Givet flyttskatten får man väl anta att planen är att bo flera år på samma plats.Kenneth Klar skrev:
Jag tycker man bör ha lagom koll på sina kommande kostnader utan att för den delen spendera livet i en graf av ständig tillväxt i excel. Men folk tänker ju annorlunda.
Om du planerar för att det värsta ska hända hela tiden så blir livet rätt tråkigt.Kenneth Klar skrev:
Renoverar inte - ska ändå sälja.
Köper inget dyrt - exet kommer ta allt.
Halva grejjen med att flytta ihop "för att spendera livet tillsammans" är ju att satsa lite. "Båda fötterna i" osv.
Sen går det ju att ta rimloga ekonomiska risker utan att alla beslut behöver 30år i backspegeln för att kunna försvaras.
Vänd på det då, tänk du ska inte bo där så länge.
Hur ser det ut?
För mig var det så i min lägenhet. Den skulle vara ytterst temporär och jag skulle snart vidare. Satte aldrig upp nåt på väggarna och den var aldrig riktigt hemma. Jag bodde där i 7 år...
Nej att inte tänka sig att man ska bo länge i hus tycker jag är korkat.
Visst kan jobb ändras och man kan skilja sig.
Nu kan jag ju bara tala för mig själv men jag planerade iaf inte för min ev skilsmässa i samband med att jag gifte mig. Jag tänker att det är för evigt för att jag hittat rätt. Samma med mitt hus.
Hur ser det ut?
För mig var det så i min lägenhet. Den skulle vara ytterst temporär och jag skulle snart vidare. Satte aldrig upp nåt på väggarna och den var aldrig riktigt hemma. Jag bodde där i 7 år...
Nej att inte tänka sig att man ska bo länge i hus tycker jag är korkat.
Visst kan jobb ändras och man kan skilja sig.
Nu kan jag ju bara tala för mig själv men jag planerade iaf inte för min ev skilsmässa i samband med att jag gifte mig. Jag tänker att det är för evigt för att jag hittat rätt. Samma med mitt hus.
Fast det handlar inte om att köpa saker billigt utan smart.Unikt namn skrev:
Jag saknade arv eller kapital. Men de väldigt väl avvägda valen jag gjort har hjälpt mig till en situation som är fantastisk ekonomiskt. Jag kan därmed casha in mina barn på marknaden om 15-20 år
Jo det är sant. Avsaknad av fastighetsskatt och enorm flyttskatt i primär bostad gör Sverige unikt i västvärlden. Man ska sitta och trycka på samma bostad hela livet tycker det svenska systemet. Flytta är fult och ska beivras
Rådet att inte leva sitt liv efter ekonomiska realiteter låter otroligt dåligt. Därom är vi helt överens. Detta helt oavsett om det motiveras med att man tror sig skola bo kvar länge.Kenneth Klar skrev:
Så du tror även själv att du skall bo kvar länge?Kenneth Klar skrev:
Bara tanken på att jag ska bo på samma plats i 20-30 år ger mig ångest. Det kanske blir så, vem vet. Men skulle aldrig bestämma det på förhandK Klass0n skrev:
Såvida ni inte skiljer er kanske?Demmpa skrev:
Det här inlägget klargjorde ingenting. 🤔Kenneth Klar skrev:
Husägare
· Småländska höglandet
· 5 655 inlägg
Som vanligt (det är väl inte första gången du är här) drar du väldigt långt gående slutsatser utifrån ett väldigt tunt underlag. Som om precis alla har det likadant som du och dina pengatokiga klassresenärspolare på din gata i stan. (Jag ids inte vara diplomatisk, det är nog inte första gången jag hugger på dina beten heller.)Kenneth Klar skrev:
När ni gör en bostadsaffär rör det sig om stora pengar, ni måste ju bo på rätt adress med lagom avstånd från jobbet, för även om ni är jätteframgångsrika får ni inte jobba hemifrån på heltid. Taskigt, kan jag tycka. Men iallafall, dyrt blir det! Uppåt 10 miljoner för en passande bostad. Det är hemska pengar, i synnerhet för er, så därför måste bostadsköpet givetvis rättfärdigas. Det är inte bara någonstans att bo, det är en
In-väs-TEEE-ring!!!!
Och det säger sig självt, då måste det vara en bra investering! Du som inte har päron som är majoritetsägare i ett börsbolag, har för ditt liv inte råd att vaska 10 mille på en dålig investering. Kommer det då någon töntig typ med huvudet i det blå och påstår att det inte gör något om det blir för dyrt egentligen, "för ni ska ju ändå bo där länge, om 20-30 år kvittar det ändå" - då går du i taket.
Men för dem av oss som är i andra situationer, är det ändå ett bra råd. Jag är inte den enda här som köper hus för att bo i. Och det funkar alldeles utmärkt.
Ett problem är väl stämpelskatt och avgift på uttag av nya pantbrev - som båda delvis är kvarlevor från en tid när huspriserna generellt var mycket lägre och den administrativa kostnaden för att hantera lagfarter och pantbrev mycket högre än idag.Kenneth Klar skrev:
Jag förstår inte varför den tanken skulle ge ångest såvida du inte kopplar den till livets förgänglighet och att allt har ett slut?Kenneth Klar skrev:
Jag är precis tvärtom! Vi har planterat ett 30tal träd och buskar, fixat massor med markarbete och verkligen "bott in oss". Det skulle jag aldrig orkat med om jag haft inställningen att jag bara ska bo här i 3 år.
Jösses. Varför det? Har du funnit ett hus och plats du gillar, så får du ångest. För vad?Kenneth Klar skrev:
Jag flyttade in till mitt hus 1995 och bor här fortfarande men så var det också huset med: -"wov, här skall jag bo. Äntligen"!
Alltså inte, nja det får duga så länge.
Har inte fått eller gett rådet men tycker att det är mycket roligare att tänka att livet kommer gå bra och att man får bo där man vill, än att det kommer barka åt helvete och man ständigt måste skydda sig mot detta.
Eller: vad fan ska man med pengar till om man inte ska ha kul för dem?
Eller: vad fan ska man med pengar till om man inte ska ha kul för dem?