Sverige har ett galet, och för västvärlden helt unikt system, detta system ger en extrem fördel för de som sitter på sitt boende och stor nackdel för de som flyttar.I Mikrometer skrev:
Säg att du köpt ett hus för 4 msek som idag är värt 10. Du får nytt jobb och ska flytta till andra sidan stan till ett likadant hus för samma peng
Du åker då på;
Lagfart 150k
Pantbrev 50-100k (ofta)
Reavinstskatt du ej får skjuta 660k
Flytten kostar alltså nästan 1 msek i skatter och avgifter.
Sen går bostaden upp i värde till 12msek
Säg att du och din partner sen skiljer er och flyttar till varsin 6msek kåk. Då åker ni på;
Lagfart 150k
Pantbrev 50-100k (ofta)
Reavinstskatt du ej får skjuta 440k
Totalt har ni åkt på runt 1,6 msek för dessa flyttar, de kanske var helt nödvändiga för er. Att ta bort all fastighetsskatt att tala om och ha enorma flyttskatter blir helt absurt.
Det är just pga långsiktigheten som det är ett dåligt råd. 50% av alla äktenskap slutar o skilsmässa.Keiller skrev:
Säg att du kollar på ett hus i ett område men absolut hatar tanken på att bo i en lgh i samma område men det är det enda du har råd med vid skilsmässa eller dylikt.
Då är det ett rätt dåligt område att flytta till iom att barnen då kan vara väldigt låsta dit
En fotnot är att jag inte heller tycker att man ska leva över sin ekonomiska förmåga eller vara vårdslös. Har man inte råd får man ju bosätta sig längre ut eller finna lyckan i något mindre. Poängen är att man ska må bra av sitt boende och inte bara se det som ett investeringsobjekt.Kenneth Klar skrev:
Jag tänker lite som det där med karriärval. Gör det som är kul och man känner passion för. Har man tur så blir man rik av det. Har man otur så hade man iaf kul. Man kommer nog ändå inte komma så långt om man inte har passionen som drivkraft. Vad ska man med rikedomar till ändå? Att ha kul sen? Man kan ju ha kul på vägen medan man har hälsan kvar istället?
Men det hela handlar ju lika mycket om den subtila konsten att finna lyckan I det man kan få för stunden.
Lägg lite mer energi på frugan så minskar du risken för skilsmässa.🫶
Klart man inte går och tror att mam ska skilja sig imorgon. Men eftersom 50% av alla äktenskap går åt skogen är det rätt dumdristigt att förutsätta att de ska vara livet ut utan någon somhelst plan bS Smed242 skrev:
Visst, många äktenskap slutar i skilsmässa men det är ju verkligen att måla fan på väggen om du måste ha med det i ekvationen när du planerar för att köpa dig ett hus. Borde vara bättre att långsiktigt planera för hur du håller ihop ett förhållande.Kenneth Klar skrev:
Jag har för övrigt inga fler goda råd att ge dig. Tyvärr.
Jag är helt ok på att bygga saker om jag ska vara ärlig. Nog bättre än den genomsnittliga villaägaren.Workingclasshero skrev:
Allt handlar om läget. Är inte läget nära Sthlm C (om jag nu ska bo i Sverige) spelar huset inget roll. Kan vara ett slott, ändå inte något drömhus.
Med det sagt. Jag är lycklig även om jag inte bor i drömhus, så länge det är en investering som betalar sig och ett lugnt och tryggt område med grymma skolor och bra kommunikationer nära city
Är det inte vettigt att tänka på hur man eventuellt skulle trivas i området om man inte har möjlighet att bo kvar i huset?
Är det inte vettigt att tänka på hur området lär stå sig i dåliga tider?
I Sthlm är vissa områden nu total öken att sälja i medan andra flyger. Har själv vänner som nu försöker sälja i ett område de älskade, men nu ångrar de djupt att de inte tänkte på andrahandsvärdet.
En annan yngre bekant som stod mellan förort och mindre i innerstan för 7-8 år sen. Nu försöker han sälja. Kommer inte ha insats kvar om han säljer nu. Hade han köpt i innerstan (som han redan då såg som en bättre investering) hade han gjort vinst. Han förbannar också sitt val
Husägare
· Småländska höglandet
· 5 655 inlägg
Det här är så långt bortom sorgligt så det går inte att beskriva. Men det fattar inte du. Jag kan hoppas att dina barns mamma fattar det, åtminstone. Och då är den där skilsmässan/separationen du fruktar och/eller planerar för inte så långt borta, skulle jag tro.Kenneth Klar skrev:
Iom att 80% av alla skilsmässor initieras av frugan är det ett bra rådUnikt namn skrev:
Nej, helt ärligt, vad är sorgligt?
Finns 100 saker i livet jag blir lycklig av. Varför är det så otroligt avgörande att mitt hus måste vara ett ”drömhus” och inte ”helt ok”?
Här är ju just nu en tråd om Djursholm. Skapligt attraktivt område, som ligger rätt OFF i förhållande till city. Finns gott om attraktiva områden som inte ligger jättecentralt.Kenneth Klar skrev:
Husägare
· Småländska höglandet
· 5 655 inlägg
Din inställning till ekonomin, förlåt...jag menade förstås livet. Du blir lycklig av att ditt hus är en bra investering med ett gott andrahandsvärde. Alltså, wtf? Du har ett enda liv här på jorden (så vitt känt), ska du då slösa bort det livet på att räkna pengar? Om jag inte minns fel har du både partner och barn - det kanske är där du ska söka lyckan istället!?Kenneth Klar skrev:
Ja? Så länge läget är bra, barnen har bra skolor och ett tryggt område att bo i, jag trivs med människorna etc?
Om jag väljer mellan två likvärdiga båtar där den ena har ett grymt andrahandsvärde och den andra inte har det kommer jag vara betydligt mer nöjd med den första? Hur är det konstigt eller sorgligt?
Sorgligt vore om jag valde något jag avskydde enkom för ekonomi. Men det har det aldrig varit tal om och inget inlägg jag skrivit poängterar det.
Det är ju du själv som lyfter att du inte har ekonomi att bo i ditt "drömhus".Kenneth Klar skrev:
Problemet är ju att man har olika syn på livet i ett förhållande.
Den ena vill karriär, resa och innerstadspuls. Den andra mysiga hemmakvällar och natur.
Ibland kan man ju vara rätt lika i ungdomen, men att efter barn så ändrar man sig.
I ett jobb där kollegorna (eller i vänkretsen) tjänar väldigt bra är det ofta inte osannolikt att de även har med sig både tidigare vinster från bostadsrätter som kanske finansierats mha föräldrar, men även att de träffat en likasinnad med samma bakgrund. Dina vänner har då troligen möjlighet att leva ett lyxigare liv och ha en finare bostad.
Om du dessutom ska ta höjd för att du vid skilsmässa ska kunna bo kvar och inte förlora pengar om du tvingas sälja, måste du ha både hängslen och livrem. Iom att du redan innan ligger på minus jämfört med dina referensbekanta (om vi nu antar, eftersom du inte har råd med huset du vill bo i, att du inte har cash nog att köpa det du vill) så kommer situationen vara ännu svårare.
Jag var sen in på bostadsmarknaden för jag funderade också i liknande banor. Jag ville egentligen inte bo i stockholm men där fanns jobbet. Så mycket kan gå åt helvete. Hade jag chansat och köpt nåt kass där jag kanske inte skulle bli kvar hade det nog ändå givit avkastning. Och troligen funkat över tid också. Nu bor jag i en ok villa i ett ok område. Visst kunde jag säkert ha ett hus som var mer av ett drömhus i ett bättre område, men i stort är jag nöjd med vad jag har.
Det som slagit mig är att de som chansar oftast vinner. I livet har det varit, om man är hyfsat street smart (och har utbildning eller kunskap som gör att man kan få jobb rätt lätt) större chans att vinna än att förlora. Dvs även halvkorkade satsningar har gett mer frukt än att sitta still i båten.
Jag tror det är så här; En halvdålig lägenhet ger bättre avkastning än en hyresrätt. En halvsnygg flickvän är bättre än ett liv i ensamhet. Ett halvbra jobb är bättre än toppjobbet man inte får. Om nåt går åt skogen, så är det bättre att spenderat sina år med en kompromiss än i ensamhet. Den som väntar på det perfekta riskerar att missa livet.
Om vi då säger att du har toppjobbet och ger järnet på det (jag har sådana personer i min bekantskapskrets också) - reser, bor i city, partajar men inte skaffar villa och barn. Så verkar det efter ett tag bli rätt ensamt för dessa personer, trots de har allt de vill rent ekonomiskt. De andra i vänkretsen är fullt upptagna med familj och hus. Verkar väl gå att några år hitta yngre kollegor att hänga med, men tillslut går nog inte det heller.
Näe, man bör nog satsa på det man har inom räckhåll och försöka vara nöjd med det. Bitterhet att man kunde haft mer och bättre, eller att vara förbannad på "systemet" leder tyvärr inte till något.
Sen kan jag hålla med om att det är en skitbostadsmarknad vi har, som absolut inte är rättvis. Men hur mycket vi än skriver om det på forum så kommer det inte pga detta att ändra på sig.
Lura dig själv att tro att du ska bo i nuvarande eller nästa hus "jättelänge", med samma fru och barn. Sen satsa på det så kanske det blir självuppfyllande. Eller så river du av plåstret och börjar på blankt papper. Gräset ter sig ofta grönare.... Då är rådet du tycker är dåligt plötsligt bra...
Redigerat:
Köper man det man vill och har råd med och ser boendet som konsumtion och inte investering så hade man nog kunnat räkna med att inte gå ut som vinnare. Att bostadsmarknaden under ett antal år varit så sjuk att ALLA vunnit på den kan man inte ta för givet för framtiden.Kenneth Klar skrev:
Det kostar mycket att bo, bor man i samma hus i 30-50 år, är det som du skrivit i en annan tråd, mycket i huset som är "uttjänt". Man förbrukar sitt boende. Antingen underhåller och renoverar man under tiden (vilket kostar pengar) eller så får man acceptera att man gör mindre vinst när träfracken ska på.
Att många "förköpt sig". Eller köpt övervärderade hus är lite av en annan fråga.
Jag har länge tyckt att många nya BR som ligger rätt sunkigt till och där ekonomin verkar vara friserad borde vara ett ganska vågat val, när väl underhåll börjar komma efter några år. Det förvånar mig inte alls om en ny BR där hyran stuckit för att man inte tagit till nog avgift från början ger en rätt kraftig förlust vid försäljning efter 5-10 år. Lägenheten är då rätt sliten, inte ny. Avgiften hög mot en äldre BR. Läget troligen sämre. Materialen som kändes lyxiga är bedagade och omoderna. MEN ser man sitt boende som konsumtion så har man haft en fräsh lägenhet i 10 år, det måste väl få kosta? Om nån köper en bil för 700.000 och kör i 10 år, inte tror man att man ska få 600.000 (eller 1MSEK) efter 10 år? Frågan är ju. Hade man verkligen råd med den där lägenheten från början? Eller byggde det på en önskekallyl om värdehöjning?