Den som inte kan se skillnad på en biledare och en skyddsjordsledare ska inte heller hålla på med detta arbete.
Biledaren får under inga omständigheter användas som skyddsjord och då kan man inte heller hävda att den är för klen, eftersom den endast är till för att skydda om manteln blir strömförande.
Chillberg bör läsa på föreskrifterna!
Biledaren får under inga omständigheter användas som skyddsjord och då kan man inte heller hävda att den är för klen, eftersom den endast är till för att skydda om manteln blir strömförande.
Chillberg bör läsa på föreskrifterna!
Emil K har inte heller förstått att biledaren inte är någon skyddsledare. Alltså installerar man inte och skyddsjorda med biledaren som är 1 mm2, utan man använder en gulgrön ledare på 1,5 mm2 om det gäller vanlig belysningsinstallation.
Hobbyelektriker
· Värmland, Molkom
· 26 837 inlägg
Det finns nog bara en sak att göra - påverka branschen att antingen ta bort denna biledare då den väldigt sällan har någon betydelse för avstörning, eller öka arean till minst 1.5 mm² så att den kan ersätta PE-ledaren, med samma regler som för koncentriska ledare. Det är svårt att hitta två identiska svar på hur den idag ska användas, inte ens från elsäkerhetsverket
.
När man bedömer risken för att skyddsjorden utgörs enbart av biledaren får man dels bedöma risken för att PE-ledaren i en kabel gått av utan att någon annan ledare gått av, och dels risken för att man missar att koppla in PE i en dosa (men inte biledaren), och missar detta vid inspektionen, och missar det vid kontrollmätningarna.
När man bedömer risken för att skyddsjorden utgörs enbart av biledaren får man dels bedöma risken för att PE-ledaren i en kabel gått av utan att någon annan ledare gått av, och dels risken för att man missar att koppla in PE i en dosa (men inte biledaren), och missar detta vid inspektionen, och missar det vid kontrollmätningarna.
Jag tror knappast att någon yrkesman har några problem med biledaren och jag tror inte att biledaren har vållat problem men däremot har den vid några tillfällen skyddat mot skador. För dess area räcker gott och väl till för att få en säkring att lösa ut om det är rätt gjort, och det måste man väl utgå ifrån. Skulle man utgå att det är utfört på felaktigt sätt, så sätter bara fantasin gränsen för vad som skulle kunna hända.
Hobbyelektriker
· Värmland, Molkom
· 26 837 inlägg
Precis, jag missade risken för skada om det ändå skulle sluta med att biledaren blir den enda skyddsjordsledaren !
Oj, vad många åsikter ;-). Tack för all hjälp. Utan den hade jag inte hittat det här:
http://www.elsakerhetsverket.se/sv/Fragor-och-svar/Arkiv-fragor/Fargmarkning_av_biledare/
[h=2]Fråga:[/h]Vilken färg ska det det vara på märkningen av biledaren i en kabel av typen EKLK?
Ska den vara transparent eller gul-grön?
Ska biledaren anslutas i båda ändar av kabeln?
[h=2]Svar:[/h]Alla elinstallationer vid nybyggnation, ombyggnad eller utvidgning av en elanläggning ska utföras enligt föreskrifterna ELSÄK-FS 2008:1 med ändringsföreskrifterna ELSÄK-FS 2010:1. För att uppfylla kravet på god elsäkerhetsteknisk praxis så ska man antingen riskbedöma och dokumentera alla moment eller följa en fastställd standard. I standarden SS 436 40 00 kan man läsa att färgmärkning inte fordras för bland annat kablars metallmantlar eller armering vilka används som skyddsledare.
Eftersom biledare i kablar av typen EKLK har en tvärsnittsarea som endast är 1 kvadradmillimeter kan den inte användas som skyddsledare utan endast för jordning av kablarnas metallmantlar. Därigenom uppfyller den inte kravet på minsta area för skyddsledare och ska därför inte märkas med grönt och gult i kombination.
Eftersom biledaren inte kan användas som skyddsledare enligt ovan finns inget krav på kontinuitet. Generellt är rekommendationen att endast en ände bör anslutas i syfte att undvika EMC-störningar. Detta måste dock avgöras i varje enskilt fall.
För tolkning av standarder hänvisar vi till SEK Svensk Elstandard.
http://www.elsakerhetsverket.se/sv/Fragor-och-svar/Arkiv-fragor/Fargmarkning_av_biledare/
[h=2]Fråga:[/h]Vilken färg ska det det vara på märkningen av biledaren i en kabel av typen EKLK?
Ska den vara transparent eller gul-grön?
Ska biledaren anslutas i båda ändar av kabeln?
[h=2]Svar:[/h]Alla elinstallationer vid nybyggnation, ombyggnad eller utvidgning av en elanläggning ska utföras enligt föreskrifterna ELSÄK-FS 2008:1 med ändringsföreskrifterna ELSÄK-FS 2010:1. För att uppfylla kravet på god elsäkerhetsteknisk praxis så ska man antingen riskbedöma och dokumentera alla moment eller följa en fastställd standard. I standarden SS 436 40 00 kan man läsa att färgmärkning inte fordras för bland annat kablars metallmantlar eller armering vilka används som skyddsledare.
Eftersom biledare i kablar av typen EKLK har en tvärsnittsarea som endast är 1 kvadradmillimeter kan den inte användas som skyddsledare utan endast för jordning av kablarnas metallmantlar. Därigenom uppfyller den inte kravet på minsta area för skyddsledare och ska därför inte märkas med grönt och gult i kombination.
Eftersom biledaren inte kan användas som skyddsledare enligt ovan finns inget krav på kontinuitet. Generellt är rekommendationen att endast en ände bör anslutas i syfte att undvika EMC-störningar. Detta måste dock avgöras i varje enskilt fall.
För tolkning av standarder hänvisar vi till SEK Svensk Elstandard.
Och detta kan man koka ner till mitt första råd.nets skrev:Oj, vad många åsikter ;-). Tack för all hjälp. Utan den hade jag inte hittat det här:
[länk]
[h=2]Fråga:[/h]Vilken färg ska det det vara på märkningen av biledaren i en kabel av typen EKLK?
Ska den vara transparent eller gul-grön?
Ska biledaren anslutas i båda ändar av kabeln?
[h=2]Svar:[/h]Alla elinstallationer vid nybyggnation, ombyggnad eller utvidgning av en elanläggning ska utföras enligt föreskrifterna ELSÄK-FS 2008:1 med ändringsföreskrifterna ELSÄK-FS 2010:1. För att uppfylla kravet på god elsäkerhetsteknisk praxis så ska man antingen riskbedöma och dokumentera alla moment eller följa en fastställd standard. I standarden SS 436 40 00 kan man läsa att färgmärkning inte fordras för bland annat kablars metallmantlar eller armering vilka används som skyddsledare.
Eftersom biledare i kablar av typen EKLK har en tvärsnittsarea som endast är 1 kvadradmillimeter kan den inte användas som skyddsledare utan endast för jordning av kablarnas metallmantlar. Därigenom uppfyller den inte kravet på minsta area för skyddsledare och ska därför inte märkas med grönt och gult i kombination.
Eftersom biledaren inte kan användas som skyddsledare enligt ovan finns inget krav på kontinuitet. Generellt är rekommendationen att endast en ände bör anslutas i syfte att undvika EMC-störningar. Detta måste dock avgöras i varje enskilt fall.
För tolkning av standarder hänvisar vi till SEK Svensk Elstandard.
Anslut i matande ände och isolera med transparent slang.
Anslut ej i lyktan om det finns risk att äventyra kontakteringen av skyddsjordsledaren. Bättre att den viktigare ledaren är jättebra ansluten än att båda är lite tveksamt anslutna.
Men det är intressant att se hur många åsikter och tolkningar det kommer upp (och min är inte heller rätt eller bäst, det går ju inte att fastslå).
Och då är det ändå rätt många inlägg av folk som liksom inte är några blåbär vad det gäller elinstallation.
Det där är faktiskt bara rätt vid mycket låga frekvenser, under kHz. För att uppnå någon skärmande effekt skall en skärm (biledare) vara ansluten i båda ändar för att göra någon verkan på frekvenser upp i radioområdet, alltså det som normalt avses med "EMC".nets skrev:
Den som pysslat med ljud har fått lära sig att bara ansluta skärmen i ena änden, för att undvika slingströmmar i skärmen och därmed ljudstörningar. Detta "spöke" lever kvar i många sammanhang, gissar att detta är orsaken till "garderingen" med "....avgöras från fall till fall". Och även om det kan finnas liknande (lågfrekventa) strömproblem i en elanläggning kommer uppbrytning av biledaren i ena änden ändå inte göra varken till eller från eftersom man i en EKLK alltid också har en egen skyddsledare som förbinder samma sak.
Så ur EMC-perspektiv är det ihopkoppling till jord i båda ändar som gäller. Allt annat är faktiskt verkningslöst för RF-störningar.
(Stöter ofta på ovanstående missuppfattningar när jag håller EMC-kurser, Har därför alltid ett par "apparatlådor" med en transistorrradio i den ena, där jag kan demonstrera hur dålig avskärmningen blir om man bara ansluter ena änden. Ja inte bara dålig - den uteblir i princip).
Inte alls speciellt illa.-PC- skrev:
Kollar du genom ett stort antal installationer utförda av yrkesverksamma elektriker så kommer du hitta alla möjliga varianter. Transparent, gul/grön, och alla möjliga andra färger på slang, men ganska ofta kommer du finna g/g-slang.
Eller så tape i alla möjliga färger, men vanligast kommer nog vara svart eller g/g.
Eller så ingen isolering alls, avklippt ledare, eller något annat påhitt.
Så om du använder g/g slang kommer ingen börja leta efter en hempulare av denna anledning iaf.
Och att något som egentligen inte är godkänt som skyddsjord råkar vara märkt som sådan är väl ganska fel, men kan knappast anses som farligt.
Ty det bör nog vara känt av alla som har med elinstallationer att göra att biledaren inte är skyddsjord. Så risken att "lura" någon existerar knappt. I alla fall så länge det är kunnigt folk som gräver i dosorna.
Jag tycker att ansvaret ligger på nästa som grejar med elen att veta att biledaren inte är samma sak som PE.
Elmont föredrog en variant med g/g slang över både PE och biledare. Det blev ju ett gränsfall med både riktig PE + biledare i slang som indikerar PE.
Men det gäller ju strängt taget samma sak, ingen som har där att göra ska kunna missförstå.
Sammanfattning, kör du med g/g slang/tape osv om det är det du har. Köp vid nästa tillfälle transparent slang och börja använda det därefter.
Ja avskyn för jordning i båda ändar är pga risken för jordloopar och därmed inducerad ström i jorden vilket sen upptäcks som brum i högtalare t.ex.Ingper skrev:Det där är faktiskt bara rätt vid mycket låga frekvenser, under kHz. För att uppnå någon skärmande effekt skall en skärm (biledare) vara ansluten i båda ändar för att göra någon verkan på frekvenser upp i radioområdet, alltså det som normalt avses med "EMC".
Den som pysslat med ljud har fått lära sig att bara ansluta skärmen i ena änden, för att undvika slingströmmar i skärmen och därmed ljudstörningar. Detta "spöke" lever kvar i många sammanhang, gissar att detta är orsaken till "garderingen" med "....avgöras från fall till fall". Och även om det kan finnas liknande (lågfrekventa) strömproblem i en elanläggning kommer uppbrytning av biledaren i ena änden ändå inte göra varken till eller från eftersom man i en EKLK alltid också har en egen skyddsledare som förbinder samma sak.
Så ur EMC-perspektiv är det ihopkoppling till jord i båda ändar som gäller. Allt annat är faktiskt verkningslöst för RF-störningar.
(Stöter ofta på ovanstående missuppfattningar när jag håller EMC-kurser, Har därför alltid ett par "apparatlådor" med en transistorrradio i den ena, där jag kan demonstrera hur dålig avskärmningen blir om man bara ansluter ena änden. Ja inte bara dålig - den uteblir i princip).
Och det har som du skriver inget med EMC att göra, i egentlig mening.
Hobbyelektriker
· Värmland, Molkom
· 26 837 inlägg
Enligt uppgift fanns en lapsus i utgåva 1 av SS 436 40 00 som tillät grön/gul märkning av biledaren (icke PE-ledare). I utgåva 2 skärptes kravet att endast skyddsledare fick märkas grön/gul. Någon som kan bekräfta det?
Transparent är nog att föredra framför någon annan färg på slangen. Jag kan berätta om ett hus där svart slang använts på biledarna och där estländska snickare tagit bort en vägg. På väggen satt en dosa som de kopplade bort för att sedan provisoriskt skarva ihop den igen, hängandes i luften. I dosan kopplade de då ihop färg mot färg så att biledaren således hamnade ihop med de svarta kablarna. Eftersom matningen till dosan kom via en EKK som saknar biledare så fanns det heller inte någon chans för säkringen att lösa ut....
Biledaren har inte som uppgift att avstöra utan att fungera som jordning av metallmanteln på kabeln i händelse av att den skulle bli strömförande.Bo.Siltberg skrev:Det finns nog bara en sak att göra - påverka branschen att antingen ta bort denna biledare då den väldigt sällan har någon betydelse för avstörning, eller öka arean till minst 1.5 mm² så att den kan ersätta PE-ledaren, med samma regler som för koncentriska ledare. Det är svårt att hitta två identiska svar på hur den idag ska användas, inte ens från elsäkerhetsverket.
När man bedömer risken för att skyddsjorden utgörs enbart av biledaren får man dels bedöma risken för att PE-ledaren i en kabel gått av utan att någon annan ledare gått av, och dels risken för att man missar att koppla in PE i en dosa (men inte biledaren), och missar detta vid inspektionen, och missar det vid kontrollmätningarna.
Om du med koncentrisk ledare åsyftar "jordkabel" typ EKKJ så har den utgått, eller är på väg att utgå och ersatts av femledare med gul/grön PE-ledare.
