Det usla rådet ”äsch du ska ju bo i det här huset jättelänge”

[Kenneth Klar]

Jag byggde min villa under första halvan av nittiotalet.Flyttade in nov 1995 så det är,men har iofs inte alltid bott och varit skriven i huset på heltid då arbete (och kärlek) fört mig till andra platser i världen i bland.

Att ha ett eget hus att återvända till är dock en trygghet, har man betalt av kåken eller iaf lejonparten av den behöver man inte heller sälja av ekonomiska skäl utan kan bruka sin egendom när det passar, ta en månad i fritidshuset eller ett halvår på jobb på annan ort om man har lust och ork med det.

Att sälja för att man inte behöver huset för stunden anser jag vara lite dumt, bättre att hyra ut om man behöver hyresintäkter för att täcka sina huskostnader.

Hyr ditt boende om du inte vill äga ditt boende själv

Varför dela på ägandet av boendet om du räknar på risken att behöva lösa ut din partner?

Skulle hyrt om jag inte haft barn. Har landställe. Vad skulle jag då med en villa till?

Även om jag hade råd att bo kvar själv hade jag inte velat det. Det är ett hus som kommer påminna om mitt ex, med val vi gjort tillsammans. Att ha en nu partner i samma sovrum som jag inrett med mitt ex skulle kännas absurt både för mig och den nya.

 

[Kenneth Klar]

Det går ju faktiskt att hyra villor också. Många som jobbar utomlands ett par år hyr ju ut. Oftast är det nog rätt bra villor iom att det ofta är folk med hyfsad lön som blir expats...

Så om man tvekar om man ska jobba kvar på samma ställe är det väl utmärkt att hyra?

Det var som sagt ett skäl att jag var så seg att köpa. Egentligen hade jag nog velat bo kvar i Uppsala, men jobbmässigt var det mindre bra. Hade jag köpt där så hade jag säkert hittat ett jobb. Eller åkt uppsalapendeln massor av år. Jag tror man ska bestämma vad man vill och satsa på det. Går det fel så får man ta det. Att ha alla vägar öppna leder ofta till att man inte riktigt satsar på det man håller på med. Hur kul är det att fixa med hus, trädgård etc om man tror man bara ska bo där i ett par tre år?

Ofta tror man en sak när man flyttar in men livet vill annat. Nytt jobb, fler barn, behov att byta skolor etc etc. Omöjligt att veta alla sina framtida parametrar på förhand.

 

[fribygg]

Nytt jobb, fler barn, behov att byta skolor etc etc.

Det är ju fördelen med eget bo för oss som inte har tummen mitt i, ändras behoven bygger man ju ut kåken och anpassar den efter de nya behoven..

 

[TRJBerg]

Många kommentatorer i tråden har låg fattningsförmåga. Kanske har förmågan att förstå andra människor och att tänka i mer än ett steg försvunnit.

 

[hovapettson]

Hör många ge och få detta ”råd” kring hur man ska resnonera vid husköp.

Hur vettigt är det? Väldigt få har råd att bo kvar i en kåk och köpa ut sin partner, 50% av alla äktenskap slutar i skilsmässa (ofta när småbarnsåren är precis över)

Sen kan det komma 100 andra parametrar som kräver en flytt. Det blev fler barn, nya jobb etc etc.

Om man inte gjort ett köp som var en vettig och bra investering så kan man då sen sitta rejält i skiten.

Tänker att det var vanligt att man häckade i en villa i 40 år förr i tiden men alla mina bekanta har flyttat runt. Ytterst osannolikt att någon sitter 30 år i samma hus. De som gör det är nästan enkom äldre.

Är ni en av dessa som ger detta råd? Varför?

Jag förstår nog ditt resonemang. Känner igen det: 90-tal, nykära, första huset, barn var inte aktuellt men kom senare (kvinnans beslut), då sa jag "detta är mitt sista hus - jag flytt'int". (Haha!)
Därefter kom barn, vi flyttade, skilde oss, ex + barn i lägenhet och jag snubblade runt. Givetvis bör man ställa sig frågan när man är husspekulant: Är detta säljbart? Vad är rimligt att lägga ner i renovering och arbete mtp framtida värde - även om vi ska bo där jättelänge.
Sedan håller jag också med dig om vårt helt perverterade skattesystem som allvarligt skadar husmarknaden och folks möjligheter att byta upp/ner sig. En särskild historia det.

 

[Zevv]

”Hmmm hur ska jag tänka kring bostadsköp”? ”Är det här priset inte lite för högt för området?” ”Är det här läget verkligen rätt investering”?

Väldigt ofta får man då inputen ”tänk att du ska bo där väldigt länge” och/eller ”det spelar ju ingen större roll över 20-30 år”

Om man VISSTE det så kan man givetvis resonera annorlunda än om man inte vet det. Men om sanningen ska fram är det ju störst chans att man INTE kommer bo där i +20 år.

T

Resonerar du på samma sätt om resten av livet. Partnern du lever med exempelvis?

 

[Alfredo]

Resonerar du på samma sätt om resten av livet.

Menar du att det skulle vara konstigt att exempelvis fundera över om priset inte lite för högt för området när man köper en bostad? Har man inte obegränsat med kapital tycker jag nog det är rätt självklart att fundera så.

 

[Zevv]

Menar du att det skulle vara konstigt att exempelvis fundera över om priset inte lite för högt för området när man köper en bostad? Har man inte obegränsat med kapital tycker jag nog det är rätt självklart att fundera så.

Nej, jag menade precis det jag skrev, om han även resonerar lika om resten av livet utöver ett husköp

 

[Alfredo]

Nej, jag menade precis det jag skrev, om han även resonerar lika om resten av livet utöver ett husköp

OK. Då måste du nog förtydliga din fråga om jag ska förstå då jag inte fattar riktigt vad du menar med att "resonera lika om resten av livet utöver ett husköp"?

 

[Staffan-N]

Klart alla tror på det där och då. Men man är ju rätt naiv om man inte inser någonstans att risken för framtida skilsmässa är 50%

Naivitet är ett tillstånd av okunskap. Comittment, och att välja att tro på något, det är något annat.

Det är ignorant att tro att det bara finns naivitet och cynisk acceptans av statistiken

 

[Zevv]

OK. Då måste du nog förtydliga din fråga om jag ska förstå då jag inte fattar riktigt vad du menar med att "resonera lika om resten av livet utöver ett husköp"?

Jag uppfattade TS tråd som att han undrar hur någon huvudtaget vågar köpa ett hus för det finns så många riskfaktorer man inte rår över, ex. att man skiljer sig. Då undrar jag om han resonerar lika om alla andra frågor i livet, investeringar av olika slag, relationer till nära och kära, osv. Det känns som ett tråkigt liv att leva, att bedöma allt i livet som en risk då vågar man inte göra mycket i livet.

 

[Alfredo]

Jag uppfattade TS tråd som att han undrar hur någon huvudtaget vågar köpa ett hus

Riktigt så tolkar inte jag TS. Jag gör nog mer tolkningen att TS menar att man ska fundera på om det är rätt att köpa huset för att bo där de kommande åren än att man ska tänka på om det är rätt för att bo i många tiotals år.

Men TS själv vet nog bättre än jag vad han menar...

 

[Satsuki]

I mitt yrke ser jag en hel del situationer där sjukdom och död drabbar individer även mitt i livet. Vi vet aldrig vad som kommer hända, men om man går runt och tänker på/planerar för det värsta hela tiden blir livet svårt.

Alla är vi olika i fråga om vad vi prioriterar, och alla ska naturligtvis göra de valen man känner är rätt. Men min erfarenhet är att i livets slut ångrar man oftare det man inte gjort än det man gjort.

Klart det är förnuftigt att planera för sjukdom, död etc men man kan göra det på konstruktiva sätt som att skriva testamente, äktenskapsförord, skaffa livförsäkring med invaliditetsersättning etc.

 

[lbgu]

Jag undrar mest hur fasiken folk kan vara så säkra på att de ”kommer bo där länge”. Ser folk utrycka sig på samma sätt hela tiden här på forumet. Hur vet de att de aldrig kommer byta jobb, skilja sig etc?

Fast med din inställning så borde man ju aldrig gifta sig då man inte vet om det kommer att hålla. Hela livet är fyllt av chansningar och ska man bara göra saker som garanterat är 'säkra' så lär livet bli rätt tråkigt. Sen när man köper hus så är ju en grundregel att inte betala mer än man anser det vara värt. Skulle alla tänka som du så skulle ingen köpa en ny bil, det är ju en nästan garanterad dålig investering.

 

[engs]

50% av alla äktenskap slutar i skilsmässa (ofta när småbarnsåren är precis över)

Har för mig andelen på 50% inte riktigt stämmer om man ser på de som är på sitt första äktenskap. De som gift om sig tenderar att skilja sig oftare för varje gång. Så denna grupp drar upp statistiken något.