Som jag ser det måste man när det gäller strandskydd bli mycket mer på tårna vad gäller att kolla hur det enskilda fallet ser ut, dock utan att för den skull fördjupa sig i VEM som ansöker om strandskyddsdispens. Jag tror definitivt att man borde vända på det, så att man istället för att leta efter undantag som gör att man kan frångå strandskyddsreglerna kollar om stranden ifråga verkligen är intressant för allmänheten eller för naturvärdena. Vi har många sjöar och vattendrag som håller på att växa igen, att släppa på strandskyddet så att folk får bygga stugor och hus med en bibehållen strandlinje på 50-75 meter med väg, stig vandringsled, cykelbana eller liknande mellan tomter och strand skulle kunna lyfta många av dessa områden.
Exempel: Sökte upp Räggårdsviken på google Maps och kollade satellitkartan (gör det gärna själva om ni vill zooma och kolla, eller hitta.se om ni vill kolla tomterna).
Den grönmarkerade biten är enligt mitt exempel, och stranden nyttjas mycket, stugorna stör inte, men gör ju att området är tillgängligt. Den ljusa fläcken längst inne i viken är parkeringsplats för badgäster, stugägarna har nyckel till bommen.
Den röda biten är en stuga, de äger inte den lilla sandstranden, men det finns inget emellan och de har ställt dit paviljong, båtar och saker så att marken ger intryck av att höra till tomten, och de jagar bort folk.
Det turkosmarkerade är egentligen lika tillgängligt som det gröna, men det finns inga byggnader, bara vandringsled, och vill man bada där får man alltså gå i skogen rätt långt. En grusväg och några stugor där på samma sätt som vid det grönmarkerade skulle öka tillgängligheten för allmänheten utan att nämnvärt försämra naturvärdena. I nuläget är det bara ett antal naturentusiaster som besöker dessa områden även om vi försöker få upp intresset.
MMÖD dom M 5957-11 handlade bland mycket annat om en strand som var ianspråktagen redan innan strandskyddsbestämmelserna infördes. Området var inhägnat med stängsel men allmänheten medgavs passage via grindar. Lst menade att hela stranden skulle bli allemansrättsligt tillgänglig. Med utgångspunk från propositionen 1964:148 s. 51 konstaterade MMÖD att redan ianspråktagen mark inte kan göras tillgänglig med stöd av strandskyddsreglerna.
Någon tidigare prövning för strandskyddsdispens hade inte skett. I TS fall bör strandskyddsdispens ha sökts så förhållandena är inte jämförbara. Dessutom har ianspråktagandet inte varit bestående. Men jag drar mig till minnes ett annat fall där bygget avbröts under så lång tid att bygglovet förföll. Kommunen beviljade nytt bygglov men Lst vägrade strandskyddsdispens.
Det är skillnad på dispens från och upphävande av strandskydd. Det sannolika är att TS föräldrar fick dispens från strandskyddet för en ersättningsbostad. Den dispensen gäller inte för evigt likt ett upphävande av strandskyddet skulle gjort.
Utan att vara fundamentalistiska strandskyddsmotståndare (likt undertecknad) tycker nog många att en etablerad boplats med hemfridszon och rätt att ersätta gamla hus inte borde kunna försvinna på några få år och marken de facto gå från ägarens kontroll till att bli en allmänning. Förmodligen tycker folk även att man på sådana tomter borde få möjlighet att utveckla sin boplats likt alla andra med icke strandskyddsreglerade tomter kan, med såväl byggande av lovbefriade bodar som lovpliktiga åtgärder.
Förhoppningsvis kommer en mindre äganderättsfientlig regering i närtid ge oss en lite sundare reglering av frågan.
Vi får hoppas på regler som fungerar på ett bättre sätt.
Om TS nu tar tag i detta vore det intressant att få veta hur det går. Men satsa en trave tusenlappar på någon sakkunnig hjälp. Att äga en bit mark du knappt kan ha till annat än att slå upp ett tält bär knappast kostnaderna för fastighetsskatten. Skulle ni lyckas få bygga är det en helt annan femma.
Som det är nu så har ju vi alla här lika stor rätt att tälta på fastigheten som TS.
Fastigheten saknar helt värde om den inte får bebyggas.
Om man desutom ska betala skatt för fastigheten så har den ju dessutom ett negativt värde
Vet ”myndigheterna” om att de gamla byggnaderna är borta? Om inte så skulle jag ligga lågt med att nämna att byggnaderna är borta och anta utgångspunkten att marken är ianspråktagen, förklara anledningen till att bygglovet förfallit och söka ett nytt.
Ingen idé att mörka uppgifter för byggnadskontoret, de har tillgång till kartmaterial mm och behöver bara ta en titt där för att konstatera att byggnaderna är borta. Bygglovskontoret blir mer misstänksamma om man inte ger korrekta uppgifter från början och det kan försvåra processen.
Strandskyddsdispens kan man få för en del av tomten på obestämd tid om man söker om det eller för enstaka byggnad.
Strandskyddsdispens gäller inte för obestämd tid, åtgärden du sökt dispens för ska ha påbörjats inom 2 år och vara avslutad inom 5 år. Är strandskyddet upphävt i en detaljplan är det ”för alltid” eller tills en ny detaljplan utarbetas. För att få dispens från strandskyddet krävs det särskilda skäl. Bifogar bra info från Piteå kommun. https://www.pitea.se/globalassets/b...malan/anvisningar-for-strandskyddsdispens.pdf
Den enda möjligheten till ett bestående strandskydd utan byggnad är om marken varit kontinuerligt ianspråktagen som del av fastighet från tiden innan strandskyddslagstiftningen infördes. Det är inte fallet, därför är det kört. Se dock om dom ovan från MMÖD om strandmark i Halland.
Nötegårdsgubben skrev:
Jonatan79 skrev:
