Jag känner inte igen att det skulle vara särskilt vanligt med oklara gränser för vanliga tomter. Finns de officiella gränsmarkeringarna kvar finns väl normalt ingen anledning mäta om. Att "kräva" uppmätning vid varje affär tillför kostnader vanligen till liten nytta. I det fall som tråden handlar om verkar allt gått till som det ska. Det var inte en okynnesbegäran, sakägarna har kallats (men valt att inte delta) och gränsen är nu fastställd, vilken den inte var tidigare. Vill man undvika gränstrassel som säljare kan man skriva in i köpeavtalet att gränserna kan vara ofullständigt utmärkta och att säljaren inte kommer att göra något mer åt det. Någon sådan formulering brukar finnas med vid försäljning av jord- och skogsfastigheter där det är mycket vanligt att gränsmarkeringarna inte finns inmätta och koordinatsatta. Att leta på och mäta in alla sådana gränsmarkeringar i landet som en engångskampanj för att det ska bli "lättare sedan" vore ett helt enormt projekt. Nu mäts gränsmarkeringarna in vid behov, vilket är rimligt och fungerar.harry73 skrev:
Det dyker regelbundet upp exempel där fastighetsägare utöker sin tomt något och där köpare vid försäljning utgår ifrån att det son ser ut som tomt också är del av fastigheten.
Plötsligt vil kommunen anlägga gc-väg genom trädgården eller visar det sig att man inte har strandtomt.
Gör man kontrolkmätning av gränspunkter till standard del av besiktning, leder det till knappt märkbara extrakostnader. Att gränserna ofta stämmer är inte ett argument. Väldigt många hus har inte heller allvarliga anmärkningar efter besiktning. Ändå tycker vi att det är viktig med besiktning.
Plötsligt vil kommunen anlägga gc-väg genom trädgården eller visar det sig att man inte har strandtomt.
Gör man kontrolkmätning av gränspunkter till standard del av besiktning, leder det till knappt märkbara extrakostnader. Att gränserna ofta stämmer är inte ett argument. Väldigt många hus har inte heller allvarliga anmärkningar efter besiktning. Ändå tycker vi att det är viktig med besiktning.
Det ÄR en del av undersökningsplikten att kolla gränserna. En totalstation behövs inte, eftersom det är gränsmarkeringarna som gäller, och de återfinns med tomtkartan.
Eftersom det inte ens finns krav på att man skall göra någon särskild besiktning, förstår jag inte vad krav på utsättning skulle ge.
Eftersom det inte ens finns krav på att man skall göra någon särskild besiktning, förstår jag inte vad krav på utsättning skulle ge.
Inget krav, men ett standard del av besiktning
Det finns inget krav på att låta besiktiga vid köp. Som köpare gör man som man vill. Jag har inte låtit besiktiga de hus jag köpt genom åren och det har fungerat utmärkt. Köper man en fastighet med "strandtomt" och senare förstår att fastigheten inte går ner till stranden kan man väl som köpare inte ens tittat på kartan. Det kan inte behövas gränsutvisning eller gränsbestämning för att se att kartan inte stämmer med verkligheten i ett sådant fall. Är tomtens exakta gränser väldigt viktiga får köparen bemöda sig med att leta upp gränsmarkeringarna om inte säljaren gjort det. Att det finns köpare som tror än det ena än det andra om det de köper utan att undersöka hur det faktiskt är kan leda till krångel för dem, men det kan knappast motivera att alla ska tvingas fastställa gränserna vid varje försäljning. Förövrigt hjälper det inte att någon besiktningsfirma mäter annat än möjligen för att göra det lättare att hitta gränsmarkeringarna. Det är gränsmarkeringarna som gäller i första hand. Har de försvunnit är det bara lantmäteriet som kan åtgärda det.
Frågan är egentligen hur stort problemet är med oklara gränser vid försäljning av fastigheter? När man läser på forumet så är problemen helt andra och rör skick på hus. Visst förekommer det problem med storlek på fastigheten. Men hur många av dessa tvister måste Lantmäteriet lösa? Det är nog en ännu mindre del.
Okej, börjar det handla om skogsfastigheter då kan jag köpa att det kan krävas ett besök av Lantmäteriet. Men det är lite bökigare saker...
Okej, börjar det handla om skogsfastigheter då kan jag köpa att det kan krävas ett besök av Lantmäteriet. Men det är lite bökigare saker...
Inte ens skogsfastigheter behöver normalt besök av lantmäteriet. Och skulle så vara ska man komma ihåg att man är skyldig att "hålla sina gränser öppna". Och vet man vad och hur man ska leta brukar det inte vara några större problem med att ta fram gränserna på skogsfastigheterna. Men är man en "stadsbo" som knappt besökt skogen kan det verka omöjligt.
Nja, någon formell skyldighet att röja sina gränser i skogen finns vad jag vet inte i Sverige. Jag tror mig dock förstått att det finns någon sådan regel i Finland. Och visst har du rätt, det brukar oftast gå bra att leta fram de gamla gränsmarkeringarna även om de ibland kan vara väl övertorvade. Problemen jag stött på har varit när rösen blivit bortgrävda i samband med vägbyggnad, dikning etc.E elmont skrev:
Jag hävdar bestämt att det finns en regel om att gränserna ska vara tydligt markerade. Källa? Min svåger lantmätare.
Har man skadat gränsrösen/gränsrör ligger man illa till dom får man inte göra åverkan på, samma källa.
Har man skadat gränsrösen/gränsrör ligger man illa till dom får man inte göra åverkan på, samma källa.
Att gränsrösen/gränsrör etc är skyddade vet jag. Jag tror t o m det finns fängelse i straffskalan. Någon skyldighet att röja upp gränslinjer känner jag dock inte till, men jag har haft fel förr. Ska undersöka saken.E elmont skrev:
Jag håller med dig i grund och botten. Men här får man även ta hänsyn till hur utgiften kommer till.E elmont skrev:
En sak är när man beställer en tjänst, köper något, reparerar något, eller vad som helst som man själv planerar och styr över.
En helt annan sak är när det plötsligt, helt utan förvarning, dimper ner en räkning på 15.000 kr i brevlådan, som i detta fall, en räkning som är obligatorisk men trots det helt oförutsedd.
Jag gissar att de flesta husägare har en sådan buffert att de klarar av att betala en sådan räkning oavsett, men tänk de som inte har det? De som kanske har planerat för den där resan med barnen, och som nu inte vet om de överhuvudtaget har råd att åka iväg eller inte. Tänk de som planerade att köpa julklappar till barnen för de pengarna, eller göra något annat för sina barn, eller hela familjen.
Det kan också handla om akuta reparationer som står först i kön, och så vidare.
Jag hänger inte upp mig på summan i sig. Har man ett hus i flermiljonkronorsklassen så är 15.000 en droppe i havet. Men att få en sådan räkning ur tomma intet är ju så klart inte kul för de flesta. Man får vara tämligen rik för att vifta bort det som en skitsak:
"Hoppla, här var en räkning på 15 lakan, jaja... du älskling? Kan vi inte ta kanelbullar till fikat idag, istället för de där småkakorna? Skulle du sen kunna påminna mig om att jag skall tanka bilen innan jag kör till Arlanda? Vill inte få bensinstopp och missa flyget, annars får jag vänta i 2 timmar i onödan tills nästa går till New York. Jag gillar inte när det blir så långdraget..."
Helt utan förvarning? Lantmäteriet är inte så snabba, det tar väl en månadeller två i alla fall från det arbetet sätts igång till räkningen dimper ner?
Här hade de dessutom blivit kallade till ett sammanträde som de inte gick på.
Här hade de dessutom blivit kallade till ett sammanträde som de inte gick på.
Lite sent svar men ändå...M -MH- skrev:
Nädå, jag blev inte sur. Helt okej att förklara om någon fått saker och ting om bakfoten. Sen var ju mitt ursprungsinlägg bara just en idé, inte nödvändigtvis genomtänkt in i minsta detalj (därav snacket om utredning osv.
) utan bara en tanke. Det jag mest reagerade på är en annan skribents - nämner inga namn - tendens att argumentera med tekniken "jag har rätt, du har fel" även om det handlar om åsikter, visioner eller icke existerande scenarion. I sådana fall kan ingen veta vad som är rätt och fel eftersom man helt enkelt inte har facit. Då anser jag att det tillhör god ton att använda "jag tror" istället för "jag vet", eller "jag tror istället det här" istället för "du har fel". Annars gränsar det till någon sorts billig härskarteknik, vilket jag har svårt för. Jag har inga som helst problem med att andra inte tycker som mig men jag vill ha samma respekt och bemötande tillbaka som jag tycker att jag ger. Nu fick jag inte det, så jag tröttnade. Inte på dig, även om det kanske verkade så. No worries!