Så behöver det inte vara, vi har i alla fall erfarenhet av att Försäkringskassan anser att en person är fullt arbetsför och kan inte uppbära sjukpenning eller få sjukersättning medan Arbetsförmedlingen i sin tur fastslår att personen inte kan stå till arbetsmarknadens förfogande och därmed inte heller kan tillgodogöra sig a-kassa. Då blir inkomsten per automatik 0 kr och kan så förbli i flera år.Staffan2000 skrev:
Renoverare
· Skåne/Blekinge
· 2 880 inlägg
Och just därför amorterar man sitt boende tills det är ägt av en själv.
Efter att du amorterat ner ditt bolån till 50% bör man investera pengarna då det är relativt lätt att nå en avkastning som är betydligt mer än räntan till banken kostar. En annan fördel är att när man blir äldre kan det vara svårare att få lån om du skulle behöva renovera eller bygga garage eller vad som. Så har du då alla dina pengar investerade i huset istället för ett välfyllt sparande kan sådana saker bli komplicerade.R Riddarn 115 skrev:
Nej. Så är det inte. Det innebär istället att den samlade risken i ekonomin minskar. Det handlar inte enbart om att försöka maximera vinsten. Utan om att få en större utveckling av kapitalet och samtidigt minimera riskerna i så stor utsträckning som möjligt.Nyfniken skrev:
Ja du. Nu har du skaffat ett kärt problem som många andra. Vi som är gifta har ju ett annat kul problem att brottas med i många fall. Särkullbarn.S S009ov skrev:
Nåväl, jag ser det hela som rätt enkelt. Om jag var du skulle jag stå för lånen. Kåken är ju din. Skulle ni separera så vill säkert hon ha tillbaka det hon satt in i kåken om hon ska vara med och betala den biten, vilket är helt rimligt. Driften, alltså el, värme, vatten och avlopp är ju rätt enkelt att dela upp, vilket jag anser är det rimliga och är det mycket som skiljer totalt kan hos stå för matinköpen också. I annat fall får hon köpa in sig i kåken, ett alternativ jag inte hade valt.
Men sedan tycker jag att man får lägga sin småsnikenhet på hyllan och njuta av att man fått ett härligt och förhoppningsvis kärleksfullt fruntimmer i huset. Hur kul kan man inte ha med sådana varelser. Jag menar sex 7 gånger i veckan eller 7 gånger sex är väl värt sina pengar det också? Krångla inte till det utan njut av livet ihop med kärestan din. Det går åt helvete med allt förr eller senare ändå, då menar jag miljön och världen i övrigt som verkar ha gått i spinn totalt.
Nyfiken fråga, så ett sprillans nytt tak... eller en ny värmepanna är inte värdehöjande om/när du säljer huset menar du?S Sir Duke skrev:
Man får lika mycket för huset man säljer om de så är ”100 år” gamla (men fungerande)?
Och om de är värdehöjande för huset, är det då inte en investering?
Ja, utan att tveka. Ändå amorterade jag precis ett sjusiffrigt belopp på ett lån som redan var under 50%. Men det var värt det för husfridens skull då alla inte tycker som jag.
Jag är en av dem som förespråkar att investera pengar om man har en låg belåningsgrad. Men jag skulle inte öka mitt bolån bara för att belåningsgraden sjunker under 50%.
Är du med på att om din belångsgrad minskar så minskar även risken i din ekonomi?
Min filosofi är att om man är lågt belånad så skall man istället investera pengarna istället för att amortera. Jag räknar med en avkastning på kapitalet på ca 7-8% över tid. Det blir inte den avkastningen varje år, men andra år så blir den högre. Vår bolåneränta ligger på ca 1,4% vilket blir avkastningen på kapitalet om vi skulle amorterat. Vi har mer kapital investerat än vad vi har lån. Dessutom, om någon av oss, eller t o m båda två, skulle bli sjuk skulle kapitalet vi har investerat betala vår boendekostnad tills vi dör.
Är du med?
Hade vi istället amorterat och vi blivit sjuka är det inte säkert att vi skulle kunna ta lån igen för att bo kvar och kanske då tvingas flytta. Det är alltså riskminimering att ha lite pengar på banken. Är du fortfarande med? Samtidigt får vi bättre utveckling på kapitalet.
Ja, du behöver inte förklara att man kan hitta andra investeringar med bättre avkastning. Om du scrollar upp så ser du att jag skrivit samma sak.-RB- skrev:
Min fråga var i stället: Den som tycker det är dumt att amortera mer än till 50% belåning bör i konsekvensens namn öka sina lån om belåningsgraden är lägre, eller hur?
Ett tankeexpriment:
Du och jag har varsitt hus värt en miljon vardera. Jag har 500.000 i lån och du har 250.000 i lån. Då ärver jag plötsligt 250.000 och min tanke är att amortera på bolånen. "Nej för tusan!" säger du. "Med så låg belåningsgrad så ska du investera de där pengarna i nåt med bättre avkastning."
Jag tänkte amortera på lånen för att hamna i en situation motsvarande din, men du säger att det är smartare att investera pengarna. Då är min fråga till dig, varför lånar du inte upp 250.000 då och investerar dem, om du nu tycker att det är smartare? Då skulle du ju få det förhållande som du säger att jag ska ha.
Jag skulle säga:S S009ov skrev:
Innan ni är gifta:
Ni delar lika på driftkostnader och räntan.
Du amorterar själv. Du betalar allt underhåll själv.
Den dagen ni gifter er skriver ni äktenskapsförord när det gäller själva huset. Antingen köper hon in sig för halva marknadsvärdet, eller så fortsätter huset att vara bara ditt, men det ska isf. vara avtalat att hon inte har rätt att göra anspråk på det vid en eventuell skilsmässa.
Köper hon in sig skriver ni äktenskapsförord på den "slant" du får för halva huset.
Då missförstod jag din första fråga. Min anledning skulle i så fall vara att jag anser att man kan låna pengar till boende och möjligtvis en bil men inte investeringar. Inte helt rationellt, jag vet men det är så jag känner. Det är också anledningen till varför jag inte belånar min aktieportfölj för att få bättre hävstång i den. Men om jag jag själv skulle vara i din situation i exemplet ovan så skulle jag placera pengarna jag ärvde. Lånesituationen skulle ju vara oförändrad, men investeringsmöjligheten väsentligt förbättrad. Som sagt, inte helt rationellt.
Renoverare
· Skåne/Blekinge
· 2 880 inlägg
När du använder resurser till att investera samtidigt som du har lån, då är det exakt vad du gör: lånar för att investera...
Paradoxen är total.