Okey! Hempularen har kanske rätt i att diskussionen driver iväg. Här är därför RAKA svar på trådens fyra första lika raka frågor -
Fråga 1. Måste frun sälja av fastigheten för att göra upp räkenskaperna med barnen?
Svar: Ja, i det givna exemplet måste hon realisera fastigheten eller ta lån, om barnen begär arvskifte.
Fråga 2. Dvs. har de rätt att kräva omedelbar reglering av arvet?
Svar: Ja, när som helst efter bouppteckning kan barnen kan kräva arvskifte. En lösning är att modern formellt blir skuldsatt av sina barn. Fastigheten i exemplet är obelånad. Därför kan barnens fodran säkras via pantbrev med bästa förmånsrätt i fastigheten.
Fråga 3. Kan barnen vänta och få sitt arv utbetalt först efter modern avlidit också?
Svar: Ja, om barnen inte protesterar kan dödsboet förvaltas oskiftat. Denna lösning har många fördelar. Man undviker transaktionskostnader. Man undviker att utlösa reavinstbeskattning, och man slipper många andra praktiska problem.
Fråga 4. (Finns det rentav en fjärde utväg, att barnen blir lagfarna ägare till 50%?)
Svar: Ja, visst kan ett eller flera barn köpa hela fastigheten eller andel. Den kan överlåtas antingen före ett arvskifte av dödsboet, internt till någon dödsbodelägare eller externt på den öppna marknaden. Den kan också säljas efter arvskifte av makan/modern som ensam lagfaren ägare. Eftersom hon i exemplet bara kan kunna behålla fastigheten genom skuldsättning skulle hennes fordringsägare (bank eller övriga barn) ha intressen att bevaka i samband med försäljningen.
Fråga 1. Måste frun sälja av fastigheten för att göra upp räkenskaperna med barnen?
Svar: Ja, i det givna exemplet måste hon realisera fastigheten eller ta lån, om barnen begär arvskifte.
Fråga 2. Dvs. har de rätt att kräva omedelbar reglering av arvet?
Svar: Ja, när som helst efter bouppteckning kan barnen kan kräva arvskifte. En lösning är att modern formellt blir skuldsatt av sina barn. Fastigheten i exemplet är obelånad. Därför kan barnens fodran säkras via pantbrev med bästa förmånsrätt i fastigheten.
Fråga 3. Kan barnen vänta och få sitt arv utbetalt först efter modern avlidit också?
Svar: Ja, om barnen inte protesterar kan dödsboet förvaltas oskiftat. Denna lösning har många fördelar. Man undviker transaktionskostnader. Man undviker att utlösa reavinstbeskattning, och man slipper många andra praktiska problem.
Fråga 4. (Finns det rentav en fjärde utväg, att barnen blir lagfarna ägare till 50%?)
Svar: Ja, visst kan ett eller flera barn köpa hela fastigheten eller andel. Den kan överlåtas antingen före ett arvskifte av dödsboet, internt till någon dödsbodelägare eller externt på den öppna marknaden. Den kan också säljas efter arvskifte av makan/modern som ensam lagfaren ägare. Eftersom hon i exemplet bara kan kunna behålla fastigheten genom skuldsättning skulle hennes fordringsägare (bank eller övriga barn) ha intressen att bevaka i samband med försäljningen.
På fråga 1 och 2 tror jag att bävern har fel.
Numera (vet inte närt det började gälla) så får den efterlevande sitta i s.k orubbat bo. Det innebär att barnen inte får ut sitt arv förrän även den andra föräldern avlider. Barnen kan inte kräva att få ut sitt arv. Såvitt jag förstår så innebär orubbat bo arvet skiftas, men alla tillgångar stannar hos den efterlevande för "förvaltning".
Lösningen i punkt 3. tillämpades ganska ofta förr i tiden innan reglerna om orubbat bo började gälla. Jag har själv en sådan lösning efter min pappa, vi har haft hans dödsbo oskiftat i snart 30 år. På den tiden gällde inte reglerna om orubbat bo.
Nackdelen med den metoden är att den ger ingen garanti för den efterlevande att få sitta kvar i orubbat bo. Det funkar bara så länge alla är överens, mycket kan hända på 30 år.
Ovanstående gäller bara gemensama barn, särkullsbarn har alltid rätt att få ut sitt arv direkt.
Numera (vet inte närt det började gälla) så får den efterlevande sitta i s.k orubbat bo. Det innebär att barnen inte får ut sitt arv förrän även den andra föräldern avlider. Barnen kan inte kräva att få ut sitt arv. Såvitt jag förstår så innebär orubbat bo arvet skiftas, men alla tillgångar stannar hos den efterlevande för "förvaltning".
Lösningen i punkt 3. tillämpades ganska ofta förr i tiden innan reglerna om orubbat bo började gälla. Jag har själv en sådan lösning efter min pappa, vi har haft hans dödsbo oskiftat i snart 30 år. På den tiden gällde inte reglerna om orubbat bo.
Nackdelen med den metoden är att den ger ingen garanti för den efterlevande att få sitta kvar i orubbat bo. Det funkar bara så länge alla är överens, mycket kan hända på 30 år.
Ovanstående gäller bara gemensama barn, särkullsbarn har alltid rätt att få ut sitt arv direkt.
Tankefel av mig. Jag glömde bort att exemplet avsåg barn inom äktenskap. Men i alla andra fall gäller att arvskifte ska genomföras så snart någon dödsbodelägare så vill. Även om alla övriga sätter sig emot kan arvet med tvång skiftas av en advokat som tingsrätten tillsätter.
Svaret på fråga 1 och 2 blir alltså att efterlevande maka inte behöver gå med på arvskifte. Det finns heller inget som hindrar henne att skifta arvet om hon så önskar. I exemplet måste hon då realisera eller belåna sin egendom.
Svaret på fråga 1 och 2 blir alltså att efterlevande maka inte behöver gå med på arvskifte. Det finns heller inget som hindrar henne att skifta arvet om hon så önskar. I exemplet måste hon då realisera eller belåna sin egendom.