AV HÄVD; får jag gena över privat tomt?

[Supermyra]

Jag anser att hänsynsreglerna i JB 3:1 är lämpligt lagrum att stödja sig mot
Vad som utgör ett skäligt hänsynstagande och inte måste naturligtvis prövas utifrån vilka möjligheter gärningsmannen har att ta gångväg en bit längre bort från huset.

Hävd är inte något som finns lagstöd för.
Jag anser icket att hemfridsbrott finns lagstöd för eller är begånget här!
Svårt att se att TS har inträngt i bostaden eller ens kvarstannat där!
6 § Den som olovligen tränger in eller stannar kvar i någon annans bostad eller annat liknande boende döms för hemfridsbrott till böter eller fängelse i högst ett år. För hemfridsbrott döms även den som olovligen tränger in eller stannar kvar i en trädgård, på en gårdsplan eller på en annan liknande plats som tillhör bostaden eller boendet.
Den som i annat fall än som avses i första stycket obehörigen tränger in eller stannar kvar i en byggnad eller ett fartyg, på en gårdsplan eller på en annan liknande plats döms för olaga intrång till böter eller fängelse i högst ett år.
Om ett brott som avses i första eller andra stycket är grovt, döms för grovt hemfridsbrott eller grovt olaga intrång till fängelse i lägst sex månader och högst tre år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen
1 har skett genom inbrott,
2 har innefattat våld, hot om brottslig gärning, ofredande eller skada på egendom, eller
3 annars har varit av särskilt hänsynslös eller farlig art. Lag (2022:661).
.
Som sagt ovan : Jag anser icket att hemfridsbrott är begånget här!
Svårt att se att TS har inträngt i bostaden eller ens kvarstannat där!

Trådskaparen har inte vid sitt nyttjande av annans fasta egendom visat eller tagit skälig hänsyn till annans egendom, vilket finns lagstöd för i JB 3:1
Gärningsmannen har (troligtvis) möjlighet att ta gångväg en bit längre bort från huset. därmed

 

[Mikael_L]

Som sagt ovan : Jag anser icket att hemfridsbrott är begånget här!
Svårt att se att TS har inträngt i bostaden eller ens kvarstannat där!

Eller i någons hemfridszon, så att det når upp till nödvändiga subjektiva rekvisit.

Man kan väl jämföra med de sectorlarmsäljare som med viss regelbundenhet kommer in på min tomt, som jag gärna skulle skjuta om jag fick (nä, nu skojade jag naturligtvis, men inte blir jag jag glad i alla fall när de plingar på dörrklockan).

 

[Nötegårdsgubben]

JB 3:1 gäller inte bara de som äger fastigheter och agerar utifrån det, den gäller var och en som nyttjar sin eller annans fasta egendom. D v s den är intressant som lagrum för hundpromenader.

Är det verkligen såhär? Det syntes mig högst osannolikt, men du brukar ju inte vara helt snett ute, så låt oss gräva! Det vi ska gräva i är förstås proppen, närmare bestämt Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970. Det exakta ställe vi ska till är motiveringen till 3:1 JB, som vi finner i del B, s. 98 ff. För att hitta dit, välj bilaga 2 och s. 245 i pdf:en (i det följande kommer jag hänvisa till sidnumreringen i propositionen, alltså det som står på sidorna, inte pdf:ens numrering).

Vad ska vi då utröna där, jo, vilka var och en som utnyttjar sin eller annans fasta egendom är. Är det vem som helst, inklusive TS eller valfri hundägare som Claes är inne, på, eller är det en mindre krets bunden till fastigheten som jag menade?

I de inledande resonemangen på s. 98 f. tas historiska exempel upp på grannsituationer och vilka som räknats när. Liksom ett antal inte genomförda utredningar om ny rätt under 1900-talet. Särskilt i 1960 års förslag ser vi antydningar till att nyttjanderättskretsen nog ändå inte är vem som helst, men det kommer mera. Advokatsamfundets yttrande på s. 100 visar genom sin exemplifiering med att någon (en arrendator) kan nyttja en del av en fastighet och att det kan skapa sina problem, även inom en fastighet. En nyttjare måste alltså därmed tolkas som någon som har rättigheter kopplade till fastigheten.

Departementschefen kommer så med nådastöten på s. 101: "I denna paragraf åsyftas åtgärder, vilka vidtas av ägare eller annan vid nyttjande av fast egendom och vilka får betydelse för annan fast egendom."

Det går alltså inte, med bakgrund av förarbetena, att tillämpa 3 kap. 1 § jordabalken på andra situationer än där en granne genom aktivitet på sin fastighet eller en fastighet hen har rätt att nyttja stör någon på en annan fastighet.

Det här är förstås långt ner i kaninhålet för den här tråden, vars sakproblem avhandlat sen länge. För för de av oss som intresserar oss för det här detaljerna tänkte jag ändå att det var bra kunskap för framtiden.

 

[Claes Sörmland]

Departementschefen kommer så med nådastöten på s. 101: "I denna paragraf åsyftas åtgärder, vilka vidtas av ägare eller annan vid nyttjande av fast egendom och vilka får betydelse för annan fast egendom."

Tack för detta! Intressant och härligt nördigt! Det krävs alltså minst två fastigheter där åtgärd på den ena har påverkan på den andra för att paragrafen ska vara tillämplig.

Det går alltså inte, med bakgrund av förarbetena, att tillämpa 3 kap. 1 § jordabalken på andra situationer än där en granne genom aktivitet på sin fastighet eller en fastighet hen har rätt att nyttja stör någon på en annan fastighet.

Håller med. Men krävs "sin fastighet", det räcker väl med att någon nyttjar fast egendom vilket får betydelse för annan fast egendom, t ex en grannfastighet. Frågan om nyttjandet bara inkluderar självklara fall som t ex hyresgäster, bostadsrättshavare och arrendatorer eller om även mer tillfälliga nyttjanden som utförs av t ex entreprenörer och hundpromenadfolk (t ex på allmän plats) kan räknas in?

Det här är förstås långt ner i kaninhålet för den här tråden, vars sakproblem avhandlat sen länge. För för de av oss som intresserar oss för det här detaljerna tänkte jag ändå att det var bra kunskap för framtiden.

Verkligen!

 

[Claes Sörmland]

Håller med. Men krävs "sin fastighet", det räcker väl med att någon nyttjar fast egendom vilket får betydelse för annan fast egendom, t ex en grannfastighet. Frågan om nyttjandet bara inkluderar självklara fall som t ex hyresgäster, bostadsrättshavare och arrendatorer eller om även mer tillfälliga nyttjanden som utförs av t ex entreprenörer och hundpromenadfolk (t ex på allmän plats) kan räknas in?

Hm funderade på var jag fått detta med JB 3:1 ifrån. Och jag tror jag hittade det:

Bertil Bengtsson tycks mena att JB 3:1 gäller även mer tillfällig användning av annans mark:


https://www.naturvardsverket.se/4ac.../publikationer-pdf/8900/978-91-620-8902-3.pdf

 

[Supermyra]

Är det verkligen såhär? Det syntes mig högst osannolikt, men du brukar ju inte vara helt snett ute, så låt oss gräva! Det vi ska gräva i är förstås proppen, närmare bestämt Kungl. Maj:ts proposition nr 20 år 1970. Det exakta ställe vi ska till är motiveringen till 3:1 JB, som vi finner i del B, s. 98 ff. För att hitta dit, välj bilaga 2 och s. 245 i pdf:en (i det följande kommer jag hänvisa till sidnumreringen i propositionen, alltså det som står på sidorna, inte pdf:ens numrering).

Vad ska vi då utröna där, jo, vilka var och en som utnyttjar sin eller annans fasta egendom är. Är det vem som helst, inklusive TS eller valfri hundägare som Claes är inne, på, eller är det en mindre krets bunden till fastigheten som jag menade?

I de inledande resonemangen på s. 98 f. tas historiska exempel upp på grannsituationer och vilka som räknats när. Liksom ett antal inte genomförda utredningar om ny rätt under 1900-talet. Särskilt i 1960 års förslag ser vi antydningar till att nyttjanderättskretsen nog ändå inte är vem som helst, men det kommer mera. Advokatsamfundets yttrande på s. 100 visar genom sin exemplifiering med att någon (en arrendator) kan nyttja en del av en fastighet och att det kan skapa sina problem, även inom en fastighet. En nyttjare måste alltså därmed tolkas som någon som har rättigheter kopplade till fastigheten.

Departementschefen kommer så med nådastöten på s. 101: "I denna paragraf åsyftas åtgärder, vilka vidtas av ägare eller annan vid nyttjande av fast egendom och vilka får betydelse för annan fast egendom."

Det går alltså inte, med bakgrund av förarbetena, att tillämpa 3 kap. 1 § jordabalken på andra situationer än där en granne genom aktivitet på sin fastighet eller en fastighet hen har rätt att nyttja stör någon på en annan fastighet.

Det här är förstås långt ner i kaninhålet för den här tråden, vars sakproblem avhandlat sen länge. För för de av oss som intresserar oss för det här detaljerna tänkte jag ändå att det var bra kunskap för framtiden.

I denna paragraf åsyftas åtgärder, vilka vidtas av ägare eller annan vid nyttjande av fast egendom och vilka får betydelse för annan fast egendom."
Med annan åsyftas tredje man.
Regeln i JB 3:1 kan även ge lagstöd åt tex någon som blir störd av personer som campar flera dygn som inte har stöd enligt allemansrätt och liknande situationer.

 

[Nötegårdsgubben]

Men krävs "sin fastighet", det räcker väl med att någon nyttjar fast egendom vilket får betydelse för annan fast egendom, t ex en grannfastighet.

Ja, det är ju inte helt givet. Säg att jag för att förstöra för dig spränger ditt hus. Gör då följdskada på grannfastigheten 3:1 aktuell mot mig? Det är inte givet v det jag drog fram, men låt oss konstatera att det finns bättre lagrum att sätta åt mig genom.

Men om jag hade haft koppling till din fastighet hade även jag bundits av 3:1, det håller jag med om.

 

[Supermyra]

Vid stor tydlig sakskada grävning, sprängning te x är brottsbalken eller miljöbalken rätt lagrum som är effektivast. Men vid mindre störningar eller brist på hänsynstagande tex vid överutnyttjande av allemansrätt kan och bör Jordabalken 3:1 vara rätt lagrum.

 

[Nötegårdsgubben]

I denna paragraf åsyftas åtgärder, vilka vidtas av ägare eller annan vid nyttjande av fast egendom och vilka får betydelse för annan fast egendom."
Med annan åsyftas tredje man.
Regeln i JB 3:1 kan även ge lagstöd åt tex någon som blir störd av personer som campar flera dygn som inte har stöd enligt allemansrätt och liknande situationer.

En god regel när man trampar i ett klaver är att stå kvar, inte trampa vidare.

 

[Supermyra]

https://www.naturvardsverket.se/4ac.../publikationer-pdf/8900/978-91-620-8902-3.pdf
Intressant kopierar text från Naturvårdsverkets broschyr sid 66
Ett företag kan med orätt förbjudas att utnyttja rätten kommersiellt, eller en privatperson som brukar bada på en närbelägen fastighet kan avstängas från vägen dit.
Traditionellt har ansetts att allemansrätten inte utgör en sådan rättighet som kan grunda ersättning, vare sig den begränsas genom ett ingrepp av andra enskilda eller genom expropriation – detta till skillnad mot vad som gäller enligt norsk rätt, där viss ersättningsskyldighet förekommit på senare år i sådana fall.

Hur gränsen skall dragas mellan vad som är tillåtet och förbjudet är synnerligen oklar vid allemansrätt.
Att samtidigt som denna rätt utvidgas för det nuvarande, ganska oklara rättsläget på området.
Man gör inget mot sådant missbruk av allmänhetens befogenheter, och ofta i än högre grad, det allmännas intresse.
Detta har naturvårdsverket ändrat inställning till.

 

[Claes Sörmland]

Ja, det är ju inte helt givet. Säg att jag för att förstöra för dig spränger ditt hus. Gör då följdskada på grannfastigheten 3:1 aktuell mot mig? Det är inte givet v det jag drog fram, men låt oss konstatera att det finns bättre lagrum att sätta åt mig genom.

Men om jag hade haft koppling till din fastighet hade även jag bundits av 3:1, det håller jag med om.

Ett bättre exempel skulle vara ett när annat lagrum inte finns och då särskilt inte brottsbalken. D v s något som inte är brottsligt men som strider mot JB 3:1.

 

[Nötegårdsgubben]

Absolut, sprängning tog jag bara som ett illustrativt exempel på att det är svårt att förutse framtiden. Att straffrätten inte omfattas instämmer jag i.

 

[Supermyra]

Absolut, sprängning tog jag bara som ett illustrativt exempel på att det är svårt att förutse framtiden. Att straffrätten inte omfattas instämmer jag i.

Utan tvekan finns möjligheten att som granne hålla en fastighetsägare eller -nyttjare skadeståndsansvarig på grannelagsrättslig grund. Eller tvärt om.
Om denne överutnyttjat sina befogenheter och orsakar ekonomisk skada.