annan kund istället får betala för det. Ett grundläggande krav i regelverket är att kostnader för ett kundkollektiv inte får skjutas över på ett annat, vilket innebär att de kostnader som inmatningen ger upphov till inte får skjutas över på andra kunder.
Den nytta som inmatningen medför för elnätet har inmatningskunder rätt till en ersättning från sitt elnätsföretag, den så kallade nätnyttoersättningen. Rätten till nätnyttoersättning regleras i ellagen och det finns mer information om detta på vår hemsida.
Under förra året inledde Ei ett arbete med att revidera föreskriften (EIFS 2022:1). Inom ramen för detta arbete har Ei bland annat analyserat hur nätföretagens residuala kostnader ska fördelas mellan inmatnings- och uttagskunder samt utrett sambandet mellan kostnadsreflektiva elnätsavgifter för inmatningskunder och andra verktyg såsom exempelvis nätnyttoersättning. Föreskrifterna väntas komma ut på remiss någon gång under våren/sommaren 2026.
Under året kommer Ei även att följa upp resultatet av effektavgifterna och undersöka vilka analyser och resonemang från elnätsföretagen som ligger till grund för utformningen av nätavgifterna.
Förtydligande fråga:
Jag vill förtydliga att min fråga inte handlar om principen om kostnadsreflektion, utan om hur nätet faktiskt dimensioneras i praktiken, vilket ert svar inte berör. I stället för att besvara den konkreta frågan hänvisar ni till regelverk och allmänna formuleringar. Därför förtydligar jag frågan nedan.
Min förtydligade fråga:
När ett lågspänningsnät dimensioneras för en villaanslutning, dimensioneras det då för den högsta samtidiga belastningen i en riktning (oavsett om den består av uttag eller inmatning), eller dimensioneras det separat för en uttagstopp och en inmatningstopp som uppstår vid olika tidpunkter?
Om nätet i praktiken dimensioneras utifrån den högsta samtidiga belastningen i en riktning, hur motiveras då att ett och samma abonnemang kan påföras effekttariff både för uttag och för inmatning, när dessa toppar inte uppstår samtidigt och avser samma fysiska ledning och anslutningspunkt?
Med andra ord:
Hur säkerställer EI att tariffmodellen inte leder till att samma kapacitet i nätet finansieras två gånger av samma kund, en gång via uttagstariffen och en gång via inmatningstariffen?
Jag vore tacksam för ett konkret svar kopplat till faktisk nätdimensionering snarare än den principiella kostnadsfördelningsmodellen.
https://konsumentforum.ei.se/org/en...ion=0wf8wqi9jiyaj2ofbvizrmuftol70r4p#c4964873
Jag förstår inte vad du klagar på. Kanske ser modellen för beräkning av effekttariffen annorlunda ut för dig än för mig. Jag betalar för snittet av de tre högsta topparna (dygnen) varje månad. Om dessa toppar är konsumtion till uppvärmning på vintern och produktion från solceller på sommaren får jag betala för det. Eller menar du att du får betala för både konsumtion och produktion samma månad?
Om jag tolkar TS rätt så är han orolig att det skall komma effekttariff även på försäljning av el - och inte som idag, enbart på inköp.P Pin skrev:
All info står i frågan till EI, och deras svar. Alla elbolag har rätten att ta ut avgiften. Den kan tas ut både för in- och utmatning samma månad. EIFS 2022:1 ger rätten, och C4 Energi har redan börjat ta ut den, övriga kommer följa. Småpengar i början. Inte en oro, ett konstaterade.Kvackatore skrev:
Skulle säga att EIFS 2022:1 ger full rätt att ta ut avgiften under samma period så länge som det är "inom ramarna". Om du menar uttag momentant så är det rimligen inte möjligt, för du förbrukar ju samtidigt som du producerar isåfall. Men på samma dygn vore det fullt möjligt eftersom inmatning och uttag sker vid olika tidpunkter. Solen producerar på dagen, medans du laddar bilen på natten.X xLnT skrev:
Det är exakt det som EI svarar, att de får ta ut avgiften för både och. Det är som är poängen i min fråga till dem. Då betalas infrastrukturen två gånger. Går att läsa i praktiken här: https://www.c4energi.se/privat/elna...ffekttariffer/effektavgift-for-elproducenter/X xLnT skrev: