Okej. Finns hemska saker som kan hända här i livet. Önskar dig och din Andra hälft långt lyckligt liv så ingen separation behövs!Cancerman_777 skrev:
Om hon är smart så bjuder jag 5000:-P Pin skrev:
Håller med där.Nyfniken skrev:
Att byta tak och värmepanna eller måla om är ju inte investeringar - det är löpande underhåll. Restvärde på gammal kyl noll kronor. Att förnya tak eller maskinpark med 10-30 års mellanrum är att betala vad det kostar att bara bo. Det borde alla boende dela på.
All tid vi har med de vi älskar är värdefull, fråga någon som precis förlorat den de älskar.
Här firar vi inga ”speciella” dagar stort längre - alla dagar på året är nu lika speciella.. för man vet inte när olyckan är framme och man inte får någon ny morgondag ihop.
JA - Har tyvärr erfarenhet av diverse sjukdomar/tillstånd: alzheimers (Hon bodde hemma så långt det var möjligt, är nu på vårdhem.. men maken/min farbror är där varje dag och de är fortfarande gifta), svår Parkinsons (Morfar.. Dog dock för några år sedan, bodde hemma hos mormor, hade hjälp av hemtjänst), cancer (Flera olika sorters cancer, olika personer...vissa har återhämtat sig, nån har dött..).. hjärtproblem, ”vanlig” demens.. problematisk diabetes..
Närmsta just nu - en snart rullstolsburen far.. som jag fick att flytta ner hit, till mig och maken, när han gick i pension för x år sedan.. så jag skulle kunna hjälpa honom med hans vardag... jag och hemtjänst delar numer på det dock.. (då jag själv har ledproblem och klarar inte av vissa saker längre).
Jag tror (vet) att det inte är en dans på rosor med vissa sjukdomar (det är skit rent ut sagt ibland, när de inte vet vem man är, när de är så sjuka att de inte orkar med sig själva.. eller när de har ont så de skriker och man står bredvid och våndas för att man bryr sig/älskar dem).. men livet är inte lätt alla gånger.
Jag skulle må ännu sämre om jag inte fanns där för den som behövde mig.. när den behövde mig som mest (de allra flesta är ju helt klara i knoppen, men lider av ”Andra fel/sjukdomar”).
ALLA behöver någon som bryr sig och hjälper - speciellt i tuffa tider!
Precis som med ett barn.. inte man skickar iväg hen för att hen blir sjuk eller gör sig illa - man tar hand om hen för man älskar det och vill hens bästa!
...givetvis mår man dåligt som familj/närstående när man tvingas stå bredvid och inte kan hjälpa! Men ingen skilsmässa i världen kan förändra det.. man mår lika dåligt ändå om den man älskar lider.
(Har ingen utbildning på området - bara personlig erfarenhet av vissa/många sjukdomar i familjen.. plus att jag jobbat timmar på hemtjänsten med brukare som behövt stöd i livet med alltifrån blöjbyten, förflyttningar, toalettbesök, tvätt, städ, byte av stomipåse till medicinintag..).
Men som sagt ”live long and prosper”
(hoppas verkligen inte du tyckte att jag hånade dig, isf ber jag om ursäkt! Det var inte min avsikt.. på nåttvis)
Det är fint det du skriver men det skiljer sig mycket mellan kommuner. I vissa får man bra hjälp i andra ingen alls. Fast den här diskussionen skall vi inte ta i denna tråd.Snigla skrev:
All tid vi har med de vi älskar är värdefull, fråga någon som precis förlorat den de älskar.
Här firar vi inga ”speciella” dagar stort längre - alla dagar på året är nu lika speciella.. för man vet inte när olyckan är framme och man inte får någon ny morgondag ihop.
JA - Har tyvärr erfarenhet av diverse sjukdomar/tillstånd: alzheimers (Hon bodde hemma så långt det var möjligt, är nu på vårdhem.. men maken/min farbror är där varje dag och de är fortfarande gifta), svår Parkinsons (Morfar.. Dog dock för några år sedan, bodde hemma hos mormor, hade hjälp av hemtjänst), cancer (Flera olika sorters cancer, olika personer...vissa har återhämtat sig, nån har dött..).. hjärtproblem, ”vanlig” demens.. problematisk diabetes..
Närmsta just nu - en snart rullstolsburen far.. som jag fick att flytta ner hit, till mig och maken, när han gick i pension för x år sedan.. så jag skulle kunna hjälpa honom med hans vardag... jag och hemtjänst delar numer på det dock.. (då jag själv har ledproblem och klarar inte av vissa saker längre).
Jag tror (vet) att det inte är en dans på rosor med vissa sjukdomar (det är skit rent ut sagt ibland, när de inte vet vem man är, när de är så sjuka att de inte orkar med sig själva.. eller när de har ont så de skriker och man står bredvid och våndas för att man bryr sig/älskar dem).. men livet är inte lätt alla gånger.
Jag skulle må ännu sämre om jag inte fanns där för den som behövde mig.. när den behövde mig som mest (de allra flesta är ju helt klara i knoppen, men lider av ”Andra fel/sjukdomar”).
ALLA behöver någon som bryr sig och hjälper - speciellt i tuffa tider!
Precis som med ett barn.. inte man skickar iväg hen för att hen blir sjuk eller gör sig illa - man tar hand om hen för man älskar det och vill hens bästa!
...givetvis mår man dåligt som familj/närstående när man tvingas stå bredvid och inte kan hjälpa! Men ingen skilsmässa i världen kan förändra det.. man mår lika dåligt ändå om den man älskar lider.
(Har ingen utbildning på området - bara personlig erfarenhet av vissa/många sjukdomar i familjen.. plus att jag jobbat timmar på hemtjänsten med brukare som behövt stöd i livet med alltifrån blöjbyten, förflyttningar, toalettbesök, tvätt, städ, byte av stomipåse till medicinintag..).
Men som sagt ”live long and prosper”
B Beppo skrev:
Då skulle jag säga att hen har hittat sig ett kap
Nu är inte det TS situation så det är lite irrelevant och ränta bör betalas som en boendekostnad.
Hade jag varit den spekulativa ägaren utan lån som du nämner så hade jag såklart inte tagit ut mer än drift och underhåll i det läget men å andra sidan hade jag nog insisterat på att hen investerat räntekostnaden av halva husets värde i så kallade fuck off pengar.
Man vill ju att ens ex har ekonomin att flytta ut om det en dag skiter sig
Nu spånar jag vidare off topic på det här men...
Särskilt om man har barn vill man att hen har möjlighet att bo i närheten. Vill man inte ta ekonomiskt ansvar för sin partner med sämre ekonomiska förutsättningar efter en separation så är mitt råd att inte skaffa barn, dessa vill man ju att dom har det bra inte bara halva tiden och ens relation med dom är även beroende av partnerns situation
Hm tycker du har väldig konstig inställning till din sambo. Det låter som att du vill straffa henne för att hon slipper sin månadskostnad om hon väljer att flytta ihop med dig i ditt hus. Om jag var i hennes kläder skulle jag dra fortare än kvickt. Jag äger själv mitt hus och min sambo vill inte köpa in sig. Skulle aldrig komma på tanken att han skulle betala någonting annat än hälften än driftkostnaden. Huset är mitt och jag får själv betala för ägandet av huset. Hoppas du visar tjejen denna tråd och att ni kan ha en öppen diskussion om vad som är rimligt och hur ni vill ha det. Jag och min älskling har varit sambos i 23 år och alltid kört med öppna kort. Var rädd om den du tycker om och kräv inte något du själv inte skulle ställa upp på om sitsen var den omvända.